Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

hansa historia höyrylaivat kaksintaistelut kaupungit keskiaika kirkkokunnat kuvitus luonnonkuvaus majatalot matkat matkustajat opiskelijaelämä purjeveneet ruokavaliot satamakaupungit sodat talous ylioppilaat

på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept.
Älskade Mamma,
Jag hoppas, att Mamma fått mitt sista bref!
Då jag nu skrifver sitter jag icke som sist i
Revals tråkiga hamn – nej härligt breder Öster-
sjön sin stora präktiga yta åt alla sidor; himmeln
är klar, så klar, att ej ens det minsta moln
skymmer den, solen lyser varm och strålande och
återspeglas af de lätt krusade vågorna i tusen
brytningar – det är ett högtidligt men gladt och
upplifvande intryck som detta storartade skå-
despel gör. – En massa seglare af alla dimensi-
oner och slag lifva upp taflan – intet fattas
för att göra vårt sjölif så behagligt som möjligt
I Reval gick jag strax sedan jag förseglat
och afskickat brefvet till Mamma, upp i
staden, för att taga densamma i närmare
skärskådande. Det är en gammal, egendomlig
prägel, som Reval har. Ännu stå husen
med gaflarna utåt gatan som i de gamla Hansa-

tiden. Vallarna löpa ännu kring staden som förr,
och stadsporten med vapnet står ännu qvar, på
äkta medeltidsmaner. Några små teckningar
af kyrkan St Olai, stadsporten o. d. gjorde
jag visserligen men som jag ännu var litet
melancholisk sedan afskedet på morgonen, brydde
jag mig just icke om att utföra dem med
lust och flit. På aftonen gick jag med kapten
Mattson och tvenne andra Åbo-sjökaptener till
ett värdshus, benämnt Hôtel Helsingfors, der vi
intogs vår qvällsvard, och för resten sågo på
huru folk spelade biljard och drack bier.
andra morgonen gick jag åter upp i staden
(som inom parenthes sagdt, trots allt sitt ålderdom-
liga, intresseväckande utseende, för en menniska
med Hforsbegrepp förefaller minst sagdt smutsig).
tittade mig om här och der, och när jag ansåg
mig "kunna" Reval gick jag åter om bord, helst
jag hade den glada vissheten, att Portan skulle
kunna afgå redan samma förmiddag. På ångbåten
åt jag frukost tillsammans med kaptenen, och några
Revalenser – Köpmän eller något dylikt, förskräckligt
pratmakare och särdeles matfriska menniskor.

kl. ½12 lade Porthan ut. Summa summa-
rum voro vi tre (3) Salongspassagerade med un-
dertecknad. Mina två kamrater skall jag genast hafva
den äran presentera 1º Landrath, Geheimerath, Hoch-
wohlgeborner Herr von Fock en gammal, sjuttioårs gubbe
gammal ungkarl och rik Godsegare. Han reser alla
år ut, och då alltid med Porthan, lärer på sina
stora possessioner i Estland mycket ifrån för folk
upplysning o. d. och tyckes öfverhufvud vara en hygglig
och treflig gubbe. Han gör alltjemnt frågor om Fin-
land, om förhållanden och personer derstädes o. s. v.
Han för här om bord sin egendomliga diet och
tyckes på allt vara något originel och pedantisk –
men det skada intet. 2º Herr Rosenbaum, studirender
bei der Universistät zu Carlsruhe oläsligt student in Dorpat.
En ung, hygglig och glad man; ser bra ut, men
har naturligtvis som tysk student och Verbindungs mit-
glied 3 stora ärr i ansigtet, följder af Ehrensachen! –
Vi hafvet räsonnerat
om allt möjligt, och kom-
mit mycket bra öfver-
ens. Han är egentligen
hemma från Östersjö-
provinserna men har

som många af hans landsmän, utbytt Dorpat mot
ett tyskt universitet. F. n. studerar han chemie i Carlsruhe.
Det är rätt egendomligt att se, hvilket märkvärdigt
syskontycke dock studenter öfver hela verlden hafva
räknar man blott bort "Deutschthumren, så är
min resekamrat precis skapt som en civis academicus i
Hfors. Jag har fått höra ofantligt många lustiga
historier från studentlifvet; om fester, fackeltåg, du-
eller, konfysa professorer o. s. v. – Som vår man äfven
varit med i kriget mot Frankrike som sjukskötare,
har jag äfven blifvit trakterad med en massa bilder
av verkligheten från 1870-71. – I går tog jag mig
före, att inlåta mig i dispyt med honom angående
duellerna, specielt de tyska, som enligt min åsigt
endast äro ett oförnuftigt stympande af sin nästas
lekamen. Han tycktes vara ganska räsonabel i
detta fall; menade som jag, att duellerna blifvit
missbrukade vid de tyska universiteten, men
tycktes dock mena att de äro ett lifsvilkor,
ett conditio sine que non för ett hurtigt och
gladt "Burschenleben". Som student bör man
söka komma in i en Verbindung, som en Verbindungs-
milglied måste man antaga en utmaning. Min
reskamrat hade sjelf blifvit utmanad, och hade

då måst antaga utmaningen. Visserligen heter det:
Sår är vikingavinst och det pryder sin man
När på bröst eller panna det står, men jag kan
omöjligen finna de 2 ärr han har i pannan och det ena
öfver näsan vara annat än högst vanprydande för
hans eljes vackra ansigte. – andra duelle kunna
dock passera men pistolduellerna – usch. Det
ligger något hemskt uti detta ögonblickliga upp-
görande i affären, helst det nästan helt och
hållet är ödet som här bestämma utgången.
Lyckligtvis lära dock pistolduellerna höra till
Sällsyntheterna i Tyskland. – Ända till Hannover
har jag samma väg med denne min reskamrat,
och är mycket nöjd dermed, då han på allt tyckes
vara glad, hygglig och artigt – slår om bord
har jag blifvit uppmärksamgjord derpå, att jag
alls ej behöfver passera Hamburg för att komma
till Antwerpen, och jag är också temligen nöjd
dermed, isynnerhet som man vid Hamburg ännu
måste passera Elben med flotta och det i allmän
het är en dugtigt krok. Jag kommer derföre
troligen att fara öfver Brüchen. – Kapten
Mattson har varit mycket vänligt och artig

hela tiden. I går bjöd han mig på vin vid middagen,
en annan gång åter på thé uppe i
sin
hytt på kommando-
bryggan. – Hvad däckspassagerarne beträffar, så äro
de också tre, likasom vi i salongen, och äro alla
så originella att de förtjena ett skiljt kapitel.
Zwei gantz famose Germanen, ein Sachser und ein
Prejsser – och en estnisk skollärare, som skall ut-
bilda sig till emigrant-prest i Basel. Denna
sistnämnde är en ytterst naiv herre. Han för med
sig en enorm säck innehållande alla möjliga hus
gerådssaker: tallrikar, thekannor knifvar gafflar o. s.v.
troligen hela sitt bohag. De båda tyskarna, öfver-
tygade om sig högre själsflygt och större intelligens
behandla vår gemytlige virolainen med ett
visst öfverlägset medlidande; för resten tyckas
de ej hafva något emot honom då han bjuder
dem på thé och cigarrer och annat smått och godt
från Säcken. För kölden har "der Schulmeister bara
en duk öfver öronen, och ser
derigenom
dubbelt komisk ut

Då jag för ett ögonblick sedan var upp på
däck försökte just der Prejsser att öfvertyga
skolmästaren, att då den senare nu sofvit hela 16
timmar å rad, han ej mer behöfver sofva en vecka
framåt. Detta filosofiska sätt var dock något
för svårfattlig för vår skolmästare, och Hegels
landsman tyckes ha rätt svårt att alltid svara
på Estens breda, dumma: "weshalb?".
Andra aftonen af min resa d. v. s. då vi
varit ut från Reval kände jag helt obetydliga
symptomer till sjösjuka; för resten har jag varit
rask och kry och matfrisk. Den tyske studente
tycktes mycket mera vara angripen än jag,
åtminstone kände han, såsom han påstod en högst
underbar känsla under bröstet, men menade
att den ej härrörde af sjögången utan af sjöfogel
steken som vi haft till middag. – I dag har
det varit så lugnt och härligt som man
kunnat önska sig. Bornholm, med sina byar
väderqvarnar och ruiner hafva vi redan passerat
och vi äro åter ute på blanka hafvet. –
Makalöst vacker var solnedgången i går afton:
eldröd sjönk solen ned i de glittrade vågorna
och hafvet gjorde

fullt skäl för sitt Homeriska

epitetet: det vinfärgade. I morgon bittida hoppas
vi vara i Trave och kl. 10 vid lag i Lübeck först
då kan jag afgöra när och huru jag ställer min
resa, troligt är dock att jag far med tisdagens morgon
tåg. – (Dessa sista rader äro skrifna sent på aftonen
och jag säger derföre samma Godnatt, och fortsätter i
morgon i Lübeck. Emellertid ber jag Mamma om för-
låtelse för detta bref. Skrifvit under det mina
reskamrater talat högljudt på det skakande bordet
i salongen, lemna det ofantligt öfrigt att önska,
både i afseende å innehåll och form!) –
Lübeck, måndagsmorgon. – Lyckligt anländ hit.
Utmärkt vacker resa hafva vi haft hela tiden.
Tillsammans med Rosenbaum har jag redan tagit
staden i ögnasigte; varit på sjömanskellern o. s. v. –
I afton kl. 6 reser jag sannolikt af först till Hannover
och sedan så direkt som möjligt till Antwerpen. –
Jag hoppas slå mig bra ut ty jag tror såsom
hr Rosenbaum säger: die Menschen sind doch überall så
charmant – och han har rätt. Af Kaptenen har jag tagit
afsked. – Peqvillo och mössan komma att resa till Hfors.
Lübeck är en intressant gammal stad. – Gerna skulle
jag skrifva mera, men inom 1/2 timme skall brefvet vara
aflemnadt. Farväl älskade Mamma helsa alla från
Atte
mera härnäst. – Restauration kostade 24 mk.).

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt sitter inte längre i Revals tråkiga hamn, utan Östersjöns stora präktiga yta breder ut sig åt alla håll; "tavlan" livas därtill upp av "en massa seglare av alla dimensioner och slag".

    Tallinna Itämeri
  • Efter att ha sänt det senaste brevet till Alexandra Edelfelt gick Edelfelt för att ta sig en närmare titt på Reval; staden har en gammal, egendomlig prägel, husen står med gavlarna utåt gatan som i gamla Hansatider, vallar löper kring staden och stadsporten står ännu kvar på äkta ”medeltidsmaner”.

    Tallinna Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt gjorde några små teckningar av kyrkan S:t Olai, stadsporten o.d.

    Sankt Olavs kyrka
  • Middag intog Edelfelt med kapten Mattsson och två andra Åbo-sjökaptener på värdshuset Hotel Helsingfors; följande morgon gick han än en gång in till staden som trots sitt ålderdomliga och intresseväckande utseende föreföll honom smutsig i jämförelse med Helsingfors.

    Helsinki Turku Tallinna Mattsson
  • Frukost åt Edelfelt med pratglada och matfriska kapten Mattson och en grå "Revalenser-köpman" på ångbåten Porthan, som avgick senare samma förmiddag; salongspassagerarna är inte mera än tre till antalet, Edelfelt inberäknad; de två andra är Landrath, Geheimerath, Hochwohlgeborner herr Eduard von Fock och herr Rosenbaum; Fock var "en gammal, sjuttiårs gubbe, gammal ungkarl och rik godsegare", på sina stora egendomar i Estland lär han ivra för folkupplysning, han frågar Edelfelt mycket om Finland, för en egendomlig diet och tycks i allmänhet vara något originell och pedantisk; Rosenbaum är "studirenden bei der Universität zu Carlsruhe, früher student in Dorpat" [student vid universitetet i Carlsruhe, tidigare student i Dorpat]; han kommer från Östersjöprovinserna, ser bra ut men har som tysk student och "Verbindungs mitglied" [medlemsförbindelse] 3 stora ärr i ansiktet till följd av att "Ehrensachen" [hedern] har prövats i dueller; Edelfelt som förhåller sig negativ till dueller diskuterade de tyska studentduellerna, men konstaterar i övrigt att studenter över hela världen har syskontycke; Rosenbaum har även berättat om kriget mot Frankrike 1870-1871, där han var med som sjukskötare; Edelfelt får sällskap av Rosenbaum fram till Hannover.

    Ranska Suomi Viro Saksa Tartto Tallinna Hannover Karlsruhe Mattsson Eduard von Fock Rosenbaum
  • Ombord har Edelfelt fått veta att hans resrutt inte behöver gå via Hamburg, där han vid Harburg skulle behöva korsa Elbe med flotte för att komma till Antwerpen; han åker istället via Büchen.

    Hampuri Antwerpen Büchen Elbe Harburg
  • Kapten Mattsson har varit mycket vänlig och bjudit Edelfelt på vin vid middagen och på te i sin hytt på kommandobryggan.

    Mattsson
  • Däckspassagerarna är också tre till antalet, en estnisk folkskollärare som ska utbilda sig till emigrantpräst i Basel samt två tyskar, "ein Sachser und ein Prejsser" [en saxare och en preussare]; Hegels landsman, "der Prejsser", visade tillsammans med "Der Sachsen" en intellektuell överlägsenhet mot den estniske skolläraren "Der Shulmäster".

    Basel Friedrich Hegel
  • Då båten åkt ut från Reval kände Edelfelt obetydliga symptom av sjösjuka; den tyske studenten Rosenbaum verkade mera angripen, eller så berodde den "högst underbara känslan under bröstet" på sjöfågelsteken de hade haft till middag.

    Tallinna Rosenbaum
  • De har passerat Bornholm med dess väderkvarnar och ruiner.

    Bornholm
  • Makalöst vackar var solnedgången föregående afton; då solen sjönk ned i havet gjorde det fullt skäl för sitt Homeriska epitet: det vinfärgade.

    Homeros
  • Följande morgon hoppas de vara i Trave och kl. 10 i Lübeck; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ursäkta att brevet lämnar övrigt att önska beträffande innehåll och form.

    Lyypekki Trave Alexandra Edelfelt
  • Brevet fortsatt i Lübeck måndag morgon.

    Lyypekki
  • Edelfelt har tillsammans med Rosenbaum tagit Lübeck i "ögnasigte" och bland annat varit på Sjömanshallarna [Salzspeicher?]

    Lyypekki Rosenbaum
  • Edelfelt reser samma afton klockan 6 först till Hannover och sedan till Antwerpen.

    Antwerpen Hannover
  • Edelfelt hoppas reda sig bra och instämmer med herr Rosenbaum: die Menschen sind doch überall so charmant [männsikorna är dock överallt så charmanta]; han har tagit avsked av kapten Mattson som reser till Helsingfors; Lübeck är en intressant gammal stad.

    Helsinki Lyypekki Mattsson Rosenbaum
  • Edelfelt önskar farväl till Alexandra Edelfelt och ber henne hälsa alla.

    Alexandra Edelfelt
  • Restaurationen [maten på båten] kostade 24 mark.