Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

familj (fenomen) aikakauslehdet arkkitehtuuri ateljeet hammassärky italian kieli Jumala kalusteet kielet kirjeet kulhot kuvanveisto lämpötila maapäivät majoitus mallit (ammatti) melankolia museot musiikki naiset opinnot pohjoismaalaiset ruotsalaiset ruotsin kieli sää sanomalehdet seuraelämä suomalaiset suomen kieli taide taiteilijuus talous teatteritaide tulevaisuus vaatteet

Paris d. 24 på aftonen – 11899
Älskade Mamma!
Hvad det gör mig ondt att Mamma skall ha varit
orolig för mig för den der strunt tandvärker med
thy åtföljande nedstämning i allmänhet, som plågade
mig för några veckor sedan. Visserligen lefver jag ännu
i den största oro för min stackars tafla, men jag tar
saken så kallt som möjligt och räsonnerar så här. Är
man osäker på hvad man kan göra, så är det enda
medlet att vinna visshet ett ärligt sökande efter att
göra så godt man kan, hufvudsaken är att hugga är
och ej grubbla. – Walter Runeberg, som är en hjertans
beskedlig, vänlig och präktig karl kom hit upp en dag
blott för att uppmuntra mig – och målade då ett fram-
tidsperspektiv så grannt för mig som endast vänskape
kan det göra. Walter säger sig ha kunnat bli mycket
bättre än han är, men skyller på de sorger och olyckor
som drakbat honom i skött af hans egen familj, och
som både hindrat honom att utveckla sig och förslappat
hans energi. – Den visan få vi alla sjunga efter
20 år om vi lefva då. Om man verkligen är konstnär
så måste man väl alltid vid jemförelsen mellan
det man kännt och velat och det man åstadkommit
se skilnaden omåttig och sucka: jag var dock annan
till något större. Detta är ej egenkärlek. Det är
Gudabelätet som allt mer och mer inser att
det blott är ett belåte af Gud. – Vi hade härom
dagen en häftig och liflig diskussion med Walterska
Berndtson och jag påstodo att sedan den poetiska
konstnärliga känslan, den s.k. inspirationen konce-
pierat en idé, det vore endast ett förståndt – och

viljearbete att åtföra denna idé, – och att
således allmänt omdöme, intelligens och från
för allt energi voro de vigtigaste vilkoren för
att bli stor som konstnär, under det W. framhöll
känslan, det oreflekterade låta sig gå såsom de
der åstadkommit det bästa i poesi och konst.
Jag tror att vi i grunden menade detsamma
och blott missförstöda hvarandra, och då vi mode
fierade vara uttryck kommo vi till följande gamen
samma resultat: – Talang och sinne för det sköna
äro naturligtvis förutsätta, känslan uppfattar en
idé som härstammar från naturen (deri inbegripa
vårt lif, vår historia, vårt musgänge), men för att
denna idé skall bli fruktbarande fördras en stor
energi redan i känslan, i inspirationen, och
från första stund iden skall förverkligas i skrif
i lera eller på papper så beror framgånger på ett
fullkomligt lika lugnt och reelt sinne som förstår
det- reflexionen, och som närmast kunde kalla
konstnärlig takt. – J. L. Runebergs ytterande att han
smidt som en smed på sina dikter är det bästa
bevis för att förståndet i allt skall reglera fantasin
Äro idéerna sådana veka blomsterstånglar att
man ej kan röra vid dem? – Är det godt
stål i dem, så tåla de nog kamras, och blifva endas
bättre deraf. – Ibland tycker jag det är synd att
ej ha hundra år för sig för att göra allt det
man ville göra. – Skulptur måleri arkitektur
allt förefaller mig så frestånda, så intressant
men jag häpnar öfver de svårigheter man har
vid hvarje tuppstig man vill gå framåt. För att
då gå långt skulle behöfvas mycken tid och mycket
arbete – men vita brevis. – Berndtson och jag

ha i afton roat oss med att modellera hvarandra
och båda gjort något som på sin nöjd kunde
anspråk på "Petit air de famill. B. har ovilkorlig
anlag för skulptur. Han har under senaste vecka
modellerat Wolff och en masque, gjuten ofta naturer
och derunder adagligt en viss färdighet i händen som är
förvånande. När jag får min tafla undan så skall
jag börja att studera igen – teckna och modellera, ty
det är i konstruktioner i sjelfva grundprinciper
för all bildande konst, som jag är så ytterst svag.
I morgon har jag modell hela dagen och så går jag
på 4 dagar framåt. Räkna efter hvad det gör då
man betalar 10 frcs ur dag. Lilla pojken är nu så
godt som färdig. Londen blir bestämdt dålig, derföre
att jag får måla den "de chic" nästan helt och
hållet. På Cluny finnes möbler gobeliner o.d.
men intet enda rum som skulle motsvär min
Enterieur. Dessutom är besysningar helt annan der
Ljuset kommer från små fönster och i min atelier
har jag ett stort fönster i taket. Nu kan naturligtvis ej
figuren stå i en belysning och fonden i en annan, så att
den ena eller andra får modifieras alldeles ofantligt.
Ja jag, så mycket skrifvet om denna tafla och så blir det
hela "un four". – I förrgår på morgonen öfverraskades
af ett bref af – gissa hvem. Jo Stansa Gullberg, ne
såg
Ullner förklarade i en fransk skrifvelse att hon nu var
anländ med sin man, att de bodde på hôtel du Louvre, att hon
gerna ville se en "compatriote et bon ami (!!" samt att
de hoppades få se mig på middag. Kl. 6 begaf jag mig
till ort och ställa träffade herrskapet Gullberg och åt middag
med den vid table d'hôte. Stanska är sig lik precis som
hon gick och stod här i jordelifvet, underlig och "gauche".
Gullberg en beskedlig herre, som dock ej tyckes vara något
synnerligt ljus i Israel. Han har bott 3 år här i Paris
och är således den bästa guide för sin hälft. Efter midda
sutto vi långa och språkade och gingo sedan till Café Regeri

Gelberg är ytterst språksam och skämtsam. För nu
herr Edelfelt är visst som alla ungherrar i Hfors en
gammal beundrar till min fru Hvasa? Jo jo, men svara
bara och såg ut. På sådana samvetsfrågar är man
ej tvungen att svara genmälte jag undvikande "A jo
svara ja till et, för så jag blir intet ledsen alls, det är
tvärtom ståtligt att ha fått företrädet framför en så hygglig
ung man som herrn. – Det var för märkvärdigt, i Finlan
rörde jag ej annat än: se så nu kommer der en svens
igen och får af med den trefligaste flickan i stan o. s. v.
om det var naturligt så var det bra, och jag ger de unga
till min välsignelse – Måtte det blott intet ha varit för att
purra palt i stansa. – Något aftal om vidare återseende
träffades ej med herrsskapet G. som ändå kommer att stanna
här 14 dagar till, men det är alltför troligt att jag återser den
I dessa dagar skulle ju Holmberg komma. Tack för
väntarna och för mössan. Anni har det ej varit kallt.
men det blir väl än. strumporna, är jag dock mest
tacksam för. Här har jag köpt par, usla, dåliga som
första dagen gick sönder, men kosta de 273. – I går voro
vi hos Börjessons. Hela den svenska finska artist kolo-
nin var der. Mycket musik och säng. Börjeson sjunga
fra tenor, och hans fru spelar piano väl. Horrle målaren
Ross är mycket musikaliska svensten Borg och Hafström lika
så. Filip sjöng mycket solo, Börjeson saker af Schubert
qvartetter i massa: Börjeson 1sta kafström 2 de tenor Ross
1sta och Borg 2dra bas. Runeberg var på ett mycket godt
rumör och höll tal för Bson Ross likaså, B. för Runeberg
o.s.v. Fru Bson är utmärkt söt: helt ung ännu. Med
henne, R. och B drack jag Krohns okål. R. tog mig
afsides för att sätta mod i mig – i det hela tagit om
digt, till "Noch ist Polen nicht verloren" och jag är
ej hänfärdig på något vis. B. öfverskattar uppenbarligt
min talant, men jag har ingenting emot att hans
vanliga önskningar och spådomar skulle gå i fullborden.
R. är försonad med Paris, och har egentligen aldrig var
annat – han är ej så konst för på sig påare som hans visa
bror körenzo, Gud ske lof. – Två inbjudningar här
jag fått i dag – till Mme Grequindt i lördag och med en
sökas nästa tisdag. – Från en af dessa tillställningar tänka

jag kraba, eller åtminstone laga mig af kl. 12, för att
ej trötta ut mig nu då jag ej har tid att förlora en
enda förmiddag. Jag måste verkligen tillstå att jag
är nyfiken att se sällskapspektaktet hos Enotras med
Filip och B. Levin. – Filip bereder sig nu på afresa och
tar italienska liktioner, om fjorton dagar skall det bara
af för honom. – Med den period af ingarstude och
fråk jag nu är i och för taflan, kan jag ej tänka på
att ändtligen komma ut till Versailles för att nå
gongång framföra Frih Mr Delachapelles helsningar
till M. Surel. Resan till Versailles tar en hel dag, och
tills dato har jag olyckligtvis skjutit upp den
dag från dag. Grefvinnan Bobrinsky har jag ej
heller sökt upp, men Ahrenbergs sade också uttryck
gen att jag kunde göra huru jag ville – mot vårsidan
är man också mera lifvad för visiter. – Talte jag
ej om för Mamma att jag får Estlanders tidskrift mig
tillsänd helt ståtligt sina gång den kommer ut.
Nu är ju landtdagen i Finland öppnad, det har jag
läst t.o.m. i franska tidningar, och Mamma har en
qvartering i salen. Måtte det ej bli alltför tråkigt
att ta emot vänner och bekanta genom köket och pri
kamman. Jag hoppas dock att det går som allt
annat, och vet att der Mamma finnes det aldrig
kan vara otrefligt. – Nog tänker jag ofta på hur
roligt det skulle vara att få lefva med Mammas
oftare än jag talar om – i Paris, Florens, hvar
som helst, och med Guds hjelp är det väl ingen
omöjlighet. Låt oss bara ha litet tålamod och
vänta, det är visst svårt att vänta, men vi skola
ej förlora hoppet. Skulle det blott finnas ett in-
seum, något att hålla sig till i Hfors så skulle jag
nog vara der, men jag förstör mig totalt som
konstnär om jag skall lefva der utan något

artistiskt umgånger, utan att se något. Rune-
berg säger detsamma, och isynnerhet nu då
jag ej trampat ut barnskorna i måleriet ännu
vore det oförsvarligt att slå sig i ro.
om
Tacka Anni tusen gånger för hennes bref!
Roligt skall det bli att träffa Holmberg och
på så färska helsningar från Mamma.
Här är varmt och trefligt i min atelier nu
på aftonen. Kaminen värme förträffligt, lampa
lyser bra och så här i afton belysning och helf.
skymning kunde man tro att den halffärdiga
taflan ej är så galen. – Men det är olyckligtvis
skilnad på "vaxljus och dagsljus" och i morgon skall
jag åter få ha min half timme förargelse.
kaffe serveras här i mitt rum alla morgnar kl.
det är mycket godt och jag får mycket, men dyrt 15
frcs i månaden. Något cremerie finnes ej alldeles
nära och jag vinner således 12 timma om dagen. –
I mars skall jag låta väcka mig 1/2 7 och gå ut till
Crémere de Bucis. I morgon skall jag beställa som
till taflan – det blir en dryg utgift och innan denna
historia blir slut får jag vända ut och in på fickorna i
fattigdomens usla paletå. – – Nu tar jag ett hjertligt
godsätt af min goda älskade Mamma, Anni och Blis
och ber er ej en minut vara oroliga för mig; jag mår
förträffligt och har godt kurage. Helsa Morbror G.
och tante Gadd. – Jag tycker hvad ni skall få höra
talas om fennomanstämplingar, sammansvärjningar
och ränker nu under landtdagar – det är ett nöje
som jag alls ej af undas Eder. – Nu går jag till
kojs, i den föresats att i morgon stiga tidigt
upp och göra underverk i målning
Gud välsigne Eder alltid!
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det gör Edelfelt ont att Alexandra Edelfelt har varit orolig för honom på grund av tandvärken och nedstämdheten som plågade honom för några veckor sedan.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt oroar sig för tavlan; om man är osäker på vad man kan göra är ett ärligt sökande efter att göra så gott man kan det enda sättet att få visshet.

  • Walter Runeberg har besökt Edelfelt och muntrat upp honom genom att måla upp en strålande framtid; Walter säger att han själv kunnat bli mycket bättre om inte de olyckor som drabbat hans familj hade hindrat honom från att utveckla sig och förslappat hans energi; Edelfelt antar att konstnärer alltid vid jämförelsen mellan vad man känt och velat och det man åstadkommit ser en omätlig skillnad; det är inte egenkärlek att tänka att man var ämnad till något större; det är gudabelätet som mer och mer inser att det bara är ett beläte [en avbild] av Gud.

    Walter Runeberg
  • Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé ska bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén ska förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet ska reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete – men vita brevis [livet är kort].

    Johan Ludvig Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg
  • Edelfelt och Gunnar Berndtson har roat sig med att modellera varandra; resultatet kunde på sin höjd göra anspråk på "petit air de famille" [en viss likhet/ett visst släktskap]; Berndtson har anlag för skulptur; han har också modellerat Wolff och gjutit en mask, vilket förvärvat honom en förvånande färdighet i handen.

    Gunnar Berndtson Rudolf Wolff (epävarma yhteys)
  • Då Edelfelt blir färdig med sin tavla ska han börja studera igen, teckna och modellera; det är i konstruktionen, i själva grundprincipen för all bildkonst, som han är ytterst svag.

  • Fyra dagar framåt har Edelfelt modell; han betalar 10 francs per dag; den lilla pojken är nästan färdig; fonden blir dålig på grund av att han måste måla den "de chic" [ur minnet/på fri hand]; på Cluny finns möbler och gobelänger men inte ett enda rum som motsvarar hans interiör; belysningen är en annan än den i ateljén, vilket leder till att han måste modifiera antingen figuren eller fonden; han skriver så mycket om denna tavla och så blir det hela "un four" [ett fiasko].

    Musée de Cluny
  • Edelfelt överraskades av ett brev från Stanza Gullberg, née [född] Ullner, som anlänt med sin man till Paris; de bodde på Hôtel du Louvre och herrskapet Gullberg bad Edelfelt äta middag med dem vid Table d'hôte [värdens bord]; efter middagen satt de länge och talade och gick sedan till Café Regence; Stanza är sig lik, underlig och "gauche" [vänster]; Gustaf Teodor Gullberg är en beskedlig herre, ytterst språksam och skämtsam; han frågade om Edelfelt var, som alla ungherrar i Helsingfors, en gammal beundrare till hans fru; Edelfelt undvek att svara, men Gullberg försäkrade att han inte blev ledsen; i Finland hade Gullberg inte hört annat än att han som svensk kommer och far i väg med den trevligaste flickan i staden; de avtalade inte om att träffas på nytt, men Edelfelt tror att han stöter på herrskapet under de 14 dagar de fortfarande är i staden.

    Helsinki Suomi Pariisi Café de la Régence Hôtel du Louvre / Grand Hôtel du Louvre Constance Ullner Gustaf Teodor Gullberg
  • Axel Fredrik Holmberg väntas komma i dessa dagar.

    Axel Fredrik Holmberg
  • Edelfelt tackar för vantarna, mössan och framför allt strumporna; det har ännu inte varit kallt, men det blir antagligen.

  • Hela den svensk-finska artiskolonin var samlad hos Börjessons föregående dag: det var mycket sång och musik; John Börjeson sjunger bra tenor och han framförde saker av Franz Schubert, hans fru spelar piano bra; övriga goda sångare var norske målaren Christian Meyer Ross, svenskarna Axel Borg och Gillis Hafström, samt Filip Forstén; Walter Runeberg var på strålande humör och höll tal, liksom många andra.

    Pietro Krohn Walter Runeberg Filip Forstén John Börjeson Louise Börjeson Franz Schubert Christian Meyer Ross Axel Borg Gillis Hafström
  • Fru Louise Börjeson är utmärkt söt och ännu ung; med henne, Walter Runeberg och John Börjeson drack Edelfelt Pietro Krohns skål.

    Pietro Krohn Walter Runeberg John Börjeson Louise Börjeson
  • Walter Runeberg tog Edelfelt till sidan för att intala mod, vilket var onödigt, ty "noch ist Polen nicht verloren" [än är Polen ej förlorat] och Edelfelt är inte "hängfärdig" på något vis.

    Puola Walter Runeberg
  • Walter Runeberg är försonad med Paris; han är inte så ”konstförståsigpåare" som hans vise bror Lorenzo Runeberg, Gud ske lov.

    Pariisi Walter Runeberg Lorenzo Runeberg
  • Edelfelt är bjuden till Madame Jacquinot på lördag och till Madame Enjolras på tisdag; han tänker "kraba" [skolka/avstå] från en av tillställningarna, eller gå hem senast kl. 12, för han har inte råd att förlora arbetstid på förmiddagarna; han är nyfiken att se sällskapsspektaklet hos Enjolras med Filip Forstén och Bertha Levin.

    Filip Forstén Bertha Levin Jacquinot Enjolras
  • Filip Forstén förbereder sig för avresan till Italien om fjorton dagar och tar lektioner i italienska.

    Italia Filip Forstén
  • Under denna period av "inquiétude och bråk" [oro och besvär] med tavlan hinner Edelfelt inte tänka på att åka ut till Versailles för att framföra friherrinnan Armida De la Chapelles hälsningar till Monsieur Surel; han har inte heller sökt upp grevinnan Bobrinsky, men Ahrenbergs sade också uttryckligen att han kunde göra hur han ville; mot våren är man mera livad för visiter.

    Versailles Widolfa Ahrenberg Johan Jacob Ahrenberg Surel Bobrinsky Armida de la Chapelle
  • Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift skickas till Edelfelt varje gång den kommer ut.

    Carl Gustaf Estlander
  • Lantdagen i Finland har öppnats; saken nämns i franska tidningar; Alexandra Edelfelt har inkvartering i salen; Edelfelt hoppas att det inte blir för tråkigt att ta emot vänner och bekanta genom köket och pigkammaren; där Mamma finns är det emellertid aldrig otrevligt.

    Suomi Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tänker ofta på hur roligt det skulle vara att få leva med Alexandra Edelfelt i Paris eller Florens eller dyl.; om det fanns ett museum eller något annat att hålla sig till i Helsingfors skulle han vara där; men han förstör sig helt som konstnär om han lever där utan artistiskt umgänge, i synnerhet som Edelfelt ännu inte trampat ut barnskorna i måleriet; Walter Runeberg säger detsamma.

    Helsinki Pariisi Firenze Alexandra Edelfelt Walter Runeberg
  • Edelfelt ber tack för Annie Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Det ska bli roligt att träffa Axel Fredrik Holmberg och få färska hälsningar från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Axel Fredrik Holmberg
  • Det är varmt och trevligt i Edelfelts ateljé; i aftonskymningen ser Edelfelts tavla inte så galen ut, men det är skillnad på "vaxljus och dagsljus"; varje morgon kl. 7 serveras kaffe på hans rum; i mars skall han börja stiga upp en halv timme tidigare och gå till Crêmerie de Buci; följande dag skall han beställa ram till tavlan, vilket blir en dryg utgift.

    Crèmerie de Buci
  • Edelfelt önskar Alexandra, Anni och Blis (Berta) Edelfelt godnatt och ber hälsa till Morbror Gustaf Brandt och tante Adèle Gadd; han avundas dem inte alla fennomanstämplingar, sammansvärjningar och ränker som de får höra talas om under lantdagen; han ber Gud välsigna dem alltid.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt