Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

familj (fenomen) aikakauslehdet ammattitaitokilpailut englantilaiset haasteet (oikeustiede) kahvilat keskiaika kirjeet konsertit koulut kuvataideoppilaitokset luonteenpiirteet mallit (ammatti) metsästys musiikki naiset näyttelyt opinnot palkinnot pohjoismaalaiset ruotsalaiset säveltäjät seuraelämä taidekritiikki taiteilijat talous taulut täysihoitolat teatteritaide ulkonäkö vaatteet viikkolehdet viulistit ystävät

Paris d. 28 Januari 77.
Älskade Mamma
Jag hann ej komma med fortsättningen på mitt för-
re, så hastigt afbrutna bref, innan jag (i går på
morgonen) öfverraskades af Mamma med underrättelsen
hemifrån. – Jag har nu haft modell för hufvu
dit till Drottning blanca; jag gör henne blond lika-
fullt 1° emedan modellen är blond, 2° emedan jag
börjat det så, 3° emedan Viollet le Due i sitt beröm
då arbete om medeltiden säga att det ej finnes
ett enda exempel på att någon brunett under
denna tid ansett som verklig skönhet. Ibland
alla de många tusen medeltidsmålningar som ann
finnas, påträffas ingen, föreställande en qvinna med
bruna ögon och brunt här. I det hela tagit kan
det ju vara detsamma och den historiska sammas
gen lider ju ej så mycket derpå. Hufvudsaken
är att få uttrycket bra – distingueradt och tillska
gladt lekande. – Jag skulle vilja göra taflan helt
annorlunda än jag gör nu – ha ett elegant, lätt
genom tecknadt, spirituelt framställningssätt i sjelf
måleriet, och i stället gör jag det tungt, ofta dystert
i färgen, klumpigt och dumt. – Sargent var här
uppe i går. – Han smickrar, likasom hans kära
Mamma på ett sådant sätt att man kan ta på det,
och de komplimanger han säger äro derföre af höll och
intet värde. Weir kan ej med honom för detta hans
sätt att för hvarje struntsak man visar honom
utropa: ravissant, charmant etc. etc. – Hvad jag
är orolig för min tafla. Huru skall jag få den
bärdig – och om jag för den slutförd tills börjar

mars – blir den då möjligt att utställa
I går på morgonen kommo Gueldry och Bour
gaine hit och förde att för skräckligt sväran som
alltid. Bourquin hoppade och dansade (han kan
ej hållas stilla en half minut) förklarade min
figur Blanca: épatante (Sebouriffante, étonnais
och försäkrade att det skulle gå som läppa
väntar i månsken att få den färdig – strunt
pret och välmening – jag vet nog bättre hvad
det är som fattas än någon annan, och derför
är jag rädd att hela historien blir en
panskaka: Jour som man säger här.
B. kom på sin mors vägnar för att bjuda
mig på frukost med Grévin, den celebre
karrikatyristen. – Grevin kom ej, men en
Gammal öfverste vår der och dessutom Gud
drig. – Nog åter man bättre i familjerna
äro på värdshusen, det märkte jag också då
jag kom hemifrån i hostas, och var bortskäm
derhemma af Mamma. Berrarna Bourgain,
far och son äro stora jägare, och skulle i dag
bega sig på jag, hvadan mycket resonner
om smörläder istöflar, bössor o. s. v. Unga B.
har derjemte en sådan ovanlig tur och kommer
sällan hem utan att ha fått något. De jag
ute hos den der gamla öfversten (i Seine et
Mana) som var der i går. Madame B. är
en vänlig, fet gumma, M. B. är ganska
lustig och rolig och smådrifver med sin här
son – nästan för mycket i bland. Unge Borgår
spelar ganska väl viol, och trakterade
jag

ä
Borgar
A
er
sera
e
a
oss med en bit af Schumain. – Mme Boroven
beklagade sig öfver sin andra son, som är i coller
ännu, att han är så lät och sjelfsväldig. – Han
var ej tillstädes nu, lika litet som sista gånger
jag var der på frukost af den anledningar att
han då som nu satt på lafleka i skolan. –
M. Bourgain kan vara mig till nytta i från
tiden, och har redan rekommenderat mig hos
M. Mari. – Illustrations redaktör som jag
känner. – Petit Geradt och jag besluta alltjemnt
att gå till Gueldrys familj men Mamma vet
hur det är i en stor stad der distanserna skräm-
men en; man tycker sig aldrig ha tid att
företaga en sådan resa som till andra andan
af staden och så skjuter man opp dag från
dag. Häromaftonen var jag för första gånge
i mitt lif på ett kafé Ermitage i Clichy, der
alla svenska artister hålla till. Jag kände inga
annan än Gegerfelt, Borjeson och Skänberg men
så var der en massa andra i Borg och Hagborg
Hafström, Kristerson. Fahlstedt och Ekström,
m.fl. ty det finnes en hel massa. Jag sympa
tiserar ej med dem i artistiskt hänseende,
och om de också äro hyggliga karlar, så
är l'Ermitaga alldeles för långt borta för
att jag någonsin skulle kunna etablera nå
gonslags närmare umgänge med dem. – Nej
jag trifs godt här, och har mycket mera
att lära af en Bastien, en Dagnan och
af dem som se och tänka som jag, än af
den s.k. svenska skolan. Samma afton var
jag hos Pauli min bekanta från 1872 i Jönkopen,

Han har gått ofantligt framåt sedan dess,
men uti en koloristisk, rigtning, som jag är
temmeligen främmande för. Han skall måla
några stora taflor – genre i naturligt storlek för
Salongen – när man smörjar på blott så går
det kanske hastigare att få något färdigt
men ännu voro taflorna knappast upptäcka
de. – Cederströms stora tafla skall vara skral,
enligt hvad Gunnar säger
Häromaftonen var jag med Filip hos Mme Engel.
ras för att ändtligen luppfylla min artighets
pligt mot fr. Bertha Levin. De höllo på att
repetera sin pjes, som skall gå af stapeln
den 30 Januaris – Mr Enjolras är simpolheten
sjelf, men försöker att ge sig en air, som är allde
les kostilig. Talar det grannaste, mest värdade
språk och söker i sitt sätt vara så distingent
som möjligt, men naturen här på hennes ännu
tryckt simpelhetens outplänliga prägel, och huru
hon än sjökar sig sitta alltid något som på
minner om concierge qvar. Fr. Wechsell har
flyttat bort, ty de kommo ej öfverens, och
båda lära ha varit simper och skamlösa. Emeller
tid vill Mlle E. ha betalning för de återstående
månaderna i qvartalet, efter W. ej sagt upp sig
förut. W. som bor på ett hôtell, har vagant betala
Mme E har ej gifvit henne hennes qvar-
lemnade kläder – snyggt i sanning. W. har
i sin fulla sätt stämt upp Mme Enjotras, och
gomaren hade domt till Ws forman. Kan man
tänka sig ett så smipet uppträdande. – Jag

tycker att historien är så löjlig och dum
på samma gång att man snarare han ha ro-
ligt åt den än förarga sig deröfver. Men 2
är ytterst vänskapsfull mot mig, och är
väl nog i allmänhet vänlig mot alla,
men hon förväder så ofta sina i grund fru
siga tänkerätt, att man ej kan få den ringaste
sympathi för henne. – På theatrar konserter
och dylikt har jag alls ej varit sedan bra
länge. Mina tankar hvarför sig uteslutan
de omking min s.k. tafla som jag finner som
– Jag har nog, som Mamma
re dag från dag.
tänkt på att göra några figurer till, men
de skulle ändå stora och splittra intrycket.
För närvarande håller jag på med klädningen
I tisdag har jag modell för pojken, i thonde
fredag och lördag för Blanca. – Först i nästan vecka
tror jag man får något begrepp om taflan,
ty nu finnas ännu några sådana skrikande
missteckningar att jag ej kan se på hela
smörjan utan grämelse om en månad
reser Gérôme till Italien. Således – kommer
han i är ej heller att deltaga i juryn och
hans elever få hjelpa sig sjelfva. Ack om
jag ändå kunde måla som Bastien,
Om jag förfelar utmycket och finessan i tafla
så är allt förloradt. – Walter Runeberg har
varit har några gånger, men han uppmuntra
mera af prinses än af verklig öfvertygelse
tror jag, och så ser man gerna dessa vänners
arbeten i bättre dagar. – Måtte jag nu få slutad till början

af mars. Han det väl bli sådan att jag våga
ställa ut den? Mina kamrater säga att
jag har för litet sjelfförtroende – men det är
så godt att lita på en som ingenting kan. Butti
ångrar jag nu att jag ej följt Bastien L. råd
att göra många utförda goda teckningar förrän
man börjar måla för att sålunda på alldeles
klart för sig hvad man vill göra. Ingenting
är dummare än att under sjelfva målning
företaga en massa förändringar, som alltid lem
spår efter sig uti osäker teckning och klumpig
målning. Gérôme säger också att man skall
ha sin tafla fullkomligt färdig i sitt hufvud
innan man börjar måla – icke blott motivet
utan hvarje rörelse, hvarje färg. Bastien L
har gjort några alldeles förtjusande teckningen
till sin tafla Orfens. Jag har sällan sett något
bättre – och alldeles säkert är att han aldrig
kan göra taflan så bra. Hans stora porträtt
af den engelska damen ger honom ett
kolossalt arbete – och han anser sig behöfva
en hel månad för att göra klädningen, som är
i 1600 talets (Elisabetss tid, de första åren af
seklet snitt – af mörkblå violett samett med
hvitt atlas framstycke och ditt armar stor spel
krage och hela kostymen madrasserar så här
med perlor, juveler och att möjlig grann
tlät. Bastien L. är alldeles förtviflad
öfver detta petiga arbete. – Hans roma
. pris i år erkändes såsom det bäst
målade som man sett i Ecole des Beaux Ar
men ämnet (Prianens vid Ahilles fötter) var ej
väl återgifvet, och detta förhindrade honom att
der

åtte
på priset. – Tänk en sådan pojke som Bastien,
med sådan talang och den framgång han haft
och ändå i penninge nöd. – måleriet är ett strunt
yrka hvad inkomsten beträffar. Han har visser
ligen 5000 francs för detta stora fruntimmers por-
trätt, men det är det enda han får i år, och
då man tänker att ateliern kostar 1000, modellen
materialen och lifvet kostar pengar, samt att
han, B. 7 som jag tror) mycket hjelper sin bror,
så återstår ej mycket. Goupil har velat köpa
hans lilla kommunient för 3000 frcs, men han
vill ej sälja den under 6000, och det gör han rätt
i. – Wescher reser i öfvermorgon till Rom
och har lofvat söka upp Krohn med det för-
stå. Tänk ändå ett komarpris hvad det är
för en lycka – 5000 francs i året, fri atelier
och bortad, och allt detta i den guddomligt vackra
ville Medicis med den herrligaste trädgård och
den mest storartade utsigt man kan ha öfver
Rom. De som haft komar priset säga med en men
äro de fyra åren i Villa Medicis varit de lycklig
gaste, fridfullaste i deras lif. Wenser förtjena
sitt komarpris, ty det är en arbetare och
en allvarlig man. Dagnan och Bastien L. äro,
enligt mitt förmenande mera genialiska, men
det gör godt att se, att också arbete och sann
energi kan föra en karl fram i verlden. –
Nu har jag tröttat åt Mamma med
prat om måleri och målare – men hvad
skall jag väl skrifva om ej just sådana saker
som mest sysselsätter mina tankar och mitt

sinnar. Stock oartig har jag varit mot Mme Jaagen
not, ty jag har ej varit der med min för
sedan nyårsaftonen. Visserligen var jag engång
bjuden på middag men hade då just den
svuckna kinden så att jag ej kunde visa mig
Estlanders kritik af Julqvällen i
Lidskriften var egendomligt Berömmande men
tadlande hela illustrations sättet. – Huru
skulle väl vignetter och araberker som han
säger, kunna vara på sin plats i Runebergs
arbeten. Dylikt kan gå för sig i lyrisk pos
ri och kalendrar, men här skulle de verligt
men åsigt alls ej passa. Dessutom var
plancherna både till antal och storlek be-
slämda af Edlund, som Mamma mins.
Bättre nästa gång!! –
Helsa nu rigtigt hjertligt Morbror,
hans familj Tajta Tante Gadd och framför
allt Anni och Butti. Hvad det är klokt
att ej låta Butti gå i skola ännu, hon
blir nog tillräckligt lärd af undervisning
i hemmet. Får se när Holmberg och
Salingar komma. – Tusen tack förd strum
porna som jag får!! Olyckligtvis tror jag
att jag ej kan egne tillräcklig tid åt Ek-
löfs ty jag är så upptager hela dagen
Farväl och må väl älskade Mamma
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt hann inte fortsätta sitt hastigt avbrutna brev innan han överraskades av Alexandra Edelfelts underrättelser hemifrån.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har nu haft modell för huvudet till Drottning Blanca; han gör henne blond 1. för att modellen är blond, 2. han har börjat så och 3. Eugène Viollet le Duc påstår att det inte finns ett enda exempel på att någon brunett under medeltiden ansetts som en verklig skönhet; Edelfelt skulle vilja ha ett elegant, lätt genomtecknat och spirituellt framställningssätt i måleriet, men i stället gör han det tungt, ofta dystert i färgen, klumpigt och dumt.

    Eugène Viollet-le-Duc Blanka
  • John Singer Sargent var på besök och smickrade Edelfelts tavla; Sargents smicker, i likhet med hans mors, är för översvallande och därför har hans komplimanger inget värde; Julian Alden Weir tycker heller inte om att Sargent för varje struntverk utropar "ravissant, charmant" [förtjusande, charmerande].

    John Singer Sargent Julian Alden Weir Mary Sargent
  • Edelfelt är orolig för att inte få färdig sin tavla till början av mars och för att den inte skall kunna ställas ut; Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry gjorde föregående morgon ett bullrigt besök och försäkrade Edelfelt att det skulle gå som att "lappa vantar i månsken" att få den färdig; Edelfelt är rädd att allt blir en pannkaka, "four" som man säger där.

    Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Gustave Bourgain kom för att på sin mors vägnar bjuda Edelfelt på frukost med Alfred Grévin, den kända karrikatyristen; Grévin kom inte, men där var en gammal överste och Ferdinand Gueldry; liksom då Edelfelt blev bortskämd av Alexandra Edelfelt hemma, kunde han konstatera att man äter bättre i familjerna än på värdshusen; far och son Bourgain är stora jägare och skulle samma dag på jakt hos den gamla översten i Seine et Marne; unge Bourgain spelar ganska väl violin och han bjöd på ett stycke av Robert Schumann; Gustave Bourgains bror satt på latläxa i skolan och var inte på plats; Monsieur Bourgain kan vara Edelfelt till nytta i framtiden, han har redan rekommenderat Edelfelt hos Monsieur Lucien Marc, l’Illustrations redaktör.

    Seine et Marne Alexandra Edelfelt Alfred Grévin Robert Schumann Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry Lucien Marc Bourgain Bourgain
  • Edelfelt har flera gånger med Pierre Petit Gerard tänkt besöka Ferdinand Gueldrys familj, men de tycks aldrig ha tid att åka till andra änden av staden och skjuter alltid upp det.

    Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard Gueldry Gueldry
  • Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.

    Clichy Café de l'Ermitage Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret August Hagborg Wilhelm von Gegerfelt Carl Skånberg John Börjeson Gustaf Cederström Axel Borg Gillis Hafström Kristerson Ingel Fallstedt Per Ekström
  • Samma kväll var Edelfelt hos sin bekanta från 1872 i Jönköping, Georg Pauli; Pauli har gått framåt, men i en "koloristisk" riktning som Edelfelt är främmande för; Pauli ska måla några stora tavlor för Salongen, men de är ännu knappt upptecknade.

    Jönköping Georg Pauli
  • Gunnar Berndtson säger att Gustaf Cederströms stora tavla är skral.

    Gunnar Berndtson Gustaf Cederström
  • Edelfelt var med Filip Forstén hos Madame Enjolras för att uppfylla sin artighetsplikt mot Bertha Levin; de höll på att repetera pjäsen som skall gå av stapeln den 30 januari; Madame Enjolras försöker vara så distingerad som möjligt, men naturen har tryckt simpelhetens outplånliga prägel på henne; fröken Wecksell kommer inte överens med Madame Enjolras och har flyttat bort; Madame ville ha betalning för de återstående månaderna i kvartalet vilket fröken Wecksell vägrade att betala och hade stämt henne; domaren hade dömt till Wecksells förmån; mot Edelfelt är Madame Enjolras ytterst vänlig.

    Filip Forstén Bertha Levin Enjolras Wecksell
  • Tavlan upptar Edelfelts tankar till den grad att han inte har varit på teater eller konsert på länge; tavlan förefaller sämre dag för dag, men först nästa vecka tror han att man får något begrepp om tavlan; han har tänkt på att göra några figurer till, som Alexandra Edelfelt föreslår, men det skulle splittra helheten; han håller på med klänningen nu; han har haft modell för pojken och Blanca.

    Alexandra Edelfelt Blanka
  • Jean-Léon Gérôme åker till Italien om en månad och deltar således inte i Salongens jury; hans elever får hjälpa sig sjävla.

    Italia Jean-Léon Gérôme
  • Om han ändå kunde måla som Jules Bastien!

    Jules Bastien-Lepage
  • Walter Runeberg har varit hos Edelfelt några gånger, men hans uppmuntran är mera av princip än av verklig övertygelse; vännerna säger att Edelfelt har för lite självförtroende.

    Walter Runeberg
  • Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.

    lukumuistit École des Beaux-Arts Jules Bastien-Lepage Jean-Léon Gérôme Adolphe Goupil Elisabeth I Orfeus Priamos Akilles
  • Joseph Wencker reser om två dagar till Rom, där han lovat söka upp Pietro Krohn; det är en lycka att få Romarpriset, för fyra år 5 000 francs i året, fri ateljé och bostad i den gudomlig vackra Villa Medici med storartad utsikt över Rom.

    lukumuistit Villa Medici Pietro Krohn Joseph Wencker
  • Joseph Wencker förtjänar sitt Romarpris; Pascal Dagnan och Jules Bastien Lepage är mera genialiska, men det gör gott att se att också arbete och sann energi kan föra en karl fram i världen.

    lukumuistit Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Joseph Wencker
  • Edelfelt har tröttat ut Alexandra Edelfelt med sitt prat om måleri och målare; "stockoartig" har han varit mot Madame Jacquinot, som han inte besökt sedan nyårsaftonen.

    Alexandra Edelfelt Jacquinot
  • Carl Gustaf Estlanders kritik av Julqvällen i tidskriften var egendomlig; Edelfelt anser inte att vinjetter och arabesker passar i Johan Ludvig Runebergs verk; dessutom var plancherna både till storlek och antal bestämda av Gustaf Wilhelm Edlund, som Alexandra Edelfelt minns.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Carl Gustaf Estlander Gustaf Wilhelm Edlund
  • Edelfelt hälsar till Morbror Gustaf Brandt med familj, Tajta (Fredrika Snygg), Tante Adèle Gadd och Anni och Butti (Berta) Edelfelt; det är klokt att inte låta Butti gå i skola ännu; hon lär sig tillräckligt av undervisningen hemma.

    Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg Berta Edelfelt
  • Får se när Axel Fredrik Holmberg och Richard Salingre kommer.

    Axel Fredrik Holmberg Richard Salingre
  • Edelfelt tackar för strumporna.

  • Edelfelt tror inte han kommer att ha tid med Eklöfs; han önskar Alexandra Edelfelt farväl.

    Alexandra Edelfelt August Eklöf Elin Eklöf