Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

landskap (fysiska helheter) religion (fenomen) armeijat asevelvollisuus junat kansanluonne katolisuus kaupungit keisarit kielet kirkkokunnat kohteliaisuus lämpö lämpötila laulelmat majatalot matkustajat naiset politiikka porvarillisuus rakennukset ruoka saksan kieli sodat sotilaat talous

Köln. d. 24. September 1873.
Älskade Mamma!
I går skref jag till Mamma och dock tyckes
det mig vara flere veckor sedan dess – Jag har verkligen
kommit ett godt stycke i väg sedan i går kl. 9 på
morgonen, jag är nu i södern, åtminstone såtillvida,
att jag ätit vindrufvor i mängd och massa för 2 oläsligt,
i afton druckit rhenskt vin för några penni, och
nu som bäst ser min bädd framför mig bäddad
icke med täcke utan med filt och bolster. – Ingen
kakelugn finnes i rummet der jag skrifver (på
Russischer gasthof), endast en kamin. – Utfaren
och trött är jag då jag skrifver – men det är
heller ingenting
att
undra på, då jag ej fick en blund
i ögonen under förra natten. – Sedan min redlige Rosen
baum och jag vandrat omkring i Lübeck härs och
tvärs, tagit farväl af gubben Mattson, fått
våra saker förtullade o. s. v. beslöt vi att med
6-tåget
på e.m.
begifva oss af, helst detta, enligt Hend-
schel skulle föra oss till Hannover innan kl. 1 på
morgonen. – Våra intryck af Lübeck voro temmeligen

fördelaktig. menniskorna hafva här något gammal-
dags-borgerligt hos sig, som väcker sympathier. Vår
anspråkslösa middag, som intogs på ett mycket tarfligt
sjömansvärdshus vid Traven (emedan detta var närmaste) och
bestod af smörost bröd och stekt flundra, illustrerades
af en mycket språksam värd och en icke mindre
språksam värdinna, som på alla möjliga sätt ville
ställa det bra för oss. – Ännu i dörren stod de
hederliga menniskorna och ropade: glückliche Reise! –
efter oss. – Likaså var värden på Seemannshaus en
mycket artig och beskedlig gubbe, gick omkring och
språkade med sina gäster och förargade sig öfver ett
och annat, som vädret och vind o. d. – – Kl. 6, som
beramadt var, gingo vi till bangården, köpte biljett
och sattet oss i vaggonen mycket nöjda med att
vara på god väg – O dåraktiga tro! redan vid
nästan station upplystes vi om att Hendskel haft
totalt orätt, och att det tåg vi nu foro med visst
intet var af den skyndsamma sorten, att vi åtminstone
i Büchen eller Lunenburg skulle måsta ligga
öfver 2 timmar m.fl. sådana hugnande underrättel
ser. Hvad var att göra. – På Büchen stannade vi
ganska rigtigt kl. 1/2 8, för att dröja der. Trötta

efter trafvandet omkring i Lübeck, beslöt vi att
använda tiden till hvila. Vi slogo våra kloka hufvuden
tillsammans för att rådslå om lämpligaste sättet att sofvan
de vakta sakerna. – Sköna tanke, hvar fick jag den ifrån,
jag propononerade att vi skulle
ställa
oläsligt i en hög framför soffan
och liggande i denna, hålla våra respektive ben
oläsligt
våra oläsligt
intogs. – knappt hade vi hunnit kasta oss i Morfei ar
mar förrän vi väcktes upp af en thordönslik stanna: "ein-
steigen: Hamburg Berlin, Lunenburg, lille Hannover osv. – att
i mörkret taga reda på tåget bland folkmassan, att hålla
reda på sakerna och på hvarandra var ingen lätt sak....
Ängslig funderade sig på huru jag skulle hafva slagit mig
ut utan den hederliga resekamraten. Allt låg mörkt för nu
isynnerhet den instundande natten, som lofvade bli särde-
les kall och otreflig i ett löfte som den mycket omsorgsfullt
sedan höll. – Knappt hade vi hunnit till följande station
då åter det ohyggliga budskapet och absteigen och ein-
steigen, bringade våra nerver i skakning. – Otäckt tunga
voro dessutom mina saker, som jag alla haft med mig i
vaggonen ändå tills nu (till undvikande af trassel) kalla
voro vi om fötterna ty tredje klass är der som oläsligt
natten var isande skall – med ett ord jag kände det föga
angenämt. – I Honstorf måste vi upp igen för att fara öfver
Elbe oläsligt. Sedan springa 1/2 i verst med sakerna
att hinna med tåget usel – men det värsta af allt var att
vi i Pelsen möttes af den hugnande nyheten att
vi måste vänta der 4 (säger 4) timmar d. v. s. fr. Kl.
12 till 4 på natten på nästan tåg. Nu var vårt tålamod
"kaputt". Men de 4 timmarna gingo så der småningom, det
vill säga med små sömn-oläsligt, och kl 4 eller 1/2 5 kom
verkligen ett såg som förde oss till nästan station. – nej det är
för mycket sagdt ty litet innan vi kommo fram – gick loko-
motivet sönder. Nu hade trefnaden nått sin höjd! Isakll
natt kl. 1/2 6 på morgonen – och utanför den ofantliga Lüne-
burger heden! Lyckligtvis hade vi fått temmeligen gladt säll
skap – en ung hygglig hamburgare och tre fyra unga beväringar
som första gången hade uniformsjackan på sig – Efter denna
sista oläsligt, som ställdes till rätta på ungefär en timme
foro vi utan äfventyr till Hannover, utan att som sagdt ha
sofvit en blund, ty att sofva de 4 timmarna på Oelzen var ingen
fråga om: skrodelande judar, högljudda officerare o. a. låta en icke vara
i fred. – Kl. 8 kommo vi till Hannover. – Här skildes mina och
Rosenbaumns vägar, och det var jag i början mycket ledsen öfver,
men tröstar mig nu, då jag finner, att jag charmant står mig
ut hvar som helst på jernvägen, der jag blott han språket.
Min nyförvärfvade vän R. reste genast vidare, jag hade

deremot att vänta till kl. ½ 2 på Köln tåget – gerna
hade jag farit direkt till Antw., men det gick ej för sig i tredje
klass. – Annars råder jag hvar och en, som vill studera
menniskor att taga 3dje klass, helst här i Tyskland de allra
flesta ungherrar göra det. – Hela förmiddagen vandrade jag
omkring i Hannover (som dock är en litet större stad än Stockholm).
Utmärkt vackra byggnader finnas i den nya delen af staden
såsom t. ex. Operans, Oläsligt Museum o. a. De flesta
privata
hus
äro här byggda af Sandsten, och derföre rik ornerade, mest
i en romanisk gothisk blandningsstil, som tager sig mycket
bra ut. För resten ser man H. som alla dessa tyska städer
hvimla af oläsligt Jag måste tillstå, att jag frapperades af
den prydlighet och "herrighet" som utmärker dessa soldater
deras uniformer äro damfria, deras stöflar finblankade, de
sjelfva välkammade och som det tyckes mycket välfödda.
De flesta förefalla särdeles unga, sådan 17-20 år, och de
flesta som jag sett hafva ännu ej haft ett skäggstrå. Uhlaner
äro mycket ståtliga i uteslutande långa, smärta oläsligt, som
den eleganta uniformer klär utmärkt väl. – Manskapet
behagade mig kanske mera än officerarna, som ofta isynnerhet
de yngre ser särdeles öfvermodiga ut. Jag kan ej beskrifva
huru det förargade mig att på Hannovers station, i väntsalen
se en alla 3 1/2 alns löjtnant vid mina år, ligga och vräka
sig i soffan och med halfslutna ögon raisonnera med ett
ungt fruntimmer der bredvid, som satt och såg mycket nöjd
att med sin nonchalante kavaljer. Låt vara att det var hans
syster, så förargade det mig dock. – Annars är det intressant
att höra med hvilken enthusiasm tyskarna tala om sitt
militärväsende, om sin värnepligt o. d. – och dugtigt hör man
ännu talas om kriget, och oläsligt i Frankrike, om den
ofantliga vigt som kriget var utaf för Tyskland, om Fransmännens
rustnigar till ett nytt krig något som man med stort förakt talar
om / om König, Kaiser Wilhelm o. s. v. likaså hör man, ju längre
söderut man far, allt flere samtal i den katolska frågan.
Mest katoliker har jag hört tala derom, och de hafva
allt annat än prisat de ultramontana, kyrkan och påfven. –
I går förklarade också en led Frankfurter probeureuter, en
ytterst elegant herre för mig i kupén, att han vid de eviga gräl
i den katolska frågan nu blifvit mycket mera oläsligt-katolisk än
alt-katolisch. – Mycket lätt råkar man här i samtal
med folk, isynnerhet i vaggonerer. Knapt är man instigen
för än samtalet är i full gång, och man känner sig som
gamla bekanta. – Resan från Hannover hit till Köln
var utmärkt rolig. Endast hyggliga herrar i kupén, det

bördiga Westphalen derute och hvad som var bäst af allt
var att färden gick så fort. ( Fortsättning andra morgonen, onsdag)
Mamma får förlåta bristfälligheten i det föregående som
jag halfdöd af sömn och trötthet skrifvit!) – Jag kunde
aldrig tro att Westphalen skulle vara så ofantligt kultiverat
och bebygdt som det är. Man ser ej en handsbredd ouppodlad
jord, och öfverallt resa sig småstäder, fabriken och byar
Från München till Köln är det som en enda stor fabriksstad.
Idoghet och flit och välstånd ser man öfverallt. Det räcker
allt litet för Finland, innan det ser så ut der. – Düsseldorf for jag
igenom, men på 1 minut hinner man ej se mycket af staden.
Nedsotad af stenkolsröken från lokomotivet åkte jag på bestämd
tid i går afton genom den präktiga bryggen och Rhein, der
frie deutsche Rhein och in i Köln. Mägtig stod domen för
mig i mörkret, som en jättelik skepnad höjande sig öfver
den öfriga staden. – Ännu har jag ej varit ute i staden på
morgonen, utan sitter i godan ro och väntar på kaffet i Russisch
Gasthof ett snyggt och billigt värdshus, som en äldre herre rekom
menderade mig i går. Antagligen är jag i afton framme i
Antverpen, ty kl. 12 eller 1 reser jag af härifrån. Tills dato
har jernväggresan kostat 7 thaler och maten och bärarafgiften
m.m. 4. Det har således varit ren uträkning att åka på 3dje
klass och stanna öfver natten här. – Igår var jag rädd att
uti den Frankfurtska Knodden hafva träffat på en Bauerfånger,
men märker nu att jag misstagit mig. Oändligt nyfiken var
han, frågade och frågade åter om min resa, mina afsigter, om mina
pengar, om jag ej ville vexla guld af honom o. s. v. och jag gaf
så undvikane svar som möjligt. I går afton ville han nödvän-
digt ha mig med sig på theatern, men som jag ville skrifva
svarade så, tvärt nej. I dag morgse knackade han på min dörr
för att säga mig farväl, ett nöje som jag visit ej missunnade
honom, då jag visste att jag inom några minuter skulle vara qvitt
denna storskrytande och efterhängsne figur. Han reste näml.
med 6 tåget till Paris. I kupén roade han sällskapet med
kort och taskspelerikonster, i hvilket han var en mästare, och med
lifliga skildningar från sina resor i Italien Frankrike o.s.v.
Jernkorsets band i knapphålet var det enda, som ingaf mig
en skymt af aktning för den eleganta herrn. Redan vid
första ögonkastet fattade jag en särdeles antipati för honom. –
Kamraterna i kupén voro för resten en ung posttjensteman, en
ritläre vid lyceum i Hannover, en målare från Düsseldorf några
maskinbyggare och en gammal, utmager Sachsare som skar
witzer och "qvickheten i långa banor, och täflade med vår knodd
att göra resan angenäm. – Nu är kl. 1/2 9 och nu måste jag
gå ut – fortsättning följer derföre om en stund. – –

X (Senare.) Heligt, stort och underbart är det intryck, som
domen gjort på mig. Under mina vandringar omkring i det härliga
templet, stannade jag dock helst vid nedre dörren, för att några
ögonblick få slippa höra den pladdrande föraren, och njuta
detta sköna perspektiv som domens inre erbjöd. Den gotiska
stilen bibringar ger åt sina kyrkor ett prägel af helighet
af ehristlig andakt som de andra byggnads stilarna fåfängt
söka åstadkomma. I Kölnerdomen vet man, åt hvilken kult
kyrkan är invigd i Isakskyrkan t. ex måste man af konst
på taket gissa sig dertill! Och sedan detta vackra färgspel
på de smärta pelarne genom ljustet från de målade fenstren
de rika skulpturarbetena allt bidrager till att höja, att samla
andakten och det enda som är störande för detta Guds hus
är den här af otrefliga katolska presten som rör sig och
lefver derinne. Det är sorgligt att en sådan kyrka skall
vigas åt den gamla, genomruttna katolicismen! – Jag
kan ej beskrifva huru förtjust jag är i sjelfva brygga-
den. Adel, ståtlig, helig måste detta helgjutna snilleverk
mägtigt inverka på hvarje menniska, som ännu har sina två
ögon och den minsta gnista af ädel känsla i behåll. Sådan
bör konsten vara, så bör den kunna tala till människans
bästa, renaste känslor och som sådan kan hon hoppas att
närma sig sitt mål, mensklighetens förädling. Med tornbyggna
den hoppas man vara färdig år 1880 – då bör man bestämdt
resa hit igen om icke förr för att få se dörren rigtigt färdigt
Rådhuset, med hansesalen, den romerska amphiteatern, der
i oläsligt tider vilda der stredo till borgmästare och råds för-
nöjelse, visade mig också samma ciceron, likaså modellen
till domen i J. M. Tannas butik (der jag var nog hårdhjertad, att
emotstå tre mamsellers inträgna bön att köpa en stor flaska
"Eau de Cologne" för att ge åt "Ihre Mutter, oläsligt Schwester oder Ihrem
"Liebschen". – Domkyrkan var temmeligen dyr att bese. D.v.s.
för att bese choret, som är hufvudsaken betalas 15 oläsligt.
likaså kostade föraren (som trafvade kring med mig i 2 timmars
tid 15 oläsligt. En hel hop nya företeelser har här mött
mitt öga. Så t ex har jag i dag för första gången sett fyrbenta
åsnora. Rhein är temmeligen bred här vid Köln och
trakten häromkring tyckes vara utmärkt vacker och treflig,
mera flack. Jag gläder mig verkligt att min stundande
resa (kl. 1, 20 nu dagstid går tåget) då jag kommer att fara genom
de bördiga Rhenprovinserna och Belgie, och främst
derföre att den för mig till mitt mål. Kl. 11 hoppas jag
vara framme: Ehuru en hel hop saker så här under
resan fängsla ögat och uppmärksamheten, så har jag

med otålighet väntat att komma till ort och ställe
under "Dach und Tack" och sedan få bref från Mamma.
Först då jag kommer i gång med arbetet der, får
några bekanta och får underrättelser hemifrån kommer
jag att känna mig rigtigt glad och hurtig.
Numera ångrar jag ej ett ögonblick, att jag tagit
vägen öfver Tyskland, ty jag har utan tvifvel
sett och lärt en hel hop saker mera, än om jag
farit öfver Sverige, som jag känner redan förut –
Folket här är betydligt mörkare än i Lübeck.
Isynnerhet hafva fruntimmerna här en helt annan
typ. I sjömansvisan heter det
De Lübeckske flickor de äro så fin,
De hafva båd silfver och guld uti skrin, och om man
också måste tro det senare, så kan man på inga
vilkor gå in på det förra. Fula som stryk, lunsiga
illa klädda. I allmänhet skulle jag vilja påstå
att fruntimren i Helsingfors kläda sig bättre
är dessa här. Jag vet ej hvad det är, som gör
dessa tyska damer så otrefliga i mina ögon.
Dugtiga, matfriska menniskor allesamman, med
hängande lockar och stora fötter. De ha alla
ett visit slägttycke med moder Germania, sådan
hon framställes med svärd i hand såsom "Die Wacht am
Rhein

Nej älskade Mamma nu måste jag sluta,
så gerna jag än ville prata med Mamma en
stund. Kl. är ½ 1 och om en timme skall jag
fara. Måtte blott detta bref komma fram i
tid, likaså visst som jag hoppas att mina
två förra gjort det. Helsa alla så hjertligt
från mig. Säg dem att jag, så vidt jag
nu kan se, kommer att reda mig mycket
bra bland dessa menniskor, då jag ändå
är nog lycklig, att kunna tala språken, om
också hackigt och felaktigt. Morbror Gustafs
shawl har kommit mig ypperligt väl till
pass. Visserligen äro dagarna här mycket
varma, men aftnar och nätter äro kalla
och det rätt dugtigt, så att man skattar
sig rätt lycklig då man har en plaid att
svepa om sig. – Farväl, älskade Mamma,
helsa, som sagdt alla från
Atte.
Nu har jag kommit underfund med den enkla orsaker till
origtigheterna i Hendschel. Min är för gammal, sedan Juli.
Sedan dess hafva tågen ändrat sina turer betydligt –

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har kommit söderut, vilket märks på maten, på att sängen i "Russischer gasthof" är bäddad med filt och bolster och att rummet har kamin i stället för kakelugn.

  • Edelfelt och "redlige" Rosenbaum har vandrat härs och tvärs i Lübeck, och tagit farväl av "gubben" Mattsson; de beslöt att ta 6-tåget som enligt Hendschel skulle föra dem till Hannover innan kl. 1 på morgonen.

    Lyypekki Hannover Mattsson Rosenbaum M. Hendschel (epävarma yhteys)
  • Intrycken av Lübeck var fördelaktiga; människorna har något gammaldags-borgerligt över sig, vilket märktes då de åt en anspråkslös middag på ett "tarfligt" sjömansvärdshus vid Traven, där de önskades "glückliche Reise!" ännu då de gick.

    Lyypekki
  • Hendschel hade haft totalt orätt och tåget de tog var inte av den skyndsamma sorten; efter "travandet" i Lübeck hade de beslutat att använda tågresan till att vila, vilket inte lyckades; i Büchen måste de som skulle till Hamburg, Berlin, Luneburg, Hanover byta tåg; ängsligt funderade Edelfelt hur han skulle ha klarat sig utan den hederliga reskamraten Rosenbaum; i Honstorf måste de på nytt stiga upp för att fara över Elbeflottan; i Oelzen fick de vänta fyra timmar på nästa tåg; före de anlände till Hannover gick också lokomotivet sönder.

    Hampuri Berliini Lyypekki Hannover Büchen Elbe Lüneburg Hohnstorf Uelzen Rosenbaum M. Hendschel
  • I Hannover skildes Edelfelts och Rosenbaums vägar; Edelfelt tröstades av att upptäcka att han "charmant" klarar sig var som helst på järnvägen, så länge han kan språket; Edelfelt fick vänt på tåget till Köln; han hade gärna åkt direkt till Antwerpen, men det gick inte för sig i tredje klass; han råder var och en som vill studera människor att ta tredje klass, i Tyskland gör de flesta ungherrar det.

    Saksa Köln Antwerpen Hannover Rosenbaum
  • Edelfelt vandrade hela förmiddagen omkring i Hannover, som är lite större än Stockholm; det finns vackra hus i den nya delen av staden: Operan, Provinzial Museum; de flesta privata hus är byggda i sandsten, rikt ornerade i en romantisk gotisk blandstil som tar sig mycket bra ut.

    Tukholma Hannover Provinzial Museum
  • I Hannover vimlade det som i andra tyska städer av "krigare"; soldaterna utmärkets av en prydlighet och "herrig"het; det är intressant att höra tyskarna tala om sitt militärväsende; kriget mot Frankrike hörde man ännu talas om; man lade ofantlig vikt vid fransmännens upprustning till nytt krig och König Kaiser Wilhelm.

    Ranska Saksa Hannover Wilhelm I
  • Manskapet behagade Edelfelt mera än officerarna, som ser högmodiga ut; Edelfelt förargades över hur en löjtnant i hans ålder på Hannover station i väntsalen låg och vräkte sig på soffan och med halvslutna ögon "räsonnerar med ett ungt fruntimmer", som i och för sig såg nöjd ut med sin nonchalanta kavaljer.

    Hannover
  • Ju längre söderut man åker desto fler samtal hör man om den katolska frågan.

  • Resan från Hannover till Köln var trevlig med språksamma herrar i kupén och det bördiga Westphalen utanför.

    Köln Hannover Westfalen
  • Fortsättning andra morgonen, onsdag; Alexandra Edelfelt får förlåta bristfälligheten i det föregående, som Edelfelt skrivit då han var halvdöd av trötthet.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt är förvånad över att Westphalen är så bebyggt och kultiverat; överallt reser sig småstäder, byar och fabriker; överallt ser man idoghet, flit och välstånd; det räcker länge innan Finland kommer så långt.

    Suomi Westfalen
  • Edelfelt åkte genom Düsseldorf på vägen till Köln; föregående kväll åkte Edelfelt på den präktiga bryggan över "Rhein, den freie deutsche Rhein" in till Köln, där den mäktiga domen höjde sig som en jättelik skepnad i mörkret; på kvällen är han antagligen framme i Antwerpen; ekonomiskt har det lönat sig att åka tredje klass.

    Köln Antwerpen Düsseldorf Rein Kölnin tuomiokirkko
  • På den "Frankfurtska knodden" träffade Edelfelt en efterhängsen elegant herre på tåget; han misstänkte att det var en Brauerufärger [?], men blev slutligen av med herren då denne på morgonen tog tåget till Paris; den eleganta herren hade underhållit sällskapet i kupén med kort och "taskspelerikonster" [trick] och berättat om sinar resor i Italien och Frankrike; Edelfelt delade i övrigt kupé med en ung posttjänsteman, en ritlärare vid lyceum i Hannover, en målare från Düsseldorf, några maskinbyggare och en utmärglad sachsare.

    Ranska Pariisi Italia Frankfurt Düsseldorf Hannover
  • Edelfelt är obeskrivligt förtjust i Kölnerdomen, "ädel, ståtlig, helig, måste detta helgjutna snilleverk mägtigt inverka på hvarje menniska, som ännu har sina två ögon och den minsta gnista af ädel känsla i behåll"; den "götiska" stilen ger kyrkan en prägel av helighet och kristlig andakt som andra byggnadsstilar fåfängt försöker åstadkomma; i Kölnerdomen vet man vilken "kult" kyrkan är vigd åt, medan man i t.ex. Isakskyrkan måste med hjälp av korset på taket gissa sig till detta; det enda som stör Edelfelt är de "otrevliga" katolska prästerna, "det är sorgligt att en sådan kyrka skall egnas åt den gamla, genomruttna katolicismen!"

    Kölnin tuomiokirkko Isakskatedralen
  • I Köln såg Edelfelt också rådhuset, den romerska amphiteatern och J. M. Farinas butik; han har sett fyrbenta åsnor för första gången i sitt liv; Rhein är bred och trakten runtomkring verkar trevlig men flack.

    Köln Rein Johann Maria Farina
  • Edelfelt gläder sig åt den kommande resan då han åker genom de bördiga Rhenprovinserna och Belgien; han är också glad över att på kvällen nå fram till sitt mål; han ser fram emot att komma fram till ort och ställ och få brev av Alexandra Edelfelt.

    Belgia Rein Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ångrar inte att han har tagit vägen via Tyskland, i stället för via Sverige; folket här är betydligt mörkare än i Lübeck, i synnerhet kvinnorna är av en annan typ; i sjömansvisan heter det "Se Lübeckske flickor de äro så fin, De hafva båd silfver och guld uti skrin", åtminstone stämmer inte det första; Edelfelt vet inte varför de tyska damerna framstår så otrevliga i hans ögon; "Dugtiga, matfriska menniskor allesamman, med hängande lockar och stora fötter. De ha alla ett visst slägttycke med moder Germania, sådan hon framställes med svärd i hand såsom 'Die Wacht am Rhein'" [Rhens väktare].

    Ruotsi Saksa Lyypekki Rein Germania
  • Edelfelt tackar morbror Gustaf Brandt för sjalen och ber Alexandra Edelfelt hälsa alla.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Oriktigheten i Hendschel har Edelfelt nu kommit underfund med; hans upplaga är för gammal, tågen har ändrat sina turer sedan dess.

    M. Hendschel