Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

vapen (symboler) aateli akatemiat ammattitaitokilpailut arkkitehdit ateljeet avioliitto espanjalaisuus filosofia henkilökuvat herttuat historia huonekalut itämaat jesuiitat Jumala juutalaiset kahvilat kalusteet kasakat katolisuus kavallus keskiaika kielet kuninkaalliset kuninkaat kuvataideoppilaitokset luonteenpiirteet mallit (ammatti) matkailijat matkat myymälät naiset näyttelyt opinnot osoitteet pohjoismaalaiset Raamattu ranskan kieli ruotsalaiset sanakirjat seuraelämä sodat suomalaiset taulut tavaratalot teatteritaide tulkkaus vaatteet

Paris d. 18 februari 1897
Älska de Mamma,
Att röna uppmuntrar efter det man misströstan är
väl bland de största fröjder man kan ha, och jag är i
dag på ett briljant humör derföre att Dagnan sagt
att min tafla var bra, och att han alls ej tvifla
de på att det skulle bli emottagen i salongen.
Han anmärkte in hel hop, mest saker som jag till
fullt inser sjelf, men han, som sjelf tecknar på ut-
märkt tyckte om teckningen, kompositionen och del-
vis äfven utförandet – och derföre tror jag nu, att om
ej något oväntadt hinder ställer sig i vägen, om jag
får Blances hufvud bra, och om jag får det hela
färgen, så skall denna mig
Vän bilde större närma
första tafla bli skaplig. Får se hvad Gérôme dagar!
Petit Gerard och Max råda mig att börja på med Carl
14 vid Pleningens lik för 1878 – i stort, men jag anser
mig knapt vuxen dertill. Dessutom blir en så stor
historisk tafla ogerna såld (eller såld till mycket låga
pris) och skulle räcka ung: 8 månader. Roligt är det
emellertid att mina kamrater tro mig om så mycket
Petit gerard skrattar af mig, då jag säger att jag ej
framhåller att jag ej
kan, men tar reson när jag
har råd att börja på med något så stort. Att jag, efter
några månaders flitiga studier i ateliern, gerna
ville börja på med något dugtigt, med ett rigtigt
vågstycke, är säkert, men en tafla med ungefär 8
afigurer är ingen smårak och bäst är att tänka
noga efter innan man begynner en duk som
mätes med farmått. – Alla mina kamrater
tycka att kompositionen i rida tanka är bra och
"C'est très gracieux" är vanligtvis det första de
säga. Men Blancas hufvud, uttrycket deri sakna
ännu, minnen grimaserar i stället för att les näs
är ej tillräckligt fin, hakan litet torr och mager. Olycka
vis får jag ej modell till hufvudet förrän den 4. de
mars, ty modellerna äro nu bortfingade ej stora och
små målare på alla håll och kanter. Taflan tar sig

betydligt bättre ut i ram, märker jag, men kanske
att den granna förgyllningen mycket smickrad agat
Usch hvad det var odrägligt att gå med Er.
löfs i Bon Marché häromdagen. Icke för att det
var Eklöf specielt, men man går som ett får
i timtal – torkar då och då, går och ser och är
ej det ringaste intresserad. Jag har för resten
i dessa dagar tolkat så att jag nu igen kunde
skrifva på rak arma kapitlet i pastoren om: hos
modehandlaren, på ett värdshus, med en kyrkaste
o.s.v. – först att tolka allting med stigell så
för Eklöfs jag kan ej begripa att de ej kunde vara mig
förutan då frun talar ganska bra sjelf, efter hvad
jag hörde på von Marché. Och så tackade jag i går
med Börjeson som tvärt skulle ha en kypare på
Café l'Univers att stå modell, och kyparen ville ej
hvarföre vi gingo först till öfverkyparen, så till värden
och så till värdinnan och väckte allmän uppmärkta
het – Jag blir så led vid detta tolkande att
jag tar för princip att hädan efter åt alla till
Paris anländande nordbor annan ge som pre
sent en liten fransk påstår med uttalet inom
parentes, eller annoncerar i Nordens mest lästa
tidningar att jag endast mot lämplig aftoning
étager mig dylikt. Berndtson är klok han, han
lär sig ej franska och kommer således icke att
ialitas. – Ett få till svensk löjtnant har jag
hjelpt med Swan och Max, men haft skam
till tack. Han heter Lundin och är verkligen
svensk artillirofficer – har vegetaret här, huru
det vet man ej, men kom alldeles utan en fysk
till en elle vid akademin Rollion, som han händer
R. visade honom till Max och denne med svar
skaffade honom tak öfver hufvudet. Jag träffade L.
hos Max. Han gret och upprörde såväl Max som
hans pappas hjertan så att dessa gåfva honom
pengar. Han förklarade att han blott ville ha något
la

B
det

aske
år.
k.
det
ritet för att kunna existera tills onsdagen (sista ors-
dags) då han skulle resa till Marseille, der en bara
domsvän vore etablerad. Jag betalade hans måla
tider och gaf några francs, och L. lofvade nog skaffa
pengar till resan så mycket mer som en protestan
tisk understödsförening lofvat betala halfva biljer
Emellertid hör jag att L. alls ej rest eller tänkt
resa, att han varit hos Börjeson, Runeberg Bern
Cederström och öfverallt fått pengar (af R. 150 frcs)
att han varit i Paris 2 år och lefvat på ligger
att han ofta genom landsmäns försorg fått platser
ganska lönande till och med, men af lättja lemna
dem, och att han således ej blir bättre af menniskor
hygglighet. Han har nogsamt undvikit mig.
Max och Swan sedan han fick pengarna. En annar
ljus juvel fri torrköping, Nomine Malmström, har
också gått omkring. Runeberg använde honom som
modell likaså Cederström, men jag kunde det ej,
gaf honom endast adressen på andra nordiska
målare. Jag har fullkomligt nog af Lunden, och
långsmanna skapet med dessa herrar smickrar
mig alls icke. Det är ingenting annat än lättja
som bragt dessa herrar på dekes, ty veterlig.
supa de ej. – Bland de hyggligaste svenskar
jag träffat här är en arkitekt Imedberg, pensen
onär fr. Svenska akademin, och systerson till friher
rinnan Grestave Leuhusen. Han har hört henne
tala om Mamma och mig. Det är ovanligt hygglig
karl, arbetsam, talentfull, alls icke stockholms-
skräflare, och han erkänner det goda som finnes till
är mycket lierad med Garnier, som nyligen
gifvit honom ett alldeles glänsande betyg en
rigtigt loge) och arbetar i Pascals atelier.
Han är derföre helt och hållet som en elev
vid Ecole des Beaux Arts. Det blir bestämdt något
af honom. Han umgås dessutom med fransmän,
talar franska bra och har franska sympathier,
och är framför allt ej en sådan sjelf tillräcklig, på

sande herre, som flere af de nordiska mästerskräflarne
(Forts. Följande dag) I går var jag bjuden på middag
till Madame Jacquinot. Pauline är mycket gladare
nu än för 2 år sedan men är lika distraite, och
lika naiv som först. Hon säger ofta saker som
bestämdt ej äro illa menade, men som måste anses
Dequivogria. – dock aldrig åt det dåliga hållit men
ändå så att man frågar sig: vet hon nu rigtigt hvad
hon säger. Hon har bestämdt ingen aning derom
Hennes första ungdom har ju blifvit tillbragt mella
tyska luntor och filosofiska systern, och deraf karledes
sig denna obehandskap med verldens onda – sedt från den luste
ga sidan. Gud vet om ej detta är en lycka. – Emellertid är
hon alls ej olycklig och sentimental som förr, lika intressa
rad för allt menskligt arbete, vetenskap, poesi och konst,
och under dessa månader som jag läst så litet, känna och
således känner mig allt okunnigare, tycker jag mig vara
en rigtigt första klassist i sambredd med henne. – Konver
rationen hos Mme). var i går så allmän att jag kanske
talade 10 ord skild med P. – Hvad jag börjar känna mig
innerligt dum i sällskaper nu för tiden. Jag sitter tyst.
är jag något så är det antingen rysligt platt eller
och såg
rysligt tillkrystadt. Bland kamrater försvinner denna
géné och i tycker mig mycket fiffigare der. – I allmän-
het blir konversationen med fruntimmer (med undantag
af dem man kan hålla af alltid densamma, och man hvad
ken lär sig något deraf eller tänker derpå med nöje sedan
han slutat. – Hvad som mest finar mig vid tanken
på att bli refuserad, är att jag då ej skulle tackas se de
svenska målarne, alla hos Mme Jacquinot och resande
landsmän i synet. Mina kamrater veta ändå att jag
arbetar och vill gå framåt, men menniskor som
alldeles stå utom artistverlden kunna ej inre anna
än att man är ofantligt skral, då man ej efter fler
äro arbete, ens anses värdig att exponera.
Jag lofvade Mamma en skizz af min tafla, och
tänker också teckna en sådan har jag får tid. Jag vill blott
säga att den bra mycket liknar den allra första blyg
skizzen – att Blancas klädning är hvitt mycket fint ytte med
invälda sidensänder, guldstickade röda sammetsarmar, perlo
i håret och stor brisk för att sammanhålla klädningen. Gossen
har en rödgrå kolt inväld med guld och byxor gris parle.
rummets tapisseri är mörkgrönt och mörkrödt, möbler

af fernissad ek, syskiinet inlagdt med emalj (efter
Ludv. den helspas skrin vapen och kronor på blå grund.
På bankarna ligga mörkgröna siden dynor slickade med
guld. – Det tapisseri hon syr på är delvis kopieradt
efter hertigen af Lothringens berömda broderi i Violle
le Duc's utmärkta arbete mobilier français. – På efter
middagarne i mars och april skall jag måla några
hufvuden som jag kan få sålda derhemma. Bra
stor lust skulle jag ha att måla en Sulamith, dertill
mest inspinerad af en Cabanels tafla, som i mitt tyn
är rysligt dålig. Jag har läst och läst om Salomos högra
visa och beundrar allt mera den storartade österländ
koloriten i denna dikt. Kan man tänka sig en vackra
skildring af söderns vår än 2 k. v. 11. Ty så vintern är
förgången regnet är öfverståndet och är sin våga Blomstren.
marken, vår tiden är kommer
och turturdrifvan
utgänge på
låter höra sig i vårt land, Sikonträdet är knappadt, vinträden
blomstra och gifva sin lukt, stått upp min kära, och kom
min dagelige kom hit!" – – Jag har hos Max sett en nu
judinna som poserat hos Gérôme, hon har de mest
skålande ögon och en utpräglad judisk typ – med några
séancer kunde man ju alltid göra en skizz – Att göra
inlamitt sökande efter Salong 5 k. 83. – Jag besvär eder, jern
Palems dottrar, finnen. Min vän, så säger honom, att jag af älskar
I fonden af min tafla har jag svensisk
krank ligger –
vapen anväldt i tapisseriet och i broderiet som blanda till
Det-GRITELA REL STALIQ. De gratie ces svecis
på med, förekommer
såsom på sköna Magni sigill Nog vore det roligare att måla något
från Wasatiden medeltiden var ändå en barbarisk tidsätt
utan några andra idéer än de stores egennytta och kalkolsk
banatism. – Gust. Bl. A. har i lifliga ord skildrat konst
närsgillets fest derhemma. Ahrenberg är då en figur den
ne se doute de rien" efter han kommer fram med sina
dåliga verser och sjelf läser opp dem. Smedberg påstår
att hans arkitektoniska kunskaper äro ytliga och
klena, och det är ju ej att undra på då han mest för-
halla sin tid i Stockholm med att improviska på soire-
a och måla aqvareller. – – Petit Gerand, som jag ofta talt
om är en bra hygglig och qvick ungdom, och har tillika
en allvarlig manlig karaktär. Han är son till en berömd
glas målare i Strasburg och efter fadrens död har han leda
hela verket och studerat Medicin samtidigt, var med
i hela kriget och är blesserad af ett bajonettstygn i benet
som emellertid ej generar honom nu. – Han är verkligen

bra roligt att ha det är med om en ansen hela
blaguens som Max. Max är ju också en präktig på
mien är bortskämd af föräldrar och hela verlden,
och pratar så oafbruter, så man ej kan ta allt för
banco. Bastien arbetar dugtigt på 2 porträtter
som han fått beställning på, och får lemna sin osfer
till 1878. Han är dag mycket sårad öfver att ha
blifvit så illa placerad i expositioner vid Rue St
Arnand. Som jag ej gått i Ecole des B. A. har jag
på en vecka sitt Bourgain o. Gueldry. Wera håller
på med en spansk scen som är rigtigt vacker i så
gen, men han lär sig ej teckna trots alla sina be
På Odeons ges en ny pjes af Paris
mödanden. –
Délaurade l'Hetman med ännu från kosackernas
frihetskrig på 1500 talet – Pauline o. Petit Geran äro för
justa i detta stycke, och jag skall en dag gå och se det.
Just nu fingo vi besök af baron Alle Aminoff, den
narren. Han skall nu resa till Petersburg, der han har
pes få anställning, han refuserar således de ick
giftermål i den allra finaste koblessen som jerna
sterna erbjudit honom bara han ville stanna här! De
kerl ist dock sil dumma! Hur kan en sådan o-
kunnig lätting existera. – Och troligen kommer det att
gå honom bra här i lifvet! Han sitter just och beskiöld
Ehuru många dussin handskar han tar med sig till Pour
och huru som han alltid skall låta göra sina kläder här
– – Helsa hjertligt de små snälla
Paris.
na!! – Hvad jag ändå saknar Mammassa
Gud gifve att jag skulle få lefva med Mamma
i framtiden!! – Som Mamma ser är jag
numera ej så ofantligt orolig för min tafla, blir
den intet mästerverk så blir den åtminstone
dräglig – och jag hoppas att den ej blir refuserad
många hjertliga helsningar till Morbror, Tant
gadd, Tajta och alla bekantat
Mammas egen
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • En av de största fröjder man kan ha är att få uppmuntran efter att man misströstat; Pascal Dagnan har sagt att Edelfelts tavla är bra och tvivlar inte på att den blir antagen till Salongen; får se vad Jean-Léon Gérôme säger.

    Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme
  • Pierre Petit Gerard och Max Faivre råder honom att börja på med Carl IX vid Flemings lik i stort för 1878 års utställning; Edelfelt känner sig inte vuxen för en tavla med 8 à 10 figurer; det är bäst att tänka noga efter innan man börjar med en duk som mäts med famnmått.

    Maxime Faivre Pierre Petit-Gérard Karl IX Klas Fleming
  • Vännerna tycker att kompositionen i rida ranka är bra; Blancas huvud och uttrycket i det saknas ännu; han får ingen modell till huvudet förrän den 4 mars; tavlan tar sig betydligt bättre ut i ram.

    Blanka
  • Edelfelt följde med Eklöfs som tolk på Bon Marché; han kan inte begripa varför de behövde honom med då fru Elin Eklöf talar ganska bra franska själv; den senaste tiden har han tolkat så mycket att han på rak arm kunde skriva kapitel i en parlör; först var det Robert Stigell som behövde tolk, sedan Eklöfs och föregående kväll var det John Börjeson; Börjeson ville tvärt ha en kypare på Café l'Univers att stå modell och de hamnade att tala med både överkyparen, värden och värdinnan och väckte allmän uppmärksamhet; Edelfelt är led på tolkandet och planerar att ge en liten fransk parlör med uttal åt alla nordbor som anländer till Paris; han kunde också annonsera i Nordens mest lästa tidningar att han åtar sig att tolka endast mot lämplig avlöning.

    Pariisi Pohjoismaat Café l'Univers Bon Marché August Eklöf Robert Stigell John Börjeson Elin Eklöf
  • Gunnar Berndtson slipper det tidsödande tolkandet i och med att han inte lärt sig franska.

    Gunnar Berndtson
  • En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.

    Marseille Norrköping Adolf von Becker Walter Runeberg John Macallan Swan Maxime Faivre John Börjeson Gustaf Cederström Lundin Malmström Faivre Jean Marie Rollion
  • En av de hyggligaste svenskar som Edelfelt träffat är arkitekten John Smedberg; han är pensionär [understödstagare/stipendiat] från Svenska Akademien och systerson till friherrinnan Gustava Leuhusen, som har nämnt Edelfelt och Alexandra Edelfelt; Smedberg är ovanligt hygglig och talangfull, han är ingen stockholmsskrävlare; han umgås med fransmän och talar god franska och har franska sympatier; han är lierad med Charles Garnier, arbetar i Jean-Louis Pascals ateljé och är därför som en elev i Ecole des Beaux Arts.

    Tukholma École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt Charles Garnier Jean-Louis Pascal Johan Smedberg Gustava Leuhusen
  • Brevet fortsatt följande dag.

  • Föregående dag var Edelfelt bjuden på middag hos Madame Jacquinot; Pauline Ahlberg är gladare än förut, men lika disträ och naiv; hon säger ofta saker som inte är illa menade, men som måste anses ekivoka och man vet inte om hon riktigt vet vad hon säger; hennes obekantskap med världens onda kommer sig av att hon tillbringat sin första ungdom mellan tyska luntor och filosofiska system - Gud vet om inte detta är en lycka; Edelfelt har läst så lite de senaste månaderna att han känner sig allt okunnigare i Paulines sällskap; konversationen hos Madame Jacquinot var så allmän att han talade högst tio ord skilt med Pauline.

    Pauline Ahlberg Jacquinot
  • Edelfelt känner sig nuförtiden innerligt dum i sällskap; bland kamrater känner han sig inte generad; konversationen med fruntimmer (med undantag av dem man kan hålla av) blir alltid densamma, han varken lär sig något nytt eller tänker på den med nöje efteråt.

  • Det som pinar Edelfelt mest om han blir refuserad är att han då inte skulle täckas se de svenska målarna, resande landsmän och alla hos Madame Jacquinot i ansiktet.

    Jacquinot
  • Edelfelt lovade Alexandra Edelfelt en skiss av sin tavla; tavlan liknar mycket den allra första blyertsskissen; Blancas klänning är i vitt ylle med invävda sidenränder, guldstickade röda sammetsärmar, pärlor i håret; gossen har en rödgrå kolt och byxor gris perle [pärlgrå]; rummets tapisseri [tapeter/draperier] är mörkgrönt och mörkrött, möblerna av fernissad ek; syskrinet inlagt med emalj efter Ludvig den heliges skrin; det tapisseri hon syr på är gjort efter hertigen av Lothringens berömda broderi i Eugène Viollet le Ducs utmärkta arbete Mobilier français.

    Lothringen / Lorraine Alexandra Edelfelt Eugène Viollet-le-Duc Ludvig IX Blanka
  • I mars och april planerar Edelfelt att måla huvuden som kan bli sålda hemma; han skulle vilja måla en Sulamith inspirerad av Alexandre Cabanels tavla; Edelfelt har läst Salomos höga visa och beundrar den storartade österländska koloriten i denna dikt; han kan inte tänka sig en vackrare skildring av våren i södern än 2 kapitlet, vers 11; han skulle vilja göra Sulamith sökande efter Salomo enligt [Höga visans] 5 kapitel, 8 versen; hos Max Faivre har han sett en ung judinna som poserat för Jean-Léon Gérôme och har de mest strålande ögon och en utpräglad judisk typ.

    Jean-Léon Gérôme Alexandre Cabanel Maxime Faivre Sulamith Salomo
  • I fonden på Edelfelts tavla har han Svea rikes vapen infört i tapisseriet [tapet/draperi] och i broderiet som Blanca håller på det; där står Dei gratia rex Svecia, som på kung Magnus sigill; det vore roligare att måla något från Vasatiden, medeltiden var en barbarisk tidsålder utan några andra idéer än de storas egennytta och katolsk fanatism.

    Ruotsi Magnus Eriksson Blanka
  • Gustaf Philip Armfelt har skildrat konstnärsgillets fest där hemma; Jaakko Ahrenberg är en figur "qui ne se doute de rien" [som inte tvivlar på sig själv i någonting] då han framför sina dåliga verser; John Smedberg påstår att hans arkitektoniska kunskaper är ytliga och klena; det är förståeligt då han sätter sin tid i Stockholm på att improvisera på soaréer och måla akvareller.

    Tukholma Johan Jacob Ahrenberg Gustaf Philip Armfelt Johan Smedberg
  • Pierre Petit-Gerard är en hygglig och kvick ungdom, men har ändå en allvarlig manlig karaktär; han är son till en berömd glasmålare i Strasburg; efter faderns död har han lett hela verket och samtidigt studerat medicin; han var med i hela kriget och skadades av ett bajonettstygn i benet; han är rolig att ha att göra med och är inte så "pariserblagueur" [pariserskämtare] som Max Faivre.

    Strasbourg Maxime Faivre Pierre Petit-Gérard Baptiste Petit-Gérard
  • Max Faivre är en präktig pojke, men bortskämd; han pratar oavbrutet, så man kan inte "ta allt för banco" [säkert].

    Maxime Faivre
  • Jules Bastien arbetar på två porträtt som han fått beställning på, och får lämna sin Orfeus till 1878; han är sårad över att han fått en dålig placering på expositionen [utställningen] vid Rue St. Arnaud.

    Jules Bastien-Lepage Orfeus
  • Eftersom han inte gått i Ecole des Beaux Arts har han inte sett Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry på en vecka.

    École des Beaux-Arts Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Julian Alden Weir målar en spansk scen som är vacker i färgen, men han lär sig inte teckna trots alla sina bemödanden.

    Julian Alden Weir
  • En ny pjäs av Paul Delamède [Déroulède] ges på Odeon, l’Hetman heter den och handlar om kosackernas frihetskrig på 1500-talet; Pauline Ahlberg och Pierre Petit-Gérard är förtjusta i pjäsen och Edelfelt ska gå och se den.

    Théâtre de l'Odéon Pauline Ahlberg Paul Déroulède Pierre Petit-Gérard
  • Baron Atte Aminoff besökte dem just; han ska resa till Petersburg, där han hoppas få anställning; således refuserar han de rika giftermål i den allra finaste noblessen som jesuiterna erbjudit honom bara han stannar i Paris; Der Kerl ist doch zû dûmm! [Karlen är dock så dum!]; han sitter för tillfället och besrkiver hur många dussin handskar han tar med sig till Petersburg och hur han alltid ska låta göra sina kläder i Paris.

    Pariisi Pietari Adolf Aminoff
  • Edelfelt är numera inte så ofantligt orolig för sin tavla; blir den inget mästerverk blir den åtminstone inte dålig; han hoppas att den inte blir refuserad; han ber Alexandra Edelfelt hälsa till Morbror Gustaf Brandt, tant Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och de små snälla systrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg
  • *Gunnar Berndtson har börjat concours des places [tävling om platser] i Ecole des Beaux Arts.

    École des Beaux-Arts Gunnar Berndtson