Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

föreställningar -- framföranden översättningar (verk) aikakauslehdet ammattitaitokilpailut apurahat ateljeet diplomaatit egyptiläiset henkilökuvat hindut italian kieli jumalat kaunokirjallisuus kielet kirjeenvaihtajat kirjeet kuvaelmat kuvanveistäjät kuvataideoppilaitokset lähetystöt laskiainen liput luonteenpiirteet melankolia ministeriöt musiikki naiset näytelmät näyttelyt opinnot osoitteet palkinnot rauha ravintolat sää seuraelämä sivistys sodat suomalaiset taide taideteollisuus taideyhdistykset taiteilijat taiteilijuus talonpojat talous tanskalaiset tasavaltalaisuus taulut teatteritaide vaatteet

Älskade Mamma! Paris onsdag 3 febr 84.
Mitt sista bref slutade vid expositionen i Cercle Mirla
ton, nåväl – der fannas saker som på det högsta
intresserade mig, isynnerhet Meissoniers en den
från Napoleonskrig 1807 – generaler som stigit ned
från hästarna för att närmantaga lokaliteten i
ögonsigte – vinterlandskap, alldeles charmant, Géromen
turkiska baderska, hans porträtt af Garnier, taflan
af de Neuville, Vallon, Carolus Duran m. fl.
Jag har mått tänkt på att om denna utställning
och den vid Rue St. Arnand samt möjligen om Gustade
Dores längesedan afslutade skrifva en korrespon
dens till Estlanders tidskrift, att tryckas med fin
stil i öfversigten. Hvem är denna E. M. som öfver
satt demonen af Sermostoff, språket är ledigt och
vackert, aldrig är det väl Emil Bervänder
heller?! – Jag har skrifvit till Mobeck
och bestyrdt om konstföreningens uppköp
af planscher, parkat in dem och skickat la
dan och qvittor till Decker – men det återstår
mig ännu det tråkiga att mot våren
köpa upp gipser åt H. förrgår för de nära
200 francs som återstå. Att jag efter af.
sändandet af brefvet till Molsch, som jag
så länge gått och tinkt på, kände sig som om
en sten fallit från mitt hjerta, är lätt begripligt.
Till Leuhusens skall jag äfven skrifva men
till farbror eller Tante Adelaïde? Det är

märkvärdigt hvad jag blifvit trög att skref
nuförtiden, och min vana att uttrycka mig ha
derunder gått förlorad till stor del, såsom man
ma nogsamt lär märka på mina slarfviga, inska
rekta bref. – I lördags gick den stora repa
sentationen hos Mme Jacquinot af Itafeln.
Af tableauerna såg jag endast profilen rik
facen, eftersom jag, såsom en slags arrangör
var placerad mellan kulisserna. Att de icke
voro mästerverk då t. ex. all slags upphöjd sien
och dekorationer saknades, är lätt att inse. Dock
applanderades de mycket af den visserligen
fataliga men lifvade publiken. När Grassella
skulle gör i föreninas så kommer Mme J. stra
innan redan går upp och sticker mig Lama
tines bok i handen med bön att jag ikuli
skulle läsa upp en sida af dikten. Jag pro
testerade naturligtvis, skylde på min utland
accent och oböjliga tunga, men förgäfves – rida
gick upp, jag fick blickar både af Mme). och
alla som voro med i tableaur, och det var
ingen annan möjlighet än att med barrande
stämma läsa upp de angifna verserna.
En tableau af Pauline A. och Mlle Marquez
uppfinning framstäldes: kriget som flyr
och republiken som räcker freden anden.
tableau med frygiska mössor, tricolorer, kronar
ganska
och af och eklöfskransar o.s.v. –

bra. Jag som, som sagdt, stod i kulissen fick
se prosan af lifvet d.v.s. Mr Ragio som brände
sina fingrar med den bengaliska elden, och fördras
det som en Musins Seavola, Henri Perrot
som gaf tecken till att falla redan och Mr Bastien
mont som trummade på Prant. Publiken appar
dlerade och fann allt charmant. Weir var
också förtjust och yttrade till höger och venster
ch! c'est très-reussi – men hviskade mig i
orat i förbifarten: "tu sais, c'est de la bonne blaguer
Emellertid var stämningen lifvad isynner
hit bland dem som medverkat och Wei och
jag kommo öfverens om, då vi åter sutto
i en vagn på hemresan, att vi haft roligt un-
der aftonen. Cornelia grankernas moder
var rigtigt bra och den lilla Péraz, som
jag klädt så godt som splitter naken – endast
en liten tunska och Sandaler, var ypperlig
och förstod att taga ett särdeles bra uttryck,
Mlle Davanconne som i allmänhet har anlag
för scenen var mycket inne i sin röka
Efter att ha besökt flere kamrater och
skulptörer vid Ecole des Beaux Arts och divi-
derat hit och det, ha vi nu fått det så lång
ett stigen skall komma in i Cavelliers arte
lier; jag skall derföre i morgon följa honom
till gubben Cavellier, för att fråga om han
har plats i sin atelier. C. såsom varande gammal
prix de Rome, talar bra italienska, lyckligtvis,
och nog tror sig att det sedan går för Stigell så
är fix och ferm och flitig. Han har redan börjat
teckna i Bonnats atelier (om aftnarna der
han träffar Runeberg, Becker, Nordström, Forsberg

och några danskar. Det är klokt af W. Runeberg att
teckna om aftnarna, skada blott att de så allmänhet
lära teckna då skralt hos Bonnat nu för tiden.
Får se om i "Gérômes elever komma att hedra
sig i år på Salongen. Courtois har gjort ett frun
timmersporträtt som prisas af alla som sett det
dessutom en förtjusande Mariesens, Dagnans är
taflor äro bra, Aublet, Mar. A. ha också goda
saker – måtte ej jag, om jag kommer med. Skäm-
ma ut ateliern. Gérôme som nu är åter
kommen, har lofvat mig att komma hit upp
om lördag. Jag har kanonfeber men söker
bereda mig på ett torrt c'est pas ça – faut être
plus sincère!" eller något dylikt. I dag var
jag på ateliern och G. skallde på oss allesam-
i gemen för att vi komponera så dåligt – det
i anledning af några monstriösa skizzer af
Duffand m. fl. – Kompositionen är en svårkonst
mycket svår, sade han, och endast den som arbetar
derpå som ung kan någonsin lära sig den, sade
han. – Häromafton var storbåldrickning hos Mlle
Anni, i anl. deraf att en af kunderna Laloux
fått 2dra huset i concours för arkitektoniskorna
mentik jemte ett stipendium. Visor och allehan-
da blagerer, uppehöll oss der till sent på qvällen
L., ehuru arkitekt, tecknar hvarannan vecka i
vår atelier, och vi känna honom derföre bra. På
Ännu gå mest arkitekter (elever af André) och
Géromare, dessutom ett halft dussin hommes de
lettres, alla mellan 30 och 25 år, några filistrar
ator
som drifver med, och några pessar som aldrig så-
ga ett ord. En Mr Baureau, anstäld vid finas
ministerium, är ständiga driftkuckun. Redan
litet äldre, smickrad af att vara med artister
litet poet och högst kostligt i allmänhet. När
Bastien eller Petit Geraud komma fram med

något nedrigt skoj – ljuga långa historier för Bauren
eller smickra hans poemer alltför tjockt – ler han
endast och yttrar med en takt som vittar om verld,
männen: vous êtes jeune, monami. Dagnan
är en ej särdeles begåfvad pojke och alls ej öfver
sittare, trots den ovanliga talent han här. Han
är alldeles ung ännu 24 år blott – intelligent
åt alla hålla musikalisk (wagnerian) och på
vänlig mot alla. Hos Bastien L. sticker egenkär
liken då och då fram, ehuru icke ofta. – Då jag
en dag rådde honom att vända sig till den eller den
er att genom hans rekommendation få sina
taflor flyttade i ett bättre ljus i expositioner vid
Rug 1? Arnand, svarade han: mais il med semble
que le nour qu'on porte, ett la meilleure recommar
dation. – Emellertid sitter jag ibland och förvån
mig öfver att alla dessa Dagnan, Bastien och än
som äro stora talanger och redan haft så mycket
succès umgås på förtroligt med oss som ännu ingen
ting duga till. – I går afton kom Herteberg nu upp
och vi pratade till kl 12 vid brasan (det börjar
bli kallt nu – otäckt väder snöfall, regn och orkantik
blåst). H. ämnar nu slå sig på konstindusten
ett slagord i Finland). Jag är öfvertygad om att
3/4 af dem som skrika och konstindustin derhem-
ma, et veta hvad det egentligen är de bråka för.
H. läste upp företalet till ett arbete i detta ämne,
och jag bekämpade det punkt för punkt. Ord
ord ord! – Hvad det är bra att slippa den histor
riska af utredningen af konstens långsamma
utveckling med sådant som. Skönhetssinnet är
menniskan medfödt, konsten är evig. Vi behöfva
ej gå längre än till våra bönder derhemma (eta.
vastland t. ex. för att finna att skönhetsinnet icke
är menniskan medfödt. Och huru många tusen

gånger stå de ej öfver t.ex. Papnas – som
också äro menniskor, men hos hvilka icke den
bästa vilja han skära skönhetssinne eller behag
af konsten emedan denna framställer skön
hetsidealet. Likaså påstår H. att man
ifrån mensklighetens barndom han urskilja
tvenne vågar konsten tog – den ena der hon var
fri och endast sökte att framställa idealet låter
idealet ett präktigt ord som han användas öfverallt
den andra funden vid lifvets nytta och nöd
torft-konstindustrin. Frågas billigt kunna dessa
tvenne rigtningar urskiljas t.ex. hos Egyptierna, hos
kinduerna! Byggde, snålade eller skulpterade man
endast för nöjet att bygga, måla eller skulptera? Nej
man byggde tempel åt Gudarne prydde dem med be
låten och målningar mest leds af det religivia
behofvet och menniskans lust att skapa att
bilda något som hon skådas i sin fantasi – hvilket
alls ej är att förblanda med den på artusen
dens utveckling beroende konstnärliga bildning
som kallas skönhetssinne. Grekerna kunna
ej tjena som exempel, ty grekerna stå oss
för nära och hade natt höjden af den hedniska
kulturen. De hade således alla föregående folks
erfarenheter och konstprof att bygga på. – I all
mänhet kan jag ej tåla något som ej har den
ringaste lilla nya tanke att framvisa – och jag
håller för, att man äfven ute den folkeligaste
skrift kan visa sig originel, kan bevisa att
man sjelf tänkt igenom de saker men skrifver om
forts. forsdag d. 2 mars. Jag ville ej afsänd
detta förrän jag fick Mammas bref, som denna
gång dröjde några dagar öfver vänligheten. Tusen
tack för att Mamma uppmuntrar mig. Var ej
råder – jag skall bli karl af om jag får lefva och om
det också ej går så lysande i början, som man kanske

föreställt sig, så är det väl blott för att man rigtigt
skall lära sig inse att saken måste tagas allvarligt.
Jag tycker sjelf att min tafla är mycket bättre än-
Imorgon kl. 9 kommer 6 hitupp i himmelins höjd.
Jag skall genast skrifva och säga hvad han säger.
Af de olika omdömen mina kamrater fällt han
jag sammanställa följande hufvudanmärkningar: färg,
perspektivet är svagt och hvart plan står icke på sin
rätta plats – effekten är icke tillräckligt koncentre.
rad och det hela kunde vara gladare i färgen. Fle-
re ha sagt: "Du voit que cela est fait par quelqu'un qui
Jait très bien, mais qui n'a pas ençon l'habitade des
tableaux. – Ändtligen har jag fått stigell in
i Ecole de Bet. I går på f. m. foro vi all verldens väg
till Mr Cavallier, som genast tog emot honom
och var mycket hygglig. C. som så mycket varit
i Rom talar flytande italienska och det är således
en stor vinst att S. kommer i hans atelier, isynne
het som den är den allvarligaste vid exolidiskt.
Nu som bäst gro Stigell och 4 hos ryska ministern får
att få den nödiga rekommendationen. – Stigell är fix och
rasm, men hans fullkomliga brist på vänliga skolken
skaper gör att man ofta förvånar sig öfver hvad han så
ger. Han tänker emellertid och denna tänkande okur
nighet är ofta roligare än enfaldig lärdom. A propos-
fröken Krogius är ett bevis på att man kan vara
språnglard och ändå totalt saknar original uppfattning och

och egen reflexion. Hon har icke tacker till esprit,
och så vet jag ej hvad man gör med så mycken boklig
kunskap. – Till Runebergs måste jag gå snart. Det är
en hel evighet sedan jag var der sist. – Mlles loitlojon
har jag ej sett efter som jag ej varit hos Snjolras på lång
gå tider, men i öfvermorgon afton går jag kanske det
och "slår". – Någongång, se vi på restaurant Joseph vid
Palais Royal de tre gracerna fröknarna Wecksell, Stige
luss och Lenngren som bo tillsammans. Naturen har
ej slösat med yttre fägrina på dem – det är säkert,
I går afton voro G. och jag på Palais Royal theater-
och sågo la Mariée de Mardis gras. – C'est à ce ton
de rire" utmärkt spelat och ett rigtigt gigantiskt skoj
från början till slut. Hvad de ändå spela bra här, och hvad
jag är om hvar gång att jag ej oftar gått på theatern
men bestämdt skall jag se l'Hetman af P. Delosiczède röst
vecka. Aam, färgräkningar, derikspingar åt den nu
börtresta kyparen här allt detta och mycket annat till
mina 500 frcancs. – Mamma
har redan gjort freske i
skall ej en minut vara orolig för mig, och mina bekym-
mer äro ju ej så mycket att fasta sig vid, då man vet
att de äro de samma för alla konstnärer som ej äro
inbelska och nöjde med sig sjelfva. Ibland har jag mod
ga rigtigt ett öfvermod och tycker mig kapabel att börja
så med hvilka storverk som helst, men olyckan vill att
jag under denna vinter alltid då jag varit nedslagen
skrifvit till Mamma. Strunt – det må går med denna
min tafla huru som helst, nog har jag ändå alltid en
massa vunna erfarenheter och tänker: bättre nästa gång
Och nu farväl, min goda, älskade Mamma, min
glädje, mitt mål i lifvet, min bästa vän. –
Helsa alla hjertligt från mig. Träffar Mamma
Axel A. så såg honom att jag är ett nöt som ej
skrifvit till honom ett ord. – Jag tror jag smånnegoni
glömmer bort att skrifva, liksom personer som bli
döfva snart glömma att tala. – Farväl, helsa
Anni Butti och Mr Gustaf
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelts senaste brev slutade vid expositionen [utställningen] i Cercle Mirliton; i synnerhet intresserades han av Ernest Meissoniers scen från Napoleons krig 1807, med generaler som stigit ner från hästarna för att ta en närmare titt på "lokaliteten"; han intresserades också av Jean-Léon Gérômes turkiska baderska och porträtt av Charles Garnier; samt av Alphonse de Neuvilles, Antoine Vollons och Carolus-Durans tavlor.

    Jean-Léon Gérôme Ernest Meissonier Napoleon I Bonaparte Alphonse de Neuville Carolus-Duran Charles Garnier Antoine Vollon
  • Edelfelt har funderat på att skriva en korrespondens till Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift om utställningarna på Mirlitons och Rue Arnaud, samt expositionen av Gustave Dorés verk.

    Carl Gustaf Estlander Gustave Doré
  • Vem är E. N. som översatt Demonen av Michail Lermontov, är det Emil Nervander?; språket är ledigt och vackert.

    Michail Lermontov Emil Nervander
  • Edelfelt har skrivit till Eljert Mobeck.

    Eljert Edvard Mobeck
  • Edelfelt har köpt planscher för konstföreningen och skickat dem till Alexander Decker; till våren återstår ännu att köpa gipser för de 200 francs som ännu återstår.

    Alexander Decker
  • En sten föll från Edelfelts hjärta då han fick iväg brevet till Eljert Mobeck; han ska också skriva till Leuhusens, men vet inte om han ska vända sig till tante Adelaide eller farbror Alexander; Alexandra Edelfelt har troligen märkt att Edelfelt förlorat sin skriftliga uttrycksförmåga sedan han blivit så trög att skriva.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Alexander Leuhusen
  • I lördags gick den stora representationen [föreställningen] av stapeln hos Madame Jacquinot; eftersom Edelfelt var arrangör såg han tablåerna från sidan i kulissen; tablåerna var inte mästerverk men applåderades mycket av publiken; då "Graziella" skulle förevisas stack Madame Jacquinot Alphonse de Lamartines bok i Edelfelts hand och bad honom trots hans protester att läsa en sida av dikten; Mademoiselle Marguerite Jacquinot och Pauline Ahlberg hade satt ihop en tablå om kriget som flyr och republiken som räcker freden handen, med frygiska mössor, trikolorer, kronor och eklövskransar; Monsieur Ragio brände sina fingrar med den bengaliska elden och hanterade det som en Mucius Scævola; Henri Perrot gav tecken att fälla ner ridån och Monsieur Bachimont "trummade på pianot"; Cornelia, gracchernas moder, var riktigt bra; lilla Péraz, som Edelfelt klätt i en liten tunika och sandaler var ypperlig med ett bra uttryck; Mademoiselle Davançonne var mycket inne i sin roll; Edelfelt och Julian Alden Weir var på hemvägen överens om att de hade haft roligt under kvällen.

    Pauline Ahlberg Julian Alden Weir Alphonse de Lamartine Jacquinot Marguerite Jacquinot d’ Avançon Bachimont Ragio Péraz Henri Perrot Cornelia Africana Graziella Mucius Scævola
  • Efter att ha rådgjort med flera skulptörer vid Ecole des Beaux Arts har de kommit fram till att Robert Stigell skall söka in till Pierre-Jules Cavelliers ateljé; Cavellier är gammal prix de Rome-mottagare [Romarpriset] och talar därför bra italienska, vilket är en fördel för Stigell: Stigell tecknar redan i Léon Bonnats ateljé om kvällarna med Walter Runeberg, Adolf von Becker, Ernst Nordström, Nils Forsberg och några danskar; skada bara att de i allmänhet lär teckna så skralt hos Bonnat nu för tiden.

    lukumuistit École des Beaux-Arts Adolf von Becker Nils Forsberg Ernst Nordström Walter Runeberg Robert Stigell Léon Bonnat Pierre-Jules Cavelier
  • Får se om inte Jean-Léon Gérômes elever hedrar sig på Salongen i år; Gustave Courtois har gjort ett prisat fruntimmersporträtt och en förtjusande Narcissus; Pascal Dagnans tavlor är bra; Albert Aublet och Max Faivre har också goda saker; Edelfelt hoppas han inte skämmer ut ateljén om han lyckas komma med.

    Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Albert Aublet Maxime Faivre Narcissus
  • Jean-Léon Gérôme har lovat komma och titta på Edelfelts tavla på lördag; Edelfelt har kanonfeber men försöker bereda sig på en torr kommentar i stil med "c'est pas ça - faut être plus sincère" [det är inte där - det måste vara mera innerligt].

    Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt var i dag på ateljén och Jean-Léon Gérôme skällde på dem alla för att komponera dåligt; några monstruösa skisser av Jean-Baptiste Duffaud och andra orsakade detta utbrott; Gérôme sade att kompositionen är en svår konst, och bara den som arbetar på den som ung kan någonsin lära sig den.

    Jean-Baptiste Duffaud Jean-Léon Gérôme
  • Häromkvällen drack man bål hos Mademoiselle Anne, med anledning av att Eugène Laloux fått andra pris i concours [tävling] för arkitektonisk ornamentik, samt stipendium; även om Laloux är arkitekt tecknar han varannan vecka i samma ateljé som Edelfelt, så de känner honom bra.

    Chez Mademoiselle Anne Eugène Galien-Laloue Anna Chomette
  • Hos Anna går mest arkitekter (elever till Louis-Jules André), Gérômare, Jules Bastien och några andra; därtill kommer några hommes de lettres [författare], några filistrar [kälkborgare] och några äldre herrar; Monsieur Baureau, som är anställd vid finansministeriet, är deras ständiga driftkucku, men han förhåller sig med världsmannens överseende mot Bastiens och Pierre Petit-Gérards ironiska pikar.

    Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Jean-Léon Gérôme Louis-Jules André Pierre Petit-Gérard Anna Chomette Baureau
  • Pascal Dagnan är begåvad, och trots sin talang ingen översittare; han är bara 24 år och intelligent åt alla håll, musikalisk (Wagnerian) och vänlig mot alla.

    Pascal Dagnan-Bouveret Richard Wagner
  • Hos Jules Bastien sticker ibland egenkärleken fram; han var inte redo att med hjälp av någon annans rekommendation fråga om en bättre placering för hans tavlor på utställningen vid Rue St Arnaud.

    Jules Bastien-Lepage
  • Det förvånar Edelfelt att personer som Pascal Dagnan och Jules Bastien, som är stora talanger och redan haft mycket framgång, umgås så förtroligt med dem som ännu inte duger till något.

    Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret
  • Föregående kväll kom Rafael Hertzberg på besök; de satt och pratade fram till midnatt framför brasan (vädret har blivit kallt); Hertzberg tänker rikta in sig på konstindustrin, som är ett slagord i Finland; Edelfelt vederlade punkt för punkt ett företal till ett arbete i ämnet som Hertzberg läste upp; Edelfelt anser inte att skönhetssinnet är medfött hos människan, man behöver bara gå till bönderna i Tavastland för att hitta bevis på att det inte är medfött; Hertzberg påstår att man från mänsklighetens barndom kan urskilja de två riktningar som konsten tog - den ena var fri och sökte bara att framställa idealet, den andra var bunden vid livets nytta och nöd (konstindustrin); Edelfelt frågar sig om de två riktningarna kunde urskiljas hos egyptierna eller hinduerna, som byggde tempel åt gudarna ledda av det religiösa behovet och av människans lust att skapa och bilda något som hon sett i sin fantasi.

    Suomi Häme Rafael Hertzberg
  • Brevet fortsatt fredag 2 mars.

  • Edelfelt ville inte sända iväg sitt brev före han fick Alexandra Edelfelts brev, som dröjde några dagar; han tackar för mammas uppmuntran och ber henne inte oroa sig; även om det inte går så löpande som Edelfelt kanske föreställt sig, så har det lärt honom att saken måste tas på allvar.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tycker att hans tavla är mycket bättre nu; följande dag kommer Jean-Léon Gérôme för att titta på den; hans kamrater har i huvudsak anmärkt att färgperspektivet är tungt och vart plan står inte på sin rätta plats; flera har sagt att det syns att det är gjort av någon som mycket väl kan, men som ännu inte är van med tavlor.

    Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt har hjälpt Robert Stigell in på Ecole des Beaux Arts; Pierre-Jules Cavellier tog emot honom i sin ateljé; eftersom Cavellier varit mycket i Rom talar han flytande italienska, vilket är en stor vinst för Stigell, i synnerhet som Cavellier har den ”allvarligaste” ateljén på skolan; Stigell och H[ertzberg?] är hos ryska ministern för att få den nödvändiga rekommendationen.

    lukumuistit École des Beaux-Arts Robert Stigell Rafael Hertzberg Pierre-Jules Cavelier
  • Robert Stigell är fiffig, men saknar skolkunskaper; han tänker, och denna tänkande okunnighet är ofta roligare än enfaldig lärdom.

    Robert Stigell
  • Fröken Krogius är ett bevis på att man kan vara "spränglärd" och ändå totalt sakna självständig uppfattning och egen reflektion.

    Krogius
  • Edelfelt borde snart gå till Runebergs; det är länge sedan han senast var där.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Mademoisellerna de Coëtlogon har Edelfelt inte sett på länge; kanske går han i övermorgon till Enjolras och uppvaktar dem.

    Enjolras de Coëtlogon
  • Ibland ser Edelfelt "de tre gracerna" fröknarna Wecksell, Stigzelius, Lenngren på restaurant Joseph vid Palais Royal; de bor tillsammans; naturen har inte slösat med yttre fägring på dem.

    Palais-Royal Restaurant Joseph Wecksell Julia Stigzelius-de Cock Lenngren
  • Föregående kväll var Edelfelt med Gunnar Berndtson på Palais Royal teatern och såg la mariée du Mardis gras.

    Palais-Royal Gunnar Berndtson
  • Edelfelt vill se l’Hetman av Paul Délourède [Déroulède] nästa vecka.

    Paul Déroulède
  • Ram, färgräkning och drickspengar har redan ätit av hans 500 francs.

  • Alexandra Edelfelt behöver inte vara orolig för Edelfelt; hans bekymmer är de samma som för alla konstnärer; olyckan har velat att alltid då han denna vinter har varit nedslagen har han skrivit till Mamma; det får gå hur som helst med hans tavla, åtminstone har han fått massa erfarnheter.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tar farväl av sin goda, älskade Alexandra Edelfelt; han ber henne hälsa Axel Antell att Edelfelt är ett nöt som inte skrivit på länge; han hälsar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt, samt Morbror Gustaf Brandt.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Axel Antell Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt