Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

palmsöndag religion (fenomen) sjukdom (tillstånd) älymystö diplomaatit Jumala jumalanpalvelus kahvilat kaunokirjallisuus kirjailijat kirjeet kirkkokunnat kuolema kuvataideoppilaitokset kuvitus ministerit naiset näyttelyt opinnot pääsiäinen papit pohjoismaalaiset ravintolat seuraelämä taiteilijuus talous tanskalaiset tulevaisuus ulkonäkö vaatteet

Älskade Mamma. Paris d. 27 mars (på aftonen) 1891
dlen.
det då rigtigt klart för mig, godt, älskade
dig att det bästa medlet för nedslaget lynne
bref från Mamma – Så och i dag. Jag visste ej
hvad som fattades mig, och skylde min olust
qvalmiga atmosferen i ateliern, tills gå
Mammas bref fick klart för mig, att längta
att få höra något hemifrån varit min enda
drat till ledsnad och tungt sinne. Kanske gör den
bra, i hvilken jag går för min tafla, äfven sitt till sa-
om ryn får nu ha kommit till slutat af Os,
med
några dagar kommer således E. – Oh hvad mig
af klappar då jag tänker på att möjligen bli regn.
deras märkvärdigt att jag ej kan ta saken lugnt. Jag
tycker alltjemnt att det vore en skandal utan lille

bliefuserad, och alla större målares mot-
gängor, kamraters exempel o.a. kunna ej det ringar
ot mig. – I söndags var det palmsöndag; jag
de
lyckan och hörde en predikan af A. Mona
gret ofantligt starkt liknar sin far. – Hvad
fel
denna stor vecka har sorgliga minnen sedan i fjol!
med svara tackad och lofvad att jag den gånger
gick igenom sjukdomen! Jag tycker ofta, så orätt
dler att är att mästre vår Herres besket, att
det hade varit hårdt om jag skulle ha dött de,
hårdt för mig sjelf, som ännu ej ens börjat, men har

1
amma – Men Gud var god och nader
och vi skona mig för Mammas skull, eftersom
dock en ta sorg väntade oss. – Hvad det är pinsanning
at så tillbaka på den tid som förflutit sedan en
så stor och högtidlig stund som den då döden är oss
här, så dyra ofta, i hvad minut, har jag ej brutit
de löften och föresatser om ett bättre lif, som jag
då gjorde mig sjelf, och huru usel känner jag mig
m så illa begagnat mig af den helsa,
n
eser och frihet, som Gud gifvit mig, och dem han i hvilket

ögonblick som helst kan tillintetgöra. – Jag tycker att
jag arbetar dåligt, att jag lefver uten att tänka
på min pligt och på Gud, och att jag ej blifvit det
minsta bättre efter den svåra profningen. Gud
som ser mina innersta tankar kan vikna om
att jag lefver för att göra mig mor glädje – men
huru ofta händskar jag ej lättsinnigt och tänkte
sjelfviskt med detta min lefnads mål.
denna vecka arbetar jag åter på Ecole des
Beaux Arts, både morgon och qväll, men tycker
att jag gör sådant skräp att jag rigtigt skäms för
mig sjelf. Något, som är ett faktum, är att många
som vid mitt inträde i ateliern voro rigtigt nybe
gynnare, nu gått om mig på ett orovärkande sätt.
så bl.a. Maxime, en ung Spanior Ochoa m.fl. –
jag har nästan öfvergifvit tanken på att några
sin genom sjelfva konsten, genom färg och teckning
bryta mig en väg, ty jag öfvertygas dagligen om
att jag i dessa hänseenden ej kommer långt, men
jag hoppas på att genom idéer och komposition
kunna göra det. Det är alltid bra, att ha ett halm
strå att taga fått på i. Det förefaller mig ofta, som
vore det synd om många af de lyckliga inspiration
jag tror mig ha haft skulle bli fullkomligt ofruktbar
för verlden blott derföre att jag ej kan utföra dem,
eller rättare sagdt ej arbetar tillräckligt på dem. –
I lördags fick jag ett mycket vänligt bref från
Mme Jacquinot deri hon bjöd mig att äta middag
der och sade att hon med mycken otålighet väntat
på nyheter om min tafla (hvilka jag dock ej kunde
gifva, som Mamma vet efter ingenting ännu är
afgjordt) dessa beskedliga menniskor taga för
afgjordt att min tafla skall komma in – hvad det
de vore förfärligt att en vacker dag måste kom-
ma och berätta att det i behörig ordning blifvit
skickad tillbaka.
Paulins blir allt mera originel.
Hon drömmer nu blott om litterära bekantskaper,
ör
a
ej
hon
ätt
och de
har h
nasca
verkli
shand

och har verkligen lyckats göra många utmärkta
sådana så har hon flere gånger varit hos Victor
Hugo, Français que Sarcey m.fl. och af den först
nämnde t.o.m. fått hans nyaste och "la legende des
siecles" med dedikation af honom sjelf genom
svenska ministern m.fl. har hon lyckats göra
dessa bekantskaper, men insveper sitt görande
och låtande uti ett mystiskt dunkel, hvaraf jag
sluter att hon håller på att skrifva något.
Hon talar dessutom alltid om att hon är så
strängt sysselsatt, och trötthet och öfveranstränga
så att såväl hur J. som jag dragit denna slutsats.
men hvad och för hvar? Svenska publiken an-
ser hon just ej vara mycket värd – och på franska
han hon dock ej skrifvar – Emellertid är all sentime
talitet såsom bortblåst, och det är ju en stor vinst
Beläst och lärd är hon, men hennes intelligens
är icke originel, och hennes krafter äro för svaga
för att med full energi fullför ett arbete – Kansk
jag misstar mig, måtte det så vara. Eget är att
en person, som sedan tidiga är varit på egenhand
ändå har så liten erfarenhet af lifvet. Denna
naivetet, ja orskuld är rigtigt förvånande, lika
som man sällan eller aldrig träffar på någon
som är så sann som Pauline. Men som menniska
har hon med alla dessa förtjensten ändå så
öga charme, och hennes idéer kunna derföre
ej verka på hennes omgifning. Med mig talar
hon aldrig mera i litteratur. Hon finner väl
att jag är för dum och okunnig i sådana saker
och deri har hon rätt. – Hos prinsessan Mathet
har hon också varit – ja hon känner en ofantlig
massa menniskor här i Parisinom den intressan
verlden. – Från Mobeck hade jag ett långt och
skämtsamt bref i dag, åtföljdt af ett paket

innehållande s.k. kistebref d. v. s. mycket prinsitiva
bondbilder med verser. Mobeck ber mig ställa ut der
salongen, och ber mig utfärligt att skaffa dem
ha
passligt ljus, goda platser o. s. v., samt tillägger att
om jag vill signera dem, han för efterverlden i obrotter
tystnad skall förvåna detta lilla tinap, som kanske kunde
göra min lycka. – Leuhusens tyckas ej vara ledsna får
att jag ej låtit veta af mig förut, och det är jag verkligen
glad öfver. – De unga damernas, enkaneligen frisk
narna Forsmans och Rosina Ls önskar om några tecknade
hufvuden förstod jag ej rigtigt – vilja de ha samma hus
som jag skickade hem (dit med ögat). – Emellertid
är jag smickrad öfver de skönas dom, som utfallet till
min fördel. I lördags visade jag åt Gerom min kompa
sition "foses tillhäningar sig för sina bråder" och han
yttrade sig mycket tillfredställdt derom, samt bad mig
retouchera den med modell, för att undgå teckningen
fel här och der. – I går släpade Stigell mig och Blan
till den restaurant der han och några danska äta
så rysligt billigt". Nej nog föredra jag Anna, fastän
det de blir en 50 cent: dyrare, ty der vet man hvad
namfär. Jag beundrade annars mina grannars
skönhet. De tredanskarna Madren, en stod och
en bildhuggare se alla högst komiska ut, stigell och
Nordström äro också alldeles makalösa, tänk nu
alla dessa i en rad vid ett middagsbord. Också märkt
jag att de ådrogo sig hela församlingens uppmärksam
het. Nordström är allt lika vigtigt och belåten mig
sig sjelf – lyckliga menniska! Se här ett svagt försöka
att ge en bild af danskarna madren och bildangga
Nordsor äro ofta så underligt
på kaféer och restauranter.
franska folk på fötterna utan
att be om föstålelse, höra arma
188
d.
bågen i grannens talpråk, tala
haglindt och äro så hemmastad
de öfverallt – Jag har kanske
modren.
vilskigt
blott alltför mycken timiditet
och känsla för falsk
etikett. – Nu lidertiden och
– kyss de älskade
jag tager derföre Godnatt.
ryskarn
Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det bästa medlet mot nedslaget lynne är brev från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Juryn lär ha kommit till slutet av B, om några dagar kommer de till E; Edelfelts hjärtar klappar vid tanken att han kan bli refuserade, det skulle vara en skandal utan like; större målares motgångar och kamraters exempel kan inte trösta honom det minsta.

  • På palmsöndagen gick Edelfelt i kyrkan och hörde en predikan av Adolphe Monod d.y., som liknar sin far; påskveckan bär med sig sorgliga minnen från föregående år; tack till Gud att han kom igenom sjukdomen; han hade ännu inte velat dö då han ännu inte ens börjat; Gud skonade honom för Alexandra Edelfelts skull eftersom en stor sorg väntade dem [Ellen Edelfelts död]; trots alla goda föresatser tycker han att han arbetar dåligt, lever utan att tänka på sin plikt och på Gud och att han inte blivit det minsta bättre efter den svåra prövningen; Gud som känner hans innersta tankar vet åtminstone att han lever för att bereda sin Mor glädje.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Adolphe Monod Adolphe Monod
  • Edelfelt arbetar på nytt på Ecole des Beaux arts, både morgon och kväll, men tycker att han bara gör skräp; många har gått om honom på ett oroväckande sätt, bland andra Maxime Faivre och en ung spanjor, Rafael de Ochoa; han har nästan övergivit tanken på att genom själva konsten, genom färg och teckning, bryta sig en väg; men han hoppas på att genom idéer och komposition kunna göra det; det skulle vara synd om de lyckliga inspirationer han tror sig ha haft skulle bli fullkomligt ofruktbara för världen bara för att han inte kan utföra dem, eller snarare inte arbetar tillräckligt på dem.

    École des Beaux-Arts Rafael de Ochoa Maxime Faivre
  • Madame Jacquinot har sänt ett brev med inbjudan till middag och där hon samtidigt väntar otåligt på nyheter om Edelfelts tavla; det vore förfärligt att behöva berätta att den blivit refuserad.

    Jacquinot
  • Pauline Ahlberg blir allt mera originell och drömmer bara om litterära bekantskaper; genom svenska ministern har hon kommit i kontakt med Victor Hugo och Françisque Sarcey; hon har fått Hugos nyaste bok "La legende des siècles" försedd med dedikation; hon är så hemlighetsfull och strängt sysselsatt att Edelfelt och Madame Jacquinot misstänker att hon skriver något, men de kan inte föreställa sig vad; all sentimentalitet är åtminstone bortblåst, vilket är en vinst; Pauline talar inte mera med Edelfelt om litteratur, kanske hon finner honom dum och okunnig; då har hon ju inte orätt; hon har varit hos prinsessan Mathilde och känner en ofantlig massa människor i Paris inom den intressanta världen.

    Pariisi Pauline Ahlberg Victor Hugo Jacquinot Françisque Sarcey Mathilde Bonaparte
  • Edelfelt har fått ett skämtsamt brev från Eljert Mobeck, samt ett paket med så kallade hittebrev, bondbilder med verser; Mobeck ber Edelfelt ställa ut dem på salongen och lovar att hålla tyst om Edelfelt vill signera dem och genom dem göra sin lycka; Leuhusens verkar inte vara ledsna över att Edelfelt inte hört av sig.

    Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • Fröken Forsman och Rosina Zillacus har önskat sig tecknade huvuden; Edelfelt förstod inte riktigt om de vill ha samma huvud som han sände hem; han är åtminstone smickrad över "de skönas" dom, som utfallit till hans fördel.

    Berta Forsman (epävarma yhteys) Rosina Zilliacus
  • Edelfelt har visat kompositionen Josef tillkännager sig för sina bröder för Jean-Léon Gérôme, som var tillfreds med tavlan och bad Edelfelt retouchera den med modell för att undgå teckningsfel.

    Jean-Léon Gérôme Josef
  • Robert Stigell tog Edelfelt och Gunnar Berndtson till ett matställe där han äter billigt med några danskar; Edelfelt föredrar Anna, fastän maten där är 50 cent dyrare; danskarna Karl Madsen, Christian Skov och en bildhuggare ser högst komiska ut; Stigell och Ernst Nordström är också alldeles makalösa, tänk därför alla dessa på rad vid ett middagsbord.

    Chez Mademoiselle Anne Gunnar Berndtson Ernst Nordström Robert Stigell Karl Madsen Christian Skov (epävarma yhteys)
  • Ett sorgligt försök att ge en bild av danskarna Karl Madsen och bildhuggaren.

    Karl Madsen
  • Nordbor uppför sig så underligt på kaféer och restauranger, trampar folk på fötter utan att be om förlåtelse, kör armbågen i grannens tallrik och talar högt och är så hemmastadda överallt; Edelfelt har bara kanske för mycket timiditet [blygsel] och känsla för falsk etikett; han säger godnatt och ber Alexandra Edelfelt kyssa de älskade småsystrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt har beställt en svart rock för 75 francs på "la belle Jardinière"; snart ska han beställa en hel sommar- eller vårkostym, men den svarta rocken är mera nödvändig; i vinter har han ofta gått i frack eftersom han inte velat gå med sin gamla bonjour så ofta.

    Belle Jardinière