Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

vapen (symboler) hotellit jumalat kalusteet miehet naiset näyttelyt orientalismi osoitteet palatsit pohjoismaalaiset poliitikot renessanssi ruoka ruotsalaiset seuraelämä taiteilijat tanssiaiset ulkonäkö vaatteet viikkolehdet

fredag d. 6 april 1877.
Älskade Mamma
t
agte
var i går, efter dinern gick jag ut, skaffa
e mig ett par fina handskar, lånade chapeau claque af
Higga och gå låt bränna mig i håret, och var
kl. 10 vid omnibusstationen för att bege mig af till
koäkten. Dennibusen gick sin jämna trätt och så kommo
om till Pouit de l'Alma – i en trakt af staden som
jag har litet känner, och som jag föreställde mig skulle
ligga mycket närmare triumfbågen än den verkligen så
Jag fick således i mina trånga balskor taga ett godt
är jag kom man till Avenue de la Eline Hor-
delak
tinna der sig sig Koechlins hôtel grannt upplyst, och
en massa vagnar utanför. Jag drog på mig mina handskar
jamkade skortbröstet halsduken och håret i vestibulen, lemna
de palet och paraply åt vestiairen och taga så upp
den granna trappan. I första våningen kom en betjent
emot mig begärde mitt namn och derefter gick jag in.
Moe Regalin satt i antichambren – ett särdeles des.
tingueradt utseende – lång mager, omkr. 40 år men alldeles
grå nästan silfver hårig, hvilket klär henne förträffligt.
Tänk den vara som verldsmenniskor ha att känna
igen folk. – Mme Koechlin hade aldrig sett mig förut,
och liknat kom hon genast ihog hvem jag var och hvar-
från jag kom, samt började tala om Armfelt – konversatis
nen var ytterst kort och osammanhängande, tack följd
af den massa nya gäster som afbröta den – "Eh bien
Monsieur vous pohes nous donnez des nouvelles de
natre än afbrott af ett herrskap som homme – il
ne nous écrit plus souvent – nytt afbrott flängre. –
et toujours des lettres affectuenses-nous l'aimons
tant, se cher Mr Armfelt. – Mr Koechlin frågade mig

genast om min tafla – Croyer moi, je suis heureux
qu'il soit recu, car vous étiez emotionne se jour de
rende – je vous félicite o.s.v. Jag räknade gästerna till
omkr. 200, kanske mera. – De ha makalöst fint.
Hela hotellet bebos af dem (tro ej att det är
ett värdshus, förall del – här säger man ju hôtel
de la reiner Isabelle, hôtel de stuart – hela palatset, om
Mamma tycker mera om det). – Från trappan, rikt
kringtängd med äkta persiska mattor bronstatyer som
hålla lampor, speglar o. s. kommer man in i en anti-
chambre i venetiansk renaissans väggar ljusgrå
med olikade ornanter
gult siden – venetianska spegtar en enda ljusqui
gra mätta på golfvet – derefter följer ett kabinett
som kunde hållas galleri – Mme Koechlins porträtt af
Bonnat, taflor af Jundt, Benjamin Constant, Dau-
higny, Corot, Decamps, Palini o. a. så till Salongen
der det dansades denna är ljusblågra med guld
i Louis XIIstil. Så kommer matsalsen der buffett
var arrangerad – väggarna äro brungseln med inväfda
guldfasoner, kaminen beklädd med skulpterad ek
och öfverst Koechlins och Schwartz frans) vapen,
på kamin listen står i guld latinska sentensen i Fu-
mus patrie alieno igue lecentior est, hvilket
är uttydt: Fosterlandets härd strålar klarare än
den främmande elden – en häntydning på att
familjen öfvergifvit Elsass sedan det blef tyskt.
förresken voro väggarne beklädda till mansköjd med
naturliga blommor, så att hela matsalen såg
ut som en blomsterland. – Derifrån kom man in
i ett orientaliskt galleri, strålande af asiatiska
vapen, porsliner, rustningar och långst i fonden
Hen
far
Lep
hor
för
ela

re
til
de
fa
de
Blan
elegr
och ej
na kla
flicka
Annu
upp
voro e
den en
Bland
tjock
ehuru
man
ut att
som er
hns hog
gick jag
till ba
en säng
ej all
kl. ½ 2

euren
tour de
ästerna till
tfint
är
ister
et, om
rikt
son
uti
jusgrå
ljusgul-
abinett
trätt af
t Dag
alongen
guld
en depe
invärda
terad ek
vapen,
isen i Fu-
st, hvilken
erare än
så att
tyckt.
jd med
n såg
kan in
siatiska
fonden
kinesiska gudabilder i guld och silfver och granna
färger. – Bland gästerna såg jag två från
september regeringen – Arago och Jules Ferry, hvars
porträtter ni i verlden sett i ny illustrerad tidning
de
flere deputerade från venster, Bonnat och
Chapu, ett tiotal målare som jag känner till ut.
seendet efter potogratier som jag sett hos konsthandla
re, författaren Erikmann m. fl. Jag gick och
tängde mig från det ena rummet till det andra,
dansade ej – emedan jag ej kände någon dam och
för att jag tyckte det var roligare att se på. Ingen
orkester – endast piano två violiner och en violonial
Bland damerna funnas många rigtigt fina och
eleganta men i det hela tagit enkelt klädda. Hvar
och en som lefvat i Paris måste intyga att parisiska
na klä sig med smak med aldrig prålande. En ung
flicka i ljusblått var bland det mest stiliga jag
ännu sett. En herre som jag frågade derom kunde diska
upplya hvem hon var. Välväxta, fina och smärta
voro de flesta – kanske mest derföre att Paris är
den enda ort i verlden der man kan göra korsetter. –
Bland fruarna såg jag Mme Arago – en omenskligt
tjock gumma. – Arago liknar vallgren rätt starkt
ehuru yngre, och påminner tillika om Leo Mechelin, om
man föreställer sig honom utan skägg – Herrar som sågo
ut att vara bankirer, officerare (en artilleri officer
som liknade Mille alldeles ofantligt). – Då och då talade
Mr Koechlin far eller son ut ord med mig, men för reste
gick jag mist och spankulerade – tillade då och då en
till buffetter der jag åt en glace, drack chocolad och åt
en sändevick, såg på taflorna och dansen. Rummen äro
alltför stora, och utrymmet var således icke stort. –
aj
kl. ½ 2 beger jag mig min väg och tågade, som natten

var behaglig och ej alltför faktig och hall, hem till fots.
I veckan skall jag, som sig bör, göra visit eller lemna nu
kort. Roligt var det att se en fin bal, en ytterst elägen
våning och fint folk. M. och Mr Koechlin voro artigheten.
sjelf för fröken K. blef jag ej presenterad, fastän jag såg henne
i dansen. – Lustigt att se de unga pariserkavaljererna, de
ha en alldeles egen prägel der de stå i sina uslingade skjortor,
Monocle i ögat och chapeau clagnen under arnen. Damerna
ha ett evigt sysslande med sina små elfenbens solfjädrar, hvar
på de skrifva upp sina kavaljerer – dessa teckna åter upp
danserna på visitkort eller som jag såg många göra, på man-
chellegion. – Vid buffeten stötte Jules Ferra till mig och bad
mig om fortalelse – några herrar talte politik, andra börs affa
rar, men många konst – och öfver allt hörde man sådana
samtals fragmenter som: il ne sait pas dessiner, mais
su couleur est d'un lumineux – eller: 15000 frcsete
bien peu, mais il est jeune encore, et les paysages ne
se vendent pas si cher" eller ännu Madame, nous lan
sons des "impressionistes" qu'en dites vous" eller mig
"Vous monsieur qui êtes membre du jury, vous devez bien
le savoir" etc. etc. – Bra gerna hade jag velat bli be-
en under
känt med de målare som voro der. –
och speciel, Runeberg och mig
ättelse som slagit skandinaverna med kapund och förargels
är den att Forsbergs stora tafla "l'intrepreneur dessatir
banques" har blifvit refuserad. Skandinaverna är ett
drägtligt ord ty de äro alla så afvundsjuka och arga på
Forsberg, att de snara se glädjas derat. Huru de gått med
de andra vet jag ej. – Bonnat lärer ha rifvit härst af
sig af vrede och hvad som är bra gentilt – köpt
taflan ögonblickligen för att trösta Forsberg, som ha
varit så förtviflad, att man ej stat hvad han
kunde ta sig till. Stackars hederliga, dugliga Forsberg.
Juryn har bestämdt refuserat taflan för ämnet, som
är grymt – pojkar som plågas till de mest halsbrytande
rörelser i ett kyffe i Belleville bland saltimbangåer,
helsa alla
Och nu god natt, goda älskade Mamma –
te.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.

    Triumfbågen Pont de l'Alma Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Rafael Hertzberg Emma Koechlin-Schwartz
  • Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.

    Elsass-Lothringen Alexandra Edelfelt Jean-Joseph Benjamin-Constant Alfred Koechlin Léon Bonnat Ludvig XVI Charles-François Daubigny Isabella II Camille Corot Emma Koechlin-Schwartz Gustave Jundt Alexandre-Gabriel Decamps Alberto Pasini
  • Bland gästerna såg Edelfelt två från septemberregeringen, Emmanuel Arago och Jules Ferry, vars porträtt synts i Ny illustrerad tidning; dessutom var där flera deputerade från vänstern, Léon Bonnat, Henri Chapu, ett tiotal målare som han kände till från fotografierna hos konsthandlare, samt författaren Émile Erckmann.

    Henri Chapu Jules Ferry Léon Bonnat Émile Erckmann Emmanuel Arago
  • Edelfelt dansade inte, då han inte kände någon dam och tyckte det var roligare att iaktta; många av damerna var fina och eleganta men enkelt klädda; parisiskorna klär sig med smak, men aldrig prålande; de flesta var välväxta, fina och smärta, kanske mest på grund av att Paris är den enda orten i världen där man kan göra korsetter; bland damerna såg Edelfelt Madame Arago som är "en omenskligt tjock gumma"; Emmanuel Arago liknar Georg Vallgren och påminner om Leo Mechelin utan skägg; herrarna såg ut att vara bankirer och officerare (en artilleriofficer liknade Mille (Emil) Cedercreutz).

    Pariisi Emil Cedercreutz Leopold Mechelin Emmanuel Arago Georg Vallgren Arago
  • Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Raymond Koechlin Florence Koechlin
  • De unga pariskavaljererna har en egen prägel där de står i sina urringade skjortor, monokel i ögat och chapeau claquen under armen; damerna har mycket bestyr med sina elfenbenssolfjädrar där de skriver upp namnen på sina kavaljerer, medan kavaljererna tecknar ner damernas namn på visitkort eller manchettärmen.

  • Vid buffetten stötte Jules Ferry till Edelfelt och bad om förlåtelse; han hörde samtal om politik, börsaffärer och om konst.

    Jules Ferry
  • Edelfelt hade velat bli bekant med konstnärerna på plats.

  • En underrättelse som slagit skandinaverna med häpnad (speciellt Walter Runeberg och Edelfelt) och förargelse är att Nils Forsbergs tavla "l'Entrepreneur des Saltimbanques" har blivit refuserad; skandinaverna är inte det rätta ordet, många är så avundsjuka och arga på Forsberg att de snarare glädjer sig; Léon Bonnat har köpt tavlan för att trösta Forsberg, som är så förtvivlad att man inte har vetat vad han kunde ta sig till; juryn lär ha refuserat tavlan på grund av ämnet som är grymt - pojkar som plågas till de mest halsbrytande rörelser i ett kyffe i Belleville bland saltimbanquer [trollkarlar/revyfolk].

    Belleville Nils Forsberg Walter Runeberg Léon Bonnat
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt