Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) aateli henkilökuvat huviretket intialaisuus juutalaiset kaste kaupungit kummit lapset (perheenjäsenet) luonteenpiirteet maaseutu melankolia mytologia näyttelyt papit pohjoismaalaiset puistot ruotsalaiset sää sanomalehdet seuraelämä seurakunnat sodat sotilaat taidekokoelmat talous tulevaisuus Turkin sota

Paris d. 22 April 189
Krigets usch så ryslig
Älskade Mamma
Måtte Finland bl. skönadt!
Jag förebrår mig mycket att ej ha skrifvit
ett enda ord i går eller förrgår för att tacka
Mamma för vexeln. Till Mr Caventon skall jag gå
i dessa dagar (det dumma är att han träffas endast
på morgnarna) och sedan i behörig ordning skicka
qvittot. – Mamma talar om att Morbror i mina
bref sett någon fördold sorg eller nedslagenhet,
och trött sig läsa dåligt humör mellan rader.
na. Det gör mig verkligen ondt om en
sådan tro skulle göra sig gällande, så mycket
mera som den ej har ringaste grund. Att
jag kanske i allmänhet är mindre glad nu
än förr tror jag kan förklaras på mångahande
sätt. Först och främst är jag äldre nu, rigtigt
gammal, som jag tycker, och lifvets allvar trän
ger sig allt mera på mig, så har jag varit
upptagen af arbete, som alltjemnt påminne
mig om huru litet jag kan och förmår, och
så begynner jag småningon bli led vid
sällskapslif (eller hvad man vänligen förstår
dermed. Detta allt förhindrar mig dock ej
att vara vid godt mod. Det går ju mig bra
jag är frisk och sund och har ingen an-
lidning i verlden att klaga öfver mitt

öde. Då man går ut i verlden med stora
förhoppningar på framtiden, så måste man
underkasta sig obehaget att se åtminsten
några af dessa förhoppningar, de djerfvaste och
origirigaste, gå upp i rök – men derute
lider man ju fullkomligt detsamma som
hvarje annan dödlig. Hufvudsaken är att
man icke mister kuraget, och derifrån är
jag ännu så fjerrar som möjligt – ja jag
kan ej ens begripa huru man skulle var
till mods utan hopp och förtröstan på fram
tiden. Att måleriet icke är så lätt som
jag trött, och att det är både svart och
långt att komma fram på konstens väg
det har jag längesedan börjat inse. – Och
likafullt är jag ännu fast vid min för-
sätt att göra någonting rigtigt bra detta är
våra sig flining eller något annat. –
I går var jag igen hos Jacquinots. Unga
Tottig har rest, efter att ha tillbragt så godt
som hela sin tid i pensionen, utan att ha
sett Paris. Theatrar museer o.d intresserade
honom föga, inga utflygter företogos och
har tycktes i allmänhet alls ej vara berörd
af Paris såsom ett stort verldscentrum eller
en minnenas och framtidens stad. Han är
mar

mig
Ni
ken
icke
stå
möjlig
och
rest
stade
att
Han
vet,
till
lösa
ej i
le der
brakna
palett
honom
låter

ag

förde
är
I stora
när

mycket snäll och våluppfostrad min för resten
så uteslutande militär som möjligt. Eget att
man just i det ytterst fredliga, beskedliga
Sverige träffar så många durkdrifna
soldater, som älska krigaryrhet såsom yrke!
Pauline har fått sin bror och svägerska
hit på en månad. De kommo i går afton.
Hon är icke så alldeles förtjust deråt, ellera
nerst derföre att kapten A. vill föra henne
hem med sig när han far. Hon säger sig
icke begripa hvad de skola göra här. De för-
stå ej språket, äro så litet intresserade som
möjligt af konst och litteratur, föreläsningar
och theatrar, och som de flere gånger
rest härigenom känna de det yttre af
staden ganska bra förut. Jag väntar mig
ett ofta vara tillsamman med dem
Han, A. är särdeles vänlig, som Mamma
vet, men huru skall jag kunna vara honom
till det minsta nöje. Min yttert anspråk.
lösa atelier kan ej erbjuda honom något
af intresse, och han, såsom rik karl skall enda
le deri en skraphamman med en massa
sakna figurar längs väggarna, stafflier och
paletter, och jag sjelf är ju icke något för
honom. Med den mest naiva upprigtigtig
låter Pauline alltjemnt förta huru föga

fägnad hon är åt deras ankomst, och i går
afton då hon kom från bangården var
hennes första ord: det var en rigtigt lycka
att Robert (lilla Jacquinot) var med mig, ty
då hade jag en pretext att genast ge mig
af hit igen. – Jag gör kanske fullkomligt och
att tala om Ahlbergs nu iman jag förnyat bekant
skapen med dem, men det förefaller mig så
som man med sådana rent oartistiska perso-
ner skulle känna sig såsom stående utom sam
hållet då man är konstnär. Då de ej första
poesi och konst, måste de ju anse dem som idka
dylikt, vara oförnuftiga menniskor. –
Runebergs hade barnsöl häromaftonen –
deras lilla flicka har således nära ett halffär
varit odöpt. Presten, Börjesons och Lorenros
och jag faddrar. Det förargar mig att de
kalla den lilla söta flackan Vasti efter
någon indisk myth. – Varti, hvad är det
för ett namn! Inte är det vackert och
det enda man vinner dermed är att alla
menniskor komma att fråga flickan 2 gånger
om hennes namn, troende att de hört miste
första gången. Här finnes nu både svensk och
norsk prest i Paris – och församlingen består
af nära 2000 (två tusen personer, hvaraf
mer än 500 danska och norska arbetares

och en ofantlig massa händelsbiträden som är
här för någon tid. – En norsk målare Ross
har på senare tiden blifvit mycket intim
med Börjesons och Walters. Han är hygglig
(redan öfver 30 år) musikalisk – men jag tycker
ej så särdeles mycket om honom. Han för
faller mig tillgjord. Han har målat Valter
porträtt – väl gjordt, skickligt målade, men utan
esprit, utan känsla, utan själ. Han är
mest och stoff målare och väljer ämnan der han
kan få måla sidenklädningar och sammets-
grannlåter, men som sagdt god tecknar och må-
lare med dessa förtjenster borde han blott föra
na litet enthusiasm och geni – och han skulle
vara en rigtig målare. – Häromdagen var
jag på en bra rolig utfärd till kandet, till
förstäden Arceil med en äldre kamrat
Dutchhold, Bourgair och Gueldry. Dutchhold
är landskapsmålare, sedan öfver 30 år
och exponent på salungar sedan ett decenna
Men han har nu funnit att han ännu be-
höfde teckna och studera i ateliern, och
har derföre trägellan der under vinter
Det bevisar en karaktär och en vilja
kraft som äro ovanliga. Det, rödbrusig
och godmodig är han den som i ateliern
representar den sunda fördomsfria verlde

åskådningen. Han drifver med allt och
med alla men på ett så innerligt godt och
präktigt sätt. Han har förmögenhet och
lefver fredligt med sitt måleri och sina böcker
skizz sin mor och sina systrar. En rigtigt ovanligt
kunnig och beläst man är det, men framför
allt en filosof som observerar och gör sin
slutsatser icke efter systemer utan efter hvad
han ser och hör, efter lifvet omkring honom
Hans satt att säga qvickheter är det vanlig
ga hos qvicka personen: han förändrar ej en
misskel och ser helt förvånad ut då alla de
andra hålla sig för magen af skratt. – Rutek
höld tog oss således under sina vingars
skugga och förde oss först till Arceuil, en
fattig småstad utan en enda ville, endast
bebodd af tvätterskor garfvare och dylika nero-
ner. Derför gingo vi till fots längs den lilla
böcker la Bièvre till Paris, gingo in i
några högst märkvärdiga små krogar utan
vid bantienen (rigtiga kommenard typer
fattigt och eländigt) och så kommo vi
hem efter en rigtigt intressant dag
Dutchköld sade oss då han gick hem:
Eh bien, mes anges, je vous qvitte, mais
je suis sur que vous avez vu une partie
de Paris, alaquelle vous n'auriez jamais
pense sans moi – ce n'est pas de l'Opoponax
jue je
Hanna
avec
Det
es
adlig
förvi
intet
enda
ne
begr

ett
sla,
vår
ren
len
ger
Meg
ser
mör
emed
erhem
reali
veck
dem
för

och
och
och
era bör
t ovanl
framför
för sina
ster hvad
honom
et vänli
ej en
alla de
anken –

lig
que je vous ai fait senter, mest l'odeur des
tannaries, et vous parlerer à vois petits-fils
avec extase de votre tour le long de la Rièvre.
Det bästa var att D. uti Arceuit visade
oss en gammal öfvergifven frack, tillhörig en
adlig familj, som aldrig komma det. Parken ha
förvildats och derigenom blifvit mycket mera
intressant, och den gamla portvekten låter
endast artister komma dit in. Som D. rekorna
menderade oss kunna vi nu när som huls
bege oss dit. Med jernväg kommer man
på 20 minuter till Arceuil och det kostar
35 centin. Jag tror att jag ha skall finna
ett utmärkt lämpligt motiv till det land
skap jag behöfver för Nadeschen. – I går
var jag och jag på den afl. Judiska banki-
ren öppenheims våning och taflor, hvilka
sena skola gå på alektion – i dessa dagar.
Gérômes "Rex tibicen" (Fredrik den Store) 7
Meissonier, Fortunys bästa aqvarell (som öppen
res sjelf köpt för 20000 frcs m.m. – Torslin
möbler allt skall gå under klubban – icke
emedan ej tillgånger finnas i boet (de äro
erhemillionär, men emedan man vill
realisera förmögenheten. – Om en
vecka öppnas salongen. Dagen förut
den 31sta skola alla artister gå dit
för att fernissa sina taflor. Måtte

min vara väl placerad. Jag vågar dock
ej hoppas det. – Efter det utmärkt
vackra väder vi hade för en vecka sedan
har det nu åter blifvit kallt och regnar
Har jag talt om den högst underbara
kommision jag fick af Estlander: att
placera en ung Haartman, son till se.
natorn – som fleuriste – här i Paris. –
Han skall ha utmärkta anlag. Alla fler-
rister äro fruntimmer och det enda möjliga
vore att klä honom som flicka eller låta
honom arbeta i en har i dessa ateliern
der 20 flickor sitta och prata och skrutter hela
dagen igenom. Skulle det vara frågan om
att han ville lära sig affärer – nouveaute
inträda i
commis ett
handel, mode-magasin eller något dylikt så
vore det lättare. Unga Haartman skulle också
vilja bli fruntimmersskräddare. – Tänk hur
rysligt svårt att få sådana uppdrag. Mme jag
hat har en slägting som drifver sådana affär
och kanske kan ge mig ett godt råd.
En korresp. till dagbl. afsände jag
i förrgår.
Och nu farväl – tusen hjertliga
helsningar gån
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • *Det är rysligt med kriget, måtte Finland bli skonat.

    Suomi
  • Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt för växeln; han ska gå till Monsieur Joseph Caventou och i behörig ordning skicka kvittot.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt nämner att Morbror Gustaf Brandt mellan raderna tycker sig se sorg eller nedslagenhet hos Edelfelt; att han är mindre glad beror på att han är äldre och livets allvar gör sig påmind, därtill tar arbetet hans tid och han börjar bli led på sällskapslivet; detta förhindrar honom ändå inte från att vara vid gott mod; det går ju bra för honom; då man har stora förhoppningar på framtiden är det oundvikligt att de djärvaste förhoppningarna går upp i rök; huvudsaken är att inte mista kuraget.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Edelfelt har länge börjat inse att måleriet inte är lätt, men han håller fast vid föresatsen att göra någonting riktigt bra detta år, vare sig det är Klas Fleming eller något annat.

    Klas Fleming
  • Föregående dag var Edelfelt hos Madame Jacquinot; Charles Tottie har rest, efter att ha tillbringat nästan hela tiden på pensionen utan att ha sett Paris; Tottie är mycket snäll och väluppfostrad men i övrigt så uteslutande militär som möjligt; det är underligt att man i det beskedliga, fredliga Sverige träffar så många durkdrivna soldater, som älskar krigaryrket som yrke.

    Pariisi Ruotsi Jacquinot Charles Tottie
  • Pauline Ahlbergs bror och svägerska har anlänt och stannar en månad; Pauline är inte förtjust, kapten Johan Ahlberg vill nämligen att hon följer med då de åker hem; Ahlberg är vänlig som Alexandra Edelfelt vet, men Edelfelt vet inte hur han skall vara honom till nöje då Ahlbergarna inte är intresserade av varken konst eller litteratur; Pauline var tacksam över att Robert Jacquinot följt med henne till bangården [järnvägsstationen] så att hon hade en förevändning att genast återvända till pensionen efter att paret anlänt.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Robert Jacquinot
  • Häromkvällen hade Runebergs barnsöl, deras flicka har således varit odöpt i ett halvt år; närvarande var prästen, samt faddrarna Börjesons, Lorenzo Runebergs och Edelfelt; det förargar Edelfelt att de kallar flickan Vasti efter någon indisk myt.

    Lina Runeberg Walter Runeberg Lorenzo Runeberg Gabriella Runeberg John Börjeson Louise Börjeson Vasthi Runeberg
  • I Paris finns nu både en norsk och en svensk präst; församlingen består av 2000 personer, varav 500 är danska och norska arbetare; där finns också en ofantlig massa handelsbiträden som är i staden för någon tid.

    Pariisi Herman Lunde Emil Flygare
  • En norsk målare Christian Meyer Ross har på senaste tid umgåtts flitigt med Börjesons och Walter Runebergs; Ross har målat Valters porträtt, det är väl gjort men saknar esprit [själ] och känsla; Edelfelt tycker han är hygglig men tillgjord; Ross är en stoffmålare; hans teknik är bra, men han skulle behöva entusiasm och geni för att vara en riktig målare.

    Lina Runeberg Walter Runeberg John Börjeson Louise Börjeson Christian Meyer Ross
  • Edelfelt har varit på utfärd till förstaden Arceuil med Henri Dutchhold, Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry; Dutchhold är landskapsmålare, redan över 30 år och har ställt ut på salongen i redan ett decennium; han tycker att han ännu behöver teckna och studera och går därför i ateljén; han driver godmodigt med alla, men är främst filosofiskt lagd; Dutchhold tog dem till Arcueil som är en förstad utan en enda villa, där bor endast tvätterskor, garvare och dylika personer; de gick längs bäcken la Bièvre till Paris, förbi andra banlieuer [förstäder] av kommunardtyp; det bästa var att Dutchhold visade dem en gammal övergiven och förvildad park, som tillhörde en adlig familj som aldrig kom dit; den gamle portvakten låter endast konstnärer komma dit och Edelfelt tror att han kommer att hitta ett lämpligt motiv till det landskap han behöver för Nadeschda.

    Pariisi Arceuil Bièvre Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Henri Dutzschold Nadeschda
  • Edelfelt såg föregående dag den avlidne judiska bankiren Oppenheims våning och tavlor, vilka skall gå på auktion; där finns Jean-Léon Gérômes Rex tibicen (Fredrik den Store), 7 Ernest Meissonier och Marià Fortunys bästa akvarell; arvingarna är ärkemiljonärer, men de vill realisera förmögenheten och ordnar därför auktion.

    Jean-Léon Gérôme Ernest Meissonier Marià Fortuny Oppenheim Fredrik II
  • Salongen öppnar om en vecka; dagen före ska alla artister gå dit för att fernissa sina tavlor.

  • Vädret som var vackert för en vecka sedan har åter blivit kallt och regnigt.

  • Carl Gustaf Estlander har gett Edelfelt en besvärlig kommission [uppdrag]; han ska hitta en plats åt senator Haartmans son, som vill bli florist eller fruntimmersskräddare; Edelfelt ser inte hur det ska lyckas, det är bara "fruntimmer" som är florister; Madame Jacquinot har en släkting som driver en skrädderiaffär, möjligen kan han ge ett gott råd.

    Carl Gustaf Estlander Victor von Haartman Jacquinot von Haartman
  • Edelfelt har sänt en korrespondens till Helsingfors Dagblad; han tar farväl och hälsar hjärtligt.