Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) sjukdom (tillstånd) englantilaiset fennomania hautaus henkilökuvat isänmaallisuus Jumala juomat kansalliskirjailijat kirjailijat kreikkalaiset kristityt kulttuuri kuolema lyriikka näyttelyt osakunnat poliitikot politiikka promootiot ruoka saksalaiset sanomalehdet seuraelämä sodat suomalaiset talous Turkin sota turkkilaiset vaatteet vallankumoukset valokuvat venäläiset virret yliopistot

Paris d. 7 maj 1893
Älskade Mamma
I dag bringade Walter Runeberg det stora sorge
budskapet att J. L. Runeberg är död. Redan
tidigt i morgse kunde jag ana det, dels af
Mammas bref som gaf så föga hopp, dels deraf
att Walter ej kom på det möte vi stämt i
Salongen. Likasom Mamma tycker jag att en
sol gått ned, och så förberedd man än var
på denna stora nationalförlust, så står den nu
dock ryslig för en i sin verklighet. Så har
då Finlands största man gått bort och lemnat
efter sig hvad – jo en massa småsinte pygmier
som knappast förstå hans verk. Sålänge Runeberg
Gegantiska person stod i bakgrunden för vara
usla strider, kunde dock passionerna tyglas blott
vid hans namn, man skämdes för en sådan man
Hvad skall det nu blifva af vårt land. Skola
de, som vilja följa vår stora skalds patriotiska
humana, europeiska rigtning stå sinom en för-
svinnande minoritet gentemot fennomanerna
raseri, och småningon se sin sak gå under!
Nu har konsten kungssorg, Finland lands-
sorg och alla de som kände Runeberg bära såg
i sitt hjerta, ty det var en stor man som ej förlorade
att des på nära håll. Jag mins såväl har Mam-
ma, kommen från ett besök hos honom, sade med
tårar i ögonen den älskade gubben, jag håller ändå
så rysligt af honom. – och på samma sätt känner

jag det för honom. – Måtte alltid vara stora
man vara sådana som han, och måtte
de framförallt vara man som han från
hjertan till fotabjället. Vi kunna aldrig
fira hans minne nog storartadt derhemma.
Hvad vore vi om han ej funnits, och hvad
vore vårt land – ett slags Östersjöprovins med
hofrad och guvernementssekreterare, utan sjelfkänsla
utan stolthet, utan hopp på en nationen framtid
Måtte nu studenter, tjenstemän, affärsmän,
alla visa att en sådan man var mera värd
att kungar och Kejsare. Jag mins att vi engång
med Morbror G. talade om huruvida ändå icke luster
och stilita
hjelte och härförare lemnat de djupaste sparen efter
sig, och som exempel togo vi då Napoleon. Han
har väl ändå lemnat efter sig ett namn vida
mera vigtigt för kultenhistorien än t.ex. Rafael.
Nej, och tusen gånger nej. Hat, hämd, folket
stäfveri, en oförnuftig enthusiasm, fruktan,
sådant ha denna verldens stora att skryta med
då de komma till hemmelrikets portar. Men de
kunna aldrig från slägte till slägte sprida glädje
och ljus, aldrig locka tårar af stor och ren
fröjd ur menniskornas ögon. Då Kejsar Alexa
der talte om att han slände finska folket bland
nationernas antal, kom denna vackra fras
för tidigt. Först då Runebergs mägtiga lyra

de
li
in
är
ja
No
at
lige
Han
stad,
väl.

graf
klingade öfver Finlands bygder, först då
han uppväckte den patriotism och den kult
för det sköna som äro hufvudvilkoren för vår
existens, först då begynte finnarne bli ett folk
När jag tänker på de sista ord jag hörde
från hans lappar: gå de på, och arbeta raskt,
så går det nog" så känner jag det som en väl-
signelse som sväfvar öfver min tarfliga person.
Men han sade det för att han höll af Mamma
så innerligt, och för denna vänskap som för
allt det goda jag fått, står jag i skuld till
Gud och Mamma! – I afton har jag läst är
elgskyttarna, som jag allt mera beundrar,
un hans psalmer och ur Hanna – och då man
vid läsningen deraf totalt kan glömma att
den som diktat detta ännu icke svalnat på
sin dödsbädd, då inser man att en sådan
man är odödlig. – Vår stolthet, var ära,
vår glans – allt jordas med Runeberg, och
hvad skall väl den unga generationen,
splittrad, förderfvad och omanlig som den
är, kunna frambringa!? Walter fick ej
mera besked än att hans får dag lugn och
nöjd. Någonting jämförligt med gummans
sorg han väl ej tänkas. Hon måtte känna
sig fullkomligt öfverlopps här i verlden. –
Hans begrafning måste bli stor ståtelig. Borgå
stad, finska folket alla kuporationer måtte
väl nu ha vettet att icke spara och icke räckar

på litet smak och man med
tåg måste vara en demonstration. Ett folk som
vill gå framåt skall visa, oberoende af alla försigtigt
hetsmatt, att en Runeberg är värd tio gånger mera
heder än hvilken potentat som helst. – Så sorgligt
att han ej fick lefva till sin jubelpromotion.
Högtidligheterna vid universitetet få nu en helt
annan prägel, än om hvarje liten magister skulle
ha känt sig i någon mon promotionskamrat med
landets störste son. Jag är nyfiken att veta
här allt gestaltar sig, och vi få ännu vänta på
tidningar en vecka!
I går voro vi Bson och jag på middag hos Mr
Turet i Versailles. Med utmärkt artighet hade Gubben
för en vecka sidan sjelf varit här, och tillskref oss.
sedan en förnell inbjudning. Det är en utmärkt hygglig
familj och det var en rolig middag. Utom dem
själfva voro de: en gammal deputerad, chefen
för skrutfabriker Mr Moret, en geniskapten Delannes
en ung artetterislöjtnant de Bourgeron och dennes mor
en ung elev vid polyteckniska skolan, som kallad
Koland och vi. Gubben Sucel hade
till förnämn
enbjud
samlat 2 af sina gamla klarskamrater från Ecole
polyteckningar, deputerade och Mr Moret, och de
unga officerarne voro söner till desses bästa
vänner. Der dracks derföre skalar för "la salle
En der dessa kamperat, och för unga Roland,
som med sådan utmärkt heder gått igen sina
aamina och blifvit Sergent" redan första året

Gubbarne beskrefve mycket om sin ungdomstid.
och om 1830, som de alla varit med om. Mam-
ma vet att julirevolutionen lifligt omfattades
af eleverna vid Ecole polyteckningar, och de gingo alla
mrater
med i elden. Surel jamste andra hade dock
just dagen förut kommit i arrest, och blefvo –
bortglömda af de andra. De hörde kanondande,
skrif och revolutionär sånger under två dygn
tid och höllo på att svälta ihjäl den tredje då
går
en kamrat, förklädd till prest, för att
i fred, kom att tänka på de olyckliga. Det skratta
des och skålades och unge Surel (en lång blott
hygglig pojke på 18 år) som i nästa år skall in i
Ecole p., och unge Roland blefvo förtjusta vid
de gamles berättelser och sade högt sin tänker
den som fått vara med. Nej mina gossar,
sade Mme Surel, vi skola hoppas att vi aldrig mera
på medborgerligt krig, men spera edra skrefter
åt preussarne, och våren då tappra och fören eder
klinga bra". Surel är en rigtigt gamaldags
vänlig och artig gubbe, och hans fru är särdeles
hygglig och fin. Man kände sig vara bland
distingueradt och bildadt folk. Middagen var
menska
särdeles fin och vinerna utsökta. – Samtalet
var ytterst lifvadt och gladt, och stämningen fick
genom de gamles ungdoms minnen en rigtigt
präktig, hjertligt prägel. Flere gånger sågo Gubben
ne på unge Roland och sade 3 ce cher Koland,
comme tu ressembles à tou père"!, och så klingades
igen, Champagneglasen fyldes på, och gubben s

föreslag friherrinnan Ameide de la Chapelles skål
som han egnade oss. – Kl. 10 vid tåg togo Mme
Bourgeron, hennes son löjtnanter, kapten Delanne
och vi afsked och begåfva oss till Paris. Kapten D.
bjöd mig ut till Montmoreney, der han hålla
på att bygga en fastning och har tråkigt.
Ankomna till Paris gingo vi med kaptenen och
pratade till kl. ½ 12 hörde förtjuljas om
kriget och komminen (Mr Delar var bland
de första som skickades en af Versaisterupperna).
och så skildes vi åt.
Nog håller jag med dr Lausin, en svensk som är
här med Ahlbergs) att man i menniskors sätt
att umgås här skönjer en äldre kulter än hos
oss. Det är ledigare, naturligare och frian på mig
ma gång det är artigt. Gubben S. hade varit
och sökt upp min tafla på Salongen hvilket
ju var särdeles hänligt, och komplimenterade mig får
den. – Han är gammal bekant med Meissonier,
och man talade mycket om konst och konstnär, såsom
i allmänhet i societeter här i Paris. Nog är konst
intresset bra mycket mera vaket här än på många
andra ställer
Mycket politik naturligtvis. Måtte ej tyckarna,
som man så mycket fruktar, anfalla Frankrike så
snart disterrike och England förklara Ryssland
krig. Det blir ett elände då. Dock är det föga
troligt att engelsmännen skulle roa sig med
att komma i Östersjön – men göra de det, då
blir det samma spektakel som 1854. Ni får natur-
ligtvis aldrig i edra tidningar derhemma lära
alla
i Eng
ropa
men
enthe
Dagbla
och
utmä
der.
och o
het till
turkar.
gå som
bedja
karna
ner kr
slös iho
från
tte
i ver
bedt
id
Jag
om
han
Hack
från
9oss
taflan
larar
jag vet
går

å
ler.
alla de ryss-fiendtliga yttranden som falles
i england nu förtiden. De gå rakt på sak och
köpa på krig. Englands politik är simpel
men hvar finner man sjelfuppoffring och stort
sinthet i våra dagar. I allmänhet är Hfors
Dagblad så ensidigt underrättadt som möjligt,
och turkarnas enthusiasm, deras flotta, deras
utmärkta artillen o.d. hör man aldrig talas om
der. – Nu tyckas äfven Grekerna röra på sig,
och de, likasom alla folk i Ottomanska rikets kär-
d
het tyckas vara ännu räddare för ryssar-
turkar. De stackars kristna i Orienten som få
gå som bulvaner, och som så vackert undan-
bedja sig Rysslands beskyld. – Och hvart skala till
karna drifvas? I Asien finnes mer än 10 miljer
ner kristna, och dessa komma naturligtvis att
slös ihjäl till sista man oss turkarna drifvas ut
från sitt land.
Fotografen Braun (enligt mitt tycke den bästa
i verlden för taflor har äfven skrifvit och
bedt om att få fotografera min tafla och lofva
med 10 70 af försäljningen – hvilket Goupej gör-
Jag skall emellertid gå till G. för att höra
om hans vilkor. Ett visst antal fotografier ger
han naturligtvis. – Nu skall jag skrifva till
Hackman, så snart jag får fotografin och
fråga om han villgå in på att betala
2000 frcs, ty derunder vill jag ej gerna sälja
taflan. Sannat fått hoppas jag fru
Karamsin tar den, men i alla kändelser vi
jag betinga mig sätt att exponera den i Hfors
Gubben Levin är i staden och har gjort

mig ett besök. – Mr Roy, som nu är åter
ommer från Sverige berättade mig innehåll
af Morbrors bref, och sade sig vilja besök
Fintrad i Augusti då öfver jag är der,
satt det hoppas. – Staffliet till 15 frcs
af
när jag köpt men ännu ej betalt, och tänker
för mitt afresa ekipera mig ordentligt, läggar
mig ej oundgängliga material för landskap
målning såsom portalidt staffli (15 frcs, parare
e färger nu låda, filiant (liten stol) o. s. v. hvilket
att går upp till minat 100 frcs. – Jag ånger
mig ha råd till detta om taflan blir såld till
d. Min étoyenne, avancerar långsamt
min hörde bli "verkanflick" det enda jag åstnu
ar på Salongen mötte jag åter Ahlberg
och handrade omkring med dem och har likalis
det konvoyerat herrskapet Cedercreutz
Dessa denna ha det oroligt emedan frih. Kran
ändra inne är kral, såsom alla barnen varit
under hela vintern. Fröken Marie här i hjerta
färger målat deras ledsamma barnkammar och
sjukar lif i Mentone, och tyckes andas lätta
nu när hon kommit derifrån Hvad hjelpa
bikedom då helsan ej finnes? – Gud vara
tack och lof för att jag varit så frisk och
kry. Vernereutz tycka alla att jag tagit mig
betydligt sedan sommaren. – Och nu far
väl älskade Mamma helsa och kyss smark
na och sig åt alla vänner och bekanta, att
jag lefva och mår godt och ofta tänker på den
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.

    Suomi Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Napoleon I Bonaparte Rafael Walter Runeberg
  • Edelfelt har läst ur Elgskyttarne, psalmer och Hanna; landets stolthet, ära och glans jordas med Johan Ludvig Runeberg.

    Johan Ludvig Runeberg Hanna
  • Walter Runeberg fick inte mera besked än att hans far dog lugn och nöjd; "gummans" [Fredrika Runebergs] sorg måste vara ojämförlig; hon måste nu känna sig fullkomligt överlopps i världen.

    Johan Ludvig Runeberg Walter Runeberg Fredrika Runeberg
  • Edelfelt hoppas att Borgå stad, finska folket och alla korporationer har vett att inte hålla tillbaka, begravningen måste bli en demonstration; ett folk som vill gå framåt skall, oberoende av alla försiktighetsmått, visa att en Runeberg är värd tio gånger mera heder än vilken potentat som helst; det är sorgligt att han inte hann vara med om sin jubelpromotion; högtidligheterna vid universitetet får nu en helt annan prägel.

    Porvoo Johan Ludvig Runeberg
  • Föregående dag var Edelfelt och Gunnar Berndtson på middag hos Surels i Versailles; "gubben" Surel hade också bjudit två av sina gamla klasskamrater från Ecole polytechnique, en f.d. deputerad och krutfabrikören Monsieur Moret, samt unga officerare som var söner till deras bästa vänner, geniekapten Delaune, en ung artillerilöjtnant de Bourgeron med mor, Roland som var ung elev vid polytekniska skolan; alla bland de äldre hade varit med om julirevolutionen 1830; som Alexandra Edelfelt vet omfattades julirevolutionen av eleverna vid Ecole polytechnique; unge Surel och Roland blev förtjusta över de gamlas berättelser; Madame Surel tillrättavisade dem och sade att de inte skulle hoppas på flera medborgarkrig, men spara krafterna till att möta preussarna; middagen var fin och vinerna utsökta; gubben Surel höjde champagneglaset och utbringade friherrinnan Armida de la Chapelles skål; klockan 10 tog de avsked och begav sig av till Paris.

    Pariisi Versailles École polytechnique Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Surel Armida de la Chapelle Surel Moret Delaune de Bourgeron de Bourgeron Roland Surel
  • Kapten Delaune bjöd Edelfelt ut till Montmorency; då de anlände till Paris gick de med kaptenen och pratade till klockan halv 12; Monsieur Delaune talade om kriget och kommunen, han hade varit bland de första som skickades in av Versaillestrupperna.

    Pariisi Versailles Montmorency Delaune
  • Edelfelt håller med doktor Albert Laurin (svensk som är i staden med Ahlbergs): man ser en äldre kultur hos fransmännen i deras sätt att umgås; det är ledigare och naturligare, men på samma gång artigt.

    Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Albert Laurin
  • "Gubben" Surel har sökt upp Edelfelts tavla på Salongen; han är gammal bekant med Ernest Meissonier och talade mycket om konst och konstnärer.

    Ernest Meissonier Surel
  • I Paris är konstintresset mera vaket än på många andra ställen.

    Pariisi
  • Edelfelt hoppas att tyskarna inte anfaller Frankrike så snart Österrike och England förklarar Ryssland krig; det är inte troligt att engelsmännen skulle komma till Östersjön, men om det sker blir det samma spektakel som 1854; hemma får de i tidningarna inte läsa alla ryssfientliga yttranden som fälls i England; i allmänhet är Helsingfors Dagblad ensidigt underrättad, man hör aldrig om turkarnas entusiasm, flotta och artilleri; nu verkar också grekerna röra på sig, liksom alla folk i Ottomanska riket tycks de vara räddare för ryssar än för turkar; det är synd om de kristna i Orienten som får gå som bulvaner och undanber sig Rysslands beskydd; i Mindre Asien finns mer än 10 miljoner kristna och de kommer att slås ihjäl om turkarna drivs ut från sitt land.

    Ranska Englanti Venäjä itämaat Itämeri Itävalta Osmanien valtakunta Vähä-Aasia
  • Fotografen Adolphe Braun vill fotografera Edelfelts tavla och lovar 10% av försäljningen, vilket Adolphe Goupil inte gör; Edelfelt ska gå till Goupil och fråga om hans villkor.

    Adolphe Goupil Gaston Braun Adolphe Braun
  • Edelfelt ska skriva till Hackman och fråga om han går med på att betala 2 000 francs, han vill inte sälja tavlan för mindre; i annat fall hoppas han att fru Aurora Karamzin tar den; han vill i varje fall exponera [ställa ut] den i Helsingfors.

    Helsinki Aurora Karamzin Johan Friedrich Hackman
  • "Gubben" Levin är i staden och har besökt Edelfelt.

    Carl Axel Levin
  • Monsieur Gustave Roy har återkommit från Sverige och berättade innehållet i Morbror Gustaf Brandts brev; Roy vill besöka Finland i augusti då även Edelfelt är där.

    Suomi Ruotsi Gustaf Brandt Gustave Roy
  • Edelfelt har köpt staffliet för 75 francs, men ännu inte betalat det.

  • Före Edelfelt reser ska han ekipera sig ordentligt.

  • Edelfelt ska införskaffa oundgängligt material för landskapsmåleri, portativt [bärbart] staffli, parassol, färger, ny låda, pliant (liten stol); allt borde gå upp till cirka 100 francs; han anser sig ha råd med detta om tavlan blir såld till 2 000.

  • Edelfelts "citoyenne" avancerar långsamt, men torde bli verkäuflich [säljbar].

  • På Salongen har Edelfelt mött Ahlbergs och likaså konvoyerat [eskorterat] herrskapet Cedercreutz; de senare har varit oroliga för friherrinnan Kræmers andra gosse är skral; fröken Marie Cedercreutz har i bjärta färger målat [beskrivit] deras ledsamma barnkammar- och sjukskötarliv i Mentone; vad hjälper rikedom då hälsan inte finns; Gud vare tack och lov att Edelfelt varit så frisk och kry.

    Menton Sofia von Kræmer Emilia Maria Sofia Cedercreutz Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Carl Kræmer
  • Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne kyssa systrarna och hälsa till vänner och bekanta; *han skickar Ellen Edelfelts porträtt med Rafael Hertzberg eller Ernst Nordstöm; han skickar också mått på ramen som han vill ha i enkel svart med fin guldlist.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Maria Cedercreutz Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Ernst Nordström Rafael Hertzberg