Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) aikakauslehdet ateljeet fennomania huviretket juomat juutalaiset kahvilat keisarit kirjeet kulhot kuvaelmat mallit (ammatti) mitalit näytelmät näyttelyt opinnot opiskelijaelämä osoitteet palkinnot politiikka promootiot ranskalaiset ruoka saksalaiset samppanja sanomalehdet seuraelämä sotilaat talous tasavaltalaisuus teatteritaide vaatteet valokuvat veneet veneet viinit

för att
Älskade Mamma
Hvilken tråkig vår – blåst, regn på förmiddag.
gen, hatt på aftonen eller tvärtom. I går
var den traditionella biendernan, eller ut.
färden till landet, föranstallad af hela ateliern
Lyckligtvis gynnades vi af det herrligaste vå
der, och hela tillställningen var bland de
mest lyckade jag varit med om. Det var icke
som i går, en bankett, der hufvudstommen
utgjordes af marseillare och sluskar, utan alla
de hyggligaste från ateliern hade beslutat att var
ra med för att beendemierna åter skulle er-
hålla sin forna glans. I fjol hade det varit
en rigtigt suptillställning med hrr Duffand Laperche
consortes i teten. På f. m. skickades Meyera
såsom varande den ypperligaste arrangör i verlden
och Gueldry, som kände trakten, till Poinville
för att ställa i ordning, välja motställa, sätta om
matsedeln o.s.v. under hela e.m. kommo kamra
terna efter hand och kl. 5 reste Weir, Simi, Petit
Gerar, Max, Dutchold, Courtois, Dagnan Berndtson
och jag. Det var det allra herrligaste sommarväder
och Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, de
tusen små villorna och de luminiga träden, resten
ranterna, löfsalarna vid stranden allt tog sig
präktigt ut. Vi hyrde kapprodd båtar och är
gerade i hast en regatta på marnen. Gueldry
rodde ända till Petit Bie, till deras "Campagne"

och kom tillbaka i som de smärkt
tjena
kappreddbåt Amande, klädd i sjömanskjorta
öfver
och det mössa. Petit Gérard, Dutchold m. fl.
longe
blifva
rädde i kopp på de s.k. Perissoirerna eller
vattenskidorna, amerikanarna excellerade i sade utdela
medal
med en ära, Vion (en liten oförskämd skrifligt
stora
jude) plumrade i till allmän förnöjelse, Weir styrde
Visse
ut sig med neckrosor och vattentiljor så kan såg
ändå
ut som en flädgud – det var roligt och gladt
nu är
skrattsalfor och hurrarop skallade ut åt stränder.
en
na. Och så kom dinern, rigtigt trefligt
grämer
arrangerad i en bersa. Jag satt mellan Petit
Gérar och Ochoa, Courtois och Dagnan kommo seda
har
och så voro vi alla anciens" grupperade på
mig
en sida om hästskobordet, "les nouveaux på de
A
för
andra. I midten tronade Max som Massier.
är An
Middagen var god och "le petit vin bleu" sina
teckna
hade förträffligt. Med ens öfverraskades vi af
are har
ett grannt fyrverkari som Gueldry och Meyerit
har
ställt till. När den sista stora solen brande.
Studie
af, skallade ett stormande "vive la république
eihog
och så kom champagnen, nu såsom alltid betalar
målar
t. o.
af "les nouveaux. Vi hurrade för Gérôme för
mig
logisterna: Courtois, Dagnan och Farrandt, för
att
Frankrike och för la fraternité des peuples par
messigt
la liberté". Man sjöng och väsnade och kl. 11.
mod
reste vi åter till Paris. Mamma vet att det
Naves
är atelierns passa som betalar roligheten
re är
och det kostade således ej en fyrk.
att
åtmi
Hvar och en som talade om måleri under
se de
middagen dömdes att plikta, och detta med rättet
svärk
ty när man går på och målar dagen om, så

ckra
stjosta
för
na eller
satt

skräflar
eir styrke
a
han
i gladt.
strand
efligt
eket
seda
sade på
2 på den
scier.
er som
vi g
mennit
brandes
republique
betalade
för

har
ko
det
heten
under
med rätta
den, så
tjenar det ej till mycket att gräma sig och gräla
få man vill ha roligt. – Min tafla på så
longen är icke mera på cimaisen utan här
blifvit flyttad litet högra upp. Då medaljerna
utdelas flyttas nämligen taflornaså, att alla de
medaljerade komma hederst. Som dessa ofta äro
stora taflor, förorsakas en allmän omsvängning
Visserligen är platsen ej så god som förr, men
ändå bra, och som den bästa delen af Salongen
nu är förbi, och alla, som jag bryr mig om, sett
min tafla, så tar jag ej saken så svårt. – Mera
gränner jag sig öfver mina studier i ateliern
Jag har gått på ej tre veckor som en tral, och
har ej gjort en enda god studie. Jag tröstar
mig med att man ibland måste stå stilla
för att sedan kunna gå framåt, men säkert
är att hvad jag nu gjort, varit bra skralt. Dåligt
tecknade och svagt på allt sätt. På eftermiddagar
s har jag haft modell med Petit Gérard och
har således målat 8 timmar hvarje dag. Vår
Studie borde bli temmeligen dräglig. Jag låte
citoyennen hvila tills i nästa vecka då jag
målar om henne från början till slut, kanske
t.o.m. på ny duk. Gérôme var sträng mot
mig i dag, sade att jag ej sökt tillräckligt, och
att min studie var svagt tecknad och maschin
messigt målad. Jag var korgren men fick nytt
mod då jag gräfva upp min första studie från
havember, i sanning usel och tio gånger som
re än den sista. Jag har i dag skickat studier
att rentoileras till färghandlaren, så att jag
åtminstone han begagna mig af duken och slipper
re dessa förargliga prof på den menskliga
svagheten. – Estlander skref i går att han

ville låta förtagen fara min betande i sina
i ett verk "Nordiskt pinsieur, som der skall
tänker svara äro om Lausin, som
publicerar.
först fått höfte, ej har något deremot, och om
de iklä sig alla utgifter och åtaga sig allt
besvär, jag gerna låter taflan gå öfver stock
holm. Goupils fotografier fastiga i dessa då
gar. Måtte den nu bli bra. Ack hvad jag
tycker att min Blanca ändå är bristfällig, men
jag engång komma att göra bättre. – Lyckligtvis
är Mme Jaquinots tablåer inkrikerade, och
Jag är obeskrifligt glad deråt. – Hvad jag
tänkt och ämnat skrifva till dem som nu fått
lagerkransen, men jag känner mig ibland så trött
och dum efter att ha målat hela dagen, att jag
ej kommer mig dertill. Och ändå har jag med
tankarna så ofta varit hos dem! Hvad dessa
pennomaner gräma mig med sina raskantade
– Det var sant. Petit-Gérard ber
mössor.
om sin ödmjuka helsning och ber mig säga om
ovationerna för Kejsar Wilhelm: att dessa voro
förberedda på fullkomligt militäriskt sätt, lika
som Kejsarens förvåning var beräknad. Inga
af de goda, franska familjerna deltogo deri, eller
visade sig ens på gatorna här gubben Wilhel var
Stransburg. Men vi skola tänka på att i S. finne
35,000 man preussiska soldater, ett tyskt
universitet och mer än 20 tusen nordtyckas
inflyttade sedan kriget. Det var således dessa
som stält till tirtirbom bom för Kejsaren
Att det grant Petit gerard och alla allastare
här i högsta grad att det skulle se ut som
befolkningen nu låga för preussarnes fötter är
tydligt. – Mera härom härnäst. Petitlerard tala
alltid med den djupaste förtiglelse om hvarje

elsassare som på något satt gå Preussarne
till mötes, t.o.m. de s.k. autonomisterna
anses af honom såsom ett park. Folket, bönder
na hållas i tukt af militären, borgarne väga
ej knyra af fruktan och den bästa delen af
Elsass är i Frankrike, genom denna olyckligt
optionspolitik som tvingit dem, som icke vilja
sjena Tyskland, till en sorts frivillig landsflykt.
Det är sorgligt i högsta grad, och svårt är att
inse, huruvida man på något sätt kan rätt
ärdig en eröfring i våra dagar – jag tror det
. Olycka het och andlig död och likgilti
het äro de enda växter som kunna uppblom
strå på eröfvad mark. – Tyska officerarna äro
ej – sedda i någon enda af Strassburgs bättre
familjen, och söka att trösta sig med att ung
med hvarandra och med de inflyttade tyska han
delsmännen, som äro legio.
Helsa Gustaf Philip och såg honom att han ej
skall vara ledsen på mig. Jag har så ofta
ofta tänkt skrifva men så har det ej blifvit
af, jag vet ej hur mina aftnar går – jag är
ej mycket på theatrar och Café chantent och
ändå så blir ingenting läst, skrifvit eller gjordt.
Ofta har jag gått och spatserat på Bd St Michel
med Petit gerard ända till kl. ½ 12.
Runebergs skola resa om några veckor, och jag
är minsann ej ledsen den dag då jag snör ihop
min kappsäck och far af till Eder. Men först
skall taflan vara såld. Jag har en dugtig färg
räkning att betala, staffli 75 frcs kaffet under
de sista månaderna, plus ridåerna i min atelier,
en liten reparation m. m stiger till en räkning på

frans, så skall jag skaffa ramer till Citoyennen
och studien, vidare kläder, stöflar och hatt, och
ännu lefva hela denna månad, och så kommer
resan – det går omkring för mig då jag tänker
på allt detta. 2500 frcs vore bra att ha. tror
Mamma att Hackman går in på att betala
denna summa? – Gör med Ellans porträtt hur
Mamma vill, och exponera det ej om Mammas
tycker det är ledsamt. Hvilken evig slarf jag är
som glömde att skicka måttet på taflan för
ramens skull. – Enebergs porträtt i mindre
skala skall jag göra eller åtminstone börja på med
Helsa Anni och Butti och tacka dem
för deras bref! Dessa rader äro skrifva
före frukosten, om en timme har jag åter
modell hos Petit Gerna. Förlåt mig derföre
allt det osammanhängade, sammanrafsade
detta bref. Jag får lof att börja på
med "Salongen, för tidskriften, ty artikeln
skall vara der redan d. 20 Junis – Och nu
Farväl, goda, älskade Mamma, måtte det nu
engång bli sommar der i ultima Thule, så
ni skulle slippa att frysa! Jag har ej sett
finska tidningar på mer än en vecka, och
vet således ej hvad som sist passerat enor
vårt politiska lif. – Tusen helsningar till
de promererade, och såg dem att jag gratulen
rar dem hjertligt till lagerkransen.
mar
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.

    Ranska Pariisi Joinville Marne Petit Brie Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Baptiste Duffaud Jean-Léon Gérôme Rafael de Ochoa Julian Alden Weir Ferdinand Gueldry Maxime Faivre Albin Meyssat Filadelfo Simi Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold Lapesche Vion Farraudt
  • Edelfelts tavla på Salongen är inte längre på cimaisen [högre vägglisten] utan har flyttats lite högre upp; efter medaljutdelningen flyttas tavlorna om så att de premierade kommer nederst och leder till en allmän omsvängning.

  • Edelfelt har i tre veckor arbetat som en träl i ateljén, men inte gjort en enda god studie.

  • På eftermiddagarna har Edelfelt haft modell med Pierre Petit Gérard; deras studie blir tämligen dräglig.

    Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt låter Citoyennen [medborgarinna] vila till nästa vecka, då han målar om henne från början till slut, kanske på ny duk.

  • Jean-Léon Gérôme var sträng mot Edelfelt idag och ansåg att hans studie var svagt tecknad och maskinmässigt målad; Edelfelt fick nytt mod då han jämföde sin studie från november, som var mycket sämre än den senaste; han har sänt sex studier att rentoileras [täckas med ny duk] till färghandlaren, så att han kan återanvända duken och slipper se dessa förargliga prov på den mänskliga svagheten.

    Jean-Léon Gérôme
  • Carl Gustaf Estlander vill låta fotografera Edelfelts Blanca i Stockholm för verket ”Nordiskt Museum”; om Albert Laruin inte har något emot det och om de står för alla utgifter låter han gärna sin tavla åka via Stockholm.

    Tukholma Carl Gustaf Estlander Albert Laurin Blanka
  • Adolphe Goupils fotografier torde bli färdiga i dessa dagar.

    Adolphe Goupil
  • Vad Edelfelts Blanca ändå är bristfällig, han hoppas att han kommer att göra bättre i framtiden.

  • Madame Jacquinots tablåer är inhiberade, vilket gläder Edelfelt.

    Jacquinot
  • Edelfelt vill skriva till alla vänner som fått lagerkransen, men han känner sig så trött och dum efter att ha målat hela dagen att han inte kommer sig för.

  • Fennomanerna med sina rödkantade mössor grämer Edelfelt.

  • Pierre Petit-Gérard hälsar och ber Edelfelt säga att de goda franska familjerna inte deltog i ovationerna för kejsar Wilhelm i Strassburg; i Strassburg finns 35 000 preussiska soldater, ett tyskt universitet och mer än 20 000 nordtyskar inflyttade sedan kriget, det var dessa som ställde till "tirtir bom bom" för kejsaren; det grämde Petit-Gérard att det skulle se ut som om befolkningen nu låg för preussarnas fötter; han pratar med förargelse om varje elsassare som på något sätt gå preussare till mötes, till och med så kallade autonomister betraktar han som ett pack; folket, bönderna hålls i tukt av militären, borgare vågar inte knysa och den bästa delen av Elsass är i Frankrike på grund av den olycksaliga optionspolitik som tvingat dem som inte vill tjäna Tyskland till en sorts frivillig landsflykt.

    Ranska Saksa Elsass-Lothringen Strasbourg Pierre Petit-Gérard Wilhelm I
  • Edelfelt ber hälsa Gustaf Philip Armfelt; Edelfelt har ofta tänkt skriva men han vet inte vart hans kvällar går; han går inte mycket på teater eller café chantant [kafé med musikunderhållning] och ändå får han ingenting läst, skrivet eller gjort; ofta har han spatserat med Pierre Petit-Gérard på Boulevard St Michel ända till klockan halv 12.

    Gustaf Philip Armfelt Pierre Petit-Gérard
  • Runebergs reser om några veckor.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Edelfelt längtar hem, men först måste tavlan vara såld.

  • Edelfelt har en rejäl färgräkning att betala, därtill staffli, kaffet under de senaste månaderna, gardinerna i hans ateljé m.m.; han behöver också skaffa ramar till Citoyennen och studien, samt kläder och ännu leva hela denna månad och resekostnaderna.

  • 2 500 francs vore bra att ha; tror Alexandra Edelfelt att Hackman är villig att betala denna summa?

    Alexandra Edelfelt Johan Friedrich Hackman
  • De behöver inte exponera [ställa ut] Ellen Edelfelts porträtt om det känns ledsamt för Alexandra Edelfelt; Edelfelt har glömt skicka måttet på tavlan för ramens skull.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt ska börja på med Karl Enebergs porträtt i mindre skala.

    Karl Eneberg
  • Edelfelt hälsar Anni och Butti (Berta) Edelfelt och tackar för deras brev; han ber om ursäkt för det osammanhängande brevet, om en timme har han modell med Pierre Petit-Gérard; han måste snart börja på med artikeln om Salongen till Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift; han önskar Alexandra Edelfelt farväl och hoppas det snart blir sommar där i Ultima Thule så att de slipper frysa.

    Ultima Thule Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Carl Gustaf Estlander Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt har inte sett finländska tidningar på en vecka, så han vet inte vad som skett i finländsk politik; han sänder tusen hälsningar till de promoverade och gratulerar dem till lagerkransen.