Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuvataideoppilaitokset kuvitus lämpötila mallit (ammatti) orjuus politiikka pyhimykset sää seuraelämä sisällissodat taide taiteilijaseurat taiteilijat vallankumoukset ystävät

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas
dag, 1872
Helsa Morbror, och säg att
jag håller på med ett bref till hon-
om jag gerna hade skickat med, om
jag fått det färdigt
Älskade Mamma!
På min och alla plankstrykares, (ända från Rafael
till sal Wretman i Borgå) skyddspatronsdag, sitter undertecknad
i sin temmeligen kyliga kammare och skrifver, enligt löften
till Eder alla derhemma. Jag har förvånat mig öfver
egen snillrikhet vis à vis anordningar för underhand af
kölden tiden drifves hand i hand, och jag har blifvit tvungen
till mycket praktiska åtgärder här först satt kappsäcken under
fötterna, dragit på mig dubla utestrumpor och svept omkring
mina extremiteter Morbror Gustafs plaid, och finner följaktligen
min tillvaro mycket angenämt det är egentligen om morgnar
na, som kylan kännes besvärlig Så snart sol tittar in
kl 10 vid lag, är det åter som midt om sommarn
Jag finner mig nu temmeligen hemmastadd Akademin, och
kamraterna der hafva begynt närma sig mig allt mer och mer
dessa unga Schilders (så heter målare på vlaamsch) första
en rätt lustig anblick – församlade från alla möjliga trakter
mötas de alla i ett mål
målar
konsten under det att har Belgien
sjelfva tyckas hafva tagit petent på allehanda uppfinningar
i konsten att roa sällskapet Så måla dagligen de hvita
blusarne, som begeynas för att skydda kläderna för oljefärg, fulla
med storartade historie och genrebilder, och bra akademice oläsligt
ras med frikostig hand med ordnar, medaljer o d – ett förfärligt
skoj ställdes till igår. Vi hade näml till modell en blond
skomakare här i staden Mr Lambrecht, ett original af första ordningen
som flere gånger förut tjensgjort som modell och spektakel för
de unga målarne Han har tagit oläsligt dels i franska revalutio
nen 1848. talar alltid om "moi et Mr Lamartin"
om den tid då han var brigadgeneral (!), och beskrifver
utförligt om sina snillrika strategiska företag
och sina tal till folket, och om de faror som
en man, af den politiska betydelse som han,
det underkastad, och om de politiska skäl
som gjort, att han efter 48 funnit sig föranlåten
att komma hit och draga sig undan i privatlifvet
Så snart surveilleuren Mr Oläsligt aflägsnat sig, bara
derföre den utmärkt repablikanen på ett bord, och
man tiggde om att få höra honom upprepa det
utmärkt tal, som han sade sig hafva hållit

till folket utanför Hôtel de ville i Februari 48. Knappt hade talaren,
under stormande bifallsyttringar tilltalat auditorium med ett enthus-
iastiskt "Citoyens et républicains" förrän Mr Pierre kommer in
och på ett högst ohöfligt sätt afbryter orationen, och der han L. stiga
ned, och lofvade köra ut honom om han härnäst skulle ställa
till dylika dumheter. Med en blick af stolt förakt och öfverlägset
medlidande blickade f. d. brigadgeneralen ned på den högst prosaiska
Pierre, och klef derefter beskedlig ned från sin talarestol för att
åter intaga sin anspråkslösa plats som modell. – Bland de
infödda flamerna finnas de bästa målarne. Mr Claus och Van Rüssel
äro skickliga och vana kolorister och teckna utmärkt säkert.
En holländare, M. Verkulst är också mycket slängd, och lofvar bli
en god konstnär. Han talar utmärkt bra (utom holländska och flämsk)
franska, Engelska och tyska. Detta hade jag förvånat mig öfver
flere gånger, men döm som min överraskning då han häromda-
gen tillbaka mig på temmeligen ren svenska. Han hade i
Amsterdam engång köpt en svensk grammatik och tolk, och ha-
de några veckor varit tillsammans med en svensk, detta
var hela hans lärokurs. – Amerikanare hafva vi tre till Arthure
Sueys, och Hamilton. M. Arthur är från Sydstaterna och jag
har alltjemnt disputerat med honom angåande sista kriget
mellan Norden och Södern, som han anser vara den största olycka
för Amerika. – Han kommer alltjemnt fram med sydstaternas
valspråk: Gone, bot mot forgatten, – och menar att missnöjet
i Södern ännu är så starkt, att det mycket lätt kunde hända
att en vacker dag ett nytt krig uppflammade. Slafveriets upphäfvan-
de anser han blott vara ett svepskäl för kriget, och att verkliga
orsaken var ett obegrännsadt magtbegär och afundsjuka hos Norden.
Utan att precis vilja försvara slafvariet, menar han dock, att
den, som ej haft att göra med negrer, ej vet humudana djur de
äro, och styrker detta med filosofen oläsligt forskaren Agasier åsigt,
att de ej äro mägtiga samma intelligens som öfriga racer.
Han säger vidare, att Mrs Beecher Stowe, som nu är bosatt i Södern
yttrad, att om hon förut känt till förhållandena der, hon då
aldrig skulle hafva skrifvit något sådant som onkel Toms stuga
för resten är M. Arthure en mycket hygglig ung man och
har, som alla hans landsmän har något egendomligt, originelt
hos sig. – Som representant för Asien hafva vi vid
Akademin en ung holländare, född och uppfostrad på Java.
Han är en af de stilla i landena och lofvar ej bli någon Ru-
bens. – M. Matthéi är en vacker och rik ung tysk från
Hannover, och det är en vacker sida hos honom, att han,
såsom ryktet förmäler, helt och hållet underhåller den talent-

fulla, men fattiga Van Rÿsel åtminstone bor R fritt hos
Matthei. Jag var en gång hos dessa herrar i Ms eleganta
atelier, ty han består sig en sådan fastän han är elev
vid Akademin. Van Rijsel är utmärkt skicklig virtuos på
flöjt, och exeguerade många granna och svåra saker för mig
på detta instrument – Några stillsamma engelsmän Mr Oläsligt
Jamesson och den allra stillsammaste M Davidson, en döfstum stackare,
en elegant Brussalare Lion Lamarts, som ej försummat att berätta
att hans pappa är chambellan de cour och en hel räcka vlämer
och valloner, mest stillsamma menniskor fallanda raden
med flit har jag till sist sparat en högst egendomligt passa
gerare, Mr Dubois det är icke den Dubois
på oläsligt
som jag i ett bref
förut omtalade, en fransman från Lille, denna är vallon men
har genomgått lyceet i Versailles, och är således så godt som
Fransman Hans far är redaktör af Independance Belge,
och han måtte af fadren ha ärft skrifklådan, ty han har icke allenast
gifvit ut några broschyrer (han är ej äldre är jag) såsom éloge
öfver Wiertz, målaren o., utan skrifver mycket vers och korre
spondenser till tidningar. Som målare är han också talentfull,
fastän han aldrig fulländar något, och ofta rifver sönder
sina skizzer, som vanligtvis äro mycket bra gjordea. Sista
söndag träffade jag honom på museet, gingo derefter till St
Augustin för att beundra Van Dycks mästerliga målningar der,
och han kom sedan med mig till Rose d'or för att äta middag –
Redan under denna räsonnerade han lifligt och enthusiasme
radt om ett och hvarje, men hans liflighet och exaltation
steg till sin nöjd på eftermiddagen, då vi tillsammans
gingo till parken, der Musik spelade. Här en dessa
deklamerade han med hänförelse några franska frihets-
sångar och gjorde det utmärkt bra. Äfven jag blef smittad
af hans franska liftighet och ropade bravo sedan
han slutat. Denna sympathi måtte hafva gripit honom
mycket, ty han steg sans façon upp, räckte mig sin
hand och sade: Mais je t'aime Albert, tu as du coeur, toi"
och fortfar alltännu att tilltala mig på detta familjära
sätt. Fastän han är ett brushufvud, är det dock ruter
i pojken, och jag tycker ej illa om honom –
Igår var jag på cercle artistique för att bese Titians
Danaë och tvenne hufvuden af Rembrandt. Alla dessa
mästerstycken äro köpta i Frankrike af en rik ryss,
men exponeras här på några veckor. Jag har sällan
sett något så utmärkt väl måladt som denna Danaë
och stod derföre långa stunder framför den makalöst

bilden. – Cercle artistique är en utmärkt vacker byggnad –
isynnerhet är stora salen der charmant Alla de mera
framstående medlemmarne af sirkeln hafva hvar och en
prydt ett mellanrum mellan fönstren Ofvantill äro anbragt
porträtter af alla Nederländernas utmärkte män, och
de äro ej få och ej små, och under slingrar sig en list,
ungefär 1 1/2 hög af de allra täckaste historia och genre
målningar alla utförda på stället af mästarne. Här
finner man smakbitar af Verlat, Alma Tadema (den utmärkte
holländske historiemålaren) Stevens, Leys, d. Kaiser Van Lerius
m. fl. – Taflorna i museet äro alla gamla, och man
påträffar endast undantagsvis någon tafla från detta
eller förra århundradet Jag har kommit underfund
med, att det förhåller sig med utmärkta målningar
som med Musik man måste upprepade gånger göra
sig bekant med ett stycke, för att kunna uppfatta
alla dess skönheter. Jag ser derföre nu alla dessa
Rubens och Van Dyck med helt andra ögon än första
gången. – Likaså måste man se en målares bästa saker
för att kunna förstå honom Hvad jag af Rubens sett förut
i Stockholm och Petersburg, har icke gifvit mig någon rigtigt
bild af detta sekular snille. Nu först kan jag rigtigt beundra
honom, rigtigt försjunka i njutningen af hans verk
också veta hans landsmän att vara stolta öfver
honom, och de anse obetingadt honom för den utmärkt
målare i verlden. Rafael, Michelangelo alla få stryka
på foten för den store Antwerparen.– –– Jag råder
ingen att som turist besöka samlingarna här, ty huru oläsligt
att ha bra liten nytta af en språngmarsch genom kyrkor och
Museer; men den, som en längre tid kan vistas här,
sig sjelf tråkig: handel och vandel undantränger snart.
sagdt allt annat. Då man emellertid som jag har mycket
att göra och alls intet att skaffa med det kommersiela
intressen, så går det dock. – I stunden, isynnerhet om
aftnarne känner jag det förunderligt tomt. Eleverna
vid Akademin lefva alla mycket stillsamt, och det
är godt och väl i och för sig, men befordrar ej sällskaps-
lifvet. Jag skulle då och då ge bra mycket för att
för en stund kunna komma till Eder alla, främst
till Mamma – Farväl nu älskade Mamma, skrif snart
till
Atte.
P.S. Helsa Lulle och tacka honom för hans sista bref hjertligt
har intet skäl att ångra sig. – Staden A. är i och för
Det gläder mig att se att Mamma finner priset på rummet måttligt. –
– Till Mille skrifver jag troligen imorgon eller öfvermorgon

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Sankt Lucas dag, Edelfelt och alla "plankstrykares", konstnärers (från Rafael till salig Wretman i Borgå), skyddspatronsdag.

    Rafael Christian Ferdinand Wretman
  • Edelfelt har snillrikt undvikit kölden genom att först sätta kappsäcken under fötterna, dra på sig dubbla ullstrumpor och svepa Morbror Gustaf Brandts plaid [pläd] kring extremiteterna [lemmar, armar, ben]; kölden i rummet är värst på morgnarna fram till att solen tittar fram.

    Gustaf Brandt
  • Edelfelt känner sig tämligen hemmastadd på konstakademien och de andra "scholders" [målare på flamländska] har börjat närma sig honom; de belgiska herrarna tycks ha tagit patent på alla slags uppfinningar i konsten att roa sällskapet.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Som modell hade de föregående dag en ökänd skomakare, Monsieur Lambrecht; denne berättar om sina bedrifter som brigadgeneral under franska revolutionen 1848 och om "mor och Monsieur Lamartine"; så snart surveilleuren [övervakaren] Monsieur Pierre avlägsnat sig bad eleverna skomakaren hålla det tal han skröt med att ha hållit till folket utanför Hotel de Ville i februari 1848; Monsieur Pierre avbröt "ohövligt" talet då han återvände.

    Hôtel de Ville Alphonse de Lamartine Lambrecht Pierre Elisa Lamartine
  • Bland Vlämerna [flamländarna] finns de bästa målarna; Monsieur Emile Claus och Monsieur Jozef Van Rysel är skickliga kolorister och tecknar säkert; holländaren Monsieur Jan Verhulst är också "mycket slängd", en lovande konstnär och dessutom mycket språkbegåvad, häromdagen tilltalade han Edelfelt på svenska, som han lärt sig i Amsterdam.

    Amsterdam Émile Claus Jozef Van Rijssen Jan Verhulst
  • Amerikaner har de tre av: Messieurs Sneys och John Hamilton, samt Monsieur Robert Arthure, som är från sydstaterna.

    Yhdysvallat -- Etelävaltiot Robert Arthur John Hamilton Sneys
  • Monsieur Robert Arthure och Edelfelt har "disputerat" om det senaste kriget mellan "Norden och Södern": Arthure anser att det var den största olycka för Amerika och framför ständigt sydstaternas valspråk: Gone, but not forgotten [Förlorad, men inte glömd]; upphävningen av slaveriet anser Arthure endast ha varit ett svepskäl för nordstaternas maktbegär och avundsjuka; med stöd av filosofen-naturforskaren Louis Agassiz menar Arthure att de svarta inte har samma intelligens som övriga raser och att "den, som ej haft att göra med negrer, ej vet hurudana djur de äro"; denne menar att om Mrs. Harriet Beecher Stowe skulle ha känt till förhållandena skulle hon aldrig ha skrivit Onkel Toms stuga; i övrigt är Monsieur Arthure en mycket hygglig ung man, som liksom alla hans landsmän har något egendomligt, originellt, över sig.

    Yhdysvallat Yhdysvallat -- Etelävaltiot Yhdysvallat -- Pohjoisvaltiot Robert Arthur Louis Agassiz Harriet Beecher Stowe Tom
  • Som representant för Asien har de en holländare född och uppvuxen på Java; denne verkar inte bli någon Peter Paul Rubens.

    Aasia Java Peter Paul Rubens
  • Monsieur Frédéric Matthei är en vacker och rik ung tysk från Hannover; ryktet säger att han underhåller den talangfulle man fattige Jozef Van Rijsel; Edelfelt har en gång besökt herrarna i Mattheis ateljé, som han har fastän han är elev vid konstakademien; Van Rysel, som är en virtuos på flöjt, exequerade [framförde] många fina och svåra stycken för Edelfelt.

    Hannover Kungliga konstakademien i Antwerpen Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Messieurs John Whiting, John Jamesson och William Davidson är stillsamma engelsmän.

    John Whiting John Jameson William Davidson
  • Raden av elever fulländas med en dövstum "stackare" och en elegant Leon Lamaerts från Brüssel, vars pappa är chambellan de la cour [kammarherre vid hovet], samt en räcka stillsamma vlämer [flamländare] och valloner.

    Bryssel Leon Lamaerts
  • Till sist har Edelfelt sparat Monsieur Jules Dubois (inte den Dubois från Lille vilken han träffade i antikklassen och skrev om i ett tidigare brev); Jules Dubois är vallon men har gått lyceet i Versailles och skulle passera som fransman; fadern är redaktör på Independance Belge; Jules Dubois tycks ha ärvt faderns "skrivklåda" och har bl.a. skrivit en éloge om Antoine Wiertz måleri; Dubois är själv en talangfull målare, men fullbordar aldrig något; han och Edelfelt har tillsammans gått på museet och beundrat Anthonis Van Dycks målningar i Sankt Augustin, före de gick till Rose d'Or för att äta middag; Dubois livlighet och exaltation nådde sin höjdpunkt när de gick till parken och denne deklamerade några franska frihetssånger; även Edelfelt greps av dennes franska livlighet och ropade "bravo", en sympatiyttring som Dubois verkar ha tagit till hjärtat.

    Hôtel de la Rose d'Or Museum voor Schone Kunsten Lille Anthonis van Dyck Dubois Antoine Wiertz Jules Dubois Dubois
  • Föregående dag var Edelfelt på konstnärsföreningen Cercle Artistique för att bese Titians Danaë och två huvuden av Rembrandt; dessa verk är köpta av en "rik ryss" men exponeras [ställs ut] i Antwerpen för några veckor; konstnärsföreningens hus är vackert; i stora salen har de framstående medlemmarna prytt mellanrummen mellan fönstren, ovantill finns porträtt av alla Nederländernas "utmärkte män", nedanför en list med historie- och genremålningar; där hittar man småbitar av Charles Verlat, Lourens Alma Tadema, Alfred Stevens, Hendrick Leys, Nicaise de Keyser och Jozef Van Lerius.

    Antwerpen Alankomaat Rembrandt Tizian Nicaise de Keyser Jozef Van Lerius Charles Verlat Hendrick Leys Lawrence Alma-Tadema Alfred Stevens Danaë
  • På museet är alla målningar gamla; det är med konst som med musik: man måste höra och se många gånger för att kunna uppfatta hela skönheten; Edelfelt ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck med helt andra ögon nu än första gången; man måste också se en målares bästa saker för att kunna förstå honom, vad Edelfelt sett av Rubens i Stockholm och Sankt Petersburg har inte gett någon riktig bild av detta snille; enligt hans landsmän får Rafael, Michelangelo och alla andra stryka på foten för Rubens.

    Pietari Tukholma Museum voor Schone Kunsten Michelangelo Rafael Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck
  • Antwerpen som stad är tråkig, det kommersiella tränger undan allt annat.

    Antwerpen
  • I synnerhet på kvällarna kan Edelfelt känna det förunderligt tomt; eleverna på konstakademien lever alla stillsamt, vilket i och för sig är bra, men det gynnar inte sällskapslivet; Edelfelt skulle ibland ge bra mycket för att för en stund kunna komma till alla där hemma, främst till Alexandra Edelfelt.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ber hälsa Lulle (Julian) Serlachius och tacka för hans senaste brev; han skriver till Mille (Emil) Cedercreutz troligen i morgon eller övermorgon; det gläder honom att Alexandra Edelfelt tycker att priset på rummet är måttligt; Edelfelt håller på med ett brev till Morbror Gustaf Brandt; det vore utmärkt roligt att träffa herrskapet Antell i Brüssel.

    Bryssel Alexandra Edelfelt Kasten Antell Gustaf Brandt Emil Cedercreutz Julian Serlachius Emelie Antell