Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) arkkitehtuuri gotiikka höyrylaivat Jumala junat käsityöläiset kaupungit kielet kirjeet museot naiset palvelusväki professorit ruoka ruotsin kieli sähkeet saksalaisuus saksan kieli seuraelämä sodat teatteritaide veneet vierailut

Fr. Pouine & Co.
(Pet. Adt: Bonne, Bonosk)
17 Juli
1
Älskade Mamma
Som Mamma ser är jag nu här. Men ödet
tyckes på sagt här ner uttra för någon
dagar åtminstone. I går och i dag gå visserlig
ångbåtar till Stockholm, men med anlöpande
af Carlskrona Oskarshamn Westervix och Gud
vet ej allt, så att de först i fredag äro i Stock
holm, och jag såldes jag intet tänkbart satt
kan vara hemma förrän nästa söndag. Stors-
dag går Pehr Brahe här från till Åbo, och
som han troligen kommer fram på sönda.
förmiddag, så hoppas jag kunna tala till
Nervo med tåget. Perhr Brahe är snyggt
och fint, det blir i alla fall billigare än att
fara öfver Stockholm, och så slipper jag de
tråkiga visiterna hos Ahlbergs och Laurius.
Kapten på båten är unge hr Mattson, ett hygglig
man hvars bekantskap jag gjorde redan för mår
gå år sedan i nådendal. – Jag kunde ej här
la ut längre i Paris, och då gunnars
läkare i lördags förklarade att jag kunde fara
tog jag kl. 6 på aftonen och snördsskap
min kappsäck, tog ett ömt afsked af Weri
och Berndtson Mr Cannet och kyparen, och

2
följdes i hållande regn till bangården af
Colliander Stigell och Wallenier. På e. m.
hade jag varit ute på afskedsvisit till
Surels i Versailles. Madame S. var en-
är hemma hennes man på resa i Ostu-
rike. Många komplimanger för min tafla. –
kl. 8 rullade jag af. hettan tryckande
ingen tänkbar möjlighet att få sömn, hela
natten låg i ett svettbad som höll mig
vaken. Allrättad på morgonen i Köln, der jag
fick två dammet af mig. På den tråkigt vå-
gen upp öfver Ornabrich och Bremen. Ännu
et går i var jag i tillfälle att beundra
det tyska köket i Brahbrich blommor
och stickelbarskram, uselt kött, valliga på
heter, så skicka bland manger, oåtligt bröd
allt i den mest artistiska oordning så att
plommonen åts med skinkan o.d. – Pratsam
ma kapekamrater. Ett skomakar herrskap som
varit 15 år i Amerika, en professor Kirch-
hoffer fr. Altona, som studerat i sin ungdom i
Köpenhamn och bott i Orstedt hus, hans dotter
en gammal hennes när och jag. Det amerikanska
skomakarherrskapet var kräkligt, isynnerhet
efter middagen är både herrar och frun tagit
sig något för mycket till bästa. Herr blef
tydt och lycksalig, frun pratsam och lycksalig
det var komiskt i högsta grad. Skomakarfrun
började dock med något fria berättelser från

fordras
afton få
Bourgain, stigell, Wallenius och Collander se om honom, Mr Cart mest

dång
ärket.
Att
varock
ha?
Att
ja
hälle
äger
ch
fann till min förvåning att jag hittade rätt bra
omkring. Jag promenerade på Jungfernsten
och konstaterare att Hamburg är en ut
märkt vacker stad men ändå ej att jäm
föras med Paris hvad anläggningen beträffar
Hvad jag ej kans fördra i den moderna tyska
arkitekturen är de vanvettiga försöken att
använda gotik på modren byggnader. Det
blir en bastadd, konst, ett mischmasch, utan
förnuftig grund och derföre oskönt, ty i arkitekt
run måste den förnuftiga anordningen vara
det hufvudsakliga. – Hvad jag var gräsligt
trött då jag kom fram till Lübeck kl. 1/2 12
ja jag dignade ned i sängen på Hôtel Bur
och vaknade först kl. 10 följande morgon.
Den första person jag träffade var egendomligt
när den stackars Rite, som af läkarne
i dens blifvit hemskickad. Han kommer med
tordag. Han är bra skral och det gjorde
ett så sorgligt intryck att höra hans sjuk-
domsbeskrifningar. Han går dock temmeligen
raskt, men hostar och ser usel ut. Han
liksom alla sjuka, talar idkeligen om sin
sjukdom, alls ej om annat. Han var nå-
turligtvis glad att få ressällskap i mig, och
öfvergaf på mitt bråd planen att med en
last ångbåt resa öfver Stockholm, för att
der se museet. Jag försäkrade honom att
man kan lefva och dö utan att se National-
musée konstskatter, och att en vandring

blott skulle trötta honom förfärligt. Natio
nalmusen är minsann ej så rikt förrent på
mästerverk att man behöfde riskera lif och
lefverne för att se det. Icke tror jag just
att Ritz blir bra mera. Han har feber
om natten, svettas ohyggligt och spottar
litet blod då och då. Ack hvad ändå lung
sot är för en förfärligt sjukdom – liksom
all sjukdom öfverhufvudtaget. Och så
blir man så ointresserad, så likgiltig
för allt annat utom denna eländiga sjuka
kropp, som minsan vår mycket värd. –
Jag gick på f.m. i går till Böning
som såg ytterst vanligt emot mig och bjöd
mig att bo hos sig – Jag mår som en
prins, hans fru är borta, och jag återdricka
och sofver, samt går och ser på Lübeck.
Hvad här finnes utmärkt pittoriska saker
I morgon går jag och gör en studie i nacke
en af staden, det jag i dag på morgonen
ostyrde mina steg. Böning har tråkigt en-
sam, och säger att jag gör honom en verklig
vantjenst om jag bör hos honom. Han talte
mycket om Pauline. Ack, jag kunde
ju förutse att hon skulle blamera sig till
igen. Hon hade varit så ytterst lifvad, bju-
det Böningarne på middag, och blifvit
mycket echaufferad, och då kommer hon
på ångbåten der hon möter – Sterkys från
Hamburg. Hon blef så konsternerad att

hon icke presenterar Böningarne, dessa
äro ytterst flata, hon tilltalar dem på
tyska, ehuru Steckys hört att de tala
svenska sins emellan o.s.v.. Mme Jacqui-
not säger sig aldrig på sitt en så taktlös
menniska som Pauline, som ändå tror sig
ha så mycken takt. – Emellertid voro fö-
ningarna tillräckligt kloka att icke döma henne
för strängt, man kan ju lätt se att hon
gör sina dumheter och extradagenser af enfald
och icke af beräkning eller vara. De bjödo
henne efter middagen på champagne och
det var egentligen då konsklifvit så schauffe-
rad. – Intet mera härom. Pauline blir
aldrig annorlunda, just emedan hon tror
sig veta allting så bra sjelf. – Jag talade
mycket med min Jacquinot om henne. Mme Jag
nöt tycker jag om, en godhjertad, öppen och
förståndig fru, som bedömma sakerna såsom de
äro. – Colliander har skrifvit till mig
i dag och sagt att Berndtson blir allt
bättre och nu äfven börjat fjälla, bättre
himer, litet mera sömn och appetit.
I går afton voro vi, Böning och jag på
en theater der det spelades en pariserrome-
då som jag sett på oss och ställe. Det var som
att så – lyberkare spela Parisare. – Nu få
väl älskade Mamma. Jag skall telegrafera ha
jag kommer till Åbo, det kunde ju hända
att ångbåten kommer först efter tågets af

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Som Alexandra Edelfelt ser har Edelfelt kommit sig iväg; ödet tycks emellertid ha sagt hic nee ultra [hit men inte längre] för några dagar; det avgår båtar till Stockholm, men de går via Carlskrona, Oskarshamn, Westervik och Gud vet var; på torsdag går Pehr Brahe till Åbo och Edelfelt hoppas på lördag kunna ta tåget till Kervo; det blir billigare att åka med Pehr Brahe än att fara via Stockholm, och han slipper de tråkiga visiterna hos Ahlbergs och Laurins.

    Turku Tukholma Kerava Karlskrona Oskarshamn Västervik Alexandra Edelfelt Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg Albert Laurin Louise Laurin
  • Kapten på båten är unge herr Mattson, som Edelfelt lärt känna för många år sedan i Nådendal.

    Naantali Mattsson (epävarma yhteys)
  • Edelfelt kunde inte längre hålla ut i Paris; han reste på lördagen då Gunnar Berndtsons läkare förklarade att han kunde åka; han tog farväl av Berndtson, Julian Alden Weir, Monsieur Camut och kyparen; han följdes till tåget av Colliander, Robert Stigell och Otto Wallenius.

    Pariisi Gunnar Berndtson Robert Stigell Julian Alden Weir Otto Wallenius Barré Camut Colliander
  • På eftermiddagen hade Edelfelt varit på avskedsvisit till Surels i Versailles; Madame Surel var hemma, medan hennes man var på resa till Österrike.

    Versailles Itävalta Surel Surel
  • Det var tryckande hett i tåget, som kom till Cöln på morgonen; därefter följde den tråkiga vägen via Osnabrück och Bremen; i Osnabrück fick han pröva det tyska köket: plommon, stickelbärskräm [krusbärskräm], uselt kött, potatis, rå skinka, blanc manger, oätligt bröd i en artistisk oordning; han hade pratsamma kupékamrater, ett skomakarherrskap som varit 25 år i Amerika, en professor Kirchhoffer från Altona som i sin ungdom studerat i Köpenhamn och bott i Örsteds hus, hans dotter och en gammal hennes nåd; skomakarfrun började med fria berättelser från New York; Die "gnädige Frau" berättade om då hennes son låg dödssjuk i tyfus under kriget; hon reste från Hamburg till Paris och lyckades under stora svårigheter ta sig till St Denis; sonen tillfrisknade och de började återresan; från St Denis till St Germaine fick hon betala 120 francs för en vagn; de tog sig till Belgien; Edelfelt berättade om sin sjukdom i Rom och om Alexandra Edelfelts förtvivlan då.

    Pariisi Amerikka Kööpenhamina Hampuri Belgia Köln Altona lukumuistit New York Saint-Denis Saint-Germain-en-Laye Osnabrück Bremen Alexandra Edelfelt Kirchhoffer Anders Sandøe Ørsted (epävarma yhteys)
  • Under sina två timmar i Hamburg gick Edelfelt omkring i staden; han hittade ganska bra och promenerade på Jungfernsteg; Hamburg är en vacker stad men kan inte jämföras med Paris vad anläggningen beträffar.

    Pariisi Hampuri Jungfernstieg
  • Edelfelt kan inte tåla att man i den moderna tyska arkitekturen försöker använda gotik på moderna byggnader.

  • Edelfelt var gräsligt trött då han tog in på Hôtel Bayern i Lübeck; den första person han träffade var Ritz, som skickats hem av läkarna i Ems; han reser med Edelfelt på torsdag.

    Lyypekki Euroopan valuuttajärjestelmä Hôtel Bayern Ritz
  • På Edelfelts råd övergav Ritz planen att åka med en lastångbåt via Stockholm för att se Nationalmuséet; Edelfelt anser att man kan leva och dö utan att ha sett muséets konstskatter, det är inte värt att riskera hälsan; Edelfelt tror inte att Ritz blir bra mera, lungsot är en förfärlig sjukdom.

    Tukholma Nationalmuseum Ritz
  • Föregående dag gick Edelfelt till Böning, som bjöd honom att bo hos sig.

    Böning
  • Edelfelt har sett omkring i Lübeck; där finns många pittoreska saker.

    Lyypekki
  • Följande dag ska Edelfelt göra en studie i närheten av staden.

  • Böning har talat om Pauline Ahlberg; hon bjöd Böningarna på middag och var mycket echaufferad [upplivad]; då hon kom på ångbåten mötte hon på Sterkys från Hamburg; hon presenterade inte Böningarna och tilltalade dem på tyska, fastän Sterkys hört dem tala svenska; Madame Jacquinot säger sig aldrig ha sett en så taktlös människa som Pauline; Pauline blir aldrig annorlunda för hon tror sig veta allting så bra själv; Edelfelt talade mycket om Pauline med Madame Jacquinot som är en godhjärtad och förståndig fru som ser saker som de är.

    Hampuri Pauline Ahlberg Jacquinot Carl Sterky Maria Mathilda Sterky Böning
  • Colliander har skrivit att Gunnar Berndtson mår allt bättre.

    Gunnar Berndtson Colliander
  • Edelfelt var med Böning på en teater där man spelade en pariskomedi som han redan sett i Paris; det var som att se lybeckare spela parisare.

    Pariisi Böning
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl; han telegraferar då han anländer till Åbo, det kan ju hända att ångbåten kommer efter att tåget har avgått.

    Turku Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt lämnade Gunnar Berndtson i goda händer; han ses efter av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain, Robert Stigell, Otto Wallenius, Colliander och främst Monsieur Camut.

    Gunnar Berndtson Robert Stigell Julian Alden Weir Gustave Bourgain Otto Wallenius Camut Colliander