Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) hevonen historia Jumala kirjeet kuolema lääkärit luonteenpiirteet murha näyttelyt piispat talonpojat vierailut

Börjadt på galen sida. Lördag d. 17 november 1877
Älskade Mamma,
Trots den knäck mitt förtroende till läkare
e
allmänhet fått genom de fullkomligt
motsätta åsigter angående min värd som
uttalats af hr Delbet och Nordström, hän-
ger man sig ändå, af gammal vara, med
ängslig noggranshet fast vid läkarens ord.
Då Nordström derföre i går afton för-
klarade, att vattnet åter sjukit och att
jag troligen skulle komma på benen i slutat
af nästa vecka, gaf mig tillåtelse att
ktiga upp och gå omkring i ateliern o.s.v.
så blef jag rigtigt glad, efter att ha
varit mystisk i anledning af Dels
bets bref, deri han talar om, bl. a.
att jag bör sköta om mig när konvalescen
sen inträder det vill säga om en må-
ned. Nordström tycker att jag är ganska
stark och kry, och litar på att sjuk-
domen skall gå om af sig sjelf, just
emedan krafterna tilltaga så betydligt.
Så snart jag expedierat Mammas bref

i går, kom hit åter folk – några kamrater från
ateliern och Ernst Nordström. Jag börjar lugna
mig i anledning af Sargents förståndiga
tal, hvad taflan beträffar. Brött, i grund
orätt är det att arbeta för expositioner,
emedan man derigenom arbetar oförsändigt,
skyndar på och slarfvar – emellertid har detta
så blifvit vana här i Paris i anledning af
Salongerna, att man ovilkorligen gripes af den
allmänna febern, då salongen nalkas.
Jag har mycket funderat på en tafla att
göra i framtiden: biskop Henriks mord på
isen å kjuld sjö – två personer endast – biskopen
och satte, och i fonden Henriks häst som flyr
med städen – det kunde bli ganska egendomligt
midt i ett finskt vinterlandskap. Jag skulle ta
momentet efter mördet: lalli betraktar med
stupid förskräckelse Shenrik förklarade anlete,
och beger sig i väg på sina skidor.
få Finlands historia är full af Grinen,
på hvarje sida finnes någonting som skulle
egna sig för måleri.
Det vore roligt att rigtigt minnas
hvad jag skrifvit till Mamma under

denna vecka jag varit sjuk. Förlåt mig och
jag skrämt upp Mamma, förlåt mig om
jag klagat! Det är icke sjukdomen sjelf
som framlockat dessa klagorop, nej det
är det hårda ödet att se mig urstånd.
satt att fullfölja den idé jag med kärlek
omfattade, att få min tafla färdig till
mars. – Nu har jag lugnat mig, är
undergifven och nöjd. Till vår Herre
skall göra något rigtigt dugtigt
att jag
så lär jag nog göra det ändå, nå
gon gång i lifvet, och detta uppehåll
på 3 veckor är ju ändå icke så mycket
i en menniska lif. Det är visst sannt
att jag redan förlorat mycket tid, men
jag kan dock säga, att jag oftast icke
sjelf varit skulden dertill.
Hvad det skall bli roligt att få Mam-
mas bref. – Jag mins, just då jag sjuknade
i Rom fick jag ett bref från Mamma,
med uppmaning att icke svika min
pligt mot Hoving som var sjuk, att
icke klaga och kasta öfver mitt öde;
At
A
vår
mi
mor
mig
helt
sty
uts

lär
mitt
det
Grepe
som ko
ha s
att
yn
da
en de

äd.
ch
sch
ut
i men
icke
ä Man
jecknade
ms
jag kände mig ett ögonblick slagen
af brefvet, men jag välsignade det
trax derefter, ty skände att det åter
var en stråla från den sol, som lyst
mig på lifvets väg, från min älskade
mor, min bästa vän, som ständigt gifvit
mig stora och ädla råd, och som så ofta
hejdat mig då jag sjelf varit färdig att
styra in på småsthetens, egoismens och
uselhetens väg. Ack – då jag är skild från
Mamma känner jag först huru Mamma är
mitt allt i allom – och om jag icke säger
det då vi äro tillsammans, om jag då
gripes af denna besynnerliga motsagelseanda.
som kanske kommit Mamma att tro att vi tän-
ka så olika i många ting, så är det derföre
att jag är styffint, egensinnig – ja kanske
blyg att säga huru lika vi dock äro hvaran
dra – fastän jag på karaktärens vägnar blott är
en dålig kopia af ett godt original.
Tusen helsningar från Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Trots den knäck Edelfelts förtroende till läkare fått genom herrar Nordströms och Delbets motstridiga åsikter, lyssnar han av gammal vana med ängslig noggrannhet till läkarens ord; Nordström har förklarat att vattnet åter sjunkit och att Edelfelt kan vara på benen i slutet av följande vecka; han fick tillåtelse att gå omkring i ateljén; Delbet har i sin tur i ett brev skrivit att konvalescensen inleds om en månad.

    Ernest Delbet Nordström
  • Efter att Edelfelt föregående dag expedierat brevet till Alexandra Edelfelt kom åter några kamrater från ateljén och Ernst Nordtsröm på besök; Edelfelt börjar lugna sig med anledning av John Singer Sargents förståndiga tal, vad tavlan beträffar; det är inte rätt att arbeta för expositioner, för då arbetar man oförståndigt, skyndar på och slarvar; på grund av Salongen har detta blivit en vana i Paris och man grips av den allmänna febern då Salongen närmar sig.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Ernst Nordström John Singer Sargent
  • Edelfelt har funderat på att måla biskop Henriks mord på Kjulo sjö; tavlan skulle skildra ögonblicket efter mordet; Lalli betraktar med stupid förskräckelse Sankt Henriks förklarade ansikte och beger sig i våg på sina skidor; i fonden syns Henriks häst som flyr med släden.

    Kjulo träsk Henrik Lalli
  • Finlands historia är full av ämnen.

    Suomi
  • Det vore roligt att minnas vad Edelfelt har skrivit till Alexandra Edelfelt under veckan han varit sjuk; det är inte sjukdomen som lockat fram klagorop, utan det hårda ödet att se sig ur stånd att fullfölja idén om att få sin tavla färdig till mars; han har nu lugnat sig, om Vår Herre vill att Edelfelt skall göra något bra, lär han göra det någon gång i livet.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ser fram mot Alexandra Edelfelts brev; han kommer från Rom ihåg Mammas brev med uppmaningen att inte svika sin plikt mot Victor Hoving som var sjuk, och att inte knota över sitt öde; Mamma har ofta hejdat honom, då han själv varit färdig att styra in på småsinthetens, egoismens och uselhetens väg.

    lukumuistit Alexandra Edelfelt Victor Hoving
  • Då Edelfelt är skild från Alexandra Edelfelt känner han hur hon är hans allt i allting; om det inte kommer fram då de är tillsammans beror det på att han är styvsint, egensinnig och blyg; beträffande karaktären är han ändå bara en dålig kopia av ett gott original.

    Alexandra Edelfelt