Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) englannin kieli jesuiitat junat kielet kirkkokunnat kuvataideoppilaitokset kuvitus lämpö lämpötila museot musiikki opinnot paholainen politiikka ranskan kieli ruotsin kieli sää taide taiteilijat talous

Antwerpen Allhelgondagen 1873. –
Obs! Jag märker att jag i detta bref för ensidigt
talat om målningar!
Älskade Mamma!
Jag sätter mig ned att skrifva fortsättning
på mitt förra bref. – Vi ha nu haft lof tvenne
dagar från Akademin, d.v.s i går lördag, och Idag, son-
dag. – Som några af Akademins elever beslutit
att på lördagen göra en resa till Brüssel för
att se dess museer, beslöt jag att göra dem säll-
skap, då jag sista gången ej hann med mera
än Musée Wilson. Visserligen stridde en sådan
resa mot mina sparsamhetsprinciper, men
då jag hade två tråkiga dagar i perspektiv,
föll jag för frestelsen, och ångra icke nu mina
resekostnader, då jag sett så många saker
som kunna vara mig till största nytta på måle-
riets svåra väg. – Dubois, som aftonen förut reste
till Brüssel var mycket glad öfver att få tillfälle
att visa mig musée Wiertz. Han är nämnligen
den mest oförnuftiga beundrade, (nej af gudadyrkan)
af Wierts. – Han har författat en éloge öfver
den store målaren, som han varit personligt be-
kant med, och som han verkligen grundligt studerat.
Han lät mig genomläsa sitt opus – öfverspändt,
fantastiskt och polemiskt mot hela nutidens konst,
men fyndigt och eldigt skrifvet. – Utan några

reservationer heter det i élogen bl.a: Konsthistorien
kan endast uppvisa en man, som kunnat täfla med,
om icke öfverträffva Rafael och Rubens – denna
man är Wierts. – Dubois söker i sina studier
på akademin att efterapa Rubens och Wierts,
hvilket gjort, att man mycket drifver med hans
målningar, isynnerhet har en, nomine Boudry, ett
evigt fyr med dessa bilder i den stora stilen. – Hvar
och en kan inse, att det ofta blir galenskaper af
då man som D., söker återge skomakare och skräddare
från Antw. som vanligtvis begagnas som modeller med
hållning och min af halfgudar och heroer. –
kl. 9 i går på morgonen rullade vi af: hrr Claus,
Anthonies och jag. Clans är kanske den mest fram-
stående f. n. vid Akademin, är glad och språksam, och
förtäljde under vägen hela sin historia till det, då
han är 23 år. Hans pappa som har en liten klädes-
fabrik i en småstad i Flandern, ville tvinga honom att
bli antingen tjensteman vid posten eller vid jernvägen,
och ville ej höra talas om måleriet. – Efter skoltimmarna
besökte emellertid vår kära Claus i hemlighet en liten
konstskola i staden, och hans pappa får till sin
stora förvåning höra en vacker dag att hans herr
son, då 14 år, varit den första i ritning i ritskolan,
fått medalj, premium o. d. – och att det kommit
bref från de Keyser i Antwerpen med bud att
gossen skulle skickas dit till akademin. Emeller-
tid skickade hr Claus sin son ej till A. utan

till Lille i Frankrike,
der han ej hade en enda bekant menniska
der han skulle om dagarna
stå på ett kontor och om aftnarna arbeta på konstaka-
demin, och trodde sig på detta sätt kunna tråka
ut sin son vid allt hvad ritning hette. – Nu, sedan
han gått framåt med stora steg, är herr Pappa ej
mera ledsen, isynnerhet som en äldre bror, som än med-
redaktör i le Précurseur, tagit vår vän Claus parti.
I nio fall af tio förekommer sådana dubier
som dessa, – ingen tyckes ännu utan strider ha
beslutat sig för denna, svåra, långa, mödosamma
och osäkra väg som leder till Konstens höjder –
Se här hrr Claus & Anthonies. – Dubois var oss
till möte vid stationen, och
vi öfverlade nu huru vi
bäst skulle kunna begagna
vår tid från 10 f. m. till
9 e.m., då expresståget återvände
till A. – Först gingo vi
derföre i det mest hällande regn till musee
Wilson. – Dubois fann dessa saker alltför moderna,
icke tillräckligt högstämda o. s. v. – men jag och de
andra två, vi voro förtjusta uti sakerna der af Troyon,
Meissonier Regnault och bland de gamla Rembrandt och
Frans Hals. – Härifrån bar det af till Palais
Ducal. – Jag kan ej beskrifva min förtjusning
öfver några taflor der. – Isynnerhet var
jag alldeles utom mig öfver Pouwels': Van Arte-
veldes enkas offer för fosterlandat. Man ser

här den äldre qvinnan i djupt sorg, omgifven
af sina barn, bära fram sina juveler, sitt silfver och
guld till Frihetskampens ledare. Gamla knektar
gråta vid denna vackra syn, skattmästare blickar
med beundran an den ädle patriotens maka, och
Folket svänger sina hattar i luften, och trängs
om hvarandra för att få se den storsinta qvinnan –
Och denna bild är målad så, att man icke
kan begripa hur man med oljefärg på målar-
duk kan trolla fram ett sådant perspektiv, en sådan
natur. Likaså anslog mig Verlats: Jerusalems
intagande – Man ställes här midt in i drabbningen
på den heliga stadens murar. Öfverst springer
Godtfried af Bouillon fram, med sitt röda kors i
baneret. Han är den enda som fått fast fot
på murarne, och hans blick, full af tacksamhet,
och förtröstan höjes mot himmelen. Den förfärliga
striden deromkring på stegarne, är målad så,
att man sjelf fruktar att dessa stora krigsmaskiner
och harneskklädda hjeltar skola ramla öfver en,
att de otrognas pilar skall träffa en – det är
rysligt skönt! Leys har en makalös tafla
De Groux likaså, Gallait flere dit – o. s. v.
Alla dessa hafva varit elever vid Akademin här i
A. – Verlats studie hänger ännu i det rum
der vi måla, – och är ett litet mästerverk.
Den som kunde måla som de! Det är
en äro, en lycka för stor, att kunna hoppas derpå

– men nu till Musée Wierthz. Redan under vägen
dit, (tvärs i genom hela Brüssel, beskref vår vän
Dubois med hänförelse taflorna der. – Det intryck
jag fick af detta
åt
konsten helgade tempel är så
egendomligt blandadt, att jag omöjligt kan fatta
något omdöme om Wierts – det första intrycket var,
ett stort snille, som ständigt lider motgångar, men
som uppehåller sig genom
tron på
sin egen förmåga, som
inspireras af de högsta idéer, och som kämpar
mot en verld, men går för långt i sin kamp,
och som derföre står på gränsen till öfverdrift
någongång
på gränsen till det osköna. – Kristi Truimf är
vacker. Den korsfäste frälsarens gestalt skymtar
fram bland moln och dimmor, men ljuset genom-
bryter dimmorna, låter molnen försvinna, och
faller rakt ned på Lucifers vackra gestalt,
elaka ansigte
och
jagar honom och hans anhang på flykten –
lägg till den vackra koloriten och kompositionen ännu
tre grr den naturliga storleken hos personerna,
och Mamma har då en aning om detta jätteverk. –
De andra stora målningen behagade mig ej. Det
var något så stort, så våldsamt eller så grymt,
att jag åtminstone ej kunde finna mig deri.
Ryslig är "une scene de l'enfer". Napoléon
den store står, omgifven af flammor, lekblek, i sin
bekanta ställning med armarne i kors. – Tusentals
qvinnor och barn störta sig mot Kejsaren, visa
med förtviflan sina mördade barn, sina män
stympade blodiga lemmar, sina egne bleka, ut-

merglade ansigten – men Kejsaren svarar dem
icke, icke en min tyckes förändra sig, och dock
ligger det i hans blick något så hemskt, något
så fasansväckande, att – jag ej snart glömmer denna
bild. – Lika förfärlig är taflan en harnamörderska.
En tafla: Kristus, Eva och satan är utmärkt.
I midten synes frälsaren, död för menniskorna,
segrare öfver det onda. – å ena sidan den första
synden, Evas synd, å den andra Lucifer, som nyss
räckt Eva äpplet, förkrossad vid anblicken af
Jesus. – Det är en vacker, en storartad idé,
utförd mästerligt väl. – – Les pensées d'une
tête coupée, med sina långa inskriptioner, reflexioner
och dylikt under taflan, är allt annat än en
målning, det är en bit filosofi, reflexion men
icke skön konst – Wiertz skulpturarbeten
äro mästerliga – men fantastiska också de.
Dubois var i extas då han för oss explicerade
målningarnas betydelse, berättade om Wiertz, hans
tankar och sträfvanden. – "Voilà la solution
de grand problème humanitaire au quel la peinture
doit contribuer: Liberté, civilisationen, fraternité
des peuples; Wiertz la trouvé!". – Skada att
Dubois är så öfverdrifven. All effekt af hans
glöd reducerades till intet, då jag några
timmar senare hörde Claus, som har mycket
skarpt öga för det komiska, med mästerskap
imiterade Dubois och hans svada för några be
kanta som vi om aftonen träffade vid ankomsten

till Antwerpen (Mamma må för ingen del tro
att jag skulle vilja fälla domen öfver Wierts, – det
är endast mina intryck jag relaterar. Det är i alla
fall upplyftande att se en fullständigt idealist
i vår ohyggligt materialistiska tid, och ingen
kan väl neka att Wierts varit en af de mest
snillrika, djerfva och ståndaktiga ljusets kämpar
som vår tid skapat. – Sedan vi ända tills
kl. 6, då det blir mörkt lupit genom ytterligare
tvenne museer, intogo vi vår middag och jag gick
derefter med mitt rekommendationsbref från öfver.
löjtnant Antell på fickan att söka Langlois. Jag tyckes
ha bestämd otur då jag vill träffa honom. Denna
gång var han utrest på 8 dagar till Brügge. –
jag lemnade i emellertid mitt namn med helsningar
från familjen Antell åt portvakten, men icke
rek. brefvet, emedan jag ansåg mig böra lemna det
egenhändigt. – Sedan sakerna gestaltat sig så, be-
griper jag ej hur jag skall kunna träffa oläsligt
i B. – – (Fortsättning måndag afton)
– Jag går alltännu med hela den belgiska
målarskolan i hufvudet. – Det är oförståndigt
att såsom många gjort jämföra Wierts med Ru-
bens. – Olika tider, olika lefnadsomständigheter
under hvilket dessa lefvat göra det omöjligt –
Visserligen tror jag att Wierts då han målade
mycket mera tänkte på konstens stora mål,
på mensklighetens stora sak, på civilisationen och

och frihet än Rubens, som
målare
utan några andra
afsigter, än den, att fritt följande sitt mägtiga
snille skapad något skönt. – Men just detta gör,
att Rubens blir mycket mera osökt, mycket mera
fri. – Denna afton d. v. s. sedan kl.
4 e.m ha vi åter haft lof, i anledning af
fête des Trépassés. Kl. 5 gingo Mrs. Adams, Devey
Bates, Arthure, Hamilton och undertecknad till
Katedralen för att höra den stora messan, trots den
tredubblade kören och förstäckta oskestern lät dock
musiken svagt. Annat var det i St Jaques, dit
vi gingo kl. 7. Vacker sång, granna processioner
o. d. – Kl 8, vid utgången ur kyrkan bad M.
Adams oss komma till sig, och jag återvände just
för en stund sedan derifrån. – Mister Adams
23 år
22 år
20 år
18 år
M. Arthure
Devey Bates
M. Oläsligt Adams
M. Dubois som jag hittills
glömt
är en mycket fin liten herre, mycket hjertligt och och
mycket talentfull. – Han bor i ett präktigt rum
vid Place de Mer, har mycket böcker och planschverk,
skizzer, fotografier o. d. Jag som ej hört Musik på
länge, undantagandes den odrägliga Martha, hade
en rolig afton genom att höra Mr Adams spela. Han
satt nästan hela tiden vid pianot, hvilket instru

ment han spelar utmärkt väl, och var nog beskedlig
att på min befallning spela alla möjliga bekanta
operor. Friskytten,
Don Juan
Oläsligtbröderna, Robert le Diable, samt
alla möjliga valser, polkor, marscher. Han kände
till särdeles många sådana, och det var rätt eget att
åter få höra "Marchen alls sköner Zent, än der schöna blaue
Donau och andra från Hfors bekanta melodier. Det är
roligt med sådana pianister som icke alltid behöfva
noter för att traktera sitt instrument. Mr Adams
spelar utantill nästan hvad som helst. – Han sjöng
också några bitar, och jag lät öfvertala mig att qväda
några svenska visor. Upp amaryllis, Ser jag stjernorna
sprida till flammande sken, och likasom en herdinna oläsligt
hvilka alla ansågos särdeles anslående. Isynnerhet
beundrades det klangfulla språket. M. Arthure hade hört
Nilson i Amerika och redan då funnit svenska språket
i några folkvisor vackert. – Och i sanning tror jag att
vårt kära modersmål är ett bland de grannaste och
stoltaste, som klinga på vår jord. – Mr Adams
bjöd oss på thé, smörgåsar och
äkta engelsk
plumpudding, som
hans syster skickat honom tillika med sin fotografi.
Hvad hon var vacker! Fin, elegant och behaglig.
Jag förargade mig denna afton som flere gånger
förut öfver att ej kunna engelska. – Jag skulle
gerna vilja tala med dessa hyggliga ungdomar på
deras eget språk, ty det är alltid med möda
som en engelsman talar ett främmande språk.
Mr Adams var i fjol den första i komposition.

Han har hemma hos sig några scener ur engelska
historien
utförda i kol
som verkligen hedrar honom. –
Efter jag engång slagit mig på porträtter denna
gång, så ger jag här ännu några. –
En artistisk typ:
Matthei
Hanno
ver.
Boudry.
20 år
17 år
Lilla
de Pape,
från Bruges
Min första tors har jag slutat och Van Lerius
sade att den var bra. – Kompositionen har jag
lemnat in, men ännu har jag ej hört hvad de Keyser
sagt om den. Till uppgift i expression ha vi nu:
en mördare som långa år burit på sin rysliga hem-
lighet under svåra samvetsqval, hör oförmodadt den
mördades namn nämnas". – Mr Arthure har ritat
en jesuit, få se hvad verkan det skall hafva!
Min kamin har jag ännu ej fått. Den lärer ej
fås för mindre än 20 francs, men man har hopp
om att i vår kunna sälja den för halfva priset.
Min tvätt lemnades ut i dag. – Baptiste ger mig en
snygg lampa och jag köper petroleum, ty jag kan
ej rita eller skrifva vid dessa ljusstumpar, som
äro beräknade att brinna 1/2 eller 3/4 timmar –
Farväl nu, älskade Mamma, helsa hjertligt
Ellen Anni och Butti och likaså alla andra
från
Atte.
Monsieur Even har jag sagt upp och betalt 9 frcs! Onödig utgift
Obs Anatomin blir min värsta stötesten här!

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • På lovet under allhelgonahelgen reste några elever från konstakademien till Brüssel för att gå på muséer; trots sina sparsamhetsprinciper föll Edelfelt för frestelsen och åkte med, eftersom han senast endast hann se musée Wilson.

    Bryssel Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Jules Dubois, som föregående kväll hade rest till Brüssel, var glad över att visa Musee Wiertz; han beundrar, rentav avgudar, Antoine Wiertz, som han skrivit en éloge över; i hyllningsskriften heter det att Wiertz kunnat tävla med, om inte överträffa, Rafael och Peter Paul Rubens; på konstakademien försöker Dubois efterlikna Rubens och Wiertz, vilket han retas för, i synnerhet av en nomine Aloïs Boudry.

    Bryssel Kungliga konstakademien i Antwerpen Rafael Peter Paul Rubens Antoine Wiertz Aloïs Boudry Jules Dubois
  • De som åkte var herrarna Claus, Anthonies och Edelfelt; Emile Claus är den duktigaste i konstakademien för tillfället; under resan berättade denne sin livshistoria; fadern, en klädfabrikant i en småstad i Flandern motsatte sig sonens konstnärsplaner; Nicaise de Kayser hade emellertid bett att Emile Claus skulle komma till Antwerpen och börja på konstakademien, vilket denne också gjorde efter en vistelse i Lille i Frankrike.

    Ranska Antwerpen Kungliga konstakademien i Antwerpen Flanderi Lille Nicaise de Keyser Émile Claus Anthonies (epävarma yhteys)
  • Föräldrar har ofta dubier, för det är en lång väg till konstens höjder.

  • Edelfelt har tecknat Emile Claus och Anthonies; Jules Dubois mötte dem på stationen; de hade elva timmar på sig innan expresståget återvände till Antwerpen; först gick de till musée Wilson där de såg saker av Constant Troyon, Ernest Meissonier, Henri Regnault, Rembrandt och Frans Hals.

    Antwerpen Ernest Meissonier Rembrandt Émile Claus Anthonies (epävarma yhteys) Henri Regnault Frans Hals Jules Dubois Constant Troyon
  • På Palais Ducal [Bryssels konstmuseum] blev Edelfelt förtjust över Pouwels ”Van Arteveldes änkas offer för fosterlandet”, Charles Verlats ”Jerusalems intagande” som avbildade drabbningen på den heliga stadens murar med Godtfried de Bouillon, Hendrick Leys och Charles De Groux makalösa tavlor, samt Louis Gallaits; alla dessa har varit elever vid konstakademien i Antwerpen.

    Jerusalem Kungliga konstakademien i Antwerpen Palais Ducal Charles Verlat Hendrick Leys Louis Gallait Martinus och Willem Pouwels Godtfried af Bouillon Charles de Groux Jacob van Artevelde
  • Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.

    Antwerpen Bryssel Wiertz Museum Napoleon I Bonaparte Antoine Wiertz Émile Claus Jules Dubois Kristus Lucifer Eva
  • De besökte ännu två museer.

  • Edelfelt sökte med ett rekommendationsbrev från överstelöjtnant Kasten Antell upp Langlois, men denne hade rest till Brügge och var inte anträffbar.

    Brugge Kasten Antell Langlois
  • Brevet fortsatt måndag afton.

  • Edelfelt går ännu med "hela den belgiska målarskolan" i huvudet; det är oförståndigt att jämföra Antoine Wiertz med Peter Paul Rubens då de levt i olika tider och under olika levnadsomständigheter; Wiertz tänkte mera på konstens stora mål, medan Rubens avsikt var att skapa något skönt, vilket gör att Rubens blir mera osökt och fri.

    Peter Paul Rubens Antoine Wiertz
  • De har haft kvällen ledig med anledning av fête des Trépassés [Alla själars dag]; med Messieurs Robert Arthure, Devey Bates, Sidney Adams och John Hamilton besökte Edelfelt mässorna i katedralen och i St. Jaques.

    Sankt Jakobskyrkan Vårfrukatedralen i Antwerpen Sidney Adams Robert Arthur Dewey Bates John Hamilton
  • Efter mässan blev de bjudna till Mister Sidney Adams som är talentfull [talangfull] och bor i ett präktigt rum vid Place de Mer; Adams satt nästan hela kvällen vid pianot och spelade utantill flera stycken som Edelfelt kände igen från Helsingfors; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga några svenska visor, bl.a. Bellman; Monsieur Arthure hade hört Christina Nilsson i Amerika.

    Helsinki Amerikka Carl Michael Bellman Christina Nilsson Sidney Adams Robert Arthur
  • Svenskan uppfattades av kamraterna som vacker, Edelfelt tycker det själv också.

  • Monsieur Sidney Adams bjöd på te, smörgåsar och äkta engelsk plumpudding, som hans syster skickat honom; de fick se ett fotografi av henne och Edelfelt konstaterade att hon var vacker; Edelfelt förargade sig över att inte kunna engelska.

    Sidney Adams Adams
  • Monsieur Sidney Adams var i fjol den första i komposition.

    Sidney Adams
  • Edelfelt har avslutat sin första tors och Jozef Van Lerius sade att den var bra; kompositionen är inlämnad, men Edelfelt har ännu inte hört något från Nicaise de Kayser; deras uppgift i expression har mördartema, Monsieur Arthur har ritat en jesuit.

    Nicaise de Keyser Jozef Van Lerius Robert Arthur
  • Edelfelt har ännu inte skaffat någon kamin; Baptiste ger honom en lampa eftersom Edelfelt inte kan rita eller skriva vid ljusstumpar som brinner ut för snabbt.

    Baptiste
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar hjärtligt till systrarna Ellen, Anni och Butti (Berta) och alla andra.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt har sagt upp franskalektionerna med Monsieur Even.

    Even
  • Anatomin blir den värsta stötestenen.