Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

familj (fenomen) vapen (symboler) militärer (personer) aikakauslehdet avioliitto eläimet filosofia kaiverrukset kaunokirjallisuus kirjeet koira kuvitus lapset (perheenjäsenet) luonteenpiirteet lyriikka maailmannäyttelyt näyttelyt ranskalaiset sodat sotilaat taide taiteilijat talonpojat talous taulut Turkin sota vierailut

Paris d. 13 Jan. 1878.
Älskade Mamma
Tack för brefvet – såg åt Anni och Butti
att jag med det snaraste skall skrifva svår
åt dem. – I går afton var jag ute
på en rundresa i Montmartre-Batignolas
Ternes – isynnerhet för att träffa Runeberg,
som jag sökte förgäfves 2 ggr och der jag
sedan passerade afsanen. – söka sedan Cederström
som ej var hemma, och upp till Dagnan
och lemnade hört hos Mlle Jacquinot med till.
sägelse att jag ej skulle komma till middagen.
Hos Runebergs blef jag emottagen med
bannor, enar jag såsom de sade lofvat
komma det om onsdagen, och ej kommit
så att de i två timmar väntat mig för-
gafnes. Fallet var emellertid att jag
sagt att jag möjligtvis skulle komma
onsdagen, men alls ingenting som saker
Angående expositionen hade Walter just
ingenting att förkunna – han hade an-
nu ej gått upp till svenska kommi-
Sarien Juhlin Danfels, men hade af

svenska presten fått höra att han
troligen skulle få afslag på sin
anhållan. Walter synes litet slott
öfver att han ej kommit in i nordiskt
Museum utan Takanen, och jag var
förvånad deröfver. Nu är det så att
jag i konst alls ej sympathiskar med
Runeberg, och vi tala också högst sällan
derom. Om jag ej alldeles misstager
mig har han genom sitt giftermål
sina barn, sina sorger o.d. blifvit så
distraherad från sin konst, att det som
nu återstår honom är ett allmänt
svärmeri för det sköna, men ingen
enthusiasm eller rigtigt arbetslust.
Dessutom är han engång för alla inne
i den danska, torra, artikiserande skolan
Hela denna konstrigtning är dödföde
och oförmogen af utveckling. Huru
är originalitet, sjelfständighet, skapa-
re kraft o.d möjliga då man skrider
till arbetet med allehända konvention
ner och besluter att endast göra på
ett sätt. – Redan hans fasa för Michel
n

itta
micker
Angelo bevisar att han från början valler
in i ett torrt system som utesluter
lifvet naturen och remplacerar eller
förbättrar dem genom tråkiga tysk
franska theorier. Såsom person är
han mig alltid lika kär – och står
för mig såsom en af de bästa, ädlaste
naturer jag känner. Att han håller
af mig, derom kan jag icke tvifla
ty jag har för många bevis derpå.
Hans fru och svägerska deltogo med
mycken liflighet i det Schilosofiska
räsonnement som utspänna sig. De re-
presentera alltid rättvisan och lägsens
kammare, någonting gammaltestament.
ligt i mitt tycke. – Just hela denna
rigtning står i fullkomligt strid med
det sköna med konsten – som ju ändå
när allt går omkring är ett behagligt
oförnuft, en ljuflig ville. – Huru skall
man på konsten tillämpa alla dessa
Franktinska sparsamhets-nykterhets-
och förstånde-principer, som de alltjemnt
komma fram med. De äro nyttiga

oändligen sanna och rigtiga dessa Maxime
men alla naturer äro ej lika danade,
och alla menniskor kunna ju ej, såsom
hundarna i Boningska vapnet! Sträfva
för det nyttiga. Fröken Elfving för
mycket ut mot konventionen, i synd
het i sällskapslifvet – Jag bort att
konvention från lifvet, och jag tror att
vi alla skulle ha rätt tråkigt. – Jag skulle
ej ha lust att lefva ett lif à la Rousseau
sköta min trädgård, tindra min stuga och
göra betraktelser öfver salens upp- och
nedergång. – "Hvarföre lefva ej menniskorna
efter naturens ordning – t.ex. hvarföre lägga
de sig ej då det blir mörkt och stiga upp
med blljust? frågade hon. Jag frambar flere
skål – Men, inföll hon, det är bara för
konstlade naturer som vänja sig vid
denna ordning. – Jag framhöll då
att brandvakterna, som gjort denna vill för
relse till regel, ej voro några förkonstlade
natur, hvaröfver fr. Efving såg ut
att blifva slott. – Och när man
klandrar detta lifvet med dess tusen
dårskaper – att då ej hitta på något

mera originelt än det att folk sofva
Walter är en alltför
till kl. 10. –
generös och poetisk natur för att göra
eftergifter i principfrågor – men hans
fruntimmer gå på med theorier och
regler, alla gående ut på det sunda
det nyttiga och det förnuftiga! – Att
fru kunskig alltid då hon kan, låter
Fransmänner och Paris sitta emellan
det vet jag sen gammalt, och allehan-
då dumheter, fel och dårskaper, som
dess värre äro lika vänliga öfverallt,
låter hon gå och gälla för specielt franska
I dag på morgonen var jag upp hos
Bastien-Lepage. Hans stora tafla ett
arbetar par på ången under middags
rasten har alldeles förvånande egenskaper,
men jag är icke särdeles förtjust i den
icke för ty. Hans porträtter deremot äro
alltid förtjusande, – men så personliga
att jag tror man skulle råka illa ut
om man i något afseende sökte imitera
honom och hans målningssätt. –
Ack när jag kom hem och såg min
tafla, föreföll den så dålig, smutsig

och utan karaktär! Bastien har gjort
stora illustrationer till en massa lyriska
stycken af en poet Thuret, siner ur
lothimyska bondlifvet – men jag var
ej så förtjust i dem, och ehuru
jag måste beundra teckningen af en
hand en fot o.d. kan jag ej gilla teckning
i sin helhet. – Mycket tråk har jag
haft med gravören Ragnur i anl.
retoucheniga af Blanc. Han är ytterst
medgörlig i syna men då man kommer
i går nästa gång har han alls ej gjort hvad
man velat. Och då retoucheringen af
en gravyr är ytterst delikat göra, som
om det gör galet åstadkommer mera ondt
än godt, så har jag ibland varit högeliga
förargad öfver att han ej bättre lydt min
befattningar. – Saken är att han numer
är led vid hela taflan, och blott önskar
för den graverad och så få sina pengar. –
Och nu farväl för denna gam-
Tusen helsningar till alla
från
Atte
Eul. de tidningar jag fick i dag, har gardisten
na det ej alltför roligt derner. Stackars mena

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev och hälsar att han så snart som möjligt skall skriva svar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Föregående kväll hade han gjort en rundtur i Montmartre, Batignolles och Ternes; han träffade Walter Runeberg; Gustaf Cederström var inte hemma; han vek upp till Pascal Dagnan och lämnade kort hos Madame Jacquinot.

    Montmartre Batignolles Ternes Pascal Dagnan-Bouveret Walter Runeberg Jacquinot Gustaf Cederström
  • Runebergs hade förgäves väntat Edelfelt på onsdagen och gav honom bannor för att han inte dykt upp; Walter Runeberg hade inget nytt att komma med om världsutställningen; han hade ännu inte sökt upp svenske kommissarien Carl Juhlin-Dannfelt; den svenske prästen hade sagt att han troligen skulle få avslag på sin anhållan.

    Lina Runeberg Walter Runeberg Carl Juhlin-Dannfelt Emil Flygare
  • Walter Runeberg var stött över att han inte kommit med i Nordiskt Museum; det hade däremot Johannes Takanen gjort.

    Walter Runeberg Johannes Takanen
  • I konst sympatiserar Edelfelt inte med Walter Runeberg; Edelfelt tror att Walter genom sitt giftermål, sina barn och sina sorger fjärmats från sin konst; det som återstår är ett allmänt svärmeri för det sköna, men ingen entusiasm eller riktig arbetslust; Walter är dessutom inne i den danska, torra skolan; hans fasa för Michelangelo bevisar att han växt in i ett torrt system som utesluter livet och naturen, och ersätter eller förbättrar dem med tråkiga tysk-danska teorier; som person är Walter Runeberg mycket kär för Edelfelt.

    Lina Runeberg Michelangelo Walter Runeberg
  • Walter Runebergs fru och svägerska deltog livligt i det filosofiska resonemang som utspann sig; de representerar alltid rättvisan och lagens hammare, någonting gammaltestamentligt; denna riktning står i strid med det sköna med konsten; hur skall konsten tillämpa dessa Franklinska sparsamhets-, nykterhets- och förståndsprinciper, alla människor kan inte som hundarna i Böningska vapnet sträva efter det nyttiga; fröken Elfving gick åt konventionen i sällskapslivet; Edelfelt skulle inte ha lust att leva ett liv à la Jean-Jaques Rousseau, sköta sin trädgård, timra sin stuga och göra betraktelser över solens upp- och nedgång; Walter är för generös och poetisk för att inte göra eftergifter i principfrågor, men hans "fruntimmer" håller på teorier och regler, som alla går ut på det sunda, nyttiga och förnuftiga.

    Lina Runeberg Walter Runeberg Jean-Jaques Rousseau Betty Elfving Benjamin Franklin (epävarma yhteys)
  • Fru Lina Runeberg har för vana att tillskriva fransmännen och Paris alla slags dumheter, fel och dårskaper, som är lika vanliga överallt.

    Pariisi Lina Runeberg
  • Edelfelt var uppe hos Jules Bastien-Lepage, som målar ett arbetarpar på ängen under middagsvilan; den har förvånande egenskaper men Edelfelt är inte särskilt förtjust.

    Jules Bastien-Lepage
  • Jules Bastien-Lepages porträtt är alltid förtjusande, men så personliga att det inte skulle bli bra om man försökte imitera honom.

    Jules Bastien-Lepage
  • Då Edelfelt kom hem föreföll hans tavla så dålig, smutsig och utan karaktär.

  • Jules Bastien har gjort illustrationer till poeten Thurets lyriska stycken; det är scener ur lothringska bondelivet; Edelfelt var inte så förtjust i dem.

    Jules Bastien-Lepage Thuret
  • Edelfelt har haft mycket tråkigheter med gravören Regnier, angående retuscheringen av Blanca.

    Antony Régnier Blanka
  • Enligt tidningarna har gardisterna det inte alltför roligt där nere.