Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) kvinnlighet vapen (symboler) bulgarer englantilaiset haudat henkilökuvat Jumala kirkkokunnat kuvitus linnat maailmannäyttelyt maskuliinisuus miehet naiset norjalaiset pohjoismaalaiset rauniot ruotsalaiset serbit sodat sotilaat taiteilijat talous tanskalaiset vaatteet vierailut ystävät ystävyys

Paris d. 8 febr. 78
Älskade Mamma
se suis en miserable! – Förlåt att mitt sista
bref innehöll en petition om löneförhöjning och
gratifikation – saken var den att jag icke lyckats
krifva in alla mina fördringar (en del är re-
dan betaldt förlängeren) och att jag derföre snart
kommer att befinna mig "à ses" – Jag kan nog
slå mig ut till efter den 20 mari. Förlåt mig
allt besvär, älskade Mamma. Jag är en ohjelplig
slarf och kan ej hålla pengar, emellertid har jag
ju nu haft en tafla och en dyr tafla att be-
tala, varit sjuk, installerat mig o.d. derföre må
Mamma ej förvånas öfver totalsumman af mina
utgifter. – När man måste ge ut 5 och 10 frcs stycker
än dessa nöt till modeller, så får man ett olyckligt
handslag – man räsonnerar som så, då den der slusken
kostar mig så mycket, så kan jag gerna spendera
Emellertid går min
också på mig sjelf. – –
e
tafla framåt, och det är roligt att höra folk
laga det; isynnerhet då jag får höra att jag
gjort "des progrès enormes" så gläder det mig.
ingenting är odrägligare än att höra: det nu
nu gör är bra, men tacka vet jag det ni gjorde
för 3 år sedan, detta var ändå bättre – Det är ett
tråkigt stadium jag nu kommit i att sedda li-
tit här och der, att ändra en eller annan detalj,
skarpa uttrycket i ett eller annat hufvud, andra
ljuset och värma upp tonen – det är ett klätta
de som bäst återges med ordet "tripotage".
Jag skall visa dem, jag att jag också kan göra
annat än des petites femmes gentilles".
Denna visa, som mina kamrater ständigt trätta
de då jag började den här stora masskin, förargade

mig ansenligt. – Emellertid tra jag att det
är mig möjligt, om icke nu, så åtminstone
främdeles, att göra öfver något kraftigt, mantig
gripande. – Ack jag kan ej glömma visiter
has gubben Meissonier. Dessa korta minuter
i Ms atelier gaf mig åter en fast som, om
Gud vill, skall bära frukter; jag knot näfven i
byxfickan, förargade mig åt att jag var en
sådan stympare, då jag ändå kanske är född till
något bättre. Men det är så svårt att ständigt
hålla ängan uppe, att rigtigt koncentrera
sig och att "vilja med allvar. – Gud låte
nu kriget krypa i skrinet. I dag ser det helt
fredligt ut af tidningarna. Det vore ett död
som Engelsmännen hit och hållet skulle få på
sin nacke och för hvilket de ensamma skulle vara an-
svårige. Men måtte Gud afvärja en dylik
olycka. Är icke tillräckligt hederligt folks
blod utgjutet för dessa eländige Bulgarer och
Secker? Hvad skulle en målare ta sig till allt
ett allmänt krig – svälta ihjäl eller bli soldet!
Från Krohn har jag under de sista veckorna hört
intet. Hans nästa bref kommer troligen att
bestämma dagen för hans ankomst. Det blir än-
då bra roligt, och Mamma må tro att jag re-
dan är litet jaloux på honom. Jag skulle ej
gerna se att han kastade sig in i den danska
dicen här, likasålitet som i den svensk-norska,
Äldre band fästa honom vid dessa menniskor.
men är då anciennsiteten något värd i vän-
Man säger allmänt att expo-
skap?
sitions lokalen för konst på Marsfältet är
miserabel – trang, dåligt upplyst och svår att

gare är det att man märker mera för dag
huru ofantligt litet man kan – rakt af ingen
ting. Jag var hos Max häromdagen. Han
har målat två stora porträtter – det är bra
men tråkigt – Han har talent, men har
ej hjertat på rätta stället och det marks i
hans måleri – det blir något oblanderligt
– I morgon skall jag gå till
men kallt.
Courtois och få låna en broderad Sidendyn
åt salig Clais Flening. En sådan magnat
kunde på schangtil svepning – icke sannt?
han är klädd i gul siden drägt spetskrage,
silkesskor och gult siden täcke som hertig
Carl just skrynklat till på ett högst oartigt
sätt. Jag såg 3 fyra lik i Åbo grafhvalf
svepta i gult, och har således historisk grön
för denna färg. – Bastiens råd att smutsa
ned herligens kostym var mycket godt
det ser mycket mindre maskeradaktigt ut
ner. Morbror Gustaf får sin officer.
an kommer att stå bakom
kistlochet (som hålles af en soldat
och slottssmeden), och se förvåna
ut – händerna på vängfästet –
mörkbå kappa med Sveriges va-
pen på – Jag har sett denna
kostym få en gravyr från
1580 – men hade hertig C.
rätt att låta sitt folk färg
Sver rikes vapen. – Jag har
e
gifvit såväl hertigen som
officeren blågula skarp – nog buro de
väl ändå nationalfärgerna, äfven om de voro

fejd med konungen. – På kistan har
jag Flemingsska och stenborlsska vapnen
samt på hufvudändar 3. – Vapnen
och ornamenterna har jag sjelf modellerat i
vax och sedan förgyllt dem – det hela har
kostat mig 2 frcs och ser så äkta ut att
alla fråga mig hvar jag fått tag i dessa
ormamenter. – På golfvet skulle jag ha lust
att sätta en grafsten för att bryta färgen
(golfvet är af tegelsken, så här. Jag är det
O
icke så i kyrkorna derhemma). –
Men nu tror jag ej att någon menniska
blifvit begrafven i Åbo slottskyrka – men
månne icke komma gräfvar "Kenotaphier,
finnas eller ha funnits. Fähund till slotts-
syssloman som ej släppte mig in i den s. k'Hato
liska kyrkan i slottet. Och Åbo boarne ha
lika mycket reda på Persepolis ruine som
på det inre af slottet. – Johan II hade emell
tid då medan huserat på slottet, och han
älskade prakt samt spelade sjelfsland ig fursta
Nej det här kan ej roa Mamma
God natt och må väl. – Tusen helsningar
tog de snälla små systrarne i famn
och kyss dem hjertligt.
Mammas
Atte
f febr
1898.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • "Je suis un miserable!" [Jag är en olycklig slarv!]; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt om förlåtelse för sin förfrågan i tidigare brev efter mera pengar; han har inte lyckats driva in alla sina fordringar och kommer därför snart att vara "a sec" [på bar mark]; han kan inte hålla i pengar, visserligen har han haft en dyr tavla, varit sjuk och installerat sig; då man måste ge ut 5 till 10 francs på dessa "nöt till modeller" börjar man resonera som så, att om den slusken kostar honom så mycket, kan han lika gärna också spendera på sig själv.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelts tavla går framåt; det gläder honom när folk säger att han gjort "des progrès enormes" [enorma framsteg]; han har kommit till det tråkiga stadium som bäst sammanfattas i ordet "tripotage", det är ett kluttande som består i att sudda lite här, ändra någon detalj där, skärpa uttrycket, ändra ljuset och värma upp tonen.

  • Edelfelt tänker visa att han kan göra annat än endast "des petites femmes gentilles" [små beskedliga kvinnor], vilket hans kamrater ansåg då han tog itu med sin nuvarande tavla; han tror att han, åtminstone i framtiden, kan göra något kraftigt, manligt gripande.

  • Edelfelts visit hos "gubben" Ernest Meissonier gav fart och krafter, och om Gud vill bär det frukt.

    Ernest Meissonier
  • Måtte Gud avvärja att kriget sprider sig; Engelsmännen skulle i så fall få hela skulden på sin nacke; Edelfelt tycker att tillräckligt med hederligt folks blod har utgjutits för dessa eländiga bulgarer och serber; i fall av allmänt krig skulle målaren ha att välja på att svälta ihjäl eller bli soldat.

  • Pietro Krohn är på kommande; Alexandra Edelfelt må tro att Edelfelt redan är lite jaloux [svartsjuk]; han vill inte att Krohn kastar sig in i den danska klicken, lika lite som i den svensk-norska; Krohn har visserligen äldre vänskapsband till dessa människor, men är ancienniteten [antalet år] någonting värt i vänskap?

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn
  • Expositionslokalen på Marsfältet lär vara usel.

    Marsfältet
  • Brevsidor fattas.

  • Edelfelt besökte Max Faivre, som har målat två porträtt; han har talang, men har inte hjärtat på rätta stället och det märks i hans måleri.

    Maxime Faivre
  • Följande dag skall Edelfelt till Gustave Courtois och låna en broderad sidendyna åt salig Claës Fleming; han är klädd i gul sidendräkt, spetskrage, silkesskor och gult sidentäcke som hertig Carl just skrynklat till; Edelfelt såg tre-fyra lik svepta i gult i Åbo gravvalv; Jules Bastiens råd att smutsa ned hertigens kostym var mycket gott; Morbror Gustaf Brandt får sin officer, han kommer att stå bakom kistlocket, som hålls av en soldat och slottssmeden; officeren har mörkblå kappa med Sveriges vapen på [illustration: svensk officer från 1500-talet]; Edelfelt har sett denna kostym på en gravyr från 1580, men hade hertig Carl rätt att låta sitt folk bära Svea rikes vapen?; på kistan finns Flemingska och Stenbockska vapnen och IHS på huvudändan; på golvet har han lust att sätta en gravsten för att bryta färgen; Edelfelt tror visserligen inte att någon blivit begravd i Åbo slottskyrka, men kanske det har funnits tomma gravar, kenotafier; vilken fähund till slottssyssloman som inte släppte in Edelfelt i den så kallade "katolska kyrkan" i slottet; Åboborna har lika mycket reda på Persepolis ruiner som på det inre av slottet; Johan III hade redan huserat på slottet och han älskade prakt samt spelade självständig furste.

    Ruotsi Turku Turun tuomiokirkko Turun linna Persepolis Jules Bastien-Lepage Gustaf Brandt Gustave Courtois Karl IX Johan III Klas Fleming
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ta småsystrarna i famn och kyssa dem hjärtligt.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt