Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet avioliitto estetiikka fennomania henkilökuvat kihlaus kirjeenvaihtajat kirkkokunnat luonteenpiirteet maailmannäyttelyt maaseutu naiset näyttelyt päivälliset pohjoismaalaiset politiikka sanomalehdet seuraelämä sodat suomalaiset suomen kieli taiteilijat talous tilaukset Turkin sota ulkonäkö valokuvat vierailut ystävät

.
Älskade Mamma
Jag målare och målar på min fond så jag kan
bli ursinnig, och ändå vill den ej bli bra. – Stunder
af rigtigt djupt missnöje med hela taflan har
jag icke sällan – den är så ofantligt under
dit jag velat göra. Och så är det olycksaligt
med dylika historiska taflor, der man ej kunnat
göra studier efter naturer – de se alltid konventionellan
ut. Min fond här skämmer ut det hela och jag
tycker alltid att det ser ut som en theatersen.
Emellertid må Mamma ej tro att jag är så
nedstämd som i fjol – nej tvärtom är jag förvånad
öfver mitt lugn och lefnadsmod. Jag tror mig
känna på mig att jag är "en voie de progrès,
och om också denna tafla ej blir bra så,
skall den nästa bli bättre och så undan för
undan. Jag har för resten nu påtat så lång
med den har historien att jag hvarken vet
ut eller in på mig, och är formligen oförmed
gen att bedöma hvad jag gjort. – (det hela
taget är taflan färdig. Jag väntar nu
blott på ramen för att ge den den sista
smörjelsen. På figurerna har jag ännu några
småsaker att måla om händer, vapen o. d.
men detta är bagateller som jag nog slår
mig ut med. Jag har haft stenväggen bakom

alla nyanner blåaktig, rödaktig och nu
sist grönaktig – en rappad vägg kan ju
ha hvilken färgskiftning som helst, det
beror alldeles på belysningen. Alla Paris
kyrkor äro för snygga och rikt ornerades för

att jag der skulle få hvad jag behöfver. –
Jag har börjat en porträttskirr i liten
skola af fru Aspelin, på Aspelins beställning
naturligtvis – ty jag tror ej att jag af fritt
väl skulle hittat på att måla detta orintressanta
ansigte på en ointressant person. – Hur är det
möjligt att A. verkligen kan ha fäst sig
vid henne af kärlek? – hon är rik och det
förklarar saken – de finska sträfvandena
behöfva villokning i sina kapitaler. Fru
A. född Rivell från Wasa är en beskedlig
Oppilandsluensa med väldiga röda kinder och
en nära midt emellan – klar sig illa och sitter
tyst, tänker uppå intet just. I går gjorde
jag en teckning, i måndag skall jag börja
måla. Jag kan kanske bli intresserad
för detta hufvud, hon är blond, och den blonda
kornationen intresserar mig i kanske blir det
ännu en liten Holbein af porträttet.
Aspelin underhöll mig med esthetiskt prat.
Ack hvad vi målare ändå äro bra mycket
lyckligare än esthetikerna – att kunna göra
och se rätt
kunna skapa, kunna känna varmt det
är ändå bra mycket roligare än att häckla
och kritisera, systematisera och filosofera.
Jag blef afbruten af min färghandlare som
beklagade sig öfver de dåliga tiderna och förkla
rade att han snart säga sig tvungen att skicka
k

sin räkning, – hvilket jag dock bad honom
skjuta upp till längre fram på våren – den går
väl upp till 200 frcs eller något dylikt, och
kan väl betalas i portioner. Han har
5000 (Beltrofemtusen) förr i utestående förde
och säger att icke ens de rika betala nu –
förtiden. Af en målare som var skyldig 2000

frs kunde han blott få 150 i förskött.
Det är eget i alla fått att affärerna
gå dåligt öfverallt, tillföljd af kriget
och den politiska omnisheten.
Mamma tyckes ej tro på Berndtsons talen
Jag vågar påstå att han har ofantligt
mycket anlag och kan bli en rigtigt god
målare om han blott ids. Hvad som hufvud
sakligast talar derför, är hans ovanligt
goda smak och sunda omdöme. Han har
gjort stora framsteg nu, och hans akademi-
figurer äro mycket bra. Också blef han
vid sista concoursen placerad som den
7de i hela Gérômes atelier. Han inser nu
att färgen måste återges briljanteri och
sträfvar ifrigt att komma bort från det
smutsigt grådaskiga, som förut vidlådde
allt hvad han gjorde. Utaf alla dessa
finnar har han så ojemförligt det bästa
konstförståndet och de största anlagen.
Walter R. Sitar mest på Bsons omdöme säger
han. – W. R. har för resten ganska goda

principer då han räsonnerar, men så gör
hans alls icke efter dem. Hans skulptur-
verk äro så genominnerligt tråkiga i mitt
tycke, det såg jag sist då jag var inne
hans atelier och han sjelf borta, så att
jag kunde rigtigt noga se och studera. Hans
hufvuden t.ex. sakna all slags karaktär,
och i sjelfva kompositionen kan jag ej upp
tacka spår af originalitet. – Tro ej
att jag är den enda som tycker det – tvärtom
delas denna åsigt af de flesta här i Paris,
både skandinaver och andra. – Men detta kan
naturligtvis ej sägas i Finland der hans ankla
ritet är stor. – tala heller icke om denna
min hjertas mening, ty jag håller ju så
mycket af honom personligen och ett dylikt
radikalt omdöme skulle alltid tas för elek-
het. – Men jag har flere vänner hvars ar-
beten jag alls ej gillar. Petit Gerad t. ex.
sätter jag mycket värde på men kan ändå
ej gör ifrån att allt hvad han gör är
uselt. – Så snart jag får taflan
färdig börjar jag på med skizzen åt
Cedercreutzes – ty för det priset kun
de ej begära något mycket utfördt. Jag
har funderat på att göra en lända
krikt från 1500 talet som kurtiserar
en flicka som syr i en fönstersmyg
Antell, den rike, är åter i Paris, enligt

hvad det förljudes. Jag har dock tilla
litet sett till honom som till Robert
Runeberg, emedan jag aldrig går ut vidare
än om aftnarna. Jag borde emellertid
nu snart få visa huruvida jag skall
gå till fotografen, ty som Mamma
vet, skall hvar och en som nu ha
fribiljett till stora utställningar, skicka
in två af sina fotografier till Central-
byrån. Den ena klistras på inträdes kortet.
den andra behåller portieran för att
ständigt kunna kontrollera personens
identetet. – Taflorna skola först i
April resa från Petersburg. Jag
begriper icke hur allt detta skall bli
färdigt till den 1sta maj.
Courtois, Dagnan, Bastien, råda mig
att skicka min tafla icke till verldsset –
ställningen utan till Salongen, menande
att den der skulle göra större affekt.
Jag vill först inhemta Gérômes råd i
den saken. – I morgon skall jag gå
på visit till Koechlin – visiter äro min
sann inga småsaker här – det är alltid
en eftermiddag som göra förlorar.
Jag har nu ändtligen skrifvit rent

min korrespondens om de spanska stu-
den sera till Dagbladet. Vånan att
slarfva, abbreviera och uttrycka mig
ologiskt har blifvit så står, att jag
har en rigtigt möda att sätta ihop
något sådant strunt som en tidning
korrespondens. I öfvermorgon är jag bjöd
den på middag till Gueldry's, och i lör-
dag skall jag ännu göra en förtviflad
ansträngning för att få Gérörne
hit. Det vore af största vigt nu då jag
är så villrådig om allt möjligt i min
tafla, och då jag ännu har så godt
som 3 veckor på mig, och ännu mera
om taflan skall till Verldsexporationen
Läslöt detta slarfviga bref! Jag ser
att klockan lider till 5 och jag skyn-
dar mig derföre af alla krafter.
Tusen helsningar och kyssar. –
Det gör mig ondt att Mamma ej tycker
om Axel As tillkommande för hans skull.
Jag tror det är hans lott att ständigt mörsta
ga sig, och så kan han ej inge respekt – det
som ändå är så vigtigt. Ser en flicka engång
att hon kan linda en kring fingost så är det
också slut med respekten – Stackars Axel.
måtte nu allt bli till det bästa – om det
nu engång står skrifvit i stjernorna att han
skall gifta sig
Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt målar på fonden som inte blir bra, den ser ut som en teaterscen; det olycksaliga med historiska tavlor är att man inte kan göra studier efter naturen; han har stunder av djupt missnöje, men Alexandra Edelfelt får inte tro att han är så nedstämd som i fjol; han är förvånad över sitt lugn och känner sig vara "en voie de progrès" [på väg i rätt riktning]; om denna tavla inte blir bra, skall den nästa blir bättre och så vidare.

    Alexandra Edelfelt
  • I det stora hela är tavlan färdig; Edelfelt väntar på ramen; på figurerna är det ännu några småsaker att måla; stenväggen i fonden har han försökt ha i alla nyanser, blåaktig, rödaktig och senast grönaktig; alla Paris kyrkor är för snygga och rikt utsmyckade för att han där skulle få vad han behöver.

    Pariisi
  • På Eliel Aspelins beställning har Edelfelt påbörjat en porträttskiss i liten skala av fru Ida Aspelin; Edelfelt skulle självmant inte kommit på att måla detta ointressanta ansikte på en ointressant person; han undrar hur det är möjligt att Aspelin fäst sig vid henne av kärlek; hon är rik och det förklarar saken; de finska strävandena behöver kapital; Fru Aspelin, född Rivell från Wasa, är en beskedlig oppilandslunsa [landsbygdsflicka] med väldiga röda kinder, klär sig illa och sitter tyst; föregående dag gjorde han en teckning, på måndag skall han börja måla; hennes blonda hår intresserar Edelfelt och kanske blir det ännu en liten Holbein av porträttet.

    Vaasa Eliel Aspelin-Haapkylä Hans Holbein Ida Aspelin-Haapkylä
  • Eliel Aspelin underhöll Edelfelt med estetiskt prat; målare är bra mycket lyckligare än estetikerna; det är mycket roligare att göra, skapa, känna varmt och se rätt än att häckla, kritisera, systematisera och filosofera.

    Eliel Aspelin-Haapkylä
  • Edelfelts färghandlare beklagade sig över de dåliga tiderna och förklarade att han snart såg sig tvungen att sända sin räkning; Edelfelt bad honom skjuta upp det till längre fram på våren; färghandlaren har 35 000 francs i utestående fordringar och inte ens de rika betalar för tillfället.

    Chabod
  • Affärerna går dåligt överallt till följd av kriget och den politiska ovissheten.

  • Alexandra Edelfelt tycks inte tro på Gunnar Berndtsons talang; Edelfelt vågar påstå att Berndtson har mycket anlag och kan bli en bra konstnär om han ids; vid senaste concours i hela Jean-Léon Gérômes ateljé placerade sig Berndtson som 7:de; Berndtson inser att färgen måste återges briljantare och försöker komma bort från det smutsigt grådaskiga; av finnarna har han det bästa konstförståndet och de största anlagen; Walter Runeberg litar mest på Berndtsons omdöme.

    Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Jean-Léon Gérôme Walter Runeberg
  • Walter Runeberg har goda principer, men han följer dem inte; hans konst saknar originalitet och karaktär; skandinaver och andra i Paris tycker lika; detta kan förstås inte sägas i Finland där Runebergs auktoritet är stor; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt att inte tala om hans hjärtas mening, då han håller så mycket av Runeberg personligen och ett sådant radikalt omdöme skulle tas för elakhet.

    Suomi Pariisi Alexandra Edelfelt Walter Runeberg
  • Edelfelt har flera vänner vars arbeten han inte gillar; exempelvis sätter Edelfelt stort värde på Pierre Petit Gérard men tycker att allt vad denne gör är uselt.

    Pierre Petit-Gérard
  • Så snart Edelfelt får tavlan färdig börjar han på med skissen till Cedercreutzes; för det priset kan de inte begära något mycket utfört; Edelfelt har funderat på en landsknekt från 1500-talet som kurtiserar en syende flicka i fönstersmyg.

    Emilia Maria Sofia Cedercreutz Axel Cedercreutz
  • Herman Frithiof Antell, den rike, lär vara i Paris, men Edelfelt har inte sett honom; han har heller inte sett Robert Runeberg; det är så sällan Edelfelt går ut.

    Robert Runeberg Herman Frithiof Antell
  • Edelfelt borde få veta om han skall gå till fotografen; som Alexandra Edelfelt vet skall alla som vill ha fribiljett till stora utställningen skicka in två fotografier till Centralbyrån; det ena fotografiet klistras på inträdeskortet, det andra behåller portieren för att kunna kolla personens identitet.

    Alexandra Edelfelt
  • Tavlorna reser från Petersburg i april; Edelfelt förstår inte hur allt skall bli färdigt till 1 maj.

    Pietari
  • Gustave Courtois, Pascal Dagnan och Jules Bastien råder Edelfelt att inte sända sin tavla till världsutställningen utan till Salongen, där den skulle göra större effekt; Edelfelt vill inhämta Jean-Léon Gérômes råd före han bestämmer sig.

    Jules Bastien-Lepage Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme
  • Följande dag skall Edelfelt på visit till Alfred Koechlin; visiter är inga småsaker, det är alltid en eftermiddag som går förlorad.

    Alfred Koechlin
  • Edelfelt har skrivit rent sin korrespondens om de spanska studenterna till Helsingfors Dagblad.

  • Edelfelt är bjuden på middag till Gueldrys.

    Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry
  • På lördag skall Edelfelt göra ännu en förtvivlad ansträngning för att få Jean-Léon Gérôme att besöka honom; det skulle vara viktigt att han kom då Edelfelt är så villrådig; han har tre veckor på sig och ännu mera om tavlan skall till världsexpositionen [världsutställningen].

    Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt ber om förlåtelse för det slarviga brevet; klockan går och han måste avsluta; han sänder tusen hälsningar och kyssar.

  • Alexandra Edelfelt tycker inte om Axel Antells tillkommande; Edelfelt tror att det är Axels lott att ständigt missta sig, dessutom inger han inte respekt; ser en flicka att hon kan linda en karl runt sitt finger är det slut med respekten.

    Alexandra Edelfelt Axel Antell Hedvig Antell