Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

vapen (symboler) fasader asiater landskap (fysiska helheter) arkkitehtuuri eurooppalaiset henkilökuvat juomat kalusteet kevät kielet kritiikki kukat lämpötila luonteenpiirteet maailmannäyttelyt maaseutu olut ranskalaisuus ranskan kieli sää saksalaiset sodat taide tanskalaiset tilaukset Turkin sota työläiset vierailut viinit vuodenajat

Café de la Régence d. 14 april 78.
Älskade Mamma!
Jag är just nu hitkommer från allmänna ut
tällningen, det jag genom Krohns och Runebergs
försorg fått tillträde såsom dekorationsmålare.
Utron den finska afdelningen besåg jag ännu
det lilla jag kunde komma åt af konstutställning
Ni nu är jag rigtigt öfvertygad om att den
franska konsten står oändligt mycket öfver
allt hvad de öfriga länder åstadkommit på
senare tid. Hvad de bästa danska målerierna,
som engång forsätta mig i hänryckning då jag
första gången såg dem i Köpenhamn, nu
föreföllo mig skrala. Bloch som ovilkorligen
är deras bästa tecknar ju ganska bra, men
ändå ej att jemföra med de bättre tecknarena
här – färgen är gemen, gul härsken med vislitet
kalla öfvergångar. De danska landskapen äro
förfärliga – icke tredjedelen af dem skulle kom-
ma in på Salongen. Det bästa af danskt landsk
måleri är tvifvelsutan Harald Perichaus, den
nyligen aflidne unga målarens resk, men de äro
mycket omtyckta i Köpenhamn. Att t.ex.
tyskarne bara af dumhet och afundsjuka gör
åt den franska konsten, det är fullkomligt
säkert. Jag är ju icke mera ett fullständigt barn
i konst, och jag är numera alls ej så genomfransk
som jag får i början eller för 4 år sedan men
i detta hans eende kan jag ej annat än anse
Frankrike stå i spetsen för alla nationer. –
I det hela tagit vet jag ej om det ej är bättre ett
Finland tillsvidare hör till den ryska afdelningen

ty en bra slåt figur skulle vi göra såsom skild
afdelning. Jag tror att det julaste, löjligaste
skap i hela utställningen är från Finland.
Denna sorgliga ära tillkommer Ulieborgstånd-
skicksutställning – Det är sällsynt att se ett
vanligt bondskap sämre gjort hvad nu skulpte.
ren och målerierna (Finlands och Mråborgs vapen,
äro till den grad löjliga att vi beslutat låta
Nordström måla om dem. Mamma skulle se
finska leonet – en värre saffranspudel har jag
ej sett på länge. Flere andra af skapen ut
märker sig äfven genom enkelhet och smaklös-
het. – Midt igenom hela expositionen löper
en rad facader från alla länder. Belgien
har den största och vackraste i svårt man
mor i flamländsk renaissance, så Italien
China och Japan. Det är ändå eget att
vi Européer alltid uti finare industri
såsom bronsarheten, porsliner i fajanser o.s.v.
skola stå under dessa barn af den yttersta
östern. Rysslands facad i träd är vacker
och storartad. Fullkomligt misslyckade äro
nordamerika och flera af de sydamerikanska
staternas.
I går var jag på landet hela dagen. Krohn
var på utställningen. Jag var i Chaville, der
jag varit med Bastien och Baude en vecka
förut, och gjorde der en studie, som jag en
af dagarna skall fortsätta. Det är en skogs-
interier i vår stämning. Möjligtvis för jag kära
en tafla en dem i fogren, plockande violetter

har)
hälfter
vädret har dessa tre dagar varit det herrligt
nar kunnat tänka sig. Så sommar varmt och
klart att man känt sig föryngrad och för-
bättrad. – Fru Aspelins porträtt lider nu
mot sitt slut, händerna återstå ännu.
Ahrenberg träffade jag också på expositis
nen, och med honom de 12 finska arbetarne,
som säga mycket hyggliga ut. De voro upp-
klädda i höga hattar o.d. och säga rigtigt fina
ut. Jag bjöd dem på vin och öl och följde
dem ett styrke på väg åt Boulogner –
skogen till. A. är deras vägvisare och går
omkring med dem öfverallt, skaffar dem till-
tväder till verkstäder och magasiner.
Arbetet i expositionspalatset har ändå nå-
got storartadt hänförande med sig. Alla
dessa arbetare af olika nationer, det rast –
läsa arbetet natt och dag om natten vid eleka
ljus) de olika folkens taflan under ändå
ett ha mera uppbyggeligt skådespel än kriget
der nere i orienten och slagsmålen mellan
ryssvänner och syssfiender bland Londons pöbel
Hyde park.
I går kom Krohns kolliga, en gammal
dansk målare Brendstrup, och jag bjöd gub-
ben jemte Krohn upp till mig i går afton.
Då gubben B. talte om Janson och sade att
det väl ändå vore den bästa finska målare,
sade Krohn: Je det är vistnok godt, men
eg synes han ändå ej var saa udmärket,
han der blir meget bedre" sade han visande

så mig. – Detta gladde mig då han ändå
under, de sista tiderna gått åt mig sätt ka-
pitet. Han säger att Carls ej är bra.
Visserligen finnes der goda ting, men just
derföre är det ledsamt att träffar på så
många dåliga vid deras sida. – Hvad som
varit år, jag tror han har rätt då han så-
ger att det ej är talent som fattas mig
endast vilja. Jag slappas af låter mig
nöja med à peu près, och tänker att
det nog ändå går i publiken. Men är
det då omöjligt att få denna viljekraft
att gå "jusqu'un bout"? Jag hoppas att
det ännu ej är för sent. – Denna haf
het är ett svårt karaktärsfel hos mig och
det skall jag försöka arbeta emot. Ack om
jag dock finge göra en enda rigtigt godt.
visk innan jag dör – men då något rigtigt
utmärkt i originelt, storslaget, väl måladt –
något sådant som några af Bastiens por-
trötter! Jag är nu förargad öfver att ha
gjort Carl 18 så lättsinnigt, utan tillräckliga
naturstudier. – Det kunde ändå ha blifvit
så bra!
A propos, min vän poeten Ch. Grandmougin pre-
ronerade mig att skrifva leganden till min tafla.
på gammal franska sålunda:
"Sestant renon mais tre du chatel d'Åbo, le duc
fit conduire à la chapelle en gisait les dépouillet
du gounarneur defunet. Il dit ouvir le cerceuil et
liza le cadavre par la barbe s'exclamant. Si tu
vivois encore, ta teste ne seroit point Franquilla
sur ton col" Ebba, la veufve de Flening respondet.
si mondeioneur vivoit encore, oriequer (jamais

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har just varit på allmänna utställningen, dit han genom Pietro Krohn och Robert Runeberg fick tillträde som "dekorationsmålare"; han såg den finska avdelningen och lite av konstutställningen.

    Pietro Krohn Robert Runeberg
  • Nu är Edelfelt övertygad om att den franska konsten står över allt vad övriga länder åstadkommit på senare tid; de bästa danska målerierna som försatte honom i hänryckning då han första gången såg dem i Köpenhamn föreföll honom nu skrala; Carl Bloch är deras bästa målare och tecknar ganska bra, men kan ändå inte jämföras med de bättre tecknarna här; de danska landskapen är förfärliga, bäst är den nyss avlidne Harald Jerichaus, men de är inte omtyckta i Köpenhamn.

    Kööpenhamina Harald Jerichau Carl Bloch
  • Det är säkert att tyskarna bara av dumhet och avundsjuka går åt det franska måleriet.

  • Edelfelt är själv inte så genomfransk som för fyra år sedan, men i detta avseende anser han Frankrike stå i spetsen av alla nationer.

    Ranska
  • Det är antagligen bra att Finland tillsvidare hör till den ryska avdelningen; som skild avdelning skulle de göra en slät figur; det fulaste, löjligaste skåp på hela utställningen hör till Uliåborgs tändsticksutställning; dess måleri med Finlands och Uliåborgs vapen är så löjlig att de beslutat låta Ernst Nordström måla om dem; Alexandra Edelfelt skulle se finska lejonet, Edelfelt har inte sätt en värre saffranspudel på länge.

    Suomi Oulu Alexandra Edelfelt Ernst Nordström
  • Genom expositionen [världsutställningen] löper en rad fasader från alla länder; de vackraste fasaderna har Belgien, Italien, Kina och Japan; det är underligt att européer står under dessa barn av den yttersta östern då det kommer till finare industri som bronsarbeten, porslin och fajanser; Rysslands fasad i trä är storartad, medan Nordamerikas och flera av de Sydamerikanska staternas är misslyckade.

    Italia Etelä-Amerikka Venäjä Belgia Japani Kiina Pohjois-Amerikka
  • Föregående dag var Pietro Krohn på utställningen och Edelfelt var på landet, i Chaville, där han var föregående vecka med Jules Bastien och Charles Baude; Edelfelt gjorde en studie, en skogsinteriör i vårstämning; möjligen kan han använda den till en tavla, med en dam i förgrunden plockandes violetter; vädret har varit härligt, så sommarvarmt att man känt sig föryngrad och förbättrad.

    Chaville Pietro Krohn Jules Bastien-Lepage Charles Baude
  • Edelfelt är snart färdig med fru Ida Aspelins porträtt; händerna återstår ännu.

    Ida Aspelin-Haapkylä
  • På exposition träffade Edelfelt Jacob Ahrenberg och de 12 finska arbetarna, som såg hyggliga ut; Ahrenberg är deras vägvisare; Edelfelt bjöd dem på öl och vin och följde dem en bit på vägen mot Boulognerskogen.

    Bois de Boulogne Johan Jacob Ahrenberg
  • Arbetet i expositionspalatset har något hänförande över sig, arbetarna av olika nationer, det rastlösa arbetet natt och dag; de olika folkens tävlan erbjuder ett mera uppbyggligt skådespel än kriget nere i Orienten och slagsmålen mellan ryssvänner och ryssfiender bland Londons pöbel i Hyde park.

    Lontoo itämaat Hyde Park
  • Föregående dag besökte Pietro Krohn Edelfelt med en kollega, en gammal dansk målare Brendstrup; gubben Brendstrup talade om Karl Emanual Janson som den bästa finska målaren; Krohn svarade att Edelfelt blir bättre.

    Pietro Krohn Karl Emanuel Jansson Thorald Brendstrup
  • Pietro Krohn har hårt kritiserat Edelfelt och sagt att Carl IX inte är bra; Edelfelt tror han har rätt i att det inte är talangen som fattas, utan viljan; han låter sig nöjas med à peu près [något så när]; det är ett svårt karaktärsfel hos Edelfelt, som han ska försöka arbeta bort; han hoppas kunna göra åtminstone ett enda riktigt gott verk innan han dör; sådant som några av Jules Bastiens porträtt.

    Pietro Krohn Jules Bastien-Lepage Karl IX
  • Edelfelt är förargad över att ha gjort Carl IX så lättsinnigt, utan tillräckliga naturstudier; det kunde ha blivit så bra.

    Karl IX
  • Edelfelts vän poeten Charles Grandmougin föreslog att Edelfelt skulle skriva legenden till tavlan på gammal franska.

    Charles Grandmougin