Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuvataideoppilaitokset kuvitus lämpö lämpötila metsäteollisuus musiikki opinnot ranskan kieli saksalaisuus saksan kieli sanomalehdet seuraelämä skandinavismi taiteilijat talous taudit teatteritaide tilaukset ylioppilaat

Antwerpen d. 19 November 73. –
Älskade Mamma
I går fick jag Mammas bref Tusen Tack! Fem dagar
tyckas gå åt för att underrättelserna emellan oss hunnit
till ort och ställe. Måtte blott mina bref komma lika
reguliert som Mammas. De senaste dagarne hafva
icke varit rika på händelser, – och hvad kan man
egentligen begära att skall tilldraga sig i vårt enfor-
miga akademilif. En afton i förra veckan voro
vi (Matthei, hr Schoultz och jag) hos Scriber, enligt öfverens
kommelse. Det var enkelt och trefligt der. Scriber
som är ganska lyckad tillfällighetspoet läste upp
en massa smådikter af honom, och deklamerade
Sedan 3 sånger ur Lenans Faust, ur Heine
Anastasias oläsligt o a, hr Schoutz spelade (violin)
och jag sjöng också här några svenska visor –
Man kan ha rätt angenämt med intelligent
och hygglig folk, om också trakteringen endast
är the och smörgåsar. – – Här, på utländsk
botten kan man få klart för sig, huru öfver-
vägande tysk vår Nordiska bildning är, om
också Skandinavismen tryckt sin prägel på den
samma. Vid umgänget med tyskar finner
man nämnligen särdeles många föreningspunkter
i lynne. Det svärmiska, romantiska, heroiska,
som alltjemnt spelar i vår fantasi ha vi till stor

fått från Germanias söner, så litet vi än
vilja erkänna det. Skada blott att den tyska
politiken i våra dagar gjort, att vi icke kunna
sympathisera med tyskarne som nation; Scriber
och Matthei äro dock allt annat än Preussiskt
sinnade; den senare afskyr ordentligt dessa folk-
rättens kränkare. – Nästa lördag komma dessa
herrar och van Rysel hit till mig, – samma trakte-
ring och samma trefnad hoppas jag kunna bjuda
på. Skada blott att jag ej har någon soffa eller
någon stoppad stol att bjuda, ty mina rottings
maschiner äro ej egnade för den, som efter dagens
vedermödor vill hvila sig och sina trötta ledamöter.
Scriber har rådt mig att flytta härifrån, likaså
Adams, men jag vet ännu ej huru jag skall
göra. – Värdshus är och förblir dock värdshus,
och man känner sig aldrig rigtigt hemma eller
fredad der. – Dessutom ha vi nu våra lektio-
ner från 9 f.m. - 3 e.m. i en fortsättning, och middag
serverad här endast kl. 1. Skall jag, såsom jag
dessa dagar gjort, springa hem för att äta, så
förlora jag minsta 3 qvart timme dagligen.
Emellertid är det en punkt som gör mig tvehogsen
priset! Ofvannämnda herrar betala omkr. 40 frcs.
för rum, och likamycket
(mera t.o.m)
för mat. d. v. s. frukost och middag.
– Jag tror således att det i alla fall blir billigast
att stanna här, helst jag är så litet hemma om
dagarne. I morgon har jag dessutom glädjen att

se några franska profryttare, som under tvenne
veckor utgjort min pest och pina morgon middag och
qväll, afresa. – Jag tror derföre att jag blir
vid det gamla, isynnerhet som jag hvarken har
tid eller nöje af att flytta. – Jag har näml
hängt upp alla mina mallerier på väggarne, lagt
in kläderna i byrången o. s. v. – Jag trodde mig
ha omnämnt att jag fått vexeln. Tusen tack för Mam-
mas besvär! 200 mk har jag fått mig tillsända i
vexel, det är väl dessa Mamma menar? –
Jag är som sagdt ledsen öfver att ej kunna effektivera
C. Hs beställning.
I sista lördags (kungens namnsdag, te dum, flaggning
här o. der) var jag på theatern med Claus och
Cornet. Anwerpenerpubliken hade det ovanliga
nöjet att på sin scen se tvenne pjeser af klassiskt
värde: les plaiveurs af Racine och Horace af Corneille,
och hvad som var mest värdt se Frankrikes kanske
största nu lefvande tragedienne
Mlle Agar
utföra Camillas rôle
i den senare. – Det är en utmärkt skådespeler
ska Jag var innan ridån gått upp litet rädd att
få höra Alexandrine en hel afton deklamera
med mer eller mindre pathos, utan att förstå dem
eller röras deraf. Men jag bedrog mig. Mlle Agar
utförde sin rôle så, att man ej kan tänka sig något
mästerligare; värdigt, stort och majestätiskt utan
den minsta gnista af det boulevard koketteri som
annars
oläsligt sig i den franska konstens alla francker

En makalös deklamation, de mest fulländade
klassiska gester och den ädlaste, mest storartade
uppfattning – se der de hufvudförtjenster som
utmärkt hennes spel. Också sutto vi tre, likasom
hela publiken i en späning som ej kan beskrifvas
under sista takten Från Claus på ena sidan och
Cornet från den andra hörde jag blott: Oh c'est
splendide, c'est beau, c'est magnifique, och jag
instämde af fullaste hjerta. – Alexandrinerna
voro ej mera alexandriner i hennes mun, longörerna
voro för korta, och man hade önskat att hon haft
tredubbelt mer att säga – ja det var verkligen
vackert. – De medspelande voro under all
kritik: operasångare som voro uppklädda för att
göra det möjligt för den eminenta artisten
än uppträda. Under stormande applåder ropades
Mademoiselle Agar ut, och vi tre voro icke de
som skrek minst. – Efter theatern gingo
vi med Claus' bror, redaktör i le Précurseur,
den förnämsta liberala tidning in på ett kafé i
närheten och sutto der rätt länge och pratade –
som just han Mr Claus har konst och litteratur
afdelningen i Précurseur, var det rätt roligt
att höra hans omdöme Han är mycket bildad,
liflig och egendomlig. Har som volontär delta-
git i Mexikanska fälttåget, studerat i Paris
och specielt lagt sig vin om den sceniska konsten

Han kände Corneille, Racine, Oläsligt
Göthe
o. d. nästan
utantill berättade om Rachel om Frédérick Oläsligt
och andra storheter på franska scenen – med ett
ord, det var roligt att prata med honom, isynnerhet
som han också intresserade sig för Finland, Skandinavien
och förhållandena der,
språktvisten i Finland i jämförelse med den i Belgien).
och lofvade (som rätt många
af dem jag träffat) när han finge till och råd företaga
en resa till ultima Thule. – I går läste jag le
Précurseur kritiken, som var mycket bra med
finesse anmärker recentente att "de medspelande genom
sitt anspråkslösa uppträdande ville låta Mlle Agnes
stora talent framlysa derto klarare". – Mr Claus
anmärkte blott med en djupt suck, att man på samma
scen der detta Corneilles storartade stycke skänkt oläsligt
oskattbar njutning att eliten af As publik, man inom
kort, kanske redan inom en vecka, skall få höra
"les énormes bêtises du Barbe Bleu om de la grande
Duchesse" – I sanning det är hårdt, men det är det
XIX århundradets smak. – För närvarande håller
jag på med en kompositions uppgift, full af oläsligt
gräslighet. "Då Nero skickat ut sina legoknektar att
mörda sin moder, Agrippina, flyr den enda qvinna
som kunnat beskydda furstinnan; denna
Agrippina
rifver
i förtviflad upp sin mantel och ropar till den
förste af mördarne: genomborra detta bröst, ty det
har näst en Nero." – . Jag har gjort det till en
nattscen, der råa krigarna skrattar och håna kejsarens
moder, blott en yngling bland dem sträcker nyfiket

och medlidsamt fram sitt hufvud – han är
icke nog förhärdad för att med hån kunna möta
den olyckliga qvinna i hennes sista ögonblick –
grupperingen är ungefär denna, och ehuru skizzen
Tack vara den uslaste
bland pennor blir mer
än ofullständig vill jag
dock teckna den.
Mamma frågar mig
hvad jag sjelf tänker
om mina kompositioner Nå väl: De äro bland
Om
de bättre, ha kanske mera elegans än några andras,
men saknar skicklighet i gruppering, kraft och fart.
Här finnes i natureller Peeters, de Beulen, Van
Rysel, Adams, Staffelaar som äro särdeles skickliga
och jag tänker alls ej på att jamnföra mig med
dem. – Hvad mitt måleri beträffar, så
råkar jag för hvarje ny tors i förtviflan. Jag
tycker mig vara petig, matt och rödgredelin i
färgen, mina målningar äro plätta o. s. v. allt fel
som tiden och arbetet kunna taga bort, men som
plågar en mycket då man lider af dem.
Den Antwerpiska koloriten är kraftigt, vacker
och kanske något svart i skuggorna. – Ehuru
detta fel är gemensamt för de unga målarne här
uppväges det dock af den förunderliga relief de
åstadkomma, den vackra teckningen och den
varma färgtonen i ljuspartierna. –
Suddig, obegriplig, –
förlåt mig älskade Mamma!

På concousen beror om jag besluter mig att
fara hit eller det, likaså vill jag genom bref
inhemta Beckers råd. – Paris och München äro
de två orter dit jag kunde fara, och jag skulle
väl obetingadt välja den förra då jag har Becker
och Lindholm der. Kamraterna mena att jag
nödvändigt bör stanna öfver sommaren här, men
jag vet ej om jag har någon särdeles lust dertill.
Allt detder är dock ännu så obestämdt att
jag ej har den ringaste aning om hvilket
beslut jag kommer att taga. Jag är nästan
säker om att man i Paris och München han lefva
för samma pris som här, – med hushållning natur-
ligtvis. – Berattelserna om Nyländingarnas
spektakel, om Milles myndighetsfirning, med
ett ord om allt det som tilldrager sig i Helsning
fors bland mina närmare bekanta intresserar
mig ofantligt. – Likaså gläder mig hoppet att
i alla fall få träffa Antells, om också
efter jul. I dag var jag hos Van Loon. Han
har fått en stor affär att ombesörja af Eklöf,
och funderade nu på att inlåta sig i dylikt
med Sundman och Kissleff i Hfors. – Han har
fått i sitt hufvud att Eknäs, genom sitt läge vid
hafvet, borde vara en stor exportort, men jag
har ej hört talas derom. Kan hända att oläsligt
Hultman o. a drifva stora affärer, men staden och
Ekenosiena är ej kända för något särdeles framåt-

kridande, vara sig i commerciella eller sociala fall. –
Min kamin brinner fortfarande oklanderligt och
värmer inom en qvart timme upp rummet –
I söndags afton sutto Cornet och jag här från
kl 4 till 10 på aftonen vid kaminen abetande på
kompositionen. Jag råkar vanligtvis alltid med
Vallonerna (Conet är Vallon) i små dispyter angående
Wiertz, hvilken af hans landmän anses för
århundradets största målare med Paul de la Roche,
Kaulbach, Cornelius, Gallart o. a för ögonen kan
jag aldrig gå in derpå. Med franskan går
det nu litet bättre (dock ej på långt när så
som tyskan), jag pratar i allehanda ämnen, och
gör de dummaste bockar i verberna, i användnin
gen af en, y och ne, – men låter mig ej störas
deraf. – ibland är jag dummare än vanligt,
och då går det tvärt inte. Det är i alla fall ett
svårt språk, och man måste känna dess gramma-
tik grundligt, för att kunna tala det. – Mycket
svårt är det att förstå alla de bonmots och chic- ord
som begagnas, och som aldrig återfinnes i något
lexicon. – Och nu älskade, goda Mamma, tar
jag farväl för denna gång helsa alla från mig
och förlåt mina kråkfötter. Jag hoppas att
Ellens tandvärk är öfverstånden nu. I början led
jag af samma onda under oläsligt
några dagar
här. –
Mammas egen
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; fem dagar verkar det ta för brev att komma fram.

    Alexandra Edelfelt
  • En afton var Frédéric Matthæi, herr Schoultz och Edelfelt hos Carl Scriber: Scriber deklamerade sånger ur Nikolaus Lenaus Faust, Heine, Anastanises Grini [?]; Schoultz spelade violin och Edelfelt sjöng några svenska visor.

    Heinrich Heine Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Nikolaus Lenau Faust
  • "På utländsk botten" framgår det klart hur övervägande tysk den nordiska bildningen är, även om skandinavismen tryckt sin prägel på densamma; tyskarnas svärmiska, romantiska och heroiska lynne återspeglas i nordborna; den tyska politiken har gjort att de inte kan sympatisera med tyskarna som nation; Scriber och Matthæi är emellertid allt annat än preussiskt sinnade.

    Saksa Karel Scriba Frédéric Matthæi
  • Samma herrar och Jozef Van Rysel kommer till Edelfelts på lördag.

    Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Carl Scriber har rått Edelfelt att flytta från hotellet, likaså Sidney Adams, men det är billigare att bo kvar; Edelfelt har fått växeln som Alexandra Edelfelt sänt.

    Alexandra Edelfelt Karel Scriba Sidney Adams
  • Edelfelt är ledsen över att inte kunna effektivera Calle Holms beställning.

    Carl Holm
  • I lördags på kung Leopold II:s namnsdag var Edelfelt på teater med Emile Claus och Joseph Cornet: de såg Les plaideurs av Jean Racine och Horace av Pierre Corneille; störst behållning hade Edelfelt av Frankrikes största tragedienne Mademoiselle Agar i rollen som Camilla i den senare pjäsen.

    Émile Claus Joseph Cornet Pierre Corneille Jean Racine Agar Leopold II
  • Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.

    Suomi Pariisi Belgia Pohjoismaat Antwerpen Molière Émile Claus Pierre Corneille Johann Wolfgang von Goethe Jean Racine Claus Frédérick Lemaître Rachel Félix
  • Edelfelt läste recensionen av teaterstycket i le Précurseur, vilken var mycket bra; Monsieur Claus anmärkte med en suck att på samma scen där Antwerpens elit hade fått se Pierre Corneilles storartade stycke inom kort skulle få höra de enorma dumheterna i [Jacques Offenbachs] "Barbe Bleu" eller "La Grand-Duchesse [de Gérolstein]"; "I sanning det är hårdt, men det är det XIX århundradets smak", skrev Edelfelt.

    Antwerpen Pierre Corneille Claus
  • Edelfelt håller på med en kompositionsövning: "Då Nero skickat ut sina legoknektar att mörda sin moder, Agrippina, flyr den enda qvinna som kunnat beskydda furstinnan; denna Agrippina rifver i förtviflan upp sin mantel och ropar till den första af mördarne: genomborra detta bröst, ty det har närt en Nero."

    Nero Agrippina
  • På Alexandra Edelfelts förfrågan anser Edelfelt att hans kompositioner är bland de bättre, de har kanske mera elegans än några andras, men de saknar skicklighet i gruppering, kraft och fart; Edelfelt vill inte jämföra sig med Peeters, Pieter Frans de Beulen, Jozef Van Rysel, Sidney Adams och Nicolaas Staffelaar, som alla är särdeles skickliga; sitt måleri är han inte alls nöjd med.

    Alexandra Edelfelt François [?] Peeters Sidney Adams Jozef Van Rijssen Pieter Frans de Beule Nicolaas Steffelaar
  • Karaktärisering av den antwerpiska skolan: "Den antwerpiska koloriten är kraftig, vacker och kanske något svart i skuggorna. – Ehuru detta fel är gemensamt för de unga målarne här, uppväges det dock af den förunderliga relief de åstadkomma, den vackra teckningen och den varma färgtonen i ljuspartierna.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Det beror på concoursen [tävlingen] vart han reser; han vill också brevledes fråga Adolf von Becker om råd; han kunde fara både till Paris och München, och väljer hellre Paris då Becker och Berndt Lindholm är där; kamraterna uppmanar honom att stanna i Antwerpen över sommaren.

    Pariisi München Antwerpen Adolf von Becker Berndt Lindholm
  • Edelfelt har fått höra om de nyländska studenternas "spektakel" [spex].

  • Allt som försiggår i Helsingfors intresserar ofantligt, bl.a. Mille (Emil) Cedercreutz myndighetsdagsfirande.

    Helsinki Emil Cedercreutz
  • Edelfelt hoppas få träffa Antells, om också efter jul.

    Kasten Antell Emelie Antell
  • Edelfelt var i dag hos Joseph Van Loon, som gjort en stor affär med August Eklöf och funderar på att knyta affärskontakter med Carl Sundman och Feodor Kisileff i Helsingfors; Van Loon anser att Ekenäs borde vara en stor exportort, bara konsul Frithiof Hultman bedriver affärer där.

    Helsinki Tammisaari August Eklöf Joseph van Loon Feodor Kiseleff Carl Wilhelm Ignatius Sundman Frithiof Hultman
  • Kaminen brinner fortfarande oklanderligt och värmer upp rummet.

  • Edelfelt har arbetat med vallonen Jospeh Cornet på kompositionen; han råkar ofta i dispyt med vallonerna om Antoine Wiertz, som de betraktar som århundradets största målare; Edelfelt kan inte gå med på detta med Paul de la Roche, Wilhelm von Kaulbach, Peter von Cornelius, och Louis Gallait för ögonen.

    Wilhelm von Kaulbach Antoine Wiertz Paul Delaroche Joseph Cornet Louis Gallait Peter von Cornelius
  • Franska är ett svårt språk; Edelfelt behärskar tyskan bättre men pratar på trots grammatikfel; det är svårt med modeord och småord som inte hittas i något lexikon.

  • Edelfelt önskar Alexandre Edelfelt farväl och hälsar alla; han hoppas att Ellen Edelfelts tandvärk gått över, han hade också tandvärk några dagar i början av sin vistelse.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt