Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

transportmedel entreprenörer personlighet ornamentik arkkitehdit insinöörit juhlat Jumala juomat kirjeet kritiikki kuolema kustantajat kuvanveisto linja-autot luonteenpiirteet lyriikka maailmannäyttelyt näytelmäkirjallisuus norjalaiset päivälliset pohjoismaalaiset ruotsalaiset sää seuraelämä sukulaiset suomalaiset suositukset taide talous tanskalaiset viinit vuokra-asunnot

Paris d. 12 maj 78
Älskade Mamma
Det är icke första gången som Mammas bref försatt mig
uti det ypperligaste lynne. Jag känner mig likaså glad
och lycklig nu, som jag varit uttråkad och hängfärdig
under dagen, trots det alldeles makalösa sommarväder
Mammas sorglustiga relusioner öfver Runebergsfesten
roade mig mycket, likaså så hvad Mamma säger om
stränghet – Ack hvad jag ändå känner igen mig sjelf
allt detta. Hvad jag ändå Mammas kött och blod. –
Denna likhet gläder mig – Ofta då jag anser mig sjelf
alldeles eländig, ovärdig en sådan mor, då tänker
jag på att jag väl ändå har grunden god, efter
jag härstammar från Mamma. – Tro mig, denna
allt eftergifvande miliket i omdömet, (för att åter
komma till det ämnet) är ofta ett bevis på oför-
måga i omdömet eller slapphet i viljan. – Jag
tror som Onkel Brasig att man icke kan älska
utan att hata – icke personer, men ting. – Oförstår
folk ta ofta ett strängt omdöme som en personlig
kritik, men den som känner lifligt känner med sig
att han ej kan annat än innerligt nedrakla det
han anser dåligt och fördomligt, om han vill vara
sann. – Alla de som njuta af allt det halfva
någotsånär behjelpliga i lifvet som i poesin och konsten
äro skenbarligen lyckliga – men kan deras jamma,
fädda, förnöjda lycka uppvägas af ett enda ögonblig
estas öfver det verkligt stora d. v. s ett enda af
dessa lyckliga tillfällen då vi känna oss gudaborna,
då Gud sjelf i sin höghet talar till oss vara sig i
en väns öga eller i skaldens ord. –
Och jag säger: i alla dessa stunder af fröjd,
af verklig, ren fröjd, har min älskade mors
bild stått framför mig klar och lefvande, jag
har kännt mig genomströmmas af kraft vid

medvetandet att ega detta stod vid min sida.
Och derföre ber jag Gud att han måtte rosenströ
den väg, min mor! Drabbe olyckan och profningar
mig, jag är icke bättre värd, och jag har redan
haft för mycken lycka i detta lif, som ändå måste
medföra sorger för alla – men måtte min goda
älskade Mamma skönas, och måtte jag en gång
bli hennes stod, så visst som jag nu är hennes
hupp.
Tacka Anni för hennes löfte att skrifva –
Berthas fyndiga verser frampressade, i all
deras komiska godmodighet, en tår ur mitt öga
Mitt dåliga humör i dag på förmiddagen kom sig
deraf, att jag redan få flere dagar sedan
fått mig tillskickad en liten svensk ornaments-
hulptör, med rekommendationsbref från Norstede
et Soner d.v.s. Doktor Laurin, som jag så mycket
fäst mig vid och som visat mig så ovanlig vänlighet
Jag har nu redan sett min pupill nomine Carlo
tre gånger, och icke lyckats, trots pourparlers med
Baude, Wrighet och Nordström, ge honom något godt
rid. – Idag kom han helt naivt fram med:
Herr Edelfelt vet välan att doktorn dött några
dar förrän jag reste – Dött!, Lausin, som för
några månader sedan skref att han var dålig,
är således död, och detta hittade civis Carlsson
ej på att berätta förrän nu. – Jag bevarar
alltid honom i mitt minne som en af de menniskor
som bevisat mig den största personliga välvilja,
en vänlighet som gick från hjertat.
Jag hade emellertid stämt möte med Wright
ät

en
hvilk
fart
Så Gr
med
detta
stod
och
Ar
o
e l
de
är
icke
ets
tåg
värar

itto
ingen
ite
da
et
et
ighet
n
ette
ar
menniska
lja,
Utiska
a
på Café de la regenie, för att af honom få
en adress på en svensk ornamenstskulptör till
hvilken vi kunde skicka C. Wright lät temmelig
länge vänta på sig och detta retade mig ytterligar
Så mötte vi ett ögonblick statsrådinnan Willebra
med son och dotter samt unge hjelt på gatan – nå
detta var ju snarare gladt är sorgligt, och så
stodo vi en half timme i den stikande solkettan
och väntade på en half plats i en omnibus för
att fara till expositionen. Jag ville näml. se kraft
och kasta en blick i den tyska afdelningen, som
i går öppnats. Sedan jag sett de tyska konst-
verken väntade jag på Krohn i 2 timmar
alltid lockad att stanna af falska löften – den
ena eller den andra af de danske som trodde
att han skulle komma strax. Att vänta i vänlig-
ga fall är förfärligt men att vänta vid ingånger
till den danska afdelningen i expositionen är
dödande isynnerhet enhet och dammig dag som
denna. Jag kan ej begripa hvad Krohn flyger
för som ett torrt skinn utan en half minuts
läst eller ro – d.v.s. jag begriper nog att han
gör det, men jag kan ej fatta hur han, som nu
fredan klagar öfver många jern i elden, ännu
påtagit sig annat bestyra som alls ej komme
honom vid och hvarför han har skam till tack,
Han har näml. i går, till stor sorg för alla för-
nuftigas bland hans vänner åtagit sig att slut-
föra arbeten i en del i industriutställningen
Entressienören reser näml till Köpenhamn och
arkitekten Dahlerup till Spanien. Krohn är
så ytterst god och kunde ej neka – Nu äro
de resta, och han har detta bråk – för ingen
ting. Vore det endast bråk, så vore det ännu
drägligt, men det blir ansvaranska och det är
vårare. – Krohn är en för bestyrsam natur

han åter sig får mycket och är sagdt, hvarten
hat ögonblick vid förtviflans rand. – Jag kan
ej säga huru ledsen jag är att han gått
och åtagit sig detta tråkiga bestyr. Detta
dad begicks i går afton, då jag, sedan jag
lemnat honom, gick till Runebergs på ett ögon-
blick. – Att få se honom nu på långa tider.
blir väl ej tänkbart. Åtminstone kommer han
vara tillsammans med
de få gånger jag får
honom under de närmaste 14 dagarne, att vara
pinegal i hovedet". Det är icke patriotism
och icke speciel vänskap som gjort att han åtagit
sig detta – bara att han ej velat reka, en slag
naturligt, inneboende godhet som ej kan säga nej.
tisdag d. 14. Hvad var det jag sade: Krohn har
tagit sig vatten öfver hufvudet, och hinner ej göra
allt der han åtagit sig. – Som han redan för flere
dagar sedan hyrt rum i närheten af ut-
ställningen, men ej haft tid att flytta, så flyttade
såg för honom i går. – I dag har jag lofvat be-
styra om ett blått tyg till soffan i danska
afdelningen, samt dessutom å Krohns vägnar träffa
några personer. Jag tager derföre om några
ögonblick en vagn och rullar af kors och
tvärs i Paris för att tala med krets och platta
I går väntade jag hela eftermiddagen för att
få ge honom nycklarne till hans nya loge-
men och tillika förklara hvilka dörrar de
läsa upp. Kl. 3 såg jag honom ett ögonblick.
men han hade ej tid, kl. 12 och kl 2 7 sedan
skulle han igen på middag med danskar.
Jag kan ej neka att danskarnes förskräckliga
bråk för deras lilla utställning förefaller mig

komiskt – deras intriger och partier inom
bestyrelsen deras evigt vrövl! Krohn säger
att det är just för att göra ett slut på detta
vroul som han åtagit sig att vara Dahlerups
efterträdare såsom arkiteste en chef, men
vet ej om han sjelf åtminstone vänner de
Gustaf Philip kom igår och
på. –
Berndtson och jag togo emot honom på
bangården – han hade skrifvit om sin ankoms
till Bson) skaffade honom in på Hôtel Monterger
derifrån han emellertid ytter i dag, finnan
de att det är för dyrt. Gubben är sig icke
här som öfverallt. – Hans toilett är om möjligt
mera sans façon här än i Hfors, och hvad
som förvånar mig att han med sin nedfläckades
sock och halmhatt tågade till Koechlins, då ha
så gerna kunnat vänta några dagar.
afton åto vi middag med honom och
I går
Antell. Berndtson och jag anstälde vid promenades
hemåt betraktelser öfver indelskatten och taktlös-
het – hvilket ibland kommer Antell till läst, han
såsom rik gentemot oss fattiga. Jag kan ej säga
annat än att han varit ytterst rikostig mot
mig – men det är ändå förödmjukande då
man ser hvilket pris han sätter på sin god-
het. – Hela diskussionen uppkom af en små
sak. Antell beställde några butiljen vin under
middagen utan att fråga oss om vi ville ha, och
vi fingo ändå repartisera allt vid betalning
Sådant der kan ej beskrifvas – det kännes.
Jag är olyckligtvis så att jag hellre begär
en dårskap, iklar mig utgifter som äro öfver mina
tillgångar än att synas småaktig. Jag blir
heller aldrig rik – men hvad gör det? Min

far hade ett generöst och liberalt sätt och
jag må hundra gånger säga mig att det är
känka
vanvett att vara så de man ej har råd, så gå
jag ändå allit mina sympathier åt dem som
äro large, såväl i penninga affärer som idéer
Hos Antell är det nästan omärkbart, men
ändå så mycket att det såra finkänsliga perso-
ver. – Vet Mamma, att Berndtson ändå
är en utmärkt pojke, finkänslig, med
en ädel botten, trots den otillgängliga ytan.
vet att de allra flesta misskänna
Jag
honom, men jag känner honom tillräckligt
för att sätta färde på honom nu. Hans omdö-
men om personer och ting äro ovanligt skarpa
och berg rigtiga, – och jag står i stor skuld till
honom för det han, nästan lika mycket som
Krohn säger mig sanningen. – Derföre litar
jag också på att det är mening i då Krohn
eller Berndtson för unders skull säga något
berömmande om mig.
I går på utställningen gjorde jag bekantskap med
en svensk ingeniör Dahlerus, en helt ung man än
slärd vid svenska kommissioner, som hade ett bref från
mig från faster Hermanine, hvars gudson denna
Dablern är. Han kommer att stanna när
Detta 4 månader och ser mycket hygglig ut.
Jugène Wolff är här med sin den som ser ut som en
4 års flicka – finnar så att det hvimlar
svenskar, norrmän och danskar i många
tusental
Farväl nu för denna gång – Mamma ser huru
nyttigt mig tid går – nej om några dagar måste
jag få arbeta igen annars blir jag galen. Farväl
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt känner sig än en gång upplivad av Alexandra Edelfelts brev; han roades av hennes sorglustiga reflektioner över Runebergsfesten och hennes ord om stränghet i omdömet; i dessa saker känner han att han är av Mammas kött och blod.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt
  • Den allt eftergivande mildhet i omdömet är ofta ett bevis på oförmåga i omdömet eller slapphet i viljan; Edelfelt tror som Onkel Bräsig att man inte kan älska utan att hata – inte personer, men ting; folk tar ofta ett strängt omdöme som en personlig kritik, men den som känner livligt måste nedsabla det som han anser dåligt om han vill vara sann.

    Bräsig
  • Det finns de som njuta av det medelmåttiga i livet; kan deras jämna, fadda, förnöjda lycka uppvägas av ett enda ögonblicks extas över det verkligt stora, ett enda av dessa tillfällen då Gud själv i sin höghet talar till oss, vare sig i en väns öga eller i skaldens ord.

  • I alla stunder av verklig, ren, fröjd har Alexandra Edelfelts bild stått klar och levande framför Edelfelt; han har genomströmmats av kraft av att veta att han äger hennes stöd.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ber till Gud att han skall rosenströ Alexandra Edelfelts väg; han hoppas olyckor och prövningar drabbar honom men skonar Mamma, och att han en gång blir hennes stöd och inte bara hennes hopp.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tackar för Annie Edelfelts löfte att skriva; Bertas komiskt godmodiga verser var rörande.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • En liten svensk ornamentsskulptör Daniel Carlsson har kommit med rekommendationsbrev från Nordstedt & Söner, d.v.s. doktor Albert Laurin; trots att de träffats tre gånger och pourparlers [haft överläggningar, förhandlingar] med Charles Baude, Ernst Nordström och Magnus von Wright har Edelfelt inte lyckats ge honom något gott råd.

    Charles Baude Ernst Nordström Albert Laurin Magnus von Wright Daniel Carlsson
  • Edelfelt är upprörd över att civis [medborgare] Carlsson inte förrän i dag berättade att doktor Albert Laurin är död; Laurin är en av de personer som bevisat Edelfelt den största personliga välvilja; Edelfelt hade stämt möte med Magnus von Wright på Café de la regence, för att få en adress på en svensk ornamnetsskulptör som de kunde skicka Carlsson till.

    Café de la Régence Albert Laurin Magnus von Wright Daniel Carlsson
  • De mötte statrådinnan Sofia von Willebrand med son och dotter, samt unge Hjelt på gatan.

    Sofia von Willebrand Reinhold von Willebrand Alice von Willebrand Hjelt
  • I stekande hetta fick de vänta på en överfull omnibus för att fara till expositionen [världsutställningen]; Edelfelt ville se Pietro Krohn och titta på den tyska avdelningen som öppnats föregående dag; Krohn har mot bättre vetande åtagit sig att slutföra arbetena i en del av industriutställningen, i och med att entrepenören reser till Köpenhamn och arkitekten Wilhelm Dahlerup till Spanien; Krohn är en för bestyrsam natur och kan inte säga nej; han åtog sig detta tråkiga bestyr föregående kväll då Edelfelt lämnat honom för att gå till Runebergs ett ögonblick; det innebär att Krohn de närmaste 14 dagarna kommer att vara "pinegal i hovedet" [galen i huvudet] av allt arbete.

    Kööpenhamina Espanja Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg Vilhelm Dahlerup
  • Brevet fortsatt tisdag den 14 maj.

  • Det var som Edelfelt fruktade: Pietro Krohn har tagit sig vatten över huvud och Edelfelt har hjälpt honom; Edelfelt flyttade Krohns saker till dennes nya logement, skaffade ett blått tyg till soffan i danska avdelningen och åkte kors och tvärs i Paris för att å Krohns vägnar träffa några personer; Edelfelt tycker att danskarnas förskräckliga bråk för deras lilla utställning är komisk, deras intriger och partier inom styrelsen; Krohn säger att det är för att göra slut på detta vrövl [tjafs] som han åtagit sig att vara Vilhelm Dahlerups efterträdare som architecte en chef [ledande arkitekt].

    Pariisi Pietro Krohn Vilhelm Dahlerup
  • Gustaf Philip Armfelt har anlänt; Edelfelt tog emot honom tillsammans med Gunnar Berndtson, som ordnat rum åt honom på Hôtel Montesquiou; "gubben" flyttade ut följande dag för att det var för dyrt; Armfelts toalett är mera sans façon än i Helsingfors; Edelfelt förvånade sig över att Armfelt tågade med sin nedfläckade rock och halmhatt till Koechlins; de åt middag med Herman Frithiof Antell; på hemvägen diskuterade Edelfelt och Berndtson Antells taktlöshet; Antell som är rik hade beställt in buteljer utan att fråga de andra, men de hade ändå måst dela på kostnaderna; Edelfelt begår hellre en dårskap än syns småaktig och betalar därför utgifter som övergår hans tillgångar; Edelfelts far hade ett generöst och liberalt sätt och även om det är vanvett att vara så skänker Edelfelt alltid sina sympatier åt dem som är "large" [storsint] i såväl penningaffärer som idéer.

    Helsinki Hôtel Montesquiou Gunnar Berndtson Carl Albert Edelfelt Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Herman Frithiof Antell Emma Koechlin-Schwartz
  • Edelfelt berättar för Alexandra Edelfelt att Gunnar Berndtson är en utmärkt pojke, finkänslig, med en ädel botten, trots den otillgängliga ytan; Berndtsons omdöme om personer och ting är skarpa och riktiga; Berndtson säger i nästa lika hög grad som Pietro Krohn Edelfelt sanningen

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Gunnar Berndtson
  • På utställningen gjorde Edelfelt bekantskap med en ung svensk ingenjör Dahlerus, som är anställd vid svenska kommissionen och kommer att stanna i 3 eller 4 månader; Dahlerus hade ett brev till Edelfelt från faster Hermanine Edelfelt, vars gudson Dahlerus är.

    Hermania Edelfelt Carl Gustaf Dahlerus
  • Eugène Wolff är i stan med sin fru som ser ut som en 14 års flicka; det vimlar av finnar, svenskar, norrmän och danskar.

    Eugen Wolff Adèle Julia Wolff
  • Edelfelt säger farväl till Alexandra Edelfelt; han blir galen om han inte får måla snart.

    Alexandra Edelfelt