Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

färger (material) flaamit kansanluonne kaunokirjallisuus keisarit kirjeet kuvataideoppilaitokset lämpötila olut opinnot sää sanomalehdet seuraelämä sodat taide taiteilijat talous tietokirjallisuus tilaukset vaatteet vallonit ylioppilaat

Antwerpen d 24 Nov. 73.
Förlåt dessa hieroglyfer!
i hast
Atte.
Älskade Mamma!
Likasom Mamma sade sig blifvit öfverrastad af
mitt bref, likaså blef jag gladt surpriserad, då jag på
lördagsmorgonen fick summa summarum 4 bref d. v. s. ett
från Mamma, ett från Morbror Gustaf, ett från Leonard
och paketet med tidningarna. – vanligtvis får jag
brefven och måndag eller tisdag morgon, och det var der-
före en ovanlig fägnad jag hade på lördagsmorgonen.
Älskade Mamma, jag ville gerna skrifva hela ark
om mina intryck och reflexioner dagligen och stund-
ligen här, men då jag på en ledig stund sätter mig
ned för att tala med Eder derhemma, och sedan
ögnar igenom mitt opus, finner jag att jag endast
kommit fram med relationer öfver det som passerat
under veckans lopp. Olyckligtvis får jag aldrig
tillfälle att genast besvara Edra bref just då
jag helst ville sätta mig ned, för att för en stund
lefva mig in i hemmets lif, för att hjertligt få
tackar Eder för edra bref, just då passar det
förkastliga klockspelet på, att genom sin martha
ouverture påminna mig om att Klockan är 9 slagen
Och tiden således inne att begifva sig till akademin –
I förrgår, lördagsafton voro hrr Scriba, Matthæi, Schultz
och Van Ryssel hos mig. – Det var en rolig afton.
Scriba deklamerade eller uppläste åter stycken ur Oläsligt
Savonarola, die Albigenser o. a. – vi pratade om allt –

möjligt, med ett ord aftonen förflöt angenämt och
trefligt. Trakteringen bestod af thé, smörgåsar, och cigarrer. –
Tråkigt var, att Mr Cornet, som i allmänhet är en
litet efterhängsen och inbilsk menniska, objuden satt
hela aftonen hos mig. – Van Ryssel förstår, genom sitt
dagliga umgänge med Matthæi och Scriber, mycket bra
tyska, men Cornet icke. Han satt derföre och såg tråkig
ut hela tiden. – Häromdagen hade jag en dispyt med
denne Cornet på Akademin. Vi kommo att tala om
nu lefvande största kolorister. Jag invände att det i
Så fall var rätt egendomligt, att han ej var särdeles be-
kant utom gränserna af Belgien, och citerade som exem-
pel, att jag blott 2 eller 3 ggr hört hans namn nämnas
förrän jag kom till Antwerpen. – Då Cornet med en
impertinent ton förklarade, att han och Van Lerius ej rådde
för att jag ej hade reda på samtidens förnämsta artister
blef jag rasande, och påstod, med stöd af det jag sett
af van Lerius hand, att han alls icke var någon stor målare
om han och kunde kallas en skicklig sådan. Nu var
dispyten i full gång. Lyckligtvis fick jag snart en
hel mängd på min sida, och Cornet blef grundligt
slagen. – Det är märkvärdigt hvad alla dessa valloner
likna hvarandra till lynnet. Stora ord, ett ovanligt
sjelfmedvetande och fabelaktiga historier om egna
bedrifter, se der de mest karakteristiska dragen Matthæi
anmärkte ganska rigtigt en gång, att om man verkligen
skulle tro allt hvad som herrar Academici berätta
om sig sjelfva, man kunde tro sig vara försatt vett

utvaldt sällskap af alla tidens största mästare.
Modesti och anspråkslöshet duger icke mycket, och man
inger ej mycket respekt hos dylikt storpratande herrar
om man ej kan citera den eller den utmärkta taflan
som man målat, det eller det priset man fått för sina
mästerverk. – Så snart fråga blir om Wiertz, äro Vallona-
na som förryckta. De taga ingen reson, förklarar Wiertz
(som naturligtvis var Wallon) för verldens största konstnärs
snille, utan fel och brister. Till och med hans otroligt
stora egenkärlek försvaras och upphöjes till dygd. – Endast
hycklare antaga anspråkslöshetens mask, säger man, det
stora snillet, medvetet om sin styrka, rädes icke att öppet
uttala de tackar det hyser om sig sjelft. –
I går
(söndag)
var jag hela aftonen hos Matthaei med Scriber
och Van Ryssel. Det var en utmärkt angenämt afton.
V. R. spelade flöjt, makalöst väl, och vi andra pratade, skrattade
och drucko äkta bayriskt öl. Mamma må för ingen
del tro att jag nu slagit mig på lättja och sällskapslif.
I går, söndag arbtetade likväl rundt fyra timmar på min
perspektivritning och en och en half på kompositionen.) Scriber
är ovanligt hygglig och intelligent. Han har nu en
mycket inbringande plats som tecknare och litograf på den
förnämsta oläsligt här; arbetar derföre dagligen 8 timmar
med littografi, och 3 på akademin dagligen summan 11 timmar.
Det är verkligen roligt att vara tillsammans med honom.
Han är oläsligt utan att vara svulstig, skrifver vers
utan att vara literär snobb, och är sjelfva anspråkslöshetens
Han har nyligen tecknat några skizzer i mitt album utmärkt
bra och lustigt. – Likaså behagade han mig emedan han

(han är hemma från Darmstadt)
han alls ej är någon preussare. – Han hyser högst ringa
respekt för Kaiser Wilhelm och Bismarck, och ehuru jag nu
varit bekant med honom två à tre veckor, fick jag först
i går veta, att han varit med i kriget, något som en annan
tysk gerna vill skryta med. Han sade sig sjelf före kriget
varit den största svärmare för krigiska bragder, men sedan
han sjelf sett hungern, eländet, sjukdomen, förtviflan
och fasorna under ett fättåg, afskyr han ingenting så som
fejd och örlog.– – – hjertligt glad är jag öfver det
hopp om en beställning af Eklöf, som Morbror Gustaf
ger mig. Det är sannt, jag har tur i många fall, och jag
är tacksam derför. – Dock gör det mig ondt att ej före
mars månad kunna måla ett streck. – Odmjukhet, ödmjuk
het!, säger Morbror G. – Jag känner mig verkligen ödmjuk
här, ofta usel, oduglig och oläsligtaktig" och ingenstädes
har mina möjligen groende stora tankar om mig sjelf blifvit
grundligare stukade än här. Jag anser mig derföre också
generad att antaga beställningar, som jag icke kommer
att utföra så som jag ville det, i brist på tid och
studier – – I akademin bråkar jag dugtigt med mina
torser. – Än blifva de svarta i skuggorna, än smutsiga
i ljuspartierna, att skefva i teckningen med ett ord
jag plågar mig rätt dugtigt dermed. En vecka
posera en modell. – i morgon begynna vi måla en
ny. Några af eleverna måla saker som äro under
allt kritik, ja det gifves dem, som ritat på målare
klasser 2ne år, och det frambringa det rysligaste
kluddverk. – Det är emellertid en klen tröst att
det drifves dem, som äro svagare än min sjelf. – –

Min sista komposition berömde de Keyser för utförandet
ehuru han hade ett och annat att anmärka mot grupperingen
likaså var Geefs nöjd med mitt tête d'expression – Vi hade
att framställa Jakob, då han ser sig bedragen i sitt hopp
att få Rachel. Jag hade gjort en judisk typ, klädt den
i en sorts orientalisk drägt och inlagt så mycket vrede
och förvåning i dagen som möjligt. –
Med de anatomiska studierna och ritningarn har jag
ännu ej börjat på fullt allvar. I denna vecka ritar jag dock
mitt första skelett. Matthei har hemma hos sig icke alle-
nast ett skelett, utan också tre écorchéer" (muskel-oläsligt)
en massa gipsaftryck af anatomiska preparater o. d. Med
sådana materialer är det lätt att studera. – Kan man
också köpa allt möjligt för pengar, så är det dock omöjligt
att skaffa sig talent på detta viss. Jag finner nämligen
Matthæis anlag icke särdeles stora. Visserligen har han
börjat sent, haft dåligt lärare i Tyskland o. s. v., och
vant sig vet ett rasande maner, – allt förhållande som
försvåra framstegen. – Jag är nöjd med att jag börjat
mina allvarliga studier nu, vid 19 år, icke förr och icke
senare. – Det tyckes dock bevisa sig, att det egentligen
är dessa år, det 19, 20, 21, som man lär sig det mesta, och
egendomligt är, att i naturklassen endast en, d. v. s. de Pape,
är yngre än jag, ehuru de hållit på sedan 12 13 års
ålder.
pojkar. – – Några rigtigt akademiehästar finnes här
också d. v. s. sådana, som oklanderligt kunna måla ett
hufvud, en tors eller teckna en figur,
efter modell
men icke kunna, om
man än slogo ihjäl dem, frambringar något eget,
teckna en liten croquis eller karrikatur. Dessa äro

offer för Akademiebildningen, som ehuru god och
nyttig i och för sig sjelf, bestämdt blir skadlig då
den drifves för långt. Följden är, att dessa akademister
sedan de ändtligen tröttnat att år ut och år in sitta
på skolbänken, – aldrig kunna måla en tafla,
och ännu mindre skapad något stort konstverk –
– Likasom den puerila beundra för Wiertz stundom
förargar mig, likaså är det
oläsligt
retande att höra de
ytterst vigtiga förkastelse-domar som fälles af dessa några
hyperesthetici vid akademin öfver den moderna konsten
specielt den franska. Paul De la Roche är söt och
Sentimental, Horace Vernet en soldat och ingen målare,
o. s .v. – Detta dumma prat är så mycket förargligare,
då man med säkerhet vet, att de myndiga domarena
aldrig sett några bilder af dessa mästare, och endast
apa efter Wiertz, som också icke kunde tåla den
franska konsten, af det enkla skäl, att han flere
gånger blef refuserad vid expositionen i Paris.
Likaså kan man få höra att Cornelius, Kaulbach
o. a. som kompositörer ej kunna mäta sig med den
evinnerliga Wiertz. – Betraktar man Vallonernas skizz-
böcker, så innehålla de endast allegoriska dumheter,
allt misslyckade kopior efter samma stora Wiertz.
Satan, vansisnet, förtviflan, o. d. storheter i mennisko-
gestalt spela en väsentlig, rol i detta kluddverk –
Som sagdt, i allt hvad konst anbelangar, kommer
jag mycket bättre öfverens med flämerna, än med
deras franskastalande landsmän. – Det sunda, förnuftiga
är alls ej att förakta i konst, likaså litet som

man kan hjelpa sig derförutan i det dagliga lifvet.
Jag kunde ej hålla mig från skratt då Mr Cornet
på fullt allvar berättade huru det går till då
han komponerar – Lampan skrufvar han ned,
tänder än sin pina, och söker helt och hållet sätta
sig in i sitt ämne så sitter han och väntar tills
inspirationen kommer öfver honom, då rusar han upp
skrufvar upp sin lampa, och tecknar sin komposition
just så som han ser den i sin snillrika fantasi!
Är detta ej fånigt? Jag är säker på att Rubens och
Rafael ej hade så mycket bråk då de först skizzerade
Descente de Croix eller sixtinska madonnan, och dock
tror jag mig kunna påstå att dessa saker äro bättre
än Mr Cornets snillefoster. – Dubois är af samma
skrot och korn, om han också är ofantligt mycket
mera intelligent och bildad än Cornet, Beaudouin
Blain m.fl. hvad de allt heta. Jag blir rigtigt nervös
då han börjar orera Claus har också gifvit honom
det betecknande namnet l'humanité, emedan han minst
tre gånger i hvar mening begagnar detta ord. —
– Af Leonards bref märker jag att det varit
roligta tider inom studentkretsarne. – Till Lulle,
och Antell håller jag på att skrifva nu som bäst.
och om Mamma träffa någon af dessa herrar, så
bed dem icke bli rasande på mig för min tröghet
att skrifva. – Under det ni haft smällande kallt
i oläsligt, är här allt 2 3, 4 grader varmt, regn
och slask. Jag har aldrig sett så smutsiga gator i
mitt hela lif, som här i Antwerpen. – Dimman ligger

sig snart sagdt hvarje morgon öfver staden och
Schelden och hafvet göra klimatet fuktigt och obehagligt.
– En paletå eller rock har jag ännu ej köpt,
emedan jag ej har något specielt behof af en sådan,
och emedan jag ej haft tid att löpa i magasinerna.
Pengar har jag derföre mer än tillräckligt. 200, mk
i vexel, 100 i sedlar, 80 i guld. – Färger går dugtigt
åt här, och jag får hvarje vecka köpa sådana för
2 à 3 frcs. – För resten känner jag mig mycket
nöjd och belåten då jag om aftnarna kommer hem
tänder än min präktiga brasa, och i lugn och
ro arbeta på någon svartkritskomposition, eller
perspektivisk konstruktion. Kartan öfver Antwerpen
skickar jag i morgon till Morbror Gustaf. Jag
kan tro att han många gånger sagdt om mig : lofvar
rundt och håller tunnt. Apropos ser Mamma
min Anatomie artistique någonstädes derhemma, så
skicka hit den under korsband, – förlåt tusen gånger detta
bråk som jag ställer till. Boken finner jag ej bland
mina effekter, och har således endera glömt den hemma
eller tappat den – Att Tajta trifs i Helsingfors,
ser jag af Mammas bref, likaså att mina snälla
systrar må väl och äro sig lika, från den största till
den minsta. Helsa alla bekanta hjertligt från
mig. – Mammas
Atte. –
P. S. Tycker Mamma att jag nödvändigt bör skicka hem
någon målning till julen? Det blir mycket svårt, ja nästan
omöjligt att få tid att måla något. – folk måtte väl inse
att då man studerar vid en akami, man då är fullt sysselsatt. –

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt var glatt "surprenerad" [överraskad] över att redan på lördagen få inte mindre än fyra brev: från Alexandra Edelfelt, Morbror Gustaf Brandt, Leonard Serlachius, samt paketet med tidningar.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Leonard Serlachius
  • På lördag afton var Karel Scriba, Frédéric Matthæi, Schultz och Jozef Van Rysel hos Edelfelt; Scriba läste upp stycken ur Nikolaus Lenaus Savonarola, Die Albigenser o.a.; aftonen förflöt angenämt och trevligt; trakteringen bestod av te, smörgåsar och cigarrer; Joseph Cornet var objuden med och satt och såg "tråkig ut" eftersom han inte förstår tyska.

    Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen Joseph Cornet Nikolaus Lenau
  • Häromdagen hade Edelfelt på konstakademien hamnat i en dispyt med Joseph Cornet, som ansåg att Jozef Van Lerius var en av Europas nu levande största kolorister; Edelfelt invände att Van Lerius inte var särdeles bekant utanför Belgiens gränser; Edelfelt fick en hel mängd på sin sida och Cornet blev grundligt slagen.

    Eurooppa Belgia Jozef Van Lerius Joseph Cornet
  • Vallonerna liknar varandra till lynnet: stora ord, ett ovanligt självmedvetande och fabelaktiga historier om egna bedrifter är de mest karakteristiska dragen; även Matthæi anmärkte en gång att på basis av vad herrar Academici berättar om sig själva kunde man tro sig befinna i ett utvalt sällskap av alla tiders största mästare; vallonerna blir som förryckta om någon vågar ifrågasätta Antoine Wiertz, som betraktas som världens största konstnärssnille.

    Frédéric Matthæi Antoine Wiertz
  • På söndagen var Edelfelt hela aftonen hos Frédéric Matthæi med Karel Scriba och Jozef Van Rysel; Van Rysel spelade flöjt och de andra pratade, skrattade och drack äkta bayerskt öl.

    Karel Scriba Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Alexandra Edelfelt får inte tro att Edelfelt slagit in på lättja och sällskapsliv; på söndagen arbetade han flera timmar på sin perspektivritning och komposition.

    Alexandra Edelfelt
  • Karel Scriba är ovanligt hygglig och intelligent; denne har en "inbringande" anställning som tecknare och litograf; Scriba är "geistreich" utan att var svulstig, skriver vers utan att vara litterär snobb och är anspråkslösheten själv; denne är alls inte någon preussare (kommer från Darmstadt) och hyser ringa respekt för Otto von Bismarck och Kaiser Wilhelm; först föregående dag fick Edelfelt veta att Scriba varit med i tysk-franska kriget, det är inget denne skryter med.

    Saksa Darmstadt Karel Scriba Otto von Bismarck Wilhelm I
  • Edelfelt gläder sig över att det finns hopp om en beställning av August Eklöf, vilken morbror Gustaf Brandt förmedlat.

    Gustaf Brandt August Eklöf
  • Edelfelt känner att hans tankar om sin egen storhet blivit grundligt stukade i Antwerpen; han känner sig generad att ta emot beställningar, då han ändå inte tycker sig kunna utföra dem som han skulle vilja; att måla torser plågar honom, färg och form vill inte lyckas; Nicaise de Keyser berömde hans senaste komposition; Jozef Geefs var nöjd med det senaste huvudet (Jacob och Rachel-tema); Edelfelt börjar med anatomin på allvar denna vecka genom att rita sitt första skelett; Frédéric Matthæi har ett skelett, tre écorchéer (muskel-män) och olika gipsmodeller hemma – allt möjligt kan man skaffa sig för pengar, förutom talang; Edelfelt anser att han själv börjat i lämplig ålder, endast Léon de Pape är yngre; akademiebildningen är skadlig då den drivs för långt.

    Antwerpen Kungliga konstakademien i Antwerpen Nicaise de Keyser Frédéric Matthæi Léon de Pape Jozef Geefs Jakob Rakel
  • Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Wilhelm von Kaulbach Rafael Peter Paul Rubens Antoine Wiertz Émile Claus Paul Delaroche Joseph Cornet Pieter Frans de Beule Maria Peter von Cornelius Jules Dubois Horace Vernet Jean Beaudouin
  • Av Leonard Serlachius brev framgår att det varit glada tider inom studentkretsarna; Edelfelt håller som bäst på att skriva till Lulle (Julian) Serlachius och Axel Antell och säger till Alexandra Edelfelt att be dem inte bli rasande på hans tröghet.

    Alexandra Edelfelt Axel Antell Julian Serlachius Leonard Serlachius
  • Medan de har haft smällande kallt i Suomenmaa [Finland] har det i Antwerpen varit regn och slask; Schelden och havet gör klimatet fuktigt och obehagligt.

    Suomi Antwerpen Schelde
  • Edelfelt har inte köpt några kläder p.g.a. tidsbrist och litet behov, ekonomin är därför bra; han köper färger varje vecka.

  • Edelfelt känner sig nöjd och belåten då han om kvällarna kommer hem, tänder en brasa och arbetar på någon komposition.

  • Kartan över Antwerpen sänder Edelfelt följande dag till Morbror Gustaf Brandt.

    Antwerpen Gustaf Brandt
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt skicka boken "Anatomie artistique" om hon hittar den därhemma.

    Alexandra Edelfelt
  • Från Alexandra Edelfelt brev förstår Edelfelt att Tajta (Fredrika Snygg) trivs i Helsingfors och att systrarna är sig lika.

    Helsinki Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Fredrika Snygg
  • Ska han skicka hem tavlor till julen? Det blir svårt och folk borde inse att han har fullt upp vid konstakademien.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen