Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

fylleri sjukdom (tillstånd) svin monarki broderi republik (statsskick) evolution sjukskötare stenåldern personlighet militärer (personer) förälskelse apor darwinism transportmedel naturvetenskaper aateli aikakauslehdet alkoholi ansiomerkit eläimet englantilaiset espanjalaiset filosofia höyrylaivat huviretket hyvästely ilotulitukset juhannus junat juomat kaiverrukset kalusteet kansallispäivät kartanot kihlaus kirjailijat kritiikki kuninkaat kunniamerkit kuvanveistäjät lääkärit laivat lämpötila luonteenpiirteet maailmannäyttelyt maaseutu matkat mitalit museot naiset näyttelyt osoitteet päivälliset palkinnot paraatit politiikka puheet ranskalaiset ranskan kieli rauha sää sairaalat saksalaiset samppanja sanomalehdet seuraelämä sodat taidekritiikki taiteilijat talous tiedemiehet tilaukset tulevaisuus ulkonäkö vaatteet valaistus valamiehet valokuvat vappu varallisuus viikkolehdet vuotuisjuhlat ylioppilaat ystävät

Paris midsommardagen 1878.
Älskade Mamma,
Återigen har det blifvit slarf med brefvexlingen,
och jag tycker det är en hel evighet sedan jag skref
sist. Nu har jag en sådan massa saker att tala om,
och så många intryck att meddela, att jag ej vet
hvar jag skall börja, redan på förhand öfvertygad om
att jag kommer att glömma hälften.
Under veckan – jo det var i torsdags, samma dag
som den stora revyn med 600 tusen åskådar och
80 tusen man trupper, – var jag jemte gunnar och
Pustaf Ph. bjudna på middag till Koechlins. Der
voro Henner (Bonnat hade fått förhindig målar
ne henner, Mezrara och Schutzenberger, en dokta
Tourant en Mme Cazeau och vi. Jag fick återigen
sitta vid Mlle Florence sida, och konversationen
var ytterst liflig. Koechlins beklagade djupt
att jag ej fått medalj, som de så säkert hade
väntat, och Henner, som är medlen af juryn
sade att jag varit bra nära – det behöfdes
14 röster för absolut pluralitet och jag hade haft
9 af jurymänner för mig – en liten tröst om
också mager. De menade att juryn emellertid
nu borde minnat mig och min namn-ce
sera pour l'année prochaine – tillade Mlle K.
Henner, som jag efter middagen skildt gick
och talade med, sade att man skildt hade fäst
sig vid Flenings lik som de tyckte vara
mycket bra, likaså uttryckena. – Tråkigt
är det i alla fall. Men har jag nu tänker
på att en talent som jag ställer så ofantligt

högt som den spanska landskapsmålaren
Rico, ej fått så mycket som en mention hos
norable, att en annan spanjor Arcos likares
fått strycka sig om näsan, och att Chelmonska
aldrig fått någon belöning, så tröstar jag mig
och kommer till den alltmer fasta öfvertygelskt
att det är svårare för oss utländingar än för
fransmän, trots l'hospitalité française, la
galanterie braditionelle de Français m. m. dylikt
tort snack, som man alltjemt trakteras med.
Nu tror jag ej så rigtigt på hvad hennes sade
om de 9 rösterna, ty han lär ljuga när så behöfde
och eget är ju att jag då ej fick men tron honorable
Hufvudsaken är att taflan varit diskuterat
och det är ju redan bra. – Krohn sade klokast
af alla. Det var rigtigt bra, att de ej fick medan
ty om de fått en så skulle de ha trott att den tacka
var bra. – Kan de med handen på hjertat säga att
der spelat ut dina högsta kort, att de ansträngt
dig så mycket de kunnat. – nej – nå då kan der
ej heller inför dag sjelf fordra en belöning. – Nu skall
der blott söka att göra bättre, mycket bättre nästa
gång, och det kan de om de vill, jag har obegram
sade förtroende till den förmåga, fastän jag ej ger
mycket för den energi." – För att återkomma
till dinern, så börjades under aftonen ett
mycket lifligt räsonnement om arkeoliga (Ben-
ner är en utmärkt samlare och kännare, och har
i är en stor tafla "l'agg de pierre). Från sten
åldern kommo vi till Darsvin som mycket
lifligt diskuterades. Fruntimmerna begagnade sitt
vänliga argument att både Darvin och Littre
liknade apor, och således ej var underligt att de
Intressant var det
försvarade sin stamfader –
ar

att höra det Tourant, som mycket studiet Dar-
win och som dessutom är en framstående läkare,
säga. – Då han framstälde att menniskan en
ligt 3. ej härstammar från allan utan är så
att säga hans kusin, kom G. Th. fram med den
dumma reflexionen att menniskan då väl är
småkusin till svinet, en qvickhet som ej rigtigt
uppfattades. Konversationen gick sedan öfver till
alla möjliga ämnen, och jag kom åter i samspråk
med fröken Florence. Stackars flicka – hon är
alldeles förälskad i en ung skulptör, och han
lår äfven ha varit här i henne, men så gjorde
hans far något fult streck, förfalskning eller
något dylikt, så att de ej kunna få hvarandra,
då hon häromdagen såg honom händelsevis
på Salongen, lär hon har varit nära att få den
dimpén, och blef så illa deran att hon genast
måste gå. – Allt detta har jag från Gustaf Philip
Mme K. är den trefligaste af allesamman
det är kanske hennes yttre som så slagit an på
mig, men jag tycker också att i hennes sätt och
väsen finnes ett sådan distinction och Finess – något
som hennes herre och man icke här. Bra fint
och präktigt ha det hos sig men med de miljoner
han har kan man ju också inrätta det bra.
Vi stannade der till kl. ½ 1 på natten i det orien
taliska galleriet, som innehåller allt hvad K.
hemtat med sig från sina resor i Indien, Persien
och Egypten. – Mme Cazeau var en af dessa
menniskor som man genast känner sig dragen
till, och jag har sedan efteråt hört så mycket godt
om henne att jag denna gång med glädje finner
att det första intrycket ej var falskt. Hon
ser så treflig och god ut, och hennes röst och
sätt att tala inger genast förtroende och vänskap.
Hon har varit mycket rik, men så blef hon
gift med en fähund som gjorde af med alla hen-

nes pengar på tre är blir par på
har hon det mycket knappt och efter förklar
med njuggar ned sin son, jemnårig med Ray-
mond Koechlin, således student i höst.
Ett drag som hon sjelf berättade, utan allt slags
skrigt var i mitt tycke rigtigt vackert. Under
kriget var hon, som alla andra, barmhertighets.
syster. En gång efter en batals kommo en massa
preussiska officerar under hennes värd, bl.
är en ung polsteinsk grefve, så illa tilltygade att
man trodde han snart skulle dö. Då kom den
franska generalen in i hospitalet och frande
sade: "vous n'en avez plus pour longtemps,
mon aloret, j'ai besoin de savoir quelle
ert la force de l'ennemi, vous le saver, et je
vous pire de me le dire". Fastän den unge
tycken hade ryggraden af bruten reste han sig
ändå upp i sången, littade generalen rakt. I
ögonen och sade: "Mon general, vous me
traiterier de läcke, si je vous le disais
hvarefter han föll ned i som säng. – Sedan general
gått kunde Mme Cazeau ej hålla sig, utan
gick fram till den sårade, tyckte hans hand och
sade med tårar i ögonen: C'est bien cela,
votre mère serait contente de vous. Under
den ätta dagar han ännu lefde, skref Mme
C. till dens mor, skötte honom så godt hon kund
hemtade honom blommor, läste för honom och
då stunden var kommen, tillslöst hon hans ögon.
Sedan dess, således under 8 år, har den
gamla polsteinska grefvinnan hvarje vecka
skrifvit till sin sons vårdarinna, skickar henne
presenter och vill nu att hon skall komma upp
till hennes stort för att i sällskap med henne få
sluta sina dagar, ty hon är gammal och bruten af
sorg. – Sådana internationella drag af ädelhet

äro strifvelaktigt det vackraste i krigen.
Ack, à propos, har Mamma läst Victor Hugos
tal först vid Voltaires festen och sedan vid den
Literära kongressens opparende – Hvad det är
vackert och stort – man skall vara rakt utan
hjerta i bröstet och gehör för språket för att ej
bli hänryckt öfver sådana tal. – Låt vara
att der finnes en eller annan orimlighet, lät
vara att allt detta är en idealistisk illus
ion men det är vackert och ståtligt. Jag
har aldrig hört kriget skildras så, och aldrig
lidelisationens röst så fördömma kanonerna
dunder, som i denna 80 åriga mannens tal.
Hvad som är säkert är att jag, jag personligt
har Victor Hugo, hur tokig han än må vara
att tacka för så många högtidstunder af
enthusiasm, att jag vore en otacksam stackare
om jag ej erkände det. – Han kan finna ord
qui font goufler le coeur" och jag tycker det
ej vara så alldeles vanvettigt att ställa
upp honom som det 19 sektets man, likaså
visst som man ställt upp Voltaire som det 18
Jag har läst ett och hvare a Voltair. Det
är dumt så innerligt dumt af Topelius att
gå och skrifva något sådant som:
Ett dåligt hjerta hade han, men hufvut det var godt.
En sådan stackars hållningslös vindflöjel som
kyrktuppen, som vågar med ett ord fördom
en sådan jätte som Voltain. – Avick är der
besten och hans stil är och förblir mästerlig.
men under det bitande skämtet under den
obarmhertiga driften klappar ett stort hjerta
för mensklighetens frågor, för det rätta och
sanna – han är blott för mycket barn af sin
tid, och få äro väl de som icke äro det.

I fredags ville måleriet ej gå – Jag gjorde färdig
några småsaker som jag börja för längesen – och
jag gick ut på e.m för att enlevera Krohn.
Han var – ovanligt nog – på godt humör och
samtyckte att komma ut till Meudon med
Schou och mig. D. Schou är läkare, landsbrukare
kommunelman m.m – en ovanligt liflig och inte
gent menniska, och den mest karlavalna bland
danskarne. Vi hade rigtigt roligt på 3 man
land. Jag återfann Krohn så att säga,
Det är en så utmärkt intelligent och kun
mig och tänkande menniska och jag tror att
han håller af mig – så att jag icke nog kan
beklaga att allt detta resta utställnings
vrövl skall så uppta hans tid att intet blir
äfvigt för mig. Det gladde mig att höra att
han sade, vid fråga om diskarmoning i
vårt inse som vi alla lida af, om det står
diga hussnöjet, om sorgen i lifvet, att han
kanske känt sig lyckligast i sitt lif då han
kunde värda mig och rädda mig från döden
För resten synes honom lifvet sorgligt – han
anser sig ingenting ha utsattade och ingenting
duga till – om han visste huru mycket
han inderkat jag sin omgifning.
med gens d'esprit är det alltid roligt,
och då dessa gens d'esprit ännu till äro en
goda vänner så är det en stor lycka.
A propos, en kevon som jag håller af och
som jag finner tusen gånger bättre än sitt
rykte, så är det Mannerheim. Det är
en fru, artistisk själ, varm mycket mera
än man tror, och jag tror att jag i honom
har en vän.

arslags
e
ly
se
I dag är Krohn i Normandiet, det han
reste (till Bayeux) med Hennigsen, för att
se det berömda broderie de Bayeux", som
Vilheln Eröfrarens döttrar stickat, och som Hen-
nigsen skall kopiera i olja för museet i ho-
penhamn. Skulle de ha stannat litet längre
så skulle jag ha rest med men så många
timmars jernvägsresa i denna hetta för att
stanna någon timme i Bayeux, det brydde

jag mig ej om.
på nu har jag också träffat Weir, sedan
vi sprungit om hvarandra i många dagar.
I lördags bjödo Bastienerna, Baude och
jag honom på middag och det var mycket
roligt ehuru det slutade med en storartad
fylla. Jag var den enda som ej hade kra-
pula i går. Wen är precis den samma
som förut. Han har haft succès derborta
förtjenat pengar och blifvit fetare, men är
samma enthusiast som alltid. Röddar
franska lika mycket som förut och är eld
och laga då det blir fråga om konst. I mor-
gon bittida kommer han hit till mig, reser
så med sina kusiner och sin svagn till i Schweitz
och kommer igen om några veckor. – Han är
ej förlofvad ånyo, och det var jag nöjd öfver,
ty han kan ännu tryggt vänta. – Då Wier
och jag först säga hvarandra follo hvarandra om
halsen, var hans första ord "Mais, sapriste,
quels progrès que tu as fait!
I Gaulois och l'ifet lära kritiker öfver
min tafla ingått, men jag har ännu ej läst
dem. Den i Gaulois beskyller mig för att smit.
ra Laurens. – "Le musée pour tous vill

publicera den, och jag har haft nytt kran-
gel med Braun, som vill att förläggaren skall
köpa deras eliche, hvilket jag knappast vet
om han gör. Baude har redan låtit foto
grafera taflan på tra för gravyren till l'Illustra
tron, der den kommer att inga, trorligen i
Augusti.
Jag har aldrig sett Paris så propp-pin
fullt af menniskor som nu – Expositionen
är ändå bra storartad, jag har ej sett 10 de
delen deraf, och bryr mig heller ej om att se allt
väl vetande att det ej står i mensklig förmåga.
Den franska ceramiger afdelningen t.ex är reda
ett underverk af skönhet, och så finnes det
ju allt möjligt annat som en menniskofantari
han upptänka och skickliga händer utföra
man att se boulevarden nu om aftnarna
är något storartade med det lif och den rörels
se der råda. – På den stora revyn var jag
ej, då jag två gånger förut sett sådant, men
då menniskoströmmen kom derifrån stod
jag uppe vid 11tre de. Triomyhe och såg dem
lefdera. 19000 (Nittor tusen) vagnar går
lätt att säga men det är allt ganska mycket
och 19000 vagnar kommo från Longchamps
den dagen. Och toiletterna! Ja de voro
så makalösa att Berndtson och jag bara
stodo och tyckte hvarandra i armen och
ropade "Nej ser du den ljusoda" – och den
hvita derborta som rör sjelf, och den blå, nej
hon är oförsigtigt söt. Har då sett sådana
fötter i detta lif – o. s. v. – Det är med frun-
timmerna i Paris så att de ibland alla
samman äro fula, ibland alla sola,

men vanligtvis alltid välklädda – Under
hela vintern ha de varit fula, strykfula
och sedan 17 dar ser jag ej annat än vackra
ansigten. Engelskorna göra väl sitt till
saken. Jag är förtjust uti de engelska mo-
derna dessutom – De engelska fruntimmerhatt
se nuförtiden, alldeles olika de franska, ha
ofantligt mycket "cachet" och passa så väl
till deras fina profiler och guldgula här.
På utställningen får man se vackra engelska
och det är bra mycket roligare än t.ex. de
eviga oljetaflorna, som jag cent ut sagdt
blir led vid, då man ser dem i så många
tusental.
Hvad det är ynkligt att jag skall vara en
så fattig stackare att jag ej kan bjuda Maria
ma hit på en tid. Jag föraktar mig sjelf.
men hoppas på framtiden – ack om jag engång
finge realiser min skönaste tanke, att
ställa det väl och beqvämt för Mamma, och
kunna bereda Mamma något nöje. –
en sådan verldsutställning som denna
är bra rolig att se, och jag är lycklig
öfver att ha varit med derom. – Men

det fordrar tid innan inbrycken hinna sätta
sig nu komma de huller om buller in i
stackars hjerna och fastna endast för att
sinom tid dyna upp.
Utsigten öfver Paris från Trocaders palatset
är helt simpelt en af de mest storartade i
– Jag kan ej begripa att den
hela verlden
ger efter San minatiseller något annat.

Midsommaraftonen firade vi i går på ett stilla
sätt. Gustaf Philip ville nödvändigt ställa
till en utfärd, men som det i går var
mycket varmt och söndag, så röstade vi för
att vackert bli i Paris, då det vore otänk
bäst att få plats i någon ångbåt eller
jernvägsvaggon. – Gustaf Th. ville fara
till Eughien för att sitta och svärma vid
Göre, men som sagdt det blef ingenting af, lycklig
vis. Vi gingo helt beskedligt och äro middag
och sutto sedan på Regence med Majestrarna
unonius och sägerblad och gubben Wahren.
Jag undrar huru ni svare er på Hendhar
eller kanske var ni på Boe, der allt nu borde
vara glädje, då fröken Fanny fått sin hjertans
har helskinnar tillbaka. Jag gläder mig upp-
rigtigt åt denna förlofning – de äro båda
två så hyggliga och goda menniskor, och
håtta de rigtigt af hvarandra, som det tyckes
så borde de bli bra lyckliga. – Zilliacus är
ännu ej här, men Mille borde komma en af
dessa dagar. I lördag (söndag blir den stora
fête nationale, som lofva bli makalös och
illuminationsväg öfverträffa Bra maj, hvil
ket vill säga mycket. Till Ekluminationen
(utom fyrverkerierna) äro anslagna 60,000
frcs för söndagsaftonen, det blir annat än
stora A på kaserntorget, det! Place
de la Concorde är formligen öfverhöljd af
lyktor nu redan, och dessa bilda quirlander som
i stråla gå ut från obelisken. Modeleine
och Palacis Bourbon helt upplysta af elektriskt

och
riskt
de
vef
ljus likaså l'Avenue de l'Opera och Champs
Elyséer – Det förnämsta fyrverkeriet blir på
sjön i Boulognerskapen. – 30 musikkorpser
skola spela på olika punkter alla Vallen som
4 fyrverkerier afbrännas o.s.v. – Jo nog

undrar huru
blir det ståtligt alltid. – Jag
många menniskor skola bli ihjälklandt – dott
aflopp ju 1sta maj utan synnerliga olyckskan-
delser. – Och allt detta är ändå innerst
bara en reklam för republiken, som vill
visa att den han uppträda lika låtligt som
hvilken minarkisk skyrelse som helst.
I morgon skola vi äta middag med Gustaf
skullp och B. och jag skola bjuda gubben jag
champagne. Han reser om torsdag och bryr
sig ej om att stanna öfver festen, emedan hans
respengar ta slut. Med honom skickar
jag en fotografi af min tafla, den enda
jag har tills vidare, så att Mamma för ett
begrepp derom. Jag föredrager att skulle den
med Gustaf Ph. framför att begagna mig ej
hosten, hvilket ju ej bevisade sig lämpligt
i fjol. – Ack den som vore säker om att
slippa härifrån sader omkring den 15 20de Juli
Så lång tid behöfver jag ännu för att börja
en tafla och se utställningen, men jag längta
ändå hem. Ledsamt är det att Krohn
kanske just under sensommaren och hösten
blir mera ledig, och skulle kunna vara till
ammans med mig, men de jag borta.
följande morgon – tisdag. – Jag har i
dag varit på några målare te – hos Bastien,
Steinheil, Sandage m. fl. – Bastien är en stor

talang, men det de andra gjorde hostade mig.
jag fann det nämligen ganska dåligt. Heinhill
(Systerson till Meissonier har i alla fall allt som behöfva
för att gå framåt, förmögenhet, ledning vid arbete
o.s.v. – men det är ändå icke särdeles än
märkningsvärdt. – Nu skall jag bege mig till
Boulevan Magenta (en rigtig komresa) för att
afgöra med utgifvaren af Museekonstons om
foberg afsin. – I afton är den beramar middag
gen för Gustaf Philip. – Mina svarta kläder
fräcken isynnerhet som nu täljer 6 varar) börja
bli dåliga, och jag funderar på att låta göra mig
en ny hilgdagsblase om jag får så mycket penga
för min afresa. En omgång sommar – eller
intre saisons kläder, en hatt, stöflar i långa bour
några skjortor till – allt detta vore af unden för
att uppträda för min värdighet i Finland.
Jag tycker hvad småflickorna nu må godt
derute på landet – Det vore rigtigt bra och
tillräckligt ländtligt om der blott finnes några
större träd och en skuggig väg att begagna
man skall ut till Boe eller jernbanan.
de
Helsa alla der, jungfrurna, Bockströms och
de andra – och om Mamma träffar Boe boarne
så presenter mes kommages respertieux.
V. de la Chapelle underrättar mig om att Borns,
alls ej komma till Paris. Få se hvar jag skall
börja på med porträttet, om det blir på Gamma
bocka eller först i Helsingfors.
Farväl och må godt –
Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har på nytt slarvat med brevväxlingen; under tiden har det hänt så mycket att han inte vet var han skall börja.

  • Samma dag som den stora militärrevyn var Edelfelt, Gunnar Berndtson och Gustaf Philip Armfelt bjudna på middag hos Koechlins: Léon Bonnat hade fått förhinder, men där var också Jean-Jacques Henner, Jean Benner, Joseph Mezzara, Louis-Frédéric Schützenberger, en doktor Tourant och en Madame Cazeau; Edelfelt fick även denna gång sitta bredvid Mademoiselle Florence Koechlin.

    Gunnar Berndtson Alfred Koechlin Léon Bonnat Gustaf Philip Armfelt Jean-Jacques Henner Emma Koechlin-Schwartz Florence Koechlin Jean Benner Joseph Mezzara Louis-Frédéric Schützenberger Tourant Cazeau
  • Koechlins beklagade att Edelfelt inte fått medalj; Jean-Jaqcues Henner, som är medlem i juryn, sade att Edelfelt varit nära, det behövdes minst 11 röster, Edelfelt hade fått 9; Henner sade senare att de speciellt fäst sig vid Klas Flemings lik och uttryckena; Edelfelt tröstas av att spanska målare som Martín Rico och Santiago Arcos, eller Józef Chełmoński aldrig heller fått någon belöning; Edelfelt blir allt mer övertygad om att det är svårare för utlänningar än för fransmän att klara sig bra; Edelfelt tror inte att han fått 9 röster, i så fall borde han ha fått en mention honorable [hederomnämnande]; Pietro Krohn var klokast då han frågade Edelfelt om denne ansträngt sig till det yttersta med tavlan – nej; därför skall Edelfelt nästa gång göra bättre; Krohn har obegränsat förtroende för Edelfelts förmåga, men ger inte mycket för hans energi.

    Pietro Krohn Alfred Koechlin Jean-Jacques Henner Emma Koechlin-Schwartz Martín Rico Józef Chełmoński Klas Fleming Santiago Arcos y Ugalde
  • På dinern [middagen] blev det tal om arkeologi, Jean Benner har i år en stor tavla "l'Age de pierre" [Stenåldern]; från stenåldern kom de in på Charles Darwin; "fruntimren" använde sitt vanliga argument, att både Darwin och Émile Littré liknade apor, det var således inte konstigt att de försvarade sin stamfader; det var intressant att lyssna på doktor Tourant som är läkare och har studerat Darwin; denne sade att människan enligt Darwin inte härstammar från apan utan är hans kusin; Gustaf Philip Armfelt inflikade skämtsamt att människan då väl är småkusin till svinet.

    Gustaf Philip Armfelt Émile Littré Jean Benner Tourant Charles Darwin
  • Av Gustaf Philip Armfelt har Edelfelt hört att Florence Koechlin är förälskad i en ung skulptör, vars far har gjort en förfalskning eller ett motsvarande fult sträck, vilket lett till att de unga två inte kan få varandra; häromdagen såg hon honom på Salongen och var nära att få "dåndimpen"; Edelfelt tycker att Madame Emma Koechlin är den trevligaste av dem alla; hennes yttre anslår, men det finns också en "disitinction" och finess i hennes sätt och väsen, vilken hennes make saknar.

    Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Emma Koechlin-Schwartz Florence Koechlin
  • Koechlins hem är fint och präktigt, men med de miljoner Alfred Koechlin har kan man också inrätta det bra; Edelfelt stannade till klockan halv 1 på natten i det orientaliska galleriet som innehåller allt vad Koechlin samlat med sig på sina resor i Indien, Persien och Egypten.

    Egypti Intia Persia Alfred Koechlin
  • Madame Cazeau var en av dessa människor man genast känner sig dragen till; hon har varit mycket rik, men gifte sig med en fähund som gjorde sig av med hennes förmögenhet och blev galen; hon har med knappa medel uppfostrat sin son, som är jämnårig med Raymond Koechlin och blir student i höst; Madame Cazeau var barmhärtighetssyster under kriget; hon hade vårdat en holsteinsk greve då en fransk general kom in i hospitalet [sjukhuset] och begärde få upplysningar om de tyska styrkorna; fastän ryggraden var bruten reste sig greven och sade att generalen skulle behandla honom som en ynkrygg om han berättade; Madame Cazeau sade sedan till greven att hans mor skulle vara stolt över honom, och hon skrev brev till grevens mor och vårdade honom fram till att han dog; sedan dess har den gamla holsteinska grevinnan skrivit till Madame Cazeau varje vecka och ber denna komma till hennes slott så att hon får sluta sina sista dagar i sällskap med Madame Cazeau; sådana internationella drag av ädelhet är det vackraste i krigen.

    Raymond Koechlin Cazeau Cazeau
  • Har Alexandra Edelfelt läst Victor Hugos tal vid Voltairefesten och vid öppnandet av den litterära kongressen?; man skall vara utan hjärta i bröstet och utan gehör för språket för att inte bli hänryckt; låt vara att det är en idealistisk illusion, men Edelfelt har aldrig hört civilisationens röst fördöma kanonernas dunder på detta sätt; Hugo hittar ord "qui font gonfler le coeur" [som får hjärtat att svälla] och Edelfelt tycker att man kunde ställa upp denne som det 19de seklets man, på samma sätt som man ställt upp Voltaire som det 18de seklets.

    Voltaire Alexandra Edelfelt Victor Hugo
  • Edelfelt har läst Voltaire och tycker det är dumt av Zacharias Topelius att skriva "Ett dåligt hjerta hade han, men hufv'et det var godt"; tänk att en sådan stackars hållningslös vindflöjel som kyrktuppen vågar fördöma en jätte som Voltaire; under det bitande skämtet klappar hos Topelius ändå ett stort hjärta för mänsklighetens frågor, han är bara ett barn av sin tid.

    Voltaire Zacharias Topelius
  • I fredags ville måleriet inte gå; Edelfelt målade färdigt några småsaker.

  • På eftermiddagen enleverade Edelfelt Pietro Krohn, som ovanligt nog var på gott humör och samtyckte till att komma ut till Meudon med Edelfelt och Schou.

    Meudon Pietro Krohn Schou
  • Doktor Schou är läkare, lantbrukare och kommunalman.

    Schou
  • Pietro Krohn och Edelfelt fick tillfälle att återfinna varandra; det gladde Edelfelt att höra att Krohn kanske känt sig lyckligast i sitt liv då han kunde vårda och rädda Edelfelt från döden; Krohn tycker inte att han uträttat något i livet, om han bara visste hur mycket han inverkat på sin omgivning; det är alltid roligt med gens d'esprit [spirituella människor].

    Pietro Krohn
  • Carl Mannerheim är en person som Edelfelt håller av och som han finner långt bättre än dennes rykte; Mannerheim är en varm, fin, artistisk själ och Edelfelt tror sig i honom ha en vän.

    Carl Mannerheim
  • I dag är Pietro Krohn med Frants Henningsen i Normandiet; de skall se det berömda "broderie de Bayeux" som Vilhelm Erövrarens döttrar stickat och som Hennigsen skall kopiera i olja för muséet i Köpenhamn; om de stannat längre skulle Edelfelt ha rest med, men han orkade inte med flera timmars järnvägsresa i hetten bara för några timmar i Bayeux.

    Kööpenhamina Normandia Bayeux Pietro Krohn Frants Henningsen Vilhelm I
  • Bröderna Bastien, Charles Baude och Edelfelt bjöd i lördags Julian Alden Weir på en rolig middag som slutade med en storartad fylla; Weir har varit framgångsrik, förtjänat pengar och blivit fetare, men är samma entusiast som alltid; han råddar franska och blir eld och lågor om allt som rör konst; följande dag besöker han Edelfelt, sedan reser han med sina kusiner och sin svåger till Schweitz och kommer igen om några veckor; det gladde Edelfelt att Weir inte ännu är förlovad; då Weir träffade Edelfelt var det första han sade att Edelfelt verkligen gått framåt.

    Sveitsi Jules Bastien-Lepage Charles Baude Julian Alden Weir Émile Bastien-Lepage Truman Seymour
  • Det lär ha ingått kritik [recension] av Edelfelts tavla i Gaulois och l'Art; kritiken i Gaulois beskyller Edelfelt för att imitera Jean Paul Laurens.

    Jean Paul Laurens
  • Le musée pour tous vill publicera Edelfelts tavla; han har haft nytt krångel med Braun, som vill att förläggaren köper deras kliché; Charles Baude har redan låtit fotografera tavlan på trä för gravyren till l'Illustration, som troligen utkommer i augusti.

    Charles Baude Gaston Braun
  • Paris är propp-pin-fullt av människor; expositionen [världsutställningen] är storartad; den franska keramikavdelningen är ett underverk av skönhet.

    Pariisi
  • Edelfelt var inte på den stora revyn, men stod vid l'Arc de Triomphe då människoströmmen kom därifrån; 19 000 vagnar kom från Longchamps den dagen; toaletterna var makalösa och han och Gunnar Berndtson stod bara och ryckte varandra i armen och förundrade sig; fruntimren i Paris är ibland allesammans fula, ibland alla söta, men vanligtvis alltid välklädda; de engelska fruntimrens hattar skiljer sig från de franska och har mycket "cachet" [prägel] och passar väl på deras fina profiler och guldgula hår.

    Pariisi Longchamps Triumfbågen Gunnar Berndtson
  • Det är ynkligt att Edelfelt skall vara en sådan fattig stackare att han inte kan bjuda dit Alexandra Edelfelt; han hoppas kunna göra det i framtiden.

    Alexandra Edelfelt
  • Det tar tid innan intrycken från världsutställningen sjunker in; utsikten över Paris från Trocaderopalatset är en av de mest storartade i världen; Edelfelt tror inte den slås av San Miniatio eller något annat.

    Pariisi Palais de Trocadéro San Miniato al Monte
  • Midsommaraftonen firades på ett stilla sätt; Gustaf Philip Armfelt ville göra en utfärd till Enghien, men de övriga tyckte det var för hett och otänkbart att få plats i någon ångbåt eller järnvägsvagn; de stannade i Paris, gick och åt middag och satt sedan på Régence med magistrarna Carl Johan Wilhelm Unonius och Elis Lagerblad, samt gubben Axel Wilhelm Wahren.

    Pariisi Café de la Régence Enghien-les-Bains Gustaf Philip Armfelt Carl Johan Wilhelm Unonius Elis Lagerblad Axel Wilhelm Wahren
  • Edelfelt undrar hur de roade sig på Hindhår; kanske var de på Boe, där allt borde vara glädje då fröken Fanny af Björksten fått sin hjärtans kär helskinnad tillbaka, Edelfelt gläder sig uppriktigt åt denna förlovning, de är båda så hyggliga och goda människor.

    Hindhår gård Boe Alexandra Edelfelt Fanny af Björksten Ivar Johannes Palin
  • Zilliacus har ännu inte anlänt.

    Zilliacus
  • Mille (Emil) Cedercreutz borde anlända i dagarna.

    Emil Cedercreutz
  • På lördag och söndag firas fête national [nationaldag] som lär överträffa 1 maj [invigningen av världsutställningen] i illuminationsväg; det har anslagits 60 000 francs till illuminationen (utöver fyrverkerierna); Place de la Concorde är redan överhöljd av lyktor som går ut i strålar från obelisken; Madeleine och Palais Bourbon är helt upplysta av elektriskt ljus, likaså l'Avenue de l'Opera och Champs Elysées; det förnämst fyrverkeriet blir på sjön i Boulognerskogen; innerst inne är det bara reklam för republiken, som vill visa att den kan uppträda lika ståtligt som vilken monarki som helst.

    Bois de Boulogne Madeleine / Église de la Madeleine Place de la Concorde Palais Bourbon Champs-Élysées
  • Gustaf Philip Armfelt reser på torsdag; de äter avskedsmiddag följande kväll och Gunnar Berndtson och Edelfelt skall bjuda honom på champagne.

    Gunnar Berndtson Gustaf Philip Armfelt
  • Edelfelt skickar med Gustaf Philip Armfelt ett foto av sin tavla till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Philip Armfelt
  • Edelfelt önskar han var säker på att kunna resa hem i mitten av juli; så mycket tid behöver han för att börja en tavla och se utställningen, men han längtar hem; det är synd att Pietro Krohn kanske blir mera ledig under sensommaren och hösten då Edelfelt är borta.

    Pietro Krohn
  • Brevet fortsatt följande morgon, tisdag.

  • Edelfelt har gjort visiter hos Jules Bastien, Adolphe Steinheil och Henri Charles Sauvage m.fl.

    Jules Bastien-Lepage Adolphe Steinheil Henri Charles Sauvage (epävarma yhteys)
  • Jules Bastien har talang; Edelfelt tröstades av att de andra var ganska dåliga.

    Jules Bastien-Lepage
  • Ernest Meissoniers systerson Adolphe Steinheil har allt vad som behövs för att gå framåt, förmögenhet och ledning i arbetet; ändå är det han gör inte särdeles anmärkningsvärt.

    Ernest Meissonier Adolphe Steinheil
  • Edelfelt skall till Boulevard de Magenta för att förhandla med utgivaren av Musée pour tous om fotografiet [av Hertig Karl skymfande Klas Flemings lik].

  • I kväll är den beramade middagen för Gustaf Philip Armfelt.

    Gustaf Philip Armfelt
  • Edelfelt behöver nya kläder för att kunna uppträda med värdighet i Finland; han hoppas före avresan få så mycket pengar att han kan skaffa frack, helgdagsblåsa, sommar- eller entre saison-kläder, en hatt, stövlar och några skjortor.

    Suomi
  • Småflickorna mår säkert gott på landet; för Edelfelt är det tillräckligt lantligt om där finns några större träd och en skuggig väg att ta då man skall till Boe eller järnvägen.

    Boe Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt hälsar till alla, jungfurna och Bockströms; om Alexandra Edelfelt träffar Boeborna ber han henne presentera "mes hommages respectueux" [sina respektfulla hyllningar].

    Alexandra Edelfelt Vivica af Björksten Fanny af Björksten Bockström
  • Victor de la Chapelle har meddelat att Borns inte kommer till Paris; Edelfelt undrar var han skall börja på med porträttet, blir det på Gammelbacka eller först i Helsingfors?

    Helsinki Pariisi Gammelbacka gård Francisca von Born (epävarma yhteys) Johan August von Born Victor de la Chapelle