Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

svenskhet pessimism förälskelse aamiaiset henkilökuvat hotellit hyvästely Jumala junat kihlaus kukat maskuliinisuus matkat miehet naiset rakkaus rautatiet sähkeet suomalaiset suomalaisuus venäläiset venäläisyys

Petersburg, måndag afton
28/1 84
Älskade Mamma
Tack för telegrammet, Gud
välsigne Mamma för det –
Jag känner mig som en annan
karl sedan jag vet att Mamma
är med mig, tröstar mig, råder
mig. – Jag reser i morgon, med
temmeligen godt kurage, och
det bär af direkt till Paris
Ni kan således räkna ut tim-
me för timme hvar jag är – Om
torsdag morgon i Berlin, der jag
skall gå på British Hôtel, tvätta
mig och äta frukost, allt för
att hedra Edert minne, sedan
fredag morgon kl. 3/4 på 10 i
Paris – Ni kunnen följa mig från
Tergnier till Compiègne, från Com-

piègne till Creil och till St Denis.
Jag tackar Er ännu för den
stora, stora fröjden ni beredde mig
i våras. Jag hoppas det
ej är sista gången jag får se
Er mina käraste, dernere.
Annie måste komma ännu –
tänk om jag i nästa år tar hen-
ne med mig och accorderar in
henne hos Mme Jacquinot på
några månader!
Jag kommer således ej till
Helsingfors nu – men i som-
mar har ni mig åter, som
jag hoppas med friskt
mod, ty nu vill och skall
jag ha mod – nu vet jag att
det är för Er och min konst
(den länge försummade sköna),

som jag arbetar.
Det har naturligtvis varit
svåra dagar. Enligt öfverens
kommelse har jag låtsat
om ingenting, icke Manzeys
heller – I morgon bittida skall
jag säga dem ett sista farväl –
Det blir svårt, mycket svårt.
Stackars Sophie – hon försöker att
hålla god min. I går blefvo
vi en stund ensamma i hennes
rum – hon skrattade först och
talade om likgiltiga saker –
och så föll hon med ens, snyftan
de, ned i soffan, dolde sitt ansigte
och qved: Si vous saviez com-
bien je suis malheureuse! –
Mais j'ai eu quelques bonnes jour-
nées, j'ai été si contente de vous
avoir dit tout ce que j'avais sur
le coeur. Nous
ne
pouvons jamais

nous avoir, mais je vous aime
rai toujours – et vous, vous penserez
à moi, n'est-ce pas?
Vi ha talat så mycket förnuft,
att det är rysligt. Naturligtvis
går det ej, med föräldrarnes
vilkor, hennes ryskhet och min
finskhet – det är dumt, men
lifvet är ju dumt!
Hon lär ha sagt åt föräldrarne
att hon ej följer mig utan stannar
hos dem – Jag får i morgon det
pinsamma uppdraget att säga
dem att jag ej kan anta deras
vilkor, att jag öfverhufvudtaget
ej kan skapa om mig.
Kan jag glömma henne? Jo,
tidtals – men huru det än går,
kommer alltid hennes fina väsen,
hennes ord och blickar från denna

vecka att stå för mig, och min-
net af henne kommer alltid att
glida sig mellan mig och hvilken
annan som helst.
Denna rysliga pessimism! – Att
ingenting kan ta bort den!
"Vous auriez été trop malheureux
avec moi – car nous portons
le malheur en nous, dans notre
famille, nous l'avons dans le sang!"
– Jag var der i afton, men
fru Ellis kom och jag slinkade
mig undan för att få skrifva
dessa några ord till min käraste
och bästa vän.
I morgon skickar jag dit upp en
vacker korg med liljekonvaljer och
hyacinther – det är litet i jemförelse
med det jag har velat gifva

henne.
Under de 2 sista dagarne har
jag ej varit så mycket der,
och allt hvad vi kunnat säga
hvarandra är några afbrutna
fraser i en dörr, i en fönster
nisch.
– I dag på morgonen retoucherade
jag Anna Knorrings porträtt
hos Casimir och åt en bastant
frukost der. Det är ändå bra
att se andra menniskor och
få höra annat tal. –
Tack vare Mammas telegram
och detta "gittas fullkomligt” hvaruti
jag ser min egen goda älskade
mor helt och hållet är jag nu
kry. – Jag är ju karl, och ändå
ej bland de ynkligaste. Sådana

sorger ha dessutom bättre karlar
än jag haft. Skulle jag blott i
mitt hela lif kunna måla en
så god tafla som den minsta
strofen från Heines Buch der
Lieder!
Spänstigheten, elasticiteten åter-
kommer – kanske är det
litet
gam-
malt svenskt krigarblod i mina
ådror som ej vill ge sig åt ryssen,
utan ännu slåss för kung och
land, fastän öfvervunnen.
Och tanken på Paris! Jag vill
ej gå till grunden derute – Jag
får ej stukas. Paris har hjelpt
mig förr – hvarföre skulle ej den
ständigt nya frihetsvinden nu
åter blåsa lifvande lif i mig.
Goda, välsignade Mamma, jag

tänker på den första gången
jag reste ut och på Mammas
ord nedlagda bland mina taflor:
"Gud skall hjelpa dig och hålla dig
hårdt vid handen och låta denna
din hand göra heder åt din
mor och ditt land”.
Tack för detta ord och tack för alla,
alla de tusen gånger som mam-
ma återgifvit mig mod och
lust och kraft!
I morgon telegraferar jag. Helsa
hjertligt flickorna, tante Gadd
och alla bekanta från Atte.
P.S. Demidoff har skickat ett stort
porträtt af sin fru med mig – en
öfvervigt som kommer att kosta
mig vackert!
I afton skall jag gå och supera med
gossarne Etter, som ingenting veta af
allt detta.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Tack för telegrammet, Gud välsigne Mamma för det – Jag känner mig som en annan karl sedan jag vet att Mamma är med mig, tröstar mig, råder mig.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag reser i morgon, med temmeligen godt kurage, och det bär af direkt till Paris Ni kan således räkna ut timme för timme hvar jag är – Om torsdag morgon i Berlin, der jag skall gå på British Hôtel, tvätta mig och äta frukost, allt för att hedra Edert minne, sedan fredag morgon kl. 3/4 på 10 i Paris – Ni kunnen följa mig från Tergnier till Compiègne, från Compiègne till Creil och till St Denis.

    Pariisi Berliini Compiègne Saint-Denis British Hotel Tergnier Creil
  • Jag tackar Er ännu för den stora, stora fröjden ni beredde mig i våras. Jag hoppas det ej är sista gången jag får se Er mina käraste, dernere. Annie måste komma ännu – tänk om jag i nästa år tar henne med mig och accorderar in henne hos Mme Jacquinot på några månader! Jag kommer således ej till Helsingfors nu – men i sommar har ni mig åter, som jag hoppas med friskt mod, ty nu vill och skall jag ha mod – nu vet jag att det är för Er och min konst (den länge försummade sköna), som jag arbetar.

    Helsinki Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt Jacquinot
  • Det har naturligtvis varit svåra dagar. Enligt öfverenskommelse har jag låtsat om ingenting, icke Manzeys heller – I morgon bittida skall jag säga dem ett sista farväl – Det blir svårt, mycket svårt. Stackars Sophie – hon försöker att hålla god min. I går blefvo vi en stund ensamma i hennes rum – hon skrattade först och talade om likgiltiga saker – och så föll hon med ens, snyftande, ned i soffan, dolde sitt ansigte och qved: Si vous saviez combien je suis malheureuse! – Mais j'ai eu quelques bonnes journées, j'ai été si contente de vous avoir dit tout ce que j'avais sur le coeur. Nous ne pouvons jamais nous avoir, mais je vous aimerai toujours – et vous, vous penserez à moi, n'est-ce pas? Vi ha talat så mycket förnuft, att det är rysligt. Naturligtvis går det ej, med föräldrarnes vilkor, hennes ryskhet och min finskhet – det är dumt, men lifvet är ju dumt! Hon lär ha sagt åt föräldrarne att hon ej följer mig utan stannar hos dem – Jag får i morgon det pinsamma uppdraget att säga dem att jag ej kan anta deras vilkor, att jag öfverhufvudtaget ej kan skapa om mig. Kan jag glömma henne? Jo, tidtals – men huru det än går, kommer alltid hennes fina väsen, hennes ord och blickar från denna vecka att stå för mig, och minnet af henne kommer alltid att glida sig mellan mig och hvilken annan som helst.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Denna rysliga pessimism! – Att ingenting kan ta bort den! "Vous auriez été trop malheureux avec moi – car nous portons le malheur en nous, dans notre famille, nous l'avons dans le sang!"

    Sophie Manzey
  • Jag var der i afton, men fru Ellis kom och jag slinkade mig undan för att få skrifva dessa några ord till min käraste och bästa vän.

    Alexandra Edelfelt Sofia Alexandrovna Ellis
  • I morgon skickar jag dit upp en vacker korg med liljekonvaljer och hyacinther – det är litet i jemförelse med det jag har velat gifva henne. Under de 2 sista dagarne har jag ej varit så mycket der, och allt hvad vi kunnat säga hvarandra är några afbrutna fraser i en dörr, i en fönsternisch.

    Sophie Manzey
  • I dag på morgonen retoucherade jag Anna Knorrings porträtt hos Casimir och åt en bastant frukost der. Det är ändå bra att se andra menniskor och få höra annat tal.

    Anna Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Tack vare Mammas telegram och detta "gittas fullkomligt” hvaruti jag ser min egen goda älskade mor helt och hållet är jag nu kry. – Jag är ju karl, och ändå ej bland de ynkligaste. Sådana sorger ha dessutom bättre karlar än jag haft. Skulle jag blott i mitt hela lif kunna måla en så god tafla som den minsta strofen från Heines Buch der Lieder!

    Alexandra Edelfelt Heinrich Heine
  • Spänstigheten, elasticiteten återkommer – kanske är det litet gammalt svenskt krigarblod i mina ådror som ej vill ge sig åt ryssen, utan ännu slåss för kung och land, fastän öfvervunnen.

  • Och tanken på Paris! Jag vill ej gå till grunden derute – Jag får ej stukas. Paris har hjelpt mig förr – hvarföre skulle ej den ständigt nya frihetsvinden nu åter blåsa lifvande lif i mig.

    Pariisi
  • Goda, välsignade Mamma, jag tänker på den första gången jag reste ut och på Mammas ord nedlagda bland mina taflor: "Gud skall hjelpa dig och hålla dig hårdt vid handen och låta denna din hand göra heder åt din mor och ditt land”. Tack för detta ord och tack för alla, alla de tusen gånger som mamma återgifvit mig mod och lust och kraft!

    Alexandra Edelfelt
  • I morgon telegraferar jag. Helsa hjertligt flickorna, tante Gadd och alla bekanta från Atte.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt
  • P.S. Demidoff har skickat ett stort porträtt af sin fru med mig – en öfvervigt som kommer att kosta mig vackert!

    Helene Demidov di San Donato Paul Demidov di San Donato
  • I afton skall jag gå och supera med gossarne Etter, som ingenting veta af allt detta.

    Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter