Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

transportmedel sömmerskor älskare förälskelse makar avioliitto junat kaiverrukset käsityöläiset kihlaus kirjeet kuljetus matkat naiset rakkaus rautatiet taiteilijat taiteilijuus talvi tullit vuodenajat ystävät

nära Kovno, onsdag d. 30/1 84
Älskade Mamma,
Ännu är jag inom det heliga Rysslands
gränser och vill skicka ett sista farväl till
Mamma och ett sista farväl till denna period
af mitt lif. Jag vet dock med mig sjelf
att det ej är alldeles slut ännu med min
roman – ännu aldrig har jag förlorat
ur sigte
dem
som jag fäst mig vid helt och hållet.
– Jag har sofvit ypperligt – vaknade först
vid Vilna, kl. 8 och somnade in i går
efter kl. 1/2 12 – det är reaktionen
efter alla de sömnlösa nätter, efter all
den outsägliga ångest hvari jag befunnit
mig sedan 8 dagar. 8 dagar, längre har
detta ej räckt. Det har varit ett rus
hvarur jag ännu ej vaknat – måtte blott
ej kopparslagarne efter detsamma räcka
hela lifvet! Jag har en dyster aning
om att det återkommer för oss båda
en gång – trots alla föresatser – och

då kan det återkomma med dubbel
styrka och göra tio gånger större skada.
Nu voro vi fria båda – det kommer en
dag då vi icke mera äro det – hon åt-
minstone, ty jag tänker ej på giftermål
sedan denna illusion ramlat. Det
har varit ett våld mot naturen detta
förnuftiga ressonemang – men
"chassez le naturel, il revient au galop.
eller
naturam frustra pellas ex
Hun kommer dog igjen den Hex –
måtte blott allt detta ej göra mig lam
för arbetet, det vore synd.
Hvarför skall jag ej få denna lugna
frid som första bästa vicehäradshöfding
består sig. Hvad är det för ett anathema
som hvilar öfver mig och ständigt håller
denna oro, denna halfhet vid magt –
half, half i allt.
Jag duger till vän, till älskare åt en
qvinna, men till man duger jag ej –
är icke detta ett misstroendevotum. Jag
är ju dock hvarken Lasse Maja eller

eller Sutki, icke ens Hornborg.
Ibland är jag rigtigt afundsjuk på alla
dessa filistrar som ha det så bra –
omgifna af lycka och kärlek, lugna,
nöjda – skall jag då aldrig få ro!
– Jag undrar hur ni ha det derhem-
ma nu. Mamma har visst varit upp-
rörd öfver mina bref. Det skall bli intres
sant att läsa Mammas tankar och
meningar derom. Det var olyckligt att
jag skref det der lycksaliga brefvet
fredags morgon – Mamma hade kanske
vaggat in sig i en illusion.
Den här resan till Eydtkuhnen är
verkligen ingenting att tala oss. Man
åker så beqvämt att man knappast
komma att tänka på att man sitter i en
jernvägskupé. Jag konstaterar detta
med nöje vid tanken på er i våras –
Ni sleto inte ondt. Ack hvad jag var
orolig för Er emellertid.
Kaufmann är i Italien. Det förargar
mig att har ej gifvit tecken till redo-

visning för de 600 frcs jag lånat honom –
Jag vet nu ej hvilka fournisseurer
äro betalta i Paris, om har derför
svårt att presentera mig hos min
skräddare och chemisier.
Jag sitter och läser en bok af Delaborde
om de stora gravörerna. Albert Dürer
Florentinerna. Rembrandt. Jag måste
försöka mig på detta nu i Paris – jag
tror bestämdt jag har anlag åt det
hållet. – När jag läser något sådant
kommer det ett solsken öfver mig –
Att kunna fästa de finaste, subtilaste
och ädlaste tankar på pappret för år-
hundraden – det är något att lefva för –
stor sak om man då har några mot-
gångar under detta korta lif. Dessutom
är det roligt att läsa något der konsten
ställes så högt, der äktheten af ett litet
gammalt pappersblad diskuteras på flere
sidor, och der det säges att Albert Dürers
enda teckning "Melankolin" är ensam
nog för att ställa honom bland verldens
största konstnärer och gifva honom

ett odödligt namn. Stackars Dürer –
han hade det svårt. Hans ungdoms-
flamma, Agnes Frey, som han så
mycket bråkat för att få, plågade
ju honom sedan hela lifvet ut
och påskyndade hans död. Men jag
beklagar honom ej – när man tecknat
så som han och gjort sådana eau-
forter kan man uthärda hvad som
helst. Rembrandt dog på fattig-
huset och ändå beklagar jag honom
ej – Dessa äro de verkligt lyckli
ge tror jag, och i olyckans värsta
stunder måste de ha kunnat trösta
sig med hvad de tänkt och gjort.
Jag har nu försummat den
sidan af lifvet alltför länge. Hvem
som helst kan gifta sig och få barn –
men alla kunna icke måla goda taflor –
jag skall försöka detta senare. –
Det börjar redan se mindre vinter-

likt ut i dessa trakter – endast
litet snö på marken, och denna oför-
sonliga ryska köld börjar höra till
ett öfvervunnet stadium.
Farväl – jag är rädd för att få
krångel vid tullen med Demidoffs
tafla som finnes i en fastspikad
låda, tvärt emot hvad jag bad
intendenten göra. Den der maskinen
kostar mig vackra pengar, tung som
den är – nog är det löjligt att jag
skall betala för Demidoff –
Helsa tusenfaldt flickorna och
Tante Gadd och skrif snart till
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ännu är jag inom det heliga Rysslands gränser och vill skicka ett sista farväl till Mamma och ett sista farväl till denna period af mitt lif. Jag vet dock med mig sjelf att det ej är alldeles slut ännu med min roman – ännu aldrig har jag förlorat ur sigte dem som jag fäst mig vid helt och hållet.

    Venäjä Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Jag har sofvit ypperligt – vaknade först vid Vilna, kl. 8 och somnade in i går efter kl. 1/2 12 – det är reaktionen efter alla de sömnlösa nätter, efter all den outsägliga ångest hvari jag befunnit mig sedan 8 dagar. 8 dagar, längre har detta ej räckt. Det har varit ett rus hvarur jag ännu ej vaknat – måtte blott ej kopparslagarne efter detsamma räcka hela lifvet! Jag har en dyster aning om att det återkommer för oss båda en gång – trots alla föresatser – och då kan det återkomma med dubbel styrka och göra tio gånger större skada. Nu voro vi fria båda – det kommer en dag då vi icke mera äro det – hon åtminstone, ty jag tänker ej på giftermål sedan denna illusion ramlat. Det har varit ett våld mot naturen detta förnuftiga ressonemang – men "chassez le naturel, il revient au galop. eller naturam frustra pellas ex Hun kommer dog igjen den Hex – måtte blott allt detta ej göra mig lam för arbetet, det vore synd.

    Vilna Sophie Manzey
  • Hvarför skall jag ej få denna lugna frid som första bästa vicehäradshöfding består sig. Hvad är det för ett anathema som hvilar öfver mig och ständigt håller denna oro, denna halfhet vid magt – half, half i allt. Jag duger till vän, till älskare åt en qvinna, men till man duger jag ej – är icke detta ett misstroendevotum. Jag är ju dock hvarken Lasse Maja eller eller Sutki, icke ens Hornborg. Ibland är jag rigtigt afundsjuk på alla dessa filistrar som ha det så bra – omgifna af lycka och kärlek, lugna, nöjda – skall jag då aldrig få ro!

    Axel Hornborg Lars Molin Gabriel Sutki
  • Jag undrar hur ni ha det derhemma nu. Mamma har visst varit upprörd öfver mina bref. Det skall bli intressant att läsa Mammas tankar och meningar derom. Det var olyckligt att jag skref det der lycksaliga brefvet fredags morgon – Mamma hade kanske vaggat in sig i en illusion.

    Alexandra Edelfelt
  • Den här resan till Eydtkuhnen är verkligen ingenting att tala oss. Man åker så beqvämt att man knappast komma att tänka på att man sitter i en jernvägskupé. Jag konstaterar detta med nöje vid tanken på er i våras – Ni sleto inte ondt. Ack hvad jag var orolig för Er emellertid.

    Eydtkuhnen / Tjernysjevskoje Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Kaufmann är i Italien. Det förargar mig att har ej gifvit tecken till redovisning för de 600 frcs jag lånat honom

    Italia Richard Kaufmann
  • Jag vet nu ej hvilka fournisseurer äro betalta i Paris, om har derför svårt att presentera mig hos min skräddare och chemisier.

    Pariisi
  • Jag sitter och läser en bok af Delaborde om de stora gravörerna. Albert Dürer Florentinerna. Rembrandt. Jag måste försöka mig på detta nu i Paris – jag tror bestämdt jag har anlag åt det hållet. – När jag läser något sådant kommer det ett solsken öfver mig – Att kunna fästa de finaste, subtilaste och ädlaste tankar på pappret för århundraden – det är något att lefva för – stor sak om man då har några motgångar under detta korta lif. Dessutom är det roligt att läsa något der konsten ställes så högt, der äktheten af ett litet gammalt pappersblad diskuteras på flere sidor, och der det säges att Albert Dürers teckning "Melankolin" är ensam nog för att ställa honom bland verldens största konstnärer och gifva honom ett odödligt namn. Stackars Dürer – han hade det svårt. Hans ungdomsflamma, Agnes Frey, som han så mycket bråkat för att få, plågade ju honom sedan hela lifvet ut och påskyndade hans död. Men jag beklagar honom ej – när man tecknat så som han och gjort sådana eau-forter kan man uthärda hvad som helst. Rembrandt dog på fattighuset och ändå beklagar jag honom ej – Dessa äro de verkligt lycklige tror jag, och i olyckans värsta stunder måste de ha kunnat trösta sig med hvad de tänkt och gjort. Jag har nu försummat den sidan af lifvet alltför länge. Hvem som helst kan gifta sig och få barn – men alla kunna icke måla goda taflor – jag skall försöka detta senare.

    Pariisi Henri Delaborde Albrecht Dürer Rembrandt Agnes Dürer
  • Det börjar redan se mindre vinterlikt ut i dessa trakter – endast litet snö på marken, och denna oförsonliga ryska köld börjar höra till ett öfvervunnet stadium.

  • Farväl – jag är rädd för att få krångel vid tullen med Demidoffs tafla som finnes i en fastspikad låda, tvärt emot hvad jag bad intendenten göra. Den der maskinen kostar mig vackra pengar, tung som den är – nog är det löjligt att jag skall betala för Demidoff

    Paul Demidov di San Donato
  • Helsa tusenfaldt flickorna och Tante Gadd och skrif snart till Atte.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt