Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förälskelse ilmasto junat kansanluonne kihlaus matkat museot naiset rakkaus rautatiet sää turkit vaatteet venäläiset venäläisyys

Berlin, British Hôtel
torsdag 31 Jan. 81.
Älskade Mamma
Det är herrligt att komma till Europa
och till ett mildare klimat igen. Jag ha
just nu spatserat upp och ned längs
Unter den Linden, precis som Ni måtte
ha gjort i våras, och jag har derunder
konstaterat att jag är född för vestra
och mellersta Europa. Kanske är det
mycket banalt att ej tycka om karaktären,
den mongoliska-tartariska karaktären i
Ryssland – men jag är i det fallet banal –
Luften är denna varma, litet fuktiga,
lifgifvande vinterluft, eller snarare vår-
luft, som jag känner så väl från mina
första år i Antwerpen och Paris.
Alltså här i denna sal, matsalen, sutto
Mamma och Anni när ni rigtigt voro
ute på egen hand. Ack om jag ändå

hade Er här nu!
– Ännu har jag ej hemtat
mig efter mina "emotions" under
den sista veckan. Jag har lefvat
ett på upphetsadt oroligt och feber-
aktigt lif att jag alls ej ännu
får reda på mig sjelf.
Det är ju ett ganska eget fall.
En ung flicka som först refuserar
mig, 12 timmar derefter svär mig
trohet i lif och död,
om
12 timmar igen
afstår från det hela, och sist skiljer sig
från mig med löften om evig kärlek
och förespeglingar om att hon snart
tänker gifta sig med en annan.
Vore jag ej så kär, skulle jag ta saken
från den komiska sidan. –
Jag sof mycket illa sista natten.
Vi voro fyra i sofkupèn och der
var en atmosfer som var olidlig.
Skulle jag ha någon menniska
att sällskapa med så skulle jag gerna

stanna här en dag för att
grundligt se museerna, fara
omkring litet i staden o.s.v.
Men att alldeles ensam gå och
dalla i en tung pels när alla
andra gå i sommarpaletåer,
det bryr jag mig om.
Får se om jag skall vara all-
deles bortglömd i Paris. Jag är
illa rädd derför. – Vi få väl se
om några dagar.
Farväl älskade goda Mamma –
helsa Anni och Bertha, tante
Gadd och alla bekanta –
I morgon kl. 3/4 10 är jag i Paris.
Det är trist att komma dit utan
att någon är en till mötes.
– à bientôt
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det är herrligt att komma till Europa och till ett mildare klimat igen. Jag ha just nu spatserat upp och ned längs Unter den Linden, precis som Ni måtte ha gjort i våras, och jag har derunder konstaterat att jag är född för vestra och mellersta Europa. Kanske är det mycket banalt att ej tycka om karaktären, den mongoliska-tartariska karaktären i Ryssland – men jag är i det fallet banal – Luften är denna varma, litet fuktiga, lifgifvande vinterluft, eller snarare vårluft, som jag känner så väl från mina första år i Antwerpen och Paris. Alltså här i denna sal, matsalen, sutto Mamma och Anni när ni rigtigt voro ute på egen hand. Ack om jag ändå hade Er här nu!

    Pariisi Venäjä Eurooppa Antwerpen Unter den Linden Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Ännu har jag ej hemtat mig efter mina "emotions" under den sista veckan. Jag har lefvat ett på upphetsadt oroligt och feberaktigt lif att jag alls ej ännu får reda på mig sjelf. Det är ju ett ganska eget fall. En ung flicka som först refuserar mig, 12 timmar derefter svär mig trohet i lif och död, om 12 timmar igen afstår från det hela, och sist skiljer sig från mig med löften om evig kärlek och förespeglingar om att hon snart tänker gifta sig med en annan. Vore jag ej så kär, skulle jag ta saken från den komiska sidan.

    Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Jag sof mycket illa sista natten. Vi voro fyra i sofkupèn och der var en atmosfer som var olidlig. Skulle jag ha någon menniska att sällskapa med så skulle jag gerna stanna här en dag för att grundligt se museerna, fara omkring litet i staden o.s.v. Men att alldeles ensam gå och dalla i en tung pels när alla andra gå i sommarpaletåer, det bryr jag mig om.

  • Får se om jag skall vara alldeles bortglömd i Paris. Jag är illa rädd derför. – Vi få väl se om några dagar.

    Pariisi
  • Farväl älskade goda Mamma – helsa Anni och Bertha, tante Gadd och alla bekanta

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt
  • I morgon kl. 3/4 10 är jag i Paris. Det är trist att komma dit utan att någon är en till mötes. – à bientôt Atte

    Pariisi