Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förälskelse ateljeet juhlat kihlaus kirjailijat kirjeet kulhot kuvitus naiset nationalismi norjalaiset pohjoismaalaiset rakkaus ruotsalaiset sähkeet suomalaiset taideyhdistykset taiteilijat taiteilijuus venäläiset ystävät

Paris d. 6 februari 84
Älskade Mamma,
Nu har jag 2 bref att tacka Mamma för, ett
i förgår och ett i dag. Hvad det är roligt
att se huru Mamma förstår sakerna som
jag och till och med uttalar det som jag
blott innerst vågat tänka. Att Manzeys
gjorde svårigheterna större liksom för att
pröfva mig och att de tänkte på för-
mögenheten, derom är jag säker. I grunden
är jag, liksom Mamma, glad öfver att
jag ej ett ögonblick tvekade. Jag tror
dock att huvfudhindret låg i hennes
vankelmod, räddsla för det nya, afvog-
het mot min nationalitet och fruktan
för svårigheter i framtiden. Hon vågade
icke ens rigtigt sätta sig in uti någon-
slags bestämd framtidsplan. – Och Gud
vet om ej hon har rätt deri, att
hon aldrig skulle trifvas i konst-
närslifvet och i Paris. – Mammas
bref äro min högsta fröjd – alla dessa
sista, så goda, så raska, så kloka –
jag har kysst dem af glädje och läst
dem upprepade gånger. –
I går hade jag ställt till Runebergsfest –

och den lyckades öfver förväntan. Istället
för 15 kommo trettio personer på
middagen som var mycket festlig.
Jag hade kastat mig in i detta bestyr
litet emedan jag hade behof af att
tänka på annat, och det lyckades så
till vida att jag under dessa två sista
dagar bra litet tänkt på de sorgliga
tiderna i Petersburg – Det hela står nästan
för mig som en obehaglig feberyra, med
något trångt, däst otäckt i luften. Här
andas man – och jag har vänner
här.
Middagen var hos Wepler, Place Clichy;
fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie,
Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru
Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade
skrifvit till alla i sällskapet och försökt
göra det så homogent som möjligt
de flesta i staden vistande finnar, Hag-
borg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste
och gladaste bland svenskar och norrmän. –
Stämningen var alltigenom lifvad.
Då champagnen kom, steg jag upp
och drack i korta och kraftiga ord en
skål för Johan Ludvig Runebergs minne –
niofaldigt hurra – och så steg Björnson
upp och höll ett af sina allra grannaste

tal – till den grad storartadt, storslaget
och ståtligt att alla som en man stego
upp vid slutet, tårar glänste i de
flestas ögon. Han talte om Runeberg
som skald – den ädlaste afslutning på
den gamla tegnerska tiden och den
bästa början till den nya, talte om hans
manlighet, hans lugn och gjorde då
långa naturbeskrifningar bl.a öfver en
vacker frostmorgon i norden – så som
blott Björnson kan göra det. – och så kommo
tal på tal. Munthe talade, jag talade
om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och
om gästfriheten der, och slutade med att dricka
en skål för Walter och hans fru.
Så reglerade jag räkningen och fick ånyo
konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i
ekonomiskt afseende att gå i utläggning –
men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Sällskapet hade emellertid gått ned till
Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter.
Der blef det ett talande, skålande och
sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a.
Björnson höll ett tal för min tafla som
han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret
der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren
blef rörd – han hade också sett taflan – och höll
ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygel-
sen lyste ur hvarje ord – och förklarade att
någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade

han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser
att jag blef firad. – Lie talade mycket
om Mamma, Björnson kom ofta och
skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme
hende, der laa saaden et genialt og dejligt
skimmer over hende." Mamma kan tänka sig
hur glad jag var. – Så talte jag för
Bellman och Sergel – ett tal som Björnson
afbröt med opposition mot hvad jag sade
om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtysta-
des af hurrarop från svenskarnes sida,
men allt förlopp dock i största sämja.
Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på
morgonen reste Hagborg Larson och hans fru
och jag till Hallarne och superade hos Baratt,
och först kl. 5 kom jag hem. Det var en
i allo lyckad afton. Lie höll ett tal
för Finland som var rigtigt bra. Larson
talade alltjemt humoristiskt. Han har något
så fånigt i hela sitt utseende och sitt uttal,
att man tvärt blir glad då han öppna mun-
nen. Han håller på med illustrationer till
fru Lenngren, som bli bättre än allt hvad
han gjort tills dato. – Vi äro goda
vänner. Jag känner på mig att han har
sympathier för mig och min konst. "Ser
du, du är den ende af hela slurfven som
duger till något" säger han.
– Jag tänkte så mycket på mina

ryska vänner och på min ryska flamma. –
Hon skulle aldrig i verlden kunna intresse-
ra sig för allt detta, hon skulle aldrig
kunna vara med på en sådan fest. Der
hade alltid varit en mur emellan oss och
i många många stycken hade hon ansett
mig vara en galning eller en – finljandets
som i deras ögon är det värsta. – Hvar-
före skall jag ej ha fått förälska
mig i en flicka från mitt land, som
älskar mitt land, dess sång och saga!
Nu är det slut, det är för sent det är
något sprucket, brustet förbi i den kam-
marn af mitt hjerta.
– Min tafla är uppspänd sedan i går
och gör stor lycka. Dagnan, Sargent
alla säga att detta är det bästa jag målat
och förutspå stor succes. Den stora taflan
anse de vara bäst af allt det jag har
med mig. Björnson var här i går morgse
för att se den – Mamma kan tänka
sig att ämnet allt var rigtigt i
Björnsons anda. Han blef lifvad, gesti-
kulerade talade och slutande med att ta
mina båda händer och tacka mig för taflan.
– Hvad allt detta är borta från Peters-
burg, från allt det konvenabla. de' här

menniskorna äro ju en slags galningar
och vagabonder – illa installerade, utan
komfort, utan varaktig stad, utan säker
het för morgondagen, men med. –
Nu kommer Valter Runeberg med svar
från Topelius på ett telegram vi af-
sände i går till Konstnärsgillet.
Nu kom också den lede Hellquist
och jag får lof att sluta. Farväl –
tack för brefvet.
Helsningar till alla –
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu har jag 2 bref att tacka Mamma för, ett i förgår och ett i dag. Hvad det är roligt att se huru Mamma förstår sakerna som jag och till och med uttalar det som jag blott innerst vågat tänka. Att Manzeys. gjorde svårigheterna större liksom för att pröfva mig och att de tänkte på förmögenheten, derom är jag säker. I grunden är jag, liksom Mamma, glad öfver att jag ej ett ögonblick tvekade. Jag tror dock att huvfudhindret låg i hennes vankelmod, räddsla för det nya, afvoghet mot min nationalitet och fruktan för svårigheter i framtiden. Hon vågade icke ens rigtigt sätta sig in uti någonslags bestämd framtidsplan. – Och Gud vet om ej hon har rätt deri, att hon aldrig skulle trifvas i konstnärslifvet och i Paris.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Mammas bref äro min högsta fröjd – alla dessa sista, så goda, så raska, så kloka – jag har kysst dem af glädje och läst dem upprepade gånger.

    Alexandra Edelfelt
  • I går hade jag ställt till Runebergsfest – och den lyckades öfver förväntan. Istället för 15 kommo trettio personer på middagen som var mycket festlig. Jag hade kastat mig in i detta bestyr litet emedan jag hade behof af att tänka på annat, och det lyckades så till vida att jag under dessa två sista dagar bra litet tänkt på de sorgliga tiderna i Petersburg – Det hela står nästan för mig som en obehaglig feberyra, med något trångt, däst otäckt i luften. Här andas man – och jag har vänner här.

    Pietari Johan Ludvig Runeberg
  • Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.

    Porvoo Pohjoismaat Wepler Place de Clichy Johan Ludvig Runeberg Carl Larsson Karin Larsson Lina Runeberg Bjørnstjerne Bjørnson August Hagborg Johan Janzon Jonas Lie Axel Munthe Walter Runeberg Esaias Tegnér Robert Thegerström Ultima Munthe
  • Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.

    Suomi Pariisi Hallarna / Les Halles Baratt Carl Larsson Alexandra Edelfelt Karin Larsson Fritz Arlberg Carl Michael Bellman Bjørnstjerne Bjørnson Gustav III August Hagborg Jonas Lie Walter Runeberg Johan Tobias Sergel Ville Vallgren
  • Larson talade alltjemt humoristiskt. Han har något så fånigt i hela sitt utseende och sitt uttal, att man tvärt blir glad då han öppna munnen. Han håller på med illustrationer till fru Lenngren, som bli bättre än allt hvad han gjort tills dato. – Vi äro goda vänner. Jag känner på mig att han har sympathier för mig och min konst. "Ser du, du är den ende af hela slurfven som duger till något" säger han.

    Carl Larsson Anna Maria Lenngren
  • Jag tänkte så mycket på mina ryska vänner och på min ryska flamma. – Hon skulle aldrig i verlden kunna intressera sig för allt detta, hon skulle aldrig kunna vara med på en sådan fest. Der hade alltid varit en mur emellan oss och i många många stycken hade hon ansett mig vara en galning eller en – finljandets som i deras ögon är det värsta. – Hvarföre skall jag ej ha fått förälska mig i en flicka från mitt land, som älskar mitt land, dess sång och saga! Nu är det slut, det är för sent det är något sprucket, brustet förbi i den kammarn af mitt hjerta.

    Sophie Manzey
  • Min tafla är uppspänd sedan i går och gör stor lycka. Dagnan, Sargent alla säga att detta är det bästa jag målat och förutspå stor succes. Den stora taflan anse de vara bäst af allt det jag har med mig. Björnson var här i går morgse för att se den – Mamma kan tänka sig att ämnet allt var rigtigt i Björnsons anda. Han blef lifvad, gestikulerade talade och slutande med att ta mina båda händer och tacka mig för taflan.

    Alexandra Edelfelt Bjørnstjerne Bjørnson Pascal Dagnan-Bouveret John Singer Sargent
  • Hvad allt detta är borta från Petersburg, från allt det konvenabla. de' här menniskorna äro ju en slags galningar och vagabonder – illa installerade, utan komfort, utan varaktig stad, utan säkerhet för morgondagen, men med.

    Pietari
  • Nu kommer Valter Runeberg med svar från Topelius på ett telegram vi afsände i går till Konstnärsgillet.

    Walter Runeberg Zacharias Topelius
  • Nu kom också den lede Hellquist och jag får lof att sluta.

    Carl Gustaf Hellqvist
  • Farväl – tack för brefvet. Helsningar till alla – Atte