Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) förälskelse avioliitto haudat kihlaus kirjeet laulajat mallit (ammatti) muistomerkit naamiaiset naiset päivälliset pohjoismaalaiset rakkaus seuraelämä taidekauppa tanssiaiset tilaukset valokuvat ystävät

Paris fredag d. 22 febr. 84
Älskade Mamma,
Nu är det verkligen synd och skamm att jag
ej skrifvit på så länge. I förrgår fick
jag Mammas bref
skrifvet
, som Mamma säger, endast
för att ej behöfva vänta alltför länge på
svar. – Under denna vecka har jag varit
mer än tillåtligt är, en l'air. Måndag, middag
hos Munthe – tisdag, italienska Operan för att
höra den der under tenoren Gayarré, en spanjor
som går öfver mano (jag tyckte icke att det
var så vackert, som inte mera märkvärdigt)
onsdag stor bal hos en rysk fru Schidofsky,
som Mme Freederichsz gjort mig bekant med. –
I går var jag bjuden på en maskerad eller kostym-
bal dit många skandinaver skulle gå, men var
så trött att jag, sedan jag ätit middag med
Noël, kl. 10 gick hem, gaf balen den och den
och somnade som en stock.
Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad.
der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och
bland mina bekanta Freedericksz, Giers,
Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood
m.fl. – Den arme Reuterskiöld han är alldeles
slut, öfveransträngd och abruti af det eviga

flängandet på baler – men hans fru har
nu engång kommit in i takten och
då måste detta lif fortsättas.
– Jag har haft bref från fröken Manzey.
ett reserveradt, höfligt bref, som egentligen
går ut på att be mig skrifva. Hon säger:
J'attends une lettre avec la plus vive impatience,
ne me faites pas trop languir" – Frågar om
jag är ledsen på henne – Jag svarade
(och det var rätt svårt att skrifva detta svar)
som sanningen var, att jag icke kunde
vara ledsen på henne, – det var ödet som
var skulden till allt, detta öde, denna slump
som låtit oss födas i olika länder, tillbe olika
Gudar och ha olika intressen i lifvet, som
skapat min existens så totalt olik hennes,
min "milieu" mina vänner så föga lika dem
hon vant sig vid. – Ack hvad jag gerna
hade velat ha Mamma här för att kunna
fråga Mamma till råds. Hvad skall jag skrifva.
Som sakerna nu stå kan jag ej börja på
med kärleksförklaringar, det vore likaså
onödigt som löjligt. Min stolthet lider af
att nöja mig med denna vänskap, som
jag dock ej vill förlora. – Hindren äro ju
alltid de samma – endast jag har fått en

tagg i hjertat, sedan jag satt att hon
ej vågade offra något för mig. Stackars
flicka – kunde mina bref vara henne till
någon glädje – så skrifver jag gerna, och
det ber hon ju mig om. – Ett råd, ett
råd, gif mig ett råd. – Hon ber mig om
fullkomligt upprigtighet. Föräldrarne helsa
mig. En sak är säker, det är att verklig
vänskap emellan en ung man och en flicka
kan existerar efter en kris, icke förut, men
huru vara säker om att icke såren rifvas
upp en vacker dag då man minst
anar det.
Gud vet om det icke var bäst som det
gick – detta gyllene slafveri skulle ha tagit
lifvet af mig och hvarken hon eller jag skulle
ha haft mod nog att göra oss fullkomligt
fria. – Jag känner mig dock helt annorlunda
karl då jag sitter här i min egen atelier,
litar på mig sjelf och mitt arbete, omges
af ett folk om ej är fiendtligt och icke
föraktas för min nationalitets skuld.
Jag har gjort en massa teckningar till
Aino. Det blir en svårighet i komposition,
som också anmärktes af Sargent – den att
det blir likasom två taflor – först hon och
så de der sjöjungfrurna i bakgrunden. – Huru

få mera enhet i kompositionen? Duez
m.fl. ha varit här och sett min tafla –
som redan talas om målare emellan.
Alla finna den bättre än hvad jag gjort förut.
Konsthandlarne prisa den men anse den omöjlig
för "la vente". Det qvittar mig lika, nog får
jag den alltid placerad på ett eller annat
sätt.
Ville Vallgren kom hit just nu med
en
fotografi
af gubben Runeberg, som Söderström skickat
honom med uppdrag att göra en byst deraf och
låte mig måla ett porträtt efter detsamma.
Fotografin, en af Alf. Ottelins är gräsligt retouche
rad men är behaglig i uttrycket. Han sitter i grå
rock med snusdosa i ena handen – Mamma
känner kanske till den. – Likaså förkunnade Ville
att Bos Strömborg och någon annan ville att Tavast-
stjerna, Ville och mig uppdra att göra ytterligare
förslag på monument på Runebergs graf. Det
är svårt, mycket svårt.
Jag skickar härmed en artikel af Wolff angående
Mackay-Meissonier affären.
I morgon har jag åter modell för Aino får se om
jag får något bättre denna gång, det är en liten
14 års flicka, ännu outvecklad. Jag ville, om jag
gör denna tafla få
fram
något helt ungt, kyskt
och sagolikt. –
Farväl för denna gång, jag hoppas jag denna
gång ej låter så mycken tid åtgå tills jag skrifver
härnäst –
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu är det verkligen synd och skam att jag ej skrifvit på så länge. I förrgår fick jag Mammas bref skrifvet, som Mamma säger, endast för att ej behöfva vänta alltför länge på svar.

    Alexandra Edelfelt
  • Under denna vecka har jag varit mer än tillåtligt är, en l'air. Måndags, middag hos Munthe

    Axel Munthe
  • tisdag, italienska Operan för att höra den der under tenoren Gayarré, en spanjor som går öfver mano (jag tyckte icke att der var så vackert, som inte mera märkvärdigt)

    Théâtre-Italien (epävarma yhteys) Julián Gayarre
  • onsdag stor bal hos en rysk fru Schidofsky, som Mme Freedericksz gjort mig bekant med.

    Barbara Andrejevna de Freedericksz Schidofsky
  • I går var jag bjuden på en maskerad eller kostymbal dit många skandinaver skulle gå, men var så trött att jag, sedan jag ätit middag med Noël, kl. 10 gick hem, gaf balen den och den och somnade som en stock.

    Albert Noël
  • Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad. der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och bland mina bekanta Freedericksz, Giers, Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood m.fl.

    Lovisa Reuterskiöld Lev Alexandrovitj de Freedericksz Michail de Giers Lennart Reuterskiöld Barbara Andrejevna de Freedericksz Schidofsky Leila-Flora Canrobert Lothar von Seebach Carl Fleetwood
  • Den arme Reuterskiöld han är alldeles slut, öfveransträngd och abruti af det eviga flängandet på baler – men hans fru har nu engång kommit in i takten och då måste detta lif fortsättas.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Jag har haft bref från fröken Manzey. ett reserveradt, höfligt bref, som egentligen går ut på att be mig skrifva. Hon säger: J'attends une lettre avec la plus vive impatience, ne me faites pas trop languir" – Frågar om jag är ledsen på henne – Jag svarade (och det var rätt svårt att skrifva detta svar) som sanningen var, att jag icke kunde vara ledsen på henne, – det var ödet som var skulden till allt, detta öde, denna slump som låtit oss födas i olika länder, tillbe olika Gudar och ha olika intressen i lifvet, som skapat min existens så totalt olik hennes, min "milieu" mina vänner så föga lika dem hon vant sig vid. – Ack hvad jag gerna hade velat ha Mamma här för att kunna fråga Mamma till råds. Hvad skall jag skrifva. Som sakerna nu stå kan jag ej börja på med kärleksförklaringar, det vore likaså onödigt som löjligt. Min stolthet lider af att nöja mig med denna vänskap, som jag dock ej vill förlora. – Hindren äro ju alltid de samma – endast jag har fått en tagg i hjertat, sedan jag satt att hon ej vågade offra något för mig. Stackars flicka – kunde mina bref vara henne till någon glädje – så skrifver jag gerna, och det ber hon ju mig om. – Ett råd, ett råd, gif mig ett råd. – Hon ber mig om fullkomligt upprigtighet. Föräldrarne helsa mig. En sak är säker, det är att verklig vänskap emellan en ung man och en flicka kan existerar efter en kris, icke förut, men huru vara säker om att icke såren rifvas upp en vacker dag då man minst anar det. Gud vet om det icke var bäst som det gick – detta gyllene slafveri skulle ha tagit lifvet af mig och hvarken hon eller jag skulle ha haft mod nog att göra oss fullkomligt fria. – Jag känner mig dock helt annorlunda karl då jag sitter här i min egen atelier, litar på mig sjelf och mitt arbete, omges af ett folk om ej är fiendtligt och icke föraktas för min nationalitets skuld.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Jag har gjort en massa teckningar till Aino. Det blir en svårighet i komposition, som också anmärktes af Sargent – den att det blir likasom två taflor – först hon och så de der sjöjungfrurna i bakgrunden. – Huru få mera enhet i kompositionen?

    John Singer Sargent Aino
  • Duez m.fl. ha varit här och sett min tafla

    Ernest Ange Duez
  • som redan talas om målare emellan. Alla finna den bättre än hvad jag gjort förut. Konsthandlarne prisa den men anse den omöjlig för "la vente". Det qvittar mig lika, nog får jag den alltid placerad på ett eller annat sätt.

  • Ville Vallgren kom hit just nu med en fotografi af gubben Runeberg, som Söderström skickat honom med uppdrag att göra en byst deraf och låte mig måla ett porträtt efter detsamma. Fotografin, en af Alf. Ottelins är gräsligt retoucherad men är behaglig i uttrycket. Han sitter i grå rock med snusdosa i ena handen – Mamma känner kanske till den.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Ville Vallgren Gustaf Leopold Söderström (epävarma yhteys) Alfred Ottelin
  • Likaså förkunnade Ville att Bos Strömborg och någon annan ville att Tavaststjerna, Ville och mig uppdra att göra ytterligare förslag på monument på Runebergs graf. Det är svårt, mycket svårt.

    Karl August Tavaststjerna Johan Ludvig Runeberg Berndt Otto Schauman Ville Vallgren Johan Elias Strömborg
  • Jag skickar härmed en artikel af Wolff angående Mackay-Meissonier affären.

    Ernest Meissonier Albert Wolff Marie Louise Antoinette Mackay
  • I morgon har jag åter modell för Aino får se om jag får något bättre denna gång, det är en liten 14 års flicka, ännu outvecklad. Jag ville, om jag gör denna tafla få fram något helt ungt, kyskt och sagolikt.

    Aino
  • Farväl för denna gång, jag hoppas jag denna gång ej låter så mycken tid åtgå tills jag skrifver härnäst – Atte