Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

negrider finsk-ugrisk mytologi kreoler sjukdom (tillstånd) amerikkalaiset avioliitto eepokset kansalliseepokset kielet kuolema lapset (perheenjäsenet) lyriikka mallit (ammatti) naamiaiset päivälliset palvelusväki ranskan kieli seuraelämä talous tanssi valokuvat velat

Paris måndag d. 25 febr 84
Älskade Mamma
Ändtligen har jag kunnat komma hem
kl. 9 och hoppas, sedan jag sagt Mamma
god natt, kunna lägger mig kl. 10. I går
var den der bal costumé hos Mme Cartwright
En massa menniskor och många verkligen ut-
märkt vackra kostymer. Jag hade så hett
i min arabiska hufvudbonad, af sidan virad
tre gånger kring hufvudet och en gång kring
halsen, att jag trodde min arma skalle
skulle spricka. Efter att ha svettats i en
halftimme, så att svärtan från mustascher
na rannt i floder, gaf jag
kostym
troheten tusan
och slängde bort hela ståten från hufvudet,
och uppträdde så utan turban under resten
af natten. Courtois var ytterst grann – verkli
gen bra klädd – alldeles kopierad efter en liten
Buddha bild som han har nere i ateliern.
Jag dansade ej emedan mina skor voro
utan klackar så att jag af ovana alltjemt
höll på att ramla baklänges. – Gérôme
var en stund på balen, omaskerad.
Mlle Breslau var klädd till affischör-

pojke och hade ett stort paket
färdiga plakat som hon sjelf tecknat,
och som voro fulla af elakhet mot
den ena och andra af sällskapet. Lyckligt
vis förstod blott ett fåtal antydningarna.
Mest amerikanare från Nouvelle Orléans –
som tala franska som fransmän – neger-
uppassning – hela sällskapet hade något
kreolskt – underligt, icke vanligt yankee
aktigt, men vackra diamanter och kostymer.
Just nu fick jag höra af Eilif Peter-
sen, med hvilken jag ätit middag att
Valter Runebergs båda pojkar, Nino
och den lille, sjuknat in i skarlakansfeber.
Jag tänkte genast gå dit men gör det
hellre i morgon bittida för att fråga hur
det står till. Jag tycker hvad de stackars
menniskorna skola vara rädda, de
som Gudskelof så länge fått hålla barnen
friska nu, sedan de första dogo undan
för undan i Rom.
Om torsdag skall jag ändtligen på
middag till herrskapet Chevalier. Det

blir då ej så blixtrande roligt, men
jag är skyldig dem detta offer efter
min oartighet i våras, då de bjödo
Mamma och Anni och jag ej ens lemna-
de ett kort.
Om fredag dans hos Mme Jacquinot, dit
jag går på en stund åtminstone.
Reuterskiölds ha ej tur med sina middags-
bjudningar och mig – nu är jag igen bort-
bjuden om torsdag.
Herr Fich har suttit här, fastän jag hade
modell och ännu en gång plågat mig med
Kauffmanns historien – Ack om jag kunde
slippa få höra tala derom, och hellre finge
reda på Kaufmanns skuld till mig.
– Jag skickar igen till Anni två ögon-
blicksfotografier som kan påminna henne
om färderna till Boulognerskogen. Arc
de Triomphe sedd från en af sido avenuer
na och så ett parti af sjön i Boulogner-
skogen – Jag mins att vi just der stego
ur vagnen en gång för att mata svanar
och ankor eller åtminstone se på huru
de matades.

– från Paul Etter hade jag bref.
den stackars Schura Manzey tyckes
verkligen nu vara sämre än någonsin.
Hon skall ha blifvit så mager och
eländig. Hvad de äro djupt beklagans
värda, och hvad fröken Sophies lif ändå
är ovanligt sorgligt. Det ser ut
som om Paul åtminstone ej skulle ha
mycket hopp om Schura.
Jag studerar då och då Kalevala. Om
man kunde tänka sig alla dessa hjeltar
och hjeltinnor något så när europeiska,
så kunde der finnes herrliga saker att
måla, men sjelfva dikten ger dem så
många rent finska ugriska attributer,
att de få en oskön och Ekmansk prägel.
Åtminstone har jag svårt att helt och
hållet frigöra mig från minnen af Ekmans
fasliga teckningar.
Nu godnatt. Må väl. Gud välsigne Er.
När jag hör talas om sjukdom och
elände är jag alltid så glad och tacksam
öfver att vi fått vara så friska.
tusen helsningar från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ändtligen har jag kunnat komma hem kl. 9 och hoppas, sedan jag sagt Mamma god natt, kunna lägger mig kl. 10.

    Alexandra Edelfelt
  • I går var den der bal costumé hos Mme Cartwright En massa menniskor och många verkligen utmärkt vackra kostymer. Jag hade så hett i min arabiska hufvudbonad, af sidan virad tre gånger kring hufvudet och en gång kring halsen, att jag trodde min arma skalle skulle spricka. Efter att ha svettats i en halftimme, så att svärtan från mustascherna rannt i floder, gaf jag kostymtroheten tusan och slängde bort hela ståten från hufvudet, och uppträdde så utan turban under resten af natten. Courtois var ytterst grann – verkligen bra klädd – alldeles kopierad efter en liten Buddha bild som han har nere i ateliern. Jag dansade ej emedan mina skor voro utan klackar så att jag af ovana alltjemt höll på att ramla baklänges. – Gérôme var en stund på balen, omaskerad. Mlle Breslau var klädd till affischör-pojke och hade ett stort paket färdiga plakat som hon sjelf tecknat, och som voro fulla af elakhet mot den ena och andra af sällskapet. Lyckligtvis förstod blott ett fåtal antydningarna. Mest amerikanare från Nouvelle Orléans – som tala franska som fransmän – negeruppassning – hela sällskapet hade något kreolskt – underligt, icke vanligt yankeeaktigt, men vackra diamanter och kostymer.

    New Orleans Gustave Courtois Jean-Léon Gérôme Cartwright Louise Cathrine Breslau Buddha
  • Just nu fick jag höra af Eilif Petersen, med hvilken jag ätit middag att Valter Runebergs båda pojkar, Nino och den lille, sjuknat in i skarlakansfeber. Jag tänkte genast gå dit men gör det hellre i morgon bittida för att fråga hur det står till. Jag tycker hvad de stackars menniskorna skola vara rädda, de som Gudskelof så länge fått hålla barnen friska nu, sedan de första dogo undan för undan i Rom.

    lukumuistit Lina Runeberg Alfred Runeberg Walter Runeberg Johannes Runeberg Eilif Peterssen Carl Michael Runeberg Walter Fredrik Runeberg Maria Christina Runeberg
  • Om torsdag skall jag ändtligen på middag till herrskapet Chevalier. Det blir då ej så blixtrande roligt, men jag är skyldig dem detta offer efter min oartighet i våras, då de bjödo Mamma och Anni och jag ej ens lemnade ett kort.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt Chevalier
  • Om fredag dans hos Mme Jacquinot, dit jag går på en stund åtminstone.

    Jacquinot
  • Reuterskiölds ha ej tur med sina middagsbjudningar och mig – nu är jag igen bortbjuden om torsdag.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Herr Fich har suttit här, fastän jag hade modell och ännu en gång plågat mig med Kauffmanns historien

    Richard Kaufmann Alfred Fich
  • Ack om jag kunde slippa få höra tala derom, och hellre finge reda på Kaufmanns skuld till mig.

    Richard Kaufmann
  • Jag skickar igen till Anni två ögonblicksfotografier som kan påminna henne om färderna till Boulognerskogen. Arc de Triomphe sedd från en af sido avenuerna och så ett parti af sjön i Boulognerskogen – Jag mins att vi just der stego ur vagnen en gång för att mata svanar och ankor eller åtminstone se på huru de matades.

    Bois de Boulogne Triumfbågen Alexandra Edelfelt
  • Från Paul Etter hade jag bref. Den stackars Schura Manzey tyckes verkligen nu vara sämre än någonsin. Hon skall ha blifvit så mager och eländig. Hvad de äro djupt beklagansvärda, och hvad fröken Sophies lif ändå är ovanligt sorgligt. Det ser ut som om Paul åtminstone ej skulle ha mycket hopp om Schura.

    Sophie Manzey Paul von Etter Alexandrine Manzey
  • Jag studerar då och då Kalevala. Om man kunde tänka sig alla dessa hjeltar och hjeltinnor något så när europeiska, så kunde der finnas herrliga saker att måla, men sjelfva dikten ger dem så många rent finska ugriska attributer, att de få en oskön och Ekmansk prägel. Åtminstone har jag svårt att helt och hållet frigöra mig från minnet af Ekmans fasliga teckningar.

    Robert Wilhelm Ekman
  • Nu godnatt. Må väl. Gud välsigne Er. När jag hör talas om sjukdom och elände är jag alltid så glad och tacksam. öfver att vi fått vara så friska. tusen helsningar från Atte