Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet sjukdom (tillstånd) civilisation stenåldern assyrier ateljeet filosofia instrumentit kaunokirjallisuus kirjeet laulut luonteenpiirteet matkat musiikki naiset näyttelyt oppilaat seuraelämä syntymäpäivät taide taidekauppa taidenäyttelyt taiteilijat tanskalaiset terveys yhteiskuntaluokat

torsdag d. 23 Maj 84
Älskade Mamma,
Jag får nu känna straffet för
mina underlåtenhetsynder hvad
brefskrifning beträffar – en, två, tre
dagar har jag gått och snokat efter
ett finskt postmärke och Mammas kända
stil i Emiles låda.
Som Mamma ser är jag ännu icke
i London, men reser troligen
med Kroyer d 25, söndag, Annies
födelsedag. Vi åka härifrån kl.
9,40 morgonen och äro i London kl. 6 e.m.
jag gläder mig mycket åt denna
resa i så godt sällskap, så mycket
mera som vi i Londen komma att
sammanträffa med danske gravören
Hendricksen, som känner till staden, varit
der i två år och är lika lifvad för konst
som vi.
Kroyer är den mest harmoniska menniska
jag vet, afundsvärdt harmonisk. Glad,

feterad, talentfull, musikalisk; – jag
kan ej tänka mig honom utan nea-
politanska sångar med guitarraccompagne-
ment. Han vill hufvudsakligast
se taflor der, för resten gå och
drifva på gatorna, i Hyde Park och
utmed Themsen. Han vill stanna borta
14 dagar, jag kommer kanske igen
om 8. – Återkommen hit måste
jag slutföra några påbegynta taflor –
och hoppas få detta klart till slutet
af juni.
Hvad jag känner mig mycket bättre
af att ej gå dans le monde! Härom-
afton var jag hos Beyens' – tråkigt
emot vanligheten – men äfven om der
varit roligt, skulle jag ändå ha känt
hela den gränslösa tomheten af detta
gräsliga slafveri-lif, utan idéer,
utan initiativ, utan lugn och värdig-
het framför allt.
Fru Reuterskiöld är verkligen innerligt
road af detta flängande. Hennes man

tror jag i grunden också är det,
så mycket han talar om coin du
feu. Med fru R. måste jag säga
att jag haft en svår missräkning.
Jag trodde länge att detta schas var
bara en påtagen mask för att dölja
någon inre oro – att der dock bodde
en massa idéer hos henne, och nu
ser jag att jag misstagit mig.
– Jag håller på med en tafla, stor
som Mammas porträtt, 2 figurer, som
jag kunde kalla "rik harmonie" eller
något dylikt – den blir bra, och det
är icke alltför mycket som återstår
men de nöten till konsthandlare vilja ej
ha den – de köpa i allmänhet ingenting
nu.
I dag har jag varit och korrigerat
i Colarossis fruntimmersatelier i
Dagnans ställe. Fröken Sjcherfbeck är
den bästa der. Det är litet svårt
att rigtigt förklarar sig för dessa unga
damer – de fråga dessutom så mycket
mera än sju visa kunna svara på!
– Kroyer stannar här för att se Meissoniers
expositon som börja i morgon. Det

är nu femtio år sedan han stälde
ut sin första tafla, gubben, 1834,
och då han hade sin första stora succès
på Salongen. Det är således ett konst-
närsjubileum af alldeles ovanligt
slag – och tänk att den taflan som
han slutat i dessa dagar lär vara
hans allra bästa – det är en dugtig
gubbe, icke sannt? Alla privatper-
soner som ega hans förnämligare arbeten
ha skickat dem. Drottning Victoria,
Stewart, hert. af Aumale m.fl. –
Det blir det intressantaste på hela
året.
Är icke Strindberg ett nöt med sina
utfall mot konst – såsom varande
onatur? Jonas Lie har skrifvit till
honom ett långt spralakanslexbref.
Jag har haft långa diskussioner
med Acku, som är en likadan natur-
tillståndsdyrkare. Eget att just dessa
nervösa, sjukliga eländiga offer för
öfvercivilisation, sådana som Strindberg
och Acku, skola tala så mycket om
att reformera verlden just med den
alldeles friska och oförderfvade naturen
till utgångspunkt och mål. Veta de

hvad helsa är? Jag tror det
knappt.
Tänk att man, hundra år efter Rousseau
och hela utilitetsfilosofien kan kom-
ma fram med något sådant som
Str.s likt och olikt – poesi, konst,
vetenskap – allt bara strunt, dåliga
surrogater för den s.k. naturen. Han
begripa det då ej, att så snart två
menniskor lifva här på jorden, de
ögonblickligen skola uppfinna något
för att förbättra natur – d.v.s. djur-
huslandet. Stenålderns folk risade
sina vapen – och så uppstod konst,
Assyrierna nedskrefvo sina bedrifter,
och så uppstod litteratur.
Denne Acku är ett fenomen – sjuklig
är han till själ och kropp. Han ställer
sina reformplaner alldeles utom
möjlighetens gränser, och detta be-
visar, om ej vanvett så höjden af
opraktiskheta. Är det icke bäst att
börja med sig sjelf och se till att man
gör nytta i denna förkonstlade verld.
Och gör man det, så är man ej heller
så missnöjd med verlden, då kan

man glädjas öfver hvad andra
gjort före en och tro på att
det hela dock går framåt, framåt.
Acku orkar alls ej gå – om han ej
blir förströdd under gåendet. Följden
är att jag gått litet under sista
tiden och känner på mig hur fettet
lagrar sig omkring min buk.
– Josephson är bara honung nu
vis-à-vis mig. Ett redigt ord och
ett tydligt ovett – ack hvad det
är för herrliga ting. Han gick
så långt att han sade sig nödvändigt
vilja ge mig en studie... och detta
efter vårt stormiga uppträde sist.
Farväl nu Mamma! Jag tänker
hvar dag på er i fjol. Vid det
här laget voro ni redan inflyttade
Av. de Villiers 147 – Stackars Mamma,
Mamma slet ändå ondt, tror jag.
Tack emellertid, och Gud välsigne
Mamma nu och alltid.
Eder
Atte
Gratulera Annie till fyllda 18.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag får nu känna straffet för mina underlåtenhetsynder hvad brefskrifning beträffar – en, två, tre dagar har jag gått och snokat efter ett finskt postmärke och Mammas kända stil i Emiles låda.

    Alexandra Edelfelt Emile
  • Som Mamma ser är jag ännu icke i London, men reser troligen med Kroyer d 25, söndag, Annies födelsedag.

    Lontoo Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt Peder Severin Krøyer
  • Vi åka härifrån kl. 9,40 morgonen och äro i London kl. 6 e.m. jag gläder mig mycket åt denna resa i så godt sällskap, så mycket mera som vi i Londen komma att sammanträffa med danske gravören Hendricksen, som känner till staden, varit der i två år och är lika lifvad för konst som vi.

    Lontoo Peder Severin Krøyer Frederik Hendriksen
  • Kroyer är den mest harmoniska menniska jag vet, afundsvärdt harmonisk. Glad, feterad, talentfull, musikalisk; – jag kan ej tänka mig honom utan neapolitanska sångar med guitarraccompagnement.

    Peder Severin Krøyer
  • Han vill hufvudsakligast se taflor der, för resten gå och drifva på gatorna, i Hyde Park och utmed Themsen. Han vill stanna borta 14 dagar, jag kommer kanske igen om 8.

    Hyde Park Themsen Peder Severin Krøyer
  • Hvad jag känner mig mycket bättre af att ej gå dans le monde!

  • Häromafton var jag hos Beyens' – tråkigt emot vanligheten – men äfven om der varit roligt, skulle jag ändå ha känt hela den gränslösa tomheten af detta gräsliga slafveri-lif, utan idéer, utan initiativ, utan lugn och värdighet framför allt.

    Maria de las Mercedes de Beyens Eugène de Beyens
  • Fru Reuterskiöld är verkligen innerligt road af detta flängande. Hennes man tror jag i grunden också är det, så mycket han talar om coin du feu. Med fru R. måste jag säga att jag haft en svår missräkning. Jag trodde länge att detta schas var bara en påtagen mask för att dölja någon inre oro – att der dock bodde en massa idéer hos henne, och nu ser jag att jag misstagit mig.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Jag håller på med en tafla, stor som Mammas porträtt, 2 figurer, som jag kunde kalla "rik harmonie" eller något dylikt – den blir bra, och det är icke alltför mycket som återstår men de nöten till konsthandlare vilja ej ha den – de köpa i allmänhet ingenting nu.

    Alexandra Edelfelt
  • I dag har jag varit och korrigerat i Colarossis fruntimmersatelier i Dagnans ställe. Fröken Sjcherfbeck är den bästa der. Det är litet svårt att rigtigt förklarar sig för dessa unga damer – de fråga dessutom så mycket mera än sju visa kunna svara på!

    Pascal Dagnan-Bouveret Helene Schjerfbeck Filippo Colarossi
  • Kroyer stannar här för att se Meissoniers expositon som börja i morgon.

    Peder Severin Krøyer Ernest Meissonier
  • Det är nu femtio år sedan han stälde ut sin första tafla, gubben, 1834, och då han hade sin första stora succès på Salongen. Det är således ett konstnärsjubileum af alldeles ovanligt slag – och tänk att den taflan som han slutat i dessa dagar lär vara hans allra bästa – det är en dugtig gubbe, icke sannt? Alla privatpersoner som ega hans förnämligare arbeten ha skickat dem. Drottning Victoria, Stewart, hert. af Aumale m.fl. – Det blir det intressantaste på hela året.

    Ernest Meissonier William Hood Stewart Victoria Henri d' Orléans
  • Är icke Strindberg ett nöt med sina utfall mot konst – såsom varande onatur? Jonas Lie har skrifvit till honom ett långt spralakanslexbref.

    August Strindberg Jonas Lie
  • Jag har haft långa diskussioner med Acku, som är en likadan natur-tillståndsdyrkare. Eget att just dessa nervösa, sjukliga eländiga offer för öfvercivilisation, sådana som Strindberg och Acku, skola tala så mycket om att reformera verlden just med den alldeles friska och oförderfvade naturen till utgångspunkt och mål. Veta de hvad helsa är? Jag tror det knappt.

    August Strindberg Axel Berndtson
  • Tänk att man, hundra år efter Rousseau och hela utilitetsfilosofien kan komma fram med något sådant som Str.s likt och olikt – poesi, konst, vetenskap – allt bara strunt, dåliga surrogater för den s.k. naturen.

    August Strindberg Jean-Jaques Rousseau
  • Han begripa det då ej, att så snart två menniskor lifva här på jorden, de ögonblickligen skola uppfinna något för att förbättra natur – d.v.s. djurhuslandet. Stenålderns folk risade sina vapen – och så uppstod konst, Assyrierna nedskrefvo sina bedrifter, och så uppstod litteratur.

    August Strindberg
  • Denne Acku är ett fenomen – sjuklig är han till själ och kropp. Han ställer sina reformplaner alldeles utom möjlighetens gränser, och detta bevisar, om ej vanvett så höjden af opraktiskhet. Är det icke bäst att börja med sig sjelf och se till att man gör nytta i denna förkonstlade verld. Och gör man det, så är man ej heller så missnöjd med verlden, då kan man glädjas öfver hvad andra gjort före en och tro på att det hela dock går framåt, framåt. Acku orkar alls ej gå – om han ej blir förströdd under gåendet. Följden är att jag gått litet under sista tiden och känner på mig hur fettet lagrar sig omkring min buk.

    Axel Berndtson
  • Josephson är bara honung nu vis-à-vis mig. Ett redigt ord och ett tydligt ovett – ack hvad det är för herrliga ting. Han gick så långt att han sade sig nödvändigt vilja ge mig en studie... och detta efter vårt stormiga uppträde sist.

    Ernst Josephson
  • Farväl nu Mamma! Jag tänker hvar dag på er i fjol. Vid det här laget voro ni redan inflyttade Av. de Villiers 147 – Stackars Mamma, Mamma slet ändå ondt, tror jag. Tack emellertid, och Gud välsigne Mamma nu och alltid. Eder Atte

    Avenue de Villiers 147 Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Gratulera Annie till fyllda 18.

    Alexandra Edelfelt