Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) aateli avioliitto kielet kirjailijat kirjeet lapset (perheenjäsenet) laulut mallit (ammatti) naiset näyttelyt poliisi pöytäkirjat rengit ruotsin kieli seuraelämä sukupuolimoraali talous teatteritaide tilaukset työläiset

Paris 16 april 1885
Älskade Mamma,
Jag har sölat så oförlåtligt igen med att
besvärar Mammas bref. Sällan är den
att jag åter kommit en i arbete – haft
modell de tre sista dagarne och derigenom ej
kommit mig för. Kröyer har dessutom varit
här och jag har lupit omkring med honom
på teatrar och expositioner. – Hos Kaufmann
var jag häromdagen på frukost. Ungen intresserade
mig att se – liknar Kaufmann och ser högst
lyckas ut. Hans fru är missårjd, längtar
bort från Paris – han, den uskågen knogar och
arbeta. De måtte ha haft det svart i vinter
derute. Han sjuk, hon likaså, kallt har det
varit, dåligt med pengar. Det är en allvarlig
sak att gifta sig. Derute såg jag en hemskt
skädespel – en arbeten som formligen fall
af svält. Han hade ej ätit på 2 dagar, såg
hederlig ut men hade ej lyckats få någon an-
ställning derute på carrièrerna (stenbrotten)
När vi tog in den uslingen, var han
alldeles magtlös, och vi fingo hålla i
mathitarne för att han ej skulle ta döden
på sig. Efter åtskilliga måla som slukade
diusiskt vin och hyggliga bemötande, talade
han om sin sorgligt lätt – gret af svaghet

skalfde som ett asplöf – det var ohyggligt
att se. Vi gåfvo honom pengar, togs
adressen och skola se efter honom och
familjen, som lärer lida yttersta nöd-
Allt detta, som räckte i flere timmar
var mera gripande än alla femakts-
tragedier, och en sorgligt illustration på
Krisen och nöjen i Paris för närvarande
Sedan blef jag bjuden på Strindberg
till friherrinnan Berlin och Shehinds-
S. kom ej, men skickades sin fru. De äro
ju alla beskedliga menniskor, men affekte-
sade så att jag mister matlusten. Alla
spelade. Minsine sin vänliga fina sol,
Ekelund den humane verldsmannen, Con-
stance spalade nutidsqvinnan och fru Strind-
berg den större författaren – mastyrens fördoms-
fris hustru. från 7 till 2 talades nästan
uteslutande om allehända osedlighet.
Eheluni och gumman Mimmi ha
varit hos Björnsons och finna honom
charmant". Jag skulle ha velat ge mycket
för att se gumman Mimmi och Björnson
tillsammans – så olika men båda tillräckligt
Narva för att ej till fullt inne huru
absolut främmande de måste vara för

hvarandra. Oledligheten förenar dem
nu. Man har svart att känna
igen sitt modersmål såsom hon-
versationssprak, nu sedan alla möjliga
saker blifvit införda i salongerna direkt
från polisprotokollerna och drang stugan.
Inte mig emot – men det går en
underligt effekt att höra talas om allt
detta af sjåpig fruntimmer.
Denise såg jag Häromaftonen – pjesen
är ju förpestad af den mest franska
kort d' honneur och en massa onättr
ligheter, men spelar så herrligt väl
att man glömmer allt derför. God,
Coquelin, Bartet m. fl. äro alldeles
ypperliga, så naturligt att man glömmer
det underligt affekterade i många och
mycket som de säga. I går hade
Kröyer mig på operen för att se Han-
det – jag ville intet gå, och kom derifrån
kl. 1/ 1, med beundra för Lassalle
som sjunger mästerligt och med fullt
efter
medvetande om att det bästa i hela
hon
historien är Neidens polsk, som Ofelia
att
sjunger under sin galenskap tillstånd.
för Expositionerna har jag sett om nu

igen och fann Delacroix sämre, Bastiens
bättre än jag hade väntat. Bastien är
en alldeles öfverlägsen konstnärsper-
sonlighet, det ser man bäst nu.
Tack, älskade Mamma, för en mening i brefvet,
der Mamma säger mig hvars jag nu bör sträfva
Det är så godt och så nödvändigt att ställa
målat högt, rigtigt högt. Jag har ännu
aldrig sparat hågen så att den skulle
ha lupit någon fara att brista – litet till
och ännu litet till, och det skall bara
göra godt. När jag här i Paris ser så
mycket blick och så mycken Konvention
(Bastien är ett storurtadt undantag tyckes
jag det icke vara omöjligt att med helt
naturligt, enkelt kände och uppfattade
saker kunna opponera mig mot all
slegs flärd – men då måste jag först
drifva flarden ut ni mitt eget sinne, och
det är svart, ty jag har haft mycket
mycket af den vara.
Farväl nu, jag hoppas jag icke kommer
att draja så länge med nästan bref som
med detta. från fröken Ellan hade jag
ett tacksagelse bref för porträttet
Naturligtvis är Herman Bara en farceur.
Helsa alla hjertligt från
att

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har varit sent med att besvara Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Krøyer är i Paris; Edelfelt har varit med honom på teater och utställningar.

    Pariisi Peder Severin Krøyer
  • Edelfelt har besökt Kaufmanns, som haft en svår vinter: kallt och ont om pengar; fru Kaufmann vill bort från Paris; Edelfelt konstaterar att det är en allvarlig sak att gifta sig.

    Pariisi Richard Kaufmann Anna Kaufmann
  • Har tagit hand om en svulten arbetare hos Kaufmanns; de ska tillsammans hjälpa honom och hans familj; mötet med arbetaren var mera gripande än teater.

    Richard Kaufmann Anna Kaufmann
  • Friherrinnan Mellin och Ekelunds har bjudit "på Strindberg" som inte kom, men skickade sin fru i stället; alla spelade roller: den fina, världsmannen, "nutidsqvinnan", författaren; samtalet om osedlighet.

    August Strindberg Wilhelmina Mellin Mikael Julius Waldemar Ekelund Constance Ekelund Siri von Essen
  • Friherrinnan Mellin och Ekelunds har varit hos Bjørnson, som de tycker är charmant; Edelfelt konstaterar: de förstår inte varandra, men osedligheten förenar dem nu.

    Bjørnstjerne Bjørnson Mikael Julius Waldemar Ekelund Constance Ekelund
  • Edelfelt reflekterar: man känner inte igen sitt modersmål med så många samtalsämnen som blivit införda från "polisprotokoll och drängstuga"; det är konstigt att höra kvinnor tala om osedlighet.

  • Pjäsen "Denise"; väl spelad av Got, Coquelin och Bartet.

    Benoît Constant Coquelin Edmond Got Julia Bartet
  • Har sett Hamlet tillsammans med Krøyer; Lasalle sjunger mästerligt; "Näckens polska" som Ofelia sjunger är det bästa.

    Peder Severin Krøyer Näcken Hamlet Lasalle Ofelia
  • Har sett utställningarna igen: tyckte att Delacroix var sämre, Bastien bättre än väntat.

    Jules Bastien-Lepage Eugène Delacroix
  • Tackar för Alexandra Edelfelts kommentarer om vartåt Edelfelt ska gå med sin konst; bra att ställa målet riktigt högt.

    Alexandra Edelfelt
  • Bastiens konst är ett undantag i den parisiska konsten, det finns så mycket konvention och flärd.

    Jules Bastien-Lepage
  • Ellan de la Chapelle har skrivit och tackat för porträttet.

    Ellan de la Chapelle
  • Herman Bang är en "farceur" [en skojare, skämtare].

    Herman Bang