Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

minnen (mentala fenomen) religion (fenomen) ateriat avioliitto joulu jumalanpalvelus kaunokirjallisuus kirjat kirjeet koti lahjat mallit (ammatti) miehet naiset pojat (ikäryhmät) riidat seuraelämä tilaukset

Paris 27 dec 85
Älskade Mamma
Om jag nu skrifver kort och telegrafiskt
så är det Mammas julklapps skull. Jag
har näml som en nära suttit och läst Anni
Karemaa först i går qväll, en stor del af natten
och nu hela dagen. Nu har jag ej mera mycket
qvar. Hvad det är ypperligt skrifvit.
Fastän jag bara sett petersburgslifvet på
utan, tycker jag mig ändå känna igen så
många af tyserna. Att tolstoi är en prykolog
som ingen, det vore ju banalt att säga.
på min jul har gått temmeligen tyst
förbi. Visserligen hade jag lofvat mig såväl
till en svenska middag som till Hagborgs på
supén, men blef uppehållen hos Söderhjelms
der jag blef bjuden på mat redan kl. 5, och
lät förleda mig att stanna qvar der. Hvad
skandinaverna, som kanske ruknat på mig
sade om mitt uteblifvande från julmiddagen
vet jag ej, ty jag har ej träffat någon-
Hos Söderhjelms voro inga andra än ma-
karne Meyer, Öhneberg om fr. mig Zilliacus.
Det gick mycket bra till kl. 9, då Meyer
började hålla ett längre föredrag om julen

betydelse, (han lär ens. fr. Zilliacus
ha en massa att hålla långa och misslycka-
de tal vid familjefester) en långa utläggning
utan slut om hemmet, minnen, o. s. v.
allt mycket sannt men mycket litet väl
sagdt. Först steg frun upp liten förargade
och skamsen, och Meyer kostade henne
bara en förkrossande blick, så fr. Snez I.
och så, efter igen tid minuter svåda kunde
jag ej låta bli att säga: Och konklusionen?"
Nu blef mager topprasande, förklarade
att han var en så lyriskt och fint anlagd
natur att vi, pöbel ej kunde förstå honom,
att vi ej hade något sinne för hemmet o. s. v.
specielt tycktes han anse sin egen söka fru
och mig, fattiga man utan kärlek för de sina.
Jag kände orättvisan så mycket bittra som
jag gått och haft så rysligt ledsamt efter Eder
hela dagen, men jag gaf mig ej ut på
grålets hala i utan svaljda Öhneberg
som gjorde allt i verlden för att medla
var den enda, som Meyer ansåg ha litet
poetisk flykt qvar. Emellertid blef det en
förstämning som var högst tråkig. Jag
funderade på att fara till Hagborgs, men
måste först hem för att klä om mig, och

det skulle ha tagit 1 12 timme minsta.
Vi hade alla hos Meyers, beslutat att
gå i la messe de minnen, hvilket också
gjordes, utan honom, som bara surades
Det är så fånigt att i ett sällskap
låtsa som om ingenting kände, fastän
alla mycket väl detta att det för tillfället
är slut med fröjden. Vi togs gladt afsked
af Meyer, sågo med beundra och medlidan
de på frun som gladt och modig förkla-
sade sin man litet sjuk och kom med oss.
Meyer har sig åt som en ouppfostrad och
bortskämd pojken: – i allmänhet lära sådana
uppträden vara mycket vänliga hemma
hos honom, der han också alltid skall
hålla tal, ömma tal till de sina, mot hvilken
han ändå ej lär vara så särdeles om i
gerningar – allt detta sade fröken Zilliacus.
Förargligt var det att jag ej kunde hålla
mig så allvarsam som jag borde – när
Meyer kom fram med sin lyriska natur brast
jag ut i ett så kejdlöst skratt att jag fick
hålla mig i sidorna. Hvad de Pojkarne
nuförtidan äro alla uppfostrade, det tycker
jag verkligen. Och så litet galanta sedan.
Hans unga fru, som han påstår sig älska så
oerhörd, hon måtte väl bara genom sitt
närvaro, hindrar hvarje vrisighet. – Det hela
var ju en strunt sak, och Mamma behöfver ej

tala om det, men det gaf mig ett in-
blick i huru somliga menniskor uppfatta
sina pligter i äktenskapet himmelrike.
Förädling, förbättring, bättring – ord, ord, ord
Hela den der Meyer -Hagelstams -Neiglickiska
klicken äro så märkvärdigt pojkaktiga – Neig-
lik är ändå på allt sätt den bästa af dem.
Den chevaleriska sidan har de för litet utvecklad
och le savoir vivre lemna åtskilligt att önska.
De ha dessutom alla en ganska egendomligt
uppfattning af mig, något kallt, konventionelt
verldsmannaaktigt, afmatt, omöjligt att förstå
deras passioners eld och deras tankars flygt –
Parbleu! Jag har hört sådant der prat så
ofta förr och kan ej annat än Konstatern
att de ofta komma fram med mycket gamla
saker som de tro sig har upptäckt. Dessutom tror
jag att jag lefvat mera bland menniskor, fram-
mande, likgilfiga menniskor och icke midt i
en beundrade blick.
med allt detta vill jag dock ej säga att de ej
äro präktiga, klok och hyggliga. bestämdt –
dagen derpå, d. v. s juldagen var jag på
frukost hos Runebergs med Sanmark o dotter–
senare kommo Jonasace med barnoch blomma.
I går afsynades gumman sausines porträtt
af Portalis, som fann det mycket bra.
Ännu skall jag ändå litet på kläderna –

Nu just kom Hellen hit – det är den
krungligaste mest raffinerade artistiska
konstdomare (ofta orättvis i den rigtningar
jag känner. Han tycks verkligen anse
Pasteur och taflan bra. Det glädje mig
ty han slutat i allmänhet ej med
loford.
I morgon, öfvermorgon onsdag modell för
en liten tafla som jag börjat på med.
Om tisdag ha Runebergs en stor bjudning
och om Nyårsaftonen är jag bjuden till
löjtnant Ehrenborg.
Trots allt hvad Meyer säger, tänker
jag alltid på Er och saknar Er dugtigt.
Ledsamt att jag ej fått tid att skrifva
till Anni och Butti.
Godt nytt år, helsa och Gud
välsignelse önskar jag Er är mitt
fullast hjerta
Eder
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö