Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

aateli arpajaiset hyväntekeväisyys kaunokirjallisuus kirjat kirjeet mallit (ammatti) mentorointi politiikka porvarillisuus sanomalehdet seuraelämä talous tanssi tilaukset viuhkat

Lördag d. 30 jan. 86
Älskade Mamma,
Jag stannar hemma i afton för att
svarat på alla de bref som jag fått de
sista tiderna, och jag börjar raden med
min bästa och käraste korrespondent, Mam-
ma. De andra äro ej roliga. Så t. ex.
att svara på Sinebrychoffs högst krångliga
uppdrag att vara Mannerheims mentor
(huru skall jag kunna göra något sådant utan
att få mig honom på halsen från morgon
till qväll?) – Roligt var det att Standert-
skjöld beställde statyn af Ville. Jag förlåter
Neovises allt för detta, ty det är en
rigtigt välgerning och Hugo får en lika god
staty som om Takanen eller Runeberg hade
gjort den. Ville är glad som en spelman.
Han har aldrig haft en sådan tur förr, och
han har nu svurit på att göra sig förtjent
af en sådan uppmuntran. Hans staty
blir bra, och jag skall ej ge honom någon
ro förrän han får den rigtigt bra. Det
är en herdegosse som lyssnar på eko.
En naken pojke, denna gång mycket vacker

med fina, harmoniska lemmar, en 13,
14 åring. Ställningen på benen, som han
korsar är isynnerhet vacker. Jag
kan af fullt hjerta rekommendera
statyn åt Hugo. Ännu är den visser-
ligen ej långt framskriden, men man
kan i alla fall mycket väl se att
verket blir godt. Min byst blir nu
också bättre, tack vare Dagnans stränga
kritik. Jag tror att Ville bara skall hållas
efter, så kan han göra rätt goda saker.
Ja Hugo har gjort ett god gerning och
visste han har mycken glädje han åstad
kommit, skulle han nog vara nöjd sjelf.
Ack det der Takanenska lotteriet – jag
hade rent af glömt det! Och så hade
jag börjat på med en liten tafla som
jag ej fått färdig, så att jag får skicka
ett litet obetydligt hufvud i stället.
Jag skickar det en af dessa dagar med
posten till Mamma, och ber Mamma
bestyra om kilram och ett enkel bromerad
list (kanske någon af de flata förgylda
ramarna hemma kunde sågas af och
sålunda begagnas).
Buttis solfjäder skall jag köpa. – Inte
ett ord skref någon om hur Butti tog

sig ut på bal. Jag hade gifvit mycket
för att få se henne i all sin ståt.
Friherrinnan Cronstedt kan jag ej med, fastän
hon är rätt uppkäftig och pratsam – det
är något af den finska adelstonen och
snobberiet i henne, och denna ton är
mig det ledaste på jorden, just derför att
denna aristokrati är så genomskräpig och
fattig och dålig och ändå vill vara något.
Jag vet ej om man är strängare mot sina
landsmän, men snobbar hemma äro mig
olidliga; ser jag dem här blir jag alldeles
ur humör. Och den finska adeln! F. d.
ryska officerare, prosaiska och antilitterä-
ra alltid, utan någon entusiasm, utan
någon rigtigt fond. Bara det, att tusen-
tal finnar tjenat i Ryssland och icke
en enda hittat på att öfversätta den
ryska litteraturens mästerverk, är så talade:
(a propos Dostoijeffsky och Tolstoi äro nu
de mest omtalade författarne här, alla
menniskor ha läst Anna Karenina, Krig
och fred och Roskolnikow, och Zola njuter
bestämdt ej af ett sådant rykte som de för
ögonblicket).
Valter Runeberg, som är från en annan
tid har hela det der omotiverade rysshatet
qvar, han känner dem ej, tar heller ej reda
på dem, men anser dem vara en slags
vildar. Hans fru tillägger, med sin ytterligt

tvärsäkra ton, att vi i intet fall kunna
känna igen de menniskor som skildras i
de ryska böckerna. Jag förstår det så väl:
ryssarne kunna vara bojarer, aristokrater
eller bönder och slafvar, borgare äro de
aldrig; och fru Lina Runeberg är en inkar-
nation af borgerligheten med borgerlig
dygd, borgerlig sjelf tillräcklighet och borgerlig
kortsynthet. När hon sitter här under
de Vasthiska seancerna (aj, aj, aj hvad
det porträttet blir dåligt!) så kan jag ibland
roa mig åt huru konseqvent borgerlig hon
är. Har hon då aldrig i fantasin drömt sig
upp i verlden, svärmat för det magnifika
och stora, det passionerade och hejdlösa?
Nej, hon måtte aldrig ha kommit så
långt från principerna och lagen. Och
är det ej karakteristiskt för henne att hon
ej kan med liknelsen om den förlorade
sonen? Hvarför skulle han, som ej bemödat
sig att vara en ordentlig menniska o. s. v.
Och Valter vågar sig ej på motsägelser.
Hans enda escapader under detta lagens
regemente är några frukostar med Sanmark
och Meyer, derifrån de alltid komma
öfvertygade om att de äro "utmärkt
hyggliga karlar" d. v. s. mer eller mindre
dagbladister alla tre. Hur Meyer kan
finna Sanmark så utomordentligt intressant
förstår jag ej.
Farväl och helsa alla – Jag är illa fast med alla mina bref – jag borde ha en sekreterare
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt stannar hemma denna kväll för att besvara brev; börjar med Alexandra Edelfelt; de andra är inte roliga.

    Alexandra Edelfelt
  • Sinebrychoffs uppdrag att vara Mannerheims mentor är krångligt.

    Carl Mannerheim Nicolas Sinebrychoff
  • Det är roligt att Standetskjöld beställde statyn av Ville Vallgren; Edelfelt förlåter herrskapet Neovius allt för detta; Hugo Standertskjöld får en lika fin staty som om den var gjord av Takanen eller W. Runeberg; Ville Vallgren är gla som en spelmand; motivet är en herdegosse som lyssnar på Eko.

    Walter Runeberg Ville Vallgren Johannes Takanen Hugo Standertskjöld Edvard Rudolf Neovius Thyra Neovius Eko
  • Ville Vallgrens byst av Edelfelt blir bättre tack vare Dagnans stränga kritik.

    Pascal Dagnan-Bouveret Ville Vallgren
  • Hugo Standertskjöld har gjort en god gärning med beställningen, hans skulle nog vara nöjd själv om han visste hur mycket glädje han åstadkommit.

    Ville Vallgren Hugo Standertskjöld
  • Edelfelt har nästan glömt det Takanenska lotteriet; har börjat en tavla som inte är färdig och får nu skicka "ett obetydligt huvud" istället; kan Alexandra Edelfelt bestyra om ramen?

    Alexandra Edelfelt Johannes Takanen
  • Edelfelt ska köpa en solfjäder åt Berta Edelfelt; hur tog hon sig ut på bal?

    Berta Edelfelt
  • Edelfelt kan inte med friherrinnan Cronstedt, fastän hon är "rätt uppkäftig och pratsam"; Edelfelt kommenterar "den finska adelstonen och snobberiet", den fattiga finländska adeln.

    Eva Cronstedt (epävarma yhteys)
  • Om den obildade finländska adeln; många har tjänat i Ryssland, men ingen har översatt rysk litteratur.

    Venäjä
  • Dostojevskij och Tolstoj är de mest omtalade författarna i Paris just nu; alla har läst "Anna Karenina", "Krig och fred" och "Roskolnikov" ["Brott och straff"]; Zola kan inte mäta sig med dem just nu.

    Pariisi Lev Tolstoj Fjodor Dostojevskij Émile Zola Anna Karenina Rodion Romanovitj Roskolnikov
  • W. Runeberg är från en annan tid och har det "omotiverade rysshatet" kvar; fru Runeberg menar att finländare inte kan känna igen karaktärerna i rysk litteratur; Edelfelt fårstår fru Runeberg som är borgerligheten själv: borgerlighet hittar man inte i den ryska litteraturen.

    Venäjä Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Edelfelt roar sig åt fru Runebergs borgerlighet då dottern Vasthi Runeberg sitter modell.

    Lina Runeberg Vasthi Runeberg
  • Porträttet av Vasthi Runeberg blir dåligt.

    Vasthi Runeberg
  • Om fru Runebergs tankegång och drömmar.

    Lina Runeberg
  • W. Runeberg säger inte emot sin fru; hans enda "eskapader" är frukostar med Sanmark och Meyer Söderhjelm; de är övertygade om att de är utmärkt hyggliga karlar; d.v.s. mer eller mindre dagbladister.

    Lina Runeberg Walter Runeberg Carl Gustaf Sanmark Werner Söderhjelm
  • Edelfelt förstår inte hur Meyer Söderhjelm kan tycka att Sanmark är så intressant.

    Carl Gustaf Sanmark Werner Söderhjelm
  • Edelfelt skulle behöva en sekreterare för korrespondensen.