Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

aateli ateljeet avioliitto juutalaiset kansanmusiikki kaunokirjallisuus kielet kirjailijat kirjat kirjeet kuvitus musiikki naiset paperiteollisuus psykologia rakkaus sanomalehdet säveltäjät toimittajat varallisuus

Paris d. 17 april 85
Älskade Mamma,
Mammas beröm för min täta bref-
skrifning göt olja på elden: mitt dåliga
samvete – hade jag icke gått och sölat
förfärligt länge mellan de två sista
brefven? – Det är utmärkt roligt
att Svendsen varit der. Ack om han
kunde rycka upp den der bleklagda
Kajanus ur hans ljumma dvala. Om
han kunde få fart i Kalle Flodin också,
för att ej tala om Wegelius, som icke
har förutsättningarna för att kunna åstad
komma något dugligt och genialiskt.
Kajanus har bestämdt talent, men saknar
kraft och energi. När vi ha den lyckan
att ega sådana folkmelodier som voi äitini
parka ja raukka, och sådana mönster att
gå efter som Svendsen och Grieg, så finns
det ju ingenting som hindrar oss att ha
kompositörer af första ordningen. Tänk
på Tyskland och Frankrike som ej äga
någon ursprunglig nationel musik mera!

Jag är ännu upprörd efter läsningen
af l'Oeuvre af Zola. Det är rysligt
sorgligt och, (som jag nu kunnat kom-
trollera ämnet) betydligt öfverdrifvet.
Han tar enskilda exempel, drifver
dem till sin spets, men vill ej se de ljusa
sidorna. Emellertid är der en kraft
i den boken som är otrolig, en intensitet
af ryslighet och elände som vände upp
och ned på läsaren. Den ofullständiga talangen,
ärelystnaden, fånigheten blandad med geni,
alltsammans slutande med fullständigt fånig
het och sjelfmord – det är tio gånger förfärlig-
gare än i verkligheten. Hvarför han alltid
skall låta dem säga de värsta ord och de
värsta svordomar förstår jag ej.
Häromaftonen blef jag presenterad för Zola
hos Charpentier, förläggaren, till hvilken
jag var bjuden på soirée. Zola liknar
Verner Salingre, en laid, är temmeligen lång
och bredaxlad samt har i sitt sätt något
som påminner om Rosenborg – med hufvudet
in i axlarna och armarne på knäna,
något tvärt och tvärsäkert och skarpt.
Han talade om Norden och Ryssland
men sade just ej något särdeles märk-
värdigt.

Daudet är deremot mycket mera
rosenvatten och blomsterdoft, och har ett
sätt att säga artigheter som ingen tror
på. Jag hade lofvat föra Neiglick till
honom, och han sade att det mycket
väl gick för sig någon dag kl. 11.
Ack om den Neiglick kunde koncentre
ra sig! Hans experimentela psykologi
förstår jag mig ej på, men efter allt
hvad jag hör, är det något alldeles för
mycket "matematiskt – exakt – vetenskapligt
för att Neiglick der rigtigt skulle vara
på sin plats. Jag undrar om Neiglick
kunde skrifva något rent litterärt.
Hans nuvarande ståndpunkt är den
bättre journalistikens, och det är ändå
synd om han skall blir en sådan der tidnings
skrifvare. – Han är ändå bra lustig med
sina eviga distraktioner. Ibland här kan ej
på ett ord af hvad man säger, och sedan
man slutat en lång harang, vaknar och
frågar mycket nyfiket hvad, hvad, hvad!
Konni förljufvade min eftermiddag i går
halflåg i en stol och satt, satt hela 5 tim
mar utan att göra något annat än röka
papyrosser. Hans affärer talade han om

det är något i pappersmassa, tror jag. –
– Två aftnar å rad har jag dinerat
hos Chambure. Jag förde den der lilla
studien till honom med en dedicace, och
jag såg att han verkligen blef glad
deröfver. – I går voro vi båda bjudna
till M och Mme Kahn, förmögna judar,
och jag var bjuden dit i ett helt specielt
ändamål. Mme Kahn hade näml. lofvat
visa mig hennes stora favorit en ung
flicka Mlle Membrée, dotter till den för
några år sen aflidne kompositören. Hon
hade näml. gjort en mycket detaljerad
beskrifning af henne, och Chambure
likaså. De båda porträtter i ord voro så
olika att jag ej kunde ha en aflägsen
aning om hur flickan var. Det var en
slags kappning mellan Chambure och Mme
Kahn – vous verrez que M E delfelt
opprouvera mon portrait, "non c'est
le mien qu'il trouvera mieux, nous voyons
les choses de la même façon" invände Cham-
bure. – Mme Kahn, som är mycket
aimabel och skarp som en rakknif, hade
bjudit 48 personer till sig i går, och derifrån

Mlle Jeanne Membrée och hennes Mamma,
Chambure och jag och sedan judiska slägtingar,
mycket hyggliga för resten (alla melomaner,
Wagnerianer). Chambure som alltid små-
drifver och gör spektakel hade ett för-
skräckligt fyr med Mme Kahn hela
aftonen, allt med anledning af att
jag om några timmar förklarade att
Ch. hade rätt vis à vis Mlle Membrée.
Hon var moderne icke alls medeltid
aktig, trots den långa smärta gestalten.
"Je la vois toujours sur un fond d'or,
une fleur de lys à la main" hade Mme Kahn
sagt – "mais non elle n'a rien de fra Ange-
lico, c'est une grande Parisienne, svelte,
gracieuse, originale, pas jolie, mais
pire, qui se ressemble à personne,
et qui plait même par ses defauts
un melange de modestie et d'aplomp,
timide et caprisieuse, énigmatique,
charmante" menade Chambure: "Elle à un
grand nez, une grande bouche, pas un trait
n'est irreprochable, et le tout est harmonieus
all possible. –
Mlle Membrée är tydligen mycket bortskämd. Hon
har vuxit upp bland konstnärer – Gérôme

Henri Monnier, Gounod o. a. voro dagliga
gäster hos föräldrarna – nu ha de ingenting
och modren ger sånglektioner.
Chambure bad henne uppträda och sjunga
Mme Rothschilds "si vous n'avez oläsligt à Medina"
såsom une demoiselle qui se produit dans
le monde och sedan spela några komiska
scener, berätta en historia som en gam-
måla engelska – och den der blyga 19 årga
flickan tar och klipper till med den allra
galnaste "charge" så genom-komisk
utan öfverdrift, så pariser gamin aktigt
och ändå comme il fast att hela säll-
skapet vred sig i skratt. Hon hade ett
sätt att med ens förändra sig, uttryck,
röst, allt, lugnare och jemförelsevis bättre
än Neiglick – komisk talent med ett ord.
Hon berättade Marlbouroughsvisan, Coque-
lins vanliga, som en engelska, på prosa,
och lade till en massa galenskaper af
egen fabrik – och så
unga Rotschilds
visan, som sjöngs
med en dabbighet som var episk, också
utan någon öfverdrift, men bara litet
soulignerad, såsom man hör unga hönsiga
Mamseller sjunga den. – Mme Kahn

sade åt mig: Je side, vous êtes
acheté par M. de Chambure, – mais elle
est charmante, n'est-ce pas? – Seulement
vous me ferez le plaisir de ne pas vous
en amouracher, eller n'est vraiment pas
un parti pour vous. Elle est gâtée,
caprisieuse, et eller n'a pas un sou.
Elle aurait besoin d'un mari a la
poigne dure, et vous êtes trop bon, vous.
Mamma kan begripa att jag ej tänkte
på att amouachera mig så der hogen
drogen, fast än jag tillstår att hon är
troublante (ännu ett ord som man ej kan
återge på svenska)
Mme Kahn heter Hecht i sig sjelf – hon
är kusin till de der rika judarna Hecht,
som jag blef bekant med genom Norden-
skiöld. Hon har som barn dagligdags
varit hos Chambures mor, som bodde
i samma hus som hennes föräldrar.
och har hon talte
med mig
om gamla markisinnan
Chambure fick hon tårar i ögonen: après
ma mère, ce la personne que j'ai aimie le plus
au monde, sade hon. – De äro egendomliga
dessa rika judar – de ha reda på allt, tala
alla språk och ha, genom slägtförbindelser
reda på alla hufvudstäder. Och musik, det

är deras rigtiga element. Så blef det
fråga om engelsk litteratur, och de der
judfruarna bevisade sig vara så hemma
i den som om de alltid blott i London.
för resten äro alltid judiska fruntimmer
bättre än herrarna. Så är Mme Kahn
ett himmelrike mot sin man, och fruarna
Hecht också mycket finare än sina respektive
män. Dessa fruar, alla unga och behagliga
ha ej det minsta judiska typer – Mme Kahn
är rödblond och liknar fru Andelin. –
Efter soiréen gingo vi, Chambure och
jag, utefter gatorna i månskenet, tänkande
på verldens gång som Österman, och kommo
öfverens om att den enda aristokrati
som fanns, var la distinction personnelle –
colle de la race n'existe plus. "Cette petite
Mme Kahn est mieux et plus comme il faut
que pas mal de duchesses au Faubourg St
Germain et cette grande perche de Mlle
Membrée a plus de distinction que la plupart
de vieilles folles qui portent maintenant le
deuil de oläsligt comtesse de Chambord (alla legi-
timistiska fruar äro nu i djup sorg efter den
der gamla käringen som aldrig varit i Frank-
rike ens). – Och nu farväl – tusen
helsningar från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts beröm för Edelfelts täta brevskrivande får hans dåliga samvete att bli ännu sämre; har sölat länge mellan de två senaste breven.

    Alexandra Edelfelt
  • Det är roligt att Svendsen har varit Helsingfors.

    Helsinki Johan Svendsen
  • Hoppas Svendsen kunde rycka upp Kajanus ur hans dvala; hoppas han kunde få fart i Kalle Flodin och Wegelius också.

    Robert Kajanus Johan Svendsen Karl Flodin Martin Wegelius
  • Kajanus har talang, men han saknar kraft och energi.

    Robert Kajanus
  • De inhemska folkmelodierna – "Voi äitini parka ja raukka" – och exemplet från Svendsen och Grieg kunde föda kompositioner "af första ordningen"; i Tyskland och Frankrike finns ingen nationell musik mera.

    Ranska Saksa Edvard Grieg Johan Svendsen
  • Edelfelt är upprörd efter att ha läst l’Oeuvre av Zola: Zola tar enskilda exempel och driver dem till sin spets, men vill inte se de ljusa sidorna; karften i boken är ändå otrolig.

    Émile Zola
  • Edelfelt har blivit presenterad för Zola hos förläggaren Charpentier; Zola påminner om Werner Salingre och Rosenborg; Zola är tvär och tvärsäker, talade om Norden och Ryssland, men inget märkvärdigt.

    Venäjä Pohjoismaat Émile Zola Georges Charpentier Werner Salingre (epävarma yhteys) Rosenborg
  • Beskriving av Daudet, som säger artigheter som ingen tror på.

    Alphonse Daudet
  • Edelfelt ska gå med Neiglick till Daudet.

    Alphonse Daudet Hjalmar Neiglick
  • Edelfelt tycker att Neiglick borde koncentrera sig; den experimentella psykologin verkar vara för matematisk och exakt för honom; borde Neiglick skriva något skönlitterärt? Synd att Neiglick ska bli en "tidningsskrivare", hans ståndpunkt är nu den "bättre journalistikens".

    Hjalmar Neiglick
  • Konni Zilliacus har suttit hela eftermiddagen i ateljén och rökt; hans affärer verkar ha med pappersmassa att göra.

    Konrad Zilliacus
  • Edelfelt har ätit middag hos Chambure två kvällar i rad.

    Emile de Chambure
  • Har gett studien från Monaco åt Chambure, som blev glad.

    Monaco Emile de Chambure
  • Edelfelt var med Chambure hos herrskapet Kahn, som är förmögna judar; Madame Kahn ville särskilt presentera Edelfelt för Mademoiselle Membrée, som är dotter till kompositören.

    Emile de Chambure Léopold Kahn Adèle Kahn Membrée Membrée
  • Madame Kahn och Chambure hade beskrivit Mademoiselle Membrée på så olika sätt att Edelfelt inte kunde ha någon aning om hurudan hon egentligen var.

    Emile de Chambure Adèle Kahn Membrée
  • Madame Kahn är "aimabel och skarp som en rakknif".

    Adèle Kahn
  • Gäster hos herrskapet Kahn var Edelfelt, Chambure, Madame Membrée, Mademoiselle Membrée och släktingar, som alla är wagnerianer.

    Emile de Chambure Richard Wagner Adèle Kahn Membrée Membrée
  • Chambure hade rätt om Mademoiselle Membrée.

    Emile de Chambure Membrée
  • Mademoiselle Membrée är bortskämd; hon har vuxit upp bland konstnärer: Gérôme, Henri Monnier, Gounod.

    Jean-Léon Gérôme Charles Gounod Membrée Henry / Henri Monnier
  • Mademoiselle Membrée sjöng Madame Rotschilds sång, uppträdde med komiska scener, bl.a. en som Coquelin brukar uppträda med; hon är om möjligt nervösare än Neiglick.

    Benoît Constant Coquelin Hjalmar Neiglick Membrée Rothschild
  • Edelfelt tänker inte förälska sig i Mademoiselle Membrée.

    Membrée
  • Madame Kahn heter Hecht i sig själv; hon är kusin till den förmögna familjen Hecht, som Edelfelt träffat genom Nordenskiöld; Madame Kahn har varit daglig gäst hos gamla markisinnan de Chambure.

    Adolf Erik Nordenskiöld Adèle Kahn Eugénie de Chambure Hecht
  • De förmögna judarna har reda på allt; de talar alla språk, genom sina släktförbindelser har de reda på saker i alla huvudsträder, musik är deras element, fruarna känner till den engelska litteraturen och de är mer begåvade än männen.

    Léopold Kahn Adèle Kahn
  • Madame Kahn är rödblond och liknar fru Andelin.

    Adèle Kahn Andelin
  • Promenad med Chambure efter soarén hos herrskapet Kahn, "tänkande på verldens gång som Österman".

    Emile de Chambure Léopold Kahn Adèle Kahn Österman
  • Chambure och Edelfelt om aristokrati; om Madame Kahn, Mademoiselle Membrée, grevinnan de Chambord.

    Emile de Chambure Membrée Maria Teresa de Chambord
  • Alla legitimistiska fruar har sorg efter grevinnan de Chambord.

    Maria Teresa de Chambord