Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) aateli ateljeet helvetti historia juutalaiset kirjailijat kirjeet koti kreivittäret kuvitus lahjat laulajat liikunta luutnantit miekkailu naiset näyttelyt nimikirjoitukset opinnot palvelusväki prinssit puutarhat sää seuraelämä sodat talvipuutarhat tanssi vaatteet

Paris d. 9 februari 87
Älskade Mamma
Nu har jag igen sölat med skrifni-
gen. Sedan Mammas sista bref har
jag varit på den skandinaviska
balen (sista lördags). Jag börjar bli för
gammal för baler märker jag. Gick
derför och hängde, drack limonad i
buffeten och försökte göra skada för
15 frcs, som det nöjet kostade.
Prinsen dansade som det anstår en
tjugoettåring, d. v. s. hela tiden.
Cederströms fru, en bland de fulaste
menniskor jag sett i mitt lif, var klädd
i ljusrödplyschklädning med släp,
spetsar och blombuketter framtill, håret
burradt öfver de fatala ögonen – fy baj,
hvad det var grymt. Grefvinnan

Lewenhaupt ser alltid fin ut, liten
med stora runda ögon, rund näsa och
en viss gammaldags pastellfärg öfver
det hela. – friherrinnan Celsing
som jag trodde vara 45 år, ser jag
i adelskalendern vara född 1854,
samma år som jag – hvilket bevisar
att man alltid tror sig sjelf yngre än
man är. – Mamma frågar hvad
de, Celsings ha att göra med prinsen.
Jo, han bor hos dem. D. v. s. Celsings
äro här för att han skall ha ett hem
och ett tillhåll. De ha hyrt en vacker
våning vid Rue Monceaux, och prinsen
har tre rum deraf, samt en svensk
kammartjenare för sin räkning –
En annan fråga som jag kommer ihog
att Mamma gjorde i sitt bref: titulaturen.

Jag, som alla andra, säger Ers kungliga
höghet åt prinsen, eller någongång Ers hög-
het, fransmännen säga Monseigneur.
I ateliern der han nu är tror jag ej
man gör någon vidare affär af honom.
På balen var en fröken Törneblad
från Stockholm, som jag känner genom
Hanna Palme och Rosenblad. Hon är en
rigtig Ulla Winblad, eller fru Schroderheims
typ; Norrköpingsnäsa, vackra blå ögon
röd och hvit och fyllig – alltihop litet
simpelt men fraicht och ungt. För
resten voro alla dessa sångerskor der,
den der sorten som svärmar för "vådligt
stiliga karlar". dessa vådligt stiliga
karlar äro löjtnanter, många högst
misslyckade ur vanlig europeisk syn-
punkt. Hela denna sångerska jargon
tilltalar ej mig. Det är något slamsigt
kokett småstadsmessigt deri, som jag

ej förstår mig på.
I går gjorde jag en galenskap: jag
var hos en marchand de gravures
och snokade efter några svenska
porträtt. Då fann jag två aqvareller
af Martin (Gravures au trait, colorice
à la main) föreställande den ena
Gustaf Adolfs torg på 1780 talet, den
andra Stockholm från Mälarsidan.
Många figurer, ypperliga tidsdrägter.
På G. As torg ses kungen åka i grande
vagn med lifhusarer och löpare – Piketter
af Svea garde skyllrar gevär, några
herrskap i nationela drägten buga
djupt, en ryttare helsar på några offi-
cerare, en karl bjuder ut käppar åt
en herre, några qvinnor af folket bära
vatten o. s. v. – Si c'était francais,
cela aurait une grande valeur,
sa juden – Jag kunde ej hålla mig

utan köpte dem. Juden började med
att begära 150 frcs för båda, men
jag fick dem för 80 frcs – nå ja,
jag har ypperliga dokument i dessa
båda planscher för allehanda teckningar
och målningar från Gustavianska tiden
och sedan tar jag dem med mig i
sommar för att förära dem åt Bertha
som då får införlifva dem med sina
Gustavianska samlingar.
Jag skall ännu vara på en fråga:
Dagnans porträtt. Sedan en längre
tid har han ej arbetat derpå.
Han beslöt sig för att göra endast
hufvudet, deraf den orimliga proportio
nen mellan hufvudets och hela taflans
storlek. Man ser ena handen, som håller
en cigarett; ungefär enlighet med
följande, något fliygtiga teckning.
– Mina taflor på Mirlitons
uppskattas mera af konstnärer
och kännare än af den stora
publiken, som är och förblir

korkad. En M. Guignard, rik man
amatör och svåger till Amic, erbjuder
sin vinterträdgård åt mig för att
sluta Luxembourg taflan. Det kan
nog vara bra isynnerhet som vädret
håller sig så kallt att jag ej kan
tänka på att måla ute. – Vädret
är otäckt – blåst, kall torr blåst
som tränger genom märg och ben.
Lyckligtvis talas nu igen mindre om
Kriget, tack vare den franska pressens
och publikens utmärkt värdiga hållning
De tyckas, för en gång, alla ha beslutadt
att vara lugna och resignerade, och
öfverallt citerar man den vackra
devisen: fais se que dois, advienne
que pourra – som Hanna Born
likaså fritt som misslyckadt brukade
citera sålunda. "fais ce que veux
advienne se que peut. Stackars
Hanna ja, det var nog icke den enda
dumhet hon sagt i sitt lif!
Hur kommer det sig att sakerna
(snörlifven m. m) ännu ej framkommit?

– I går var en liten selected
middag hos Portalis. Chambure,
Dagnan, Mr Magnin, ministerns son,
två ungherrar de Fontarce och jag.
Så tryfferadt och utsökt som
möjligt. Chambure har varit sjuk
och reser en af dagarna till Nizza.
Det är allt sviter efter en kolera
han haft i Kina för 20 år sedan,
och som ännu förorsakar honom
inflammationer vid den minsta
oförsigtighet.
Det är ett rysligt öde med de
några visiter jag måste göra.
Senaste lördag eftermiddag
hade jag uppoffrat för denna
corvée. Först är det tråkigt att
klä om sig. I lördag t. ex. hade
jag från 4-5 fäktning – klä af sig
till bara skinnet, skjorta strumpor
allt – så klä på sig igen, så klä af sig
och på sig för att göra visiter, så
klä af sig och på sig alltihop för

att vara i frack på baler. –
Så kommer man då t. ex. till Mme
Freedericks på hennes mottagning
kl. 5 1/2 6. – 20 absolut obekanta
fruar sitta i ring omkring värdinnan
som i stor toilett och handskar
sitter vid ett litet tebord Hon ber
mig sitta ned, jag sitter och hör på
färdigt under tio minuter, så
gå de 20 pratade damerna –
Cher Monsieur, restez, nous allons
chuser – knappt är detta sagdt så
komma 20 andra ännu obekantare
damer, dessa sitta 20 minuter –
de gå – "Cher monsieur Edelfelt, vous
devez que la Comtesse Heyden –
så komma 20 alldeles blixt-förfärligt
obekanta käringar, och då passar
jag på att säga pardon Madame, nu
går jag, och så var den visiten gjord
på 3/4 timme. Samma sak hos
grefvinnan Lewenhaupt – Dante
har glömt ett helvete – visiternas.
Brutus och Cassius skulle bara gå på
five o clock, då skulle de veta att
man kan ha det illa. Nu farväl
Jag skickar till Annie ett bref från Detaille,
den berömda militärmålaren, ifall det kan roa
henne som autograf.
Och helsa alla från Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • "Nu har jag igen sölat med [brev]skrifningen."

  • I lördags deltog Edelfelt i den skandinaviska balen; Edelfelt känner sig för gammal för baler; prins Eugen dansade "som det anstår en tjugoettåring" alltså hela tiden.

    Eugen
  • Fru Cederström är ful och hennes klänning och frisyr var inte klädsamma, menar Edelfelt: en ljusröd plyschklänning med släp, spetsar och blombuketter, håret burrat, "fy baj, hvad det var grymt".

    Amalia Cederström
  • Grevinnan Lewenhaupt ser alltid fin ut; hon är liten med stora runda ögon och rund näsa.

    Augusta Lewenhaupt
  • Edelfelt trodde att friherrinnan Celsing var äldre än hon är; han har kontrollerat hennes ålder i adelskalendern; Edelfelt konstaterar att man alltid tror att man är yngre än andra.

    Ulrika Amalia Fredrika Virginia Celsing
  • Alexandra Edelfelt har undrat vad Celsings har med prins Eugen att göra; Celsings är i Paris för att prins Eugen ska ha ett hem; prinsen har tre rum i deras våning; därtill en svensk kammartjänare.

    Pariisi Eugen Gustaf Herman Celsing Ulrika Amalia Fredrika Virginia Celsing
  • Alexandra Edelfelt har frågat hur de titulerar prins Eugen i Paris; Edelfelt och svenskarna titulerar honom "Ers kungliga höghet"; fransmännen säger "Monseigneur"; Edelfelt tror inte att man gör någon affär av prinsen i ateljén där prinsen studerar.

    Alexandra Edelfelt Eugen
  • Edelfelt träffade en fröken Törnebladh på balen; han känner henne genom Hanna Palme och Rosenblad; fröken Törnebladh är en riktig Ulla Winblad; hon har "Norrköpingsnäsa", vackra blå ögon, är röd och vit och fyllig; "alltihop litet simpelt men fräscht och ungt".

    Norrköping Hanna von Born Carl Rosenblad Signe Maria Törnebladh Ulla Winblad
  • Alla sångerskor var på den skandinaviska balen; de svärmar för löjtnanter; det är något slamsigt, kokett och småstadsaktigt i sångerskornas jargong.

  • Edelfelt har köpt två för hand kolorerade gravyrer av Martin hos en gravyrhandlare; den ena föreställer Gustaf Adolfs torg 1780, den andra Stockholm från Mälaren; "ypperliga tidsdräkter", på den förra syns kungen [Gustav III] i vagn med livhusarer och löpare; Edelfelt lyckades pruta från 150 franc till 80 franc för båda; "si c'était français cela aurait une grande valeur, sa juden" [om det var ett franskt motiv skulle de akvarellerade gravyrerna vara värda mycket]; det är tidsdokument som Edelfelt har nytta av för teckningar och målningar med den gustavianska tiden som motiv; Berta Edelfelt får införliva dem med sina gustavianska samlingar i sommar.

    Tukholma Gustav Adolfs torg Mälaren Berta Edelfelt Gustav III Elias Martin
  • Dagnan har inte arbetat på porträttet av Edelfelt på länge; han målar bara huvudet.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • "Skeppsbyggare" och "Dam som skriver brev" uppskattas mer av konstnärer och kännare än av publiken på Cercle de Mirlitons utställning.

  • Amics svåger Guignard, erbjuder sin vinterträdgård [drivhus eller växthus] för Edelfelt att måla färdigt "I Luxembourgträdgården" i; det är bra eftersom vädret är så kallt att det inte går att måla ute.

    Henri Amic Guignard
  • Lyckligtvis talas det mindre om kriget nu; fransmännen är lugna och resignerade, talar om att göra vad man måste: "fais ce que dois advienne que pourra"; samma uttryck som Hanna von Born har citerat fritt och missförstått då hon talat om att göra vad man vill, "fais ce que veux advienne ce que peut".

    Hanna von Born
  • Edelfelt undrar hur det kommer det sig att snörliven och de andra sakerna som han har sänt inte har kommit fram ännu?

  • I går var en liten utsökt middag hos Portalis; gäster var Chambure, Dagnan, Magnin som är ministerns son, två ungherrar de Fontarce, Edelfelt.

    Emile de Chambure Pascal Dagnan-Bouveret Roger de Portalis Fontarce Maurice Magnin
  • Chambure har varit sjuk och reser till Nizza.

    Nizza Emile de Chambure
  • Det är ett öde med alla visiter; Edelfelt hade reserverat den gångna lördagen för att göra dem, denna "corvée", dagsverke; särskilt tråkigt är det att klä om sig för olika visiter och baler m.m.; i lördags utökades omklädningsgångerna av fäktningen på eftermiddagen.

  • Beskrivning av en visit hos Madame Freedericksz med tjugo damer i stor toilette runt ett tebord; Madame Freedericks uppmanade Edelfelt att stanna kvar för att träffa grevinnan Heyden och så dyker nya damer upp för mera konversation runt bordet; tillslut kunde han beklaga och avlägsna sig, men det hela upprepades hos grevinnan Lewenhaupt.

    Augusta Lewenhaupt Elisabeth Nikolajevna Heyden (epävarma yhteys) Barbara Andrejevna de Freedericksz
  • Dante glömde ett helvete [i Divina Commedia, Den gudomliga komedin]: visiternas helvete.

    Dante Alighieri
  • Om Brutus och Cassius skulle ha varit med om five o'clock [tea], en tebjudning på eftermiddagen, skulle de veta hur det är att ha det illa.

    Brutus Cassius
  • Edelfelt har skickat ett brev till Annie Edelfelt från Detaille; kanske det kan tjäna som autograf.

    Édouard Detaille Alexandra Edelfelt