Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) arvostelijat diplomaatit historia historiamaalaus huolestuneisuus jalokivet kaunokirjallisuus keisarit kirjailijat kirjat konsertit kuningattaret lapset (perheenjäsenet) leikkaushoito maaseutu musiikki naiset näyttelyt poliitikot prinssit rakkaus sanomalehdet säveltäjät seuraelämä tiedemiehet tilaukset vaatteet valamiehet valokuvat

Paris d. 27 mars 1887.
Älskade Mamma,
Mamma är den klokaste menniska jag
känner och dertill den som är snällast
och hyggligast mot mig – ett nytt bevis
för denna gamla sanning var det sista
brefvet, som gaf mig dubbelt mod och
totalt skingrade den lilla rest af vemod
jag ännu drogs med sedan jag försummat
salongen, den 15 mars. Nu är jag alldeles
af samma mening, som Mamma, och rigtigt
nöjd att ej ha rusat åstad med det Lewenhauptska
porträttet. Det hade gjort mig tio gånger
mera skada än nytta och ära. För resten
skall det kännas helt skönt att gå på salongen
och bara se och lära och kriticera utan tecken
till fruktan och oro för egen del. Ett års
frånvaro gör rakt ingenting, det säga alla,
tvärtom. Duez sade mig häromdagen
Mais, mon cher, les lendemains de succès, on
n'expose jamais, en se fait regretter, cela fait
mieux. –
Jag har nu slutat pastellen af Mlle Elisabeth
Grosjean till fadrens och vännernas synner-
liga belåtenhet. I går var Mme Koechlin
här och tyckte att pastellen var bättre än grefvinnan

nan Lewenhaupts – det tycker jag också,
den är friskare och finare i tonen, friare i
utförandet. Litet förskönad är den men
det skadar inte. flickan är dessutom
utaf de der kameleonterna, som ena ögon-
blicket äro rigtigt utmärkt söka och strax
efteråt är snarare fula Hvad hon på en
liten stund kan förändra färg, uttryck ja nästan
drag! Hon är så godt som barn ännu, liknar
Annie och Fanny Ehrstöm, som sagdt något
litet, är mycket närsynt, och gör fram-
för allt intrycket af att vara klok och fiffig –
det hör man på det hon säger och det ser man
på alla de små ryckningar i läppar och ögon-
små
lustiga miner
har hon alltjemnt, så att man nästan kan
läsa hennes tankar. Fadren tyckes afguda
henne. I morgon resa de tillbaka till
Montbéliard der de ha ett landställe, enligt
fotografier stort och fint. Mr Grosjean,
prefekt under kejsartiden, är visserligen sedan
deputerad i Bordeaux och Versailles, Gambettas
vän, en af stödnpelarne i la ligue des patriotes,
är en klok karl visserligen, men med en lätt
anstrykning af provinsielt prud'hommerie
och patriotiskt optimism – något som verkar
helt välgörande midt i det parisiska tviflet.
De äro mycket musikaliska, och som deras
bekanta här i Paris äro de mest ultra-fåniga

Wagnerianer, har jag fått höra en ryslig
massa diskussion i detta ämne. Raymond
Koechlin och hans vänner äro rigtiga Seilinear
i Wagnerianum. Jag vet ej om de, som
Adile Osberg, gumman Frenckell och Seiling
har en liten blå Buddhabild och en fotografi
af Wagner, inför hvilkea de göra sin andakt,
men intet är det långt ifrån. De resa alla
år till Bayreuth (i somras voro der 200 parisare)
gå alltid på gatorna och på koncerter med ett
Wagnerpartitur under armen och tåla ej att
man rör vid idolen – I går var jag med
Neiglick på en Wagnerkoncert. Vi fingo
usla platser, så att vi ej sågo orkestern
och de sjungande Nåväl den oändligt
långa duetten i Tristan och Isolde emellan de
två qvinnorna, var rysligt långtrådig
trots oläsligt i orkestermusiken.
Neiglick, som känner allt detta på sina fem
fingrar
från Leipzig
förklarade mig visserligen grund-
idén – två
älskande
själars frivilliga försakelse af kär-
lek för att sjelfva, likasom kärleken, fördunsta
i "Nirvana" "intet" "le Neant (det är det
moderna himmelriket, – men Nieglick är
sjelf för klok att rigtigt gå in på detta.
Idén syns mig dunkel i alla fall. Neiglick
är roligt, rigtigt utmärkt rolig att vara
med ändå till kl. 8 e. m. ty från detta
timslag sofver han och man får ej ett för-
nuftigt ord ur honom. Jag har föreslagit
honom att hellre sofva i sin säng än ute

i sällskap, på teatrar och gator, men
detta förslag har ännu ej antagits –
I går t. ex. träffade vi Chambure på kon-
certen, gingo sedan och spatserade på boulevar
den och bjödos att äta middag hos honom –
Neiglick var pratsam och lifvad och intressant
ändå tills den fatala sömnen kom. Som
jag hade prevenerat Chambure, väckte hans
slummer ingen förvåning. Neiglicks kritik
af Tstjernas roman synes mig utmärkt,
utmärkt väl skrifven också – det är ungefär
det samma som jag tänkte då jag läste
boken, fastän jag icke hade kunnat
uttrycka det så väl. – Hvad som är roligt
med en vetenskapsman som N. det är att han
har ögonen öppna för allt och lärer i lifvet
lika mycket som i böckerna, och så är det ett
briljant hufvud – något som ej är alltför vanligt.
Jag tänker. t. ex på Eneberg, orientalisten, i
tiden. Så trög, så jemmerligen tungtänkt och
så flitig och aktningsvärd ändå.
Jag har ej talat om festen på ryska
ambassaden, sista torsdags, länge bevarade
jag några tidningar med långa beskrifningar
om herrligheten, för att skicka dem till
Mamma, men min concierge har en speciel
talent att hitta just på de tidningar jag
vill gömma för att lända brasan
med dem.
Allt-
nog, i dessa tidningar skulle Mamma
ha fått se hur Mammas gosse har varit i fint

sällskap: ambassadörer, ministrar, herti-
gar, prinsar och markiser. Det var verkligen
roligt att se allt detta ty parisersocieteten
eller lättare sagdt alla societeter i Paris
hade likasom genom en tyst öfverenskom-
melse infunnit sig på denna mottagning
för att visa sin tacksamhet mot Ryss-
land och dess hållning i krigsfrågan nyss.
Sålunda voro der alla republikens höga
tjenstemän och hela Faubourg St Germain. –
de gingo och bligade argt på hvarandra, men
voro i alla fall under samma tak.
Sjelfva festen var utmärkt schangtilt arran-
gerad, som alltid på ryska ambassaden.
Trappan alldeles full af pudrade betjenter
i hvitt och guld, härolder, löpare, Schweitza
re allt i stor gala kostym – det var verkligen
vackert. Jag märkte till min glädje att
jag kände rysligt mycket folk och var
derför mycket lifvad hela aftonen, gick
arm i arm med Mme Marshall, gref. Lewen-
haupt, frih. Freedericks och Madame Adelsvärd. –
Hertigen de Mourny med fru, duc et duchesse
de la Rochefoucauld, prince et prinsesse Radzivill
(mina bekanta) marquise de Gallifet m. fl. voro
der och jag kunde betrakta dem på nära
håll – likasom kineser, turkar, persiska shahens
kusin och alla kungliga underliga fiskar. Baronne
Adelswärd (Pourtalis) vinkade åt mig öfver
tre fyra rader af svarta frackar och dekollterade

helsar "Mr Edelfelt, vous avez fait
de la peinture d'histoire, eh bien venez ici
je vous montrerai en monument
historique qui vaut la peine d'être vu,
hviskade hon och så förde hon mig framför
en gammal, utgammal furstinnan Galitzin
(99 år sade man hon var, låt vara att
det var öfverdrifvet, men 80 var hon
minst) och i mitt lif har jag aldrig sett
något så besynnerligt. Utgammal, må-
lad, decolletée, med löshår (ett babelstorn
af svart tagel) rysk hofkostym, perlor
diamanter och en grand air från Kejsarin
nan Katharinas tid – sådan var den besynner
liga figur som tedde sig för mina ögon.
"N'est-ce pas que'il fait le voir pour le croire?"
sade Mme Adelswärd – jag jakade. Hvilken
beskrifning, hvilken karrikatyr som helst
är blek mot verkligheten. – Fastän
så många olika elementer rördes i salonger
na var stämningen glad – alla sågo lifvande
ut. Madame Munkacsy neg och sade
dumma komplimanger med sin hesa stäm-
ma, men strålade. Grefvinnnan Lewenhaupt
hann hviska åt mig. "se på Falkenberg
hur styf han är i nacken, jag svär på att
han har en ny böld! Falkenberg har näml.
på en bjudning engång
beklagat sig öfver denna otrefliga åkomma
Mme Magnin slog embargo på mig, dottren likaså.

Mme Freedericks höll en moralpredikan
för mig att jag öfvergifvit ryssarnes
för "votre prince, que n'est pas le
vôtre" – och Giers, ambassadsekreteraren,
ministerns son, flög nästan i mina armar
med ett "mon cher ami, mais il y à
en siecle que ju vous ai vu, la baronne
Decazes-Stackelberg kom till mig med ett:
comme c'est vilain, Mr Edelfelt, de ne plus
reconnaitre ses amies – jag hade verkligen
ej känt igen henne – hon var decolletéé
och hade gudlöst mycket diamanter. Alltnog
jag var i smöret, kände mig hemmastadd
och färdig att uppstämma "ah Moskva
Moskva, Moskva" eller någon annan
patriotiskt sång som ett ringa vedermäle
af min tacksamhet mot det stora fäder-
neslandet. Mlle Grosjeans kusin en
ung snobbig, attaché, frågade mig mycket
om porträttet, och jag slutande aftonen med
att gå och dricka öl med grefve Schulien
dansk sekreterare, och af honom höra
alla möjliga galenskaper om kreti och
pleti. – Det är sällan en fest motsvarar
förhöppingarna, denna öfverträffade dem.
En massa rigtiga skönheter: grefvinnan
Montebello, Mme Eprussi, född Rotschild,
Mlle Blest-Gana m. fl. – och diamanter som
i alla juvelerarbutikerna i Rue de la Paix
och Palais Royal tillammans. – Grefvinnan

nan Lewenhaupt berättade mig att
prinsen måste resa hem emedan
drottningen skall undergå en svår operation.
Går hon, som man hoppas, igenom,
så kommer han hit om en månad
igen.
– Ännu har ingen Ellan synts till. Julia
undergår en kur i Berlin, heter det.
– Ack hvad Mamma har rätt i att skoja
smått med min eviga fruktan att gå eller
ha gått tillbaka. Det är det bästa läke-
medlet mot mina dumma grubblerier.
Hvad nu specielt Salongen i år beträffar
så är det en lycka att jag ej stälde
ut något så medelmåttigt som pastell-
porträttet. Dagnan, som hör till juryn
i år, säger att han blifvit allt mera
säker på sitt sak: man bör, hunnen
till en viss grad af utveckling, endast ställa
ut saker som bevisa ett framsteg
annars gör man sig mycket illa.
Farväl älskade Mamma, helsa flickorna
och bed dem förlåta mig min ohyggliga
lättja att skrifva, jag är ett fä i det
fallet, som i så många andra.
Eder Atte
Hvad behöfva flickorna och Mamma mest i toilettväg,
öfverplagg (sommar) eller klädningar svara genast!

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelt är den klokaste och snällaste människa Edelfelt känner; brevet från henne har skingrat vemodet över att Edelfelt inte har lämnat in någonting till Salongen.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tycker som Alexandra Edelfelt, han är nöjd att han inte har rusat åstad med porträttet av grevinnan Lewenhaupt.

    Alexandra Edelfelt Augusta Lewenhaupt
  • Det ska bli skönt att bara gå på Salongen och se, lära och kritisera utan fruktan för egen del; alla säger att ett års frånvaro inte gör något; Duez konstaterade att man efter framgångar inte alls behöver ställa ut.

    Ernest Ange Duez
  • Pastellporträttet av Mademoiselle Grosjean är färdigt, fadern och vännerna är nöjda.

    Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Madame Koechlin har gjort visit igår; hon tycker att porträttet av Mademoiselle Grosjean är bättre än porträttet av grevinnan Lewenhaupt; Edelfelt tycker lika.

    Augusta Lewenhaupt Emma Koechlin-Schwartz Elisabeth Grosjean
  • Porträttet av Mademoiselle Grosjean är litet förskönat, men det skadar inte; hon är dessutomn en kameleont, hon förändrar färg och utseende på en stund.

    Elisabeth Grosjean
  • Mademoiselle Grosjean är nästan ett barn ännu; påminner om Annie Edelfelt och Fanny Ehrström; är närsynt och intelligent.

    Alexandra Edelfelt Elisabeth Grosjean Fanny Ehrström
  • Herr Grosjean verkar avguda sin dotter.

    Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Följande dag reser herr och Mademoiselle Grosjean tillbaka till Montbéliard där de har ett lantställe; stället är stort och fint enligt ett fotografi.

    Montbéliard Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Herr Grosjean var prefekt under kejsartiden, sedan deputerad, Bordeaux och Versailles; han var Gambettas vän, en av stödpelarna i La Ligue des patriotes [patrioternas förbund, en nationalistisk, revanschistiskt politisk rörelse i 1880-talets Frankrike]; Grosjean är klok med anstrykning av provinsiellt "prud'hommerie" och patriotisk optimism, vilket gör gott i det parisiska tvivlet.

    Pariisi Versailles Bordeaux Léon Gambetta Jules Grosjean
  • Grosjeans är musikaliska och eftersom deras vänner i Paris är de mest "ultra-fåniga" wagnerianer har Edelfelt fått höra en hel del diskussioner i det ämnet.

    Pariisi Richard Wagner Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Raymond Koechlin med vänner är Wagnerianer; Edelfelt vet inte om dessa franska Wagnerianer har en Buddhabild och ett fotografi av Wagner att göra andakt inför, som Adele Osberg, gamla fru Frenckell och Seiling, men det är inte långt ifrån; de reser varje år till Bayreuth och bär alltid ett partitur under armen; förra sommaren var 200 parisare i Bayreuth [vid Bayreuthfestspelen].

    Bayreuth Richard Wagner Raymond Koechlin Buddha Ida Mathilda Bublina von Frenckell (epävarma yhteys) Adele Osberg Max Seiling
  • Föregående dag gick Edelfelt med Neiglick på Wagnerkonsert; duetten mellan Tristan och Isolde var förfärligt långtråkig, trots att Neiglick, som är förtogen med allt detta från Leipzig, förklarade innebörden, att två älskande själar ska försaka sin kärlek för att själva uppgå i "nirvana", "intet", "le néant"; "det är det moderna himmelriket" men Neiglick är själv för klok för att gå in på idén; Edelfelt tycker idén verkar dunkel, oklar.

    Leipzig Hjalmar Neiglick Richard Wagner Tristan Isolde
  • Det är roligt att umgås med Neiglick fram till klockan åtta på kvällen; efter det somnar han.

    Hjalmar Neiglick
  • Edelfelt och Neiglick träffade Chambure på konserten igår; Chambure bjöd på middag; Neiglick var pratsam ända tills sömnen kom.

    Emile de Chambure Hjalmar Neiglick
  • Neiglicks kritik av Tavaststjernas roman [Barndomsvänner: ett nutidsöde (1886)] är utmärkt; Edelfelt har tänkt detsamma själv.

    Karl August Tavaststjerna Hjalmar Neiglick
  • Det är roligt med en vetenskapsman som Neiglick som lär av livet lika mycket som ur böckerna; jämför med orientalisten Eneberg, flitig, trög, aktningsvärd.

    Hjalmar Neiglick Karl Eneberg
  • Festen på ryska ambassaden föregående torsdag var lysande, Edelfelt sparade några tidningar som rapporterade om festen för att sända till Alexandra Edelfelt, men conciergen [vaktmästaren] fick tag på dem och använde dem för att tända brasan, i tidningsartiklarna hade Alexandra Edelfelt fått läsa om hur hennes son, "Mammas gosse" umgicks "i fint sällskap": ambassadörer, ministrar, hertigar och markiser.

    Alexandra Edelfelt N.N.
  • "Parisersocieteten eller rättare sagdt alla societeter i Paris" hade infunnit sig på mottagningen; de ville visa sin tacksamhet mot Rysslands hållning i den nyligen timade krigsfrågan [konflikt med Storbritannien]; alla republikens höga tjänstemän och hela Faubourg St. Germain [de rojalistiska aristokraterna vars residens ofta fanns i denna fashionabla stadsdel] var där; de kommer inte överens, men var i alla fall samlade under samma tak.

    Pariisi Venäjä Faubourg Saint Germain
  • Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".

    Eleonore Decazes-Stackelberg Gustaf Falkenberg Lev Alexandrovitj de Freedericksz Michail de Giers Katarina II Carl Lewenhaupt Jeanne Magnin Angéline Magnin Marschall de Maulny Cécile Munkácsy Florence de Gallifet Marie de la Rochefoucauld Barbara Andrejevna de Freedericksz Radziwill Radziwill Mathilde-Jeanne Adelswärd François XVI de la Rochefoucauld Gustaf Lewenhaupt Galitzin
  • Edelfelt kände sig hemmastadd och var färdig att sjunga ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett tecken på sin "tacksamhet mot det stora fäderneslandet"; Mademoiselle Grosjeans kusin, en ung attaché, frågade om porträttet som Edelfelt gjort av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt slutade kvällen med att gå och dricka öl med greve Schulien, en dansk sekreterare, som skvallrade om olika människor; Edelfelt var nöjd med kvällen: "Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem"; det var en mängd riktiga skönheter på mottagningen: grevinnan Montebello, Madame Ephrussi, Mademoiselle Blest-Gana m.fl.; det fanns också lika mycket diamanter som i alla juvelerarbutikerna på Rue de la Paix och i Palais Royal tillsammans.

    Moskova Palais-Royal Rue de la Paix Blest Gana Béatrice Ephrussi de Rotschild Magdeleine Montebello (epävarma yhteys) Schulien Elisabeth Grosjean
  • Grevinnan Lewenhaupt berättade att prins Eugen ska resa hem eftersom drottningen undergår en svår operation; han kommer tillbaka om en månad.

    Augusta Lewenhaupt Eugen Sofia
  • Ellan de la Chapelle har inte synts till; det heter att Julia de la Chapelle undergår en kur i Berlin.

    Berliini Julia de la Chapelle Ellan de la Chapelle
  • Alexandra Edelfelt skojar med rätta med Edelfelts fruktan över att gå eller ha gått tillbaka i konsten.

    Alexandra Edelfelt
  • Det var bra att Edelfelt lät bli att lämna in porträttet av grevinnan Lewenhaupt till Salongen; Dagnan sitter i juryn för Salongen och menar att man bör ställa ut bara saker som bevisar framsteg.

    Augusta Lewenhaupt Pascal Dagnan-Bouveret
  • Edelfelt borde skriva till Annie och Berta Edelfelt.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Vad behöver Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i klädväg: överplagg eller klänningar?

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt