Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) opera (konstart) aikakauslehdet kauneus kylmyys lapset (perheenjäsenet) liikunta mallit (ammatti) miekkailu naiset näyttelyt palvelusväki seuraelämä tanssi vaatteet

Paris 21 mars
1888 [tillägg troligen av Berta Edelfelt]
Älskade Mamma,
Jag vet ej om jag förr i verlden rigtigt
hjertligt beklagat mig, någon gång
öfver att modellen ej kommit och jag
således suttit och väntat hela dagen.
Detta har hänt mig nu igen, visserligen
är felet så till vida mitt att jag icke
bordt ta för gifvet att den der menniskan
skulle komma, då jag ej fått något svar
från henne. Ingenting, annat kan
jag börja på med heller, ty jag har
nu engång tänkt mig in i en liten
tafla – Hem till 90) vågar jag ej gå
ty modellen kunde komma och jag
vill åtminstone ha klart för mig när
hon kommer. Desutom är Ellan
troligen utgången – hon skulle gå till

Runebergs, för att höra om flickans
helsotillstånd. Aj aj aj hvad en
sådan dag är förtviflansfull. "Egentli-
gen taget" som Boije säger, har
jag varit rätt lat under dessa
två månader, men jag måste i
Sanningens namn säga att felet
ej varit uteslutande mitt. Allting
har sammansvurit sig mot mitt
måleri, modeller, väder allt. T.o.m
Blasco, den der spanjoren, hvars
konterfej jag gjort här på de sista
tiderna försummat flere séancer,
emedan han fått lof att sysselsätta
sig med Boulanger affären. Det är
ej skämt, utan fullaste allvar, att
jag skäms för Ellan. Hon som
aldrig sett mig under flitens tider,
måste ju få den uppfattningen
att jag är den lataste menniska
på jorden.
Så har min tid blifvit splittrad

bl.a. af den der Harperska
författarverksamheten. Det
blef ej så harmoniskt som det
kunnat blifva om jag fått skrifva
texten ända från början – Emellertid
har jag den tillfredställelsen att
allt hvad Meyer satt till för
att pryda mina idéer har strukits
obarmhertigt af Child. Alla
Meyers quickheter, hans inledning
gar och slutklämmar allt bort.
För att visa hur litet nöjd var
med Meyers arbete vill jag om-
nämna att han nu efterat sagt
att han, Child, hellre skulle ha betalat
1000 frcs ur egen ficka än se
Meyers artikel i Harper. Min
tog han emellertid emot och
tyckte t.o.m. den hade en viss
"mouvement" som han var för-
vånad att finna hos en dilettant
som jag. ―
Ellan är, trots vädret, trots min
lättja, trots dagens små vedervär

digheter, beundransvärdt glad
och jemn. Vi komma verkligen
så bra öfverens och trifvas så ypper-
ligt tillsammans, att vi, hvarje
gång vi varit ute, icke nog kunna
prisa vår lycka då i väl äro
hemma igen. Ofta sitta vi och
läsa och prata om aftnarna –
ej en gång skulle det ha fallit
oss in att gå ut oombedda.
Ellan håller hus och hem i
beundransvärdt skrck – Snygg och
ren i det minsta går hon alltid
och städar, ordnar och fejar.
Pigan är verkligen slamrig, ehuru
hon har andra förtjänster.
Jaså, jag har ej talt om vår
visit i Mme de Lurcys loge på
operan. Ellan var mycket
vacker i svart sammet, decollete
med en aigrette af ljusrödt tyll
och diamanter i håret. Hon såg
oändligt mycket finare ut än

grefvinnan Montesquieu som
satt i logen bredvid. Mme de Lurcy
behagar ej Ellan, emedan Ellan,
tycker, med rätta att hon ej är
snäll och aimabel nog. Hon för
söker nog att vara vänlig, men
är i grunden digrie. Det är ej
så godt att vara glad, när man
som Mme de Lurcy endast lefvat
på sin ungdom och skönhet och
nu ser hur de femtio åren ge en
knäck, Knäck, Knäck åt hela stassen.
En till fyra herrar voro också i
logen, en vicomte n.n. och två
andra onosliga små snobbar. Mlle
Geneviève, som med Ellan satt
längst fram i logen, var så under-
hållande som hennes lilla torra
docklika natur det tillät. Hon var
klädd i gråblått tyll med silfver-
stjernor. Modren i grått siden med
mycket broderier och diamanter
samma afton var Magnins

bal, men vi gingo ej dit trötta
som vi voro. Tänk alltid på
att det är rent förbaskadt
att i snö, köld, blåst och
yrväder som det varit hela
vintern här stiga in i fiacrar
gå på gatan i dansskor o.s.v.
isynnerhet när man ej har ordentliga
och lätta pelsar – det första jag
skall skaffa Ellan nästa vinter.
Att hon, Ellan undgått värre
förkylningar är ett lika stort
som glädjande mirakel. Hvar
gång vi tänkt på att resa
ut på visiter har det genast
blifvit ett förfärligt väder.
Hos Pasteurs voro vi för en vecka
sedan. Gubben, hvars slagrördhet
är mera iögonenfallande än
någonsin, efter hans sista sjulkdom,
var särdeles vänlig mot Ellan
och sade en sådan massa granna

saker om mig att jag aldrig hört
maken. – Hos Antonin Ploust
har jag varit i och för Pasteurs
porträtt till Köpenhamn. Han
trodde det skulle gå men jag
har ej ännu fått något svar.
I det fallet vore jag räddad,
ty annat än Pasteur skulle
jag egentligen ej behöfva.
Hos Mme Magnin ha vi natur
ligtvis lemnat kort, men gå
ändå dit i imorgon, på hennes
mottagningsdag.
Ack jag skulle så gerna ge
mycket mera detaljer om
jag bara hade några usligt
mondaina, ståtliga underrättelser
att ge Er. Jag tänker på alla
de frågor som Anni talade
om såsom en rigtig familje-
plåga för Er. – Säg, som
sanningen är, att vi äro
bjudna öfverallt, men afslå

tre fjerdedelar af bjudningara,
ty vi trifvas så ypperligt hem-
ma. Alla, t.o.m. gubben
Bulla sollicite l'honneur de
faire la connaisiance de Mme Edel-
felt, och har lofvat bjuda oss på
operan. Igen en tråkig afton i
perspektiv. – Mme Weisgerber
som jag besökte för att få poträttet
sade: Vous savez, tout se sait
à Paris, et j'ai déjà entendu
tout le bien possible de Mme
E., il paraît qu'elle est trés jolie,
distinguée, intelligente: ce saurait
un crime de ne pas me la faire
connaitre.
Farväl nu sålänge. Nu kom-
mer fäktmästaren och jag
har dessutom den uslaste pen-
na i verlden Helsa alla
hjertligt från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö