Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

prästgårdar persiska egyptologer konsthandlare konserver shaher iranier fisk personlighet ansiomerkit avioliitto häät juutalaiset kartanot kielet kihlaus kirjeet kunniamerkit lääkärit linnut luonteenpiirteet maailmannäyttelyt maaseutu mitalit näyttelijät orientalismi palkinnot pohjoismaalaiset professorit ruoka seuraelämä taiteilijat talous tanskalaiset taulut teatteritaide tilaukset ulkonäkö vaatteet valamiehet velat ystävät

Paris d. 3 Juli 1878
Älskade Mamma,
Ack hvad Mammas bref gladde mig. – Att på
ett så hufvudlöst, omanligt och klagande bref som
mitt strax efter medaljernas utdelande, få ett så godt,
vanligt och förnuftigt svar som Mammas det är
ej förtjent. Jag var en narr – och då jag nu
tänker på hvilka som fått medalj och hvilka
som ej fått, så vet jag knappast i hvilkendera
kalegorien jag ville ställa mig. Det mest barocka
tycker jag är att en sådan talang som Chelmonska
ej fått den minsta utmärkelse ehuru han erfar
nerar sin 4 år – det finnes ej en enda medlem
af juryn som vore i stånd att måla sådana hästar
sådana slädar och sådana ryssar som han – och Rico
sedan! En landskapsmålare som tryggt kan ställas
i bredd med de bäste! Men dessa back nu namn
bry sig heller ej det minsta om belöningar – de ha
renommer och sälja till de priser de vilja, annat
är det med en arm tusen som jag. – Jag har i dag
sålt min spanska (mindre är republikanskan
för 500 frcs åt min amerikanare. Hans franske
kommissionar hade oförskämdheten att begära
10 procent i kommissionsarväder d.v.s. 80 frcs.
men denna gång, kanske den första i mitt lif stod
jag på mig och bad honom vara så god och veta
het. 500 mk var ett uselt pris, förklarade jag
men efter jag engång lofvat honom taflan till
det priset så må det gå, men ej en centims
af drag hvarken för ram eller kommissionsarvo-
de. – Jag förde dessutom bud och var stor på nu

tolkade för honom att jag nog minsann kunde
sälja åt hvem som helst och det varit en oför-
svurlig beskedlighet af mig att ej begära 1000 frcs.
Han gaf efter, men var jude nog att
trappan springa efter mig och fråga om jag
på de följande taflorna skulle bevilja honom
provision – Jo det han hända, svarade jag, men
då tar jag också till mitt pris derefter! – Allt
nog jag fick 500 frcs och har i dag redan betalt nära
skulder, så att mitt samvete är lättade. likaså
har jag skrifvit till Mannerheim och sagt att jag
varit nog fattig att begagna mig af hans ädels
modiga tillåtelse att sälja taflan. Huru skall
jag kunna tacka honom? –
Nu på aftonen har jag följt Petit-Gerad till
bangården – ack den som snart skulle kunna
följa hans exempel! Den hederliga själen ämnar
nu rigtigt arbeta derhemma i Strassburg. Ack
om någon beskedlig menniska ville säga honom
att det ej lönar mödan, ty han blir ändå aldrig
någonting af. – Krohn träffade jag sist i
går. I förrgår åt jag middag med honom
kammarherre Wolfkagen och ett inventarien
danska kommissionen, professor smidt. Krohn
säger att denna smidtens yrke är att vara hos
hågens kammartjenare och öfverspion. En
vedervärdig, lismande företeelse. En figur som
löper verlden omkring på alla möjliga lärda
kongresser, verldsutställningar o.d, isynnerhet
för att fiska ordnar, hvaraf han också har en hel
hop. Egentligen är han orientalist och egypte-
kon
natur
Ann
tycke
Det
med
ta
får
hr

kunde
oför-
0000
om
heller
Allt-
e unge
likaså
et här
ej det
ej skall
ed till
illa
senar
– eller
om
älskar
t
En
arin
Krohn
Wol
En
nu
lärda
nerhet
en hel
h egypte-
jag, men Krohn och Schou påstå att han är
en lefvande humbug isynnerhet som det ej finnes
mera än 3 eller 14 i verlden som kunna
kontrollera hans egyptologiska kunskaper, och
han dessutom aldrig producerar något. Schou
och Krohn genera sig ej heller med honom. När
de ej kunna slippa honom, bjuda de honom
på mat och dryck – snål som en varg åter han
för 10 då han blir bjuden. Häromdagen skref
någon af persiska schakens svit sitt namn
danska afdelningen – sändt, för att förvåna
K. och Schau, kom genast fram med att detta,
antagom att der stod Bombulibum var par
licipium af ett persiskt verbum Bumpulikutsch
Det är då "fanden gale mig" logn" sade Schou
helt naivt" ty huru kan en menniska heta
i particepium? Dylika dumma scener tjena
ulla der att litet förstro de arma exposition
menniskorna, smidt är fullkomligt lika artig
om han än behandlas som en hund. – Krohn
skickar honom med bref, på ärender och dylikt. –
chou är en utmärkt hygglig karl och jag
är rigtigt glad att Krohn mest är tillsamman
med honom. Han är läkare, egendomsinnihafvan
kommisalman en glad karl och en genomfrisk
natur, intelligent och med ovanligt allsidiga
kunskaper. – Sedan K. slutit sig till honom.
till

tycker jag märka en förändring i hans lynne, han är glad
Det är rigtigt skada att jag ej kan vara mera
med Krohn eller rättare (sagdt, att han ej kan var
ra med mig – han är så ovanligt intelligent.
Jag tror mig aldrig ha träffat på ett så fins
kritiskt sinne som hans, och det är en stor

lycka att ha en sådan person till vän. – Jag
håller ändå bra mycket af honom!
Häromdagen var jag med om något som
jag föreställde mig som något utmärkt, men
som var ganska starfligt – Racpåla på de
finska konsernerna. Sedan juryn smakat
på alla buskarne skulle innehållit naturligtida
endera ätas upp eller kastas bort, ty Nordström
och Runeberg bjödo mig, som var närvarande
af en händelse, att smörja krasst – men sanner
ligen, det var ej mycket att hurra för. All-
ting utkökt, smaklöst och slåtligt. Fogel-
staken hade ingen sniak, laken var dålig,
det enda som var bra var rökt strömning
från Uleåborg. – De franska jurymännen an-
märkte ganska rigtigt att det aldrig kan bli
någon marknad af i utlandet, så länge
burkarnes innehåll ser så ut – en örre
simmande i en hvit, smaklös sas (ungefär
Sådan som jag mins sasen från min resa i veste
Finlands prestgårdar 1871)
Heimburger, kansliradet, har skrifvit till
mig en epistel der han säger allt annat
än det jag vill han skall säga näml. sin slägten
adress i Petersburg och om jag kan få något
i förskött så snart taflan är börjad.
Gustaf Philip har skickat mig en sista
helsning från Lübeck genom herrarne Böning
Han tyckes ha sagt dem, att det ej fanns
någon lämpligare person än jag att springa
kring med deras bekommendationskort och
införa deras kominissions och speditions affär

i kommersen. Ett litet papper, skrifvit med
Gustaf Philjpshandstil ånger ställen det jag
skall gå, näml: Bon Marché, Printemps
G. Magarin du Louvre, Café de la Regence och
alla de nordiska utställningarna i Verldsexposits
ben.
Jag är rigtigt glad att tante Gadd är
derute på landet för att krya upp Mam-
mas mod. Icke för det att Mamma skulle
vara på dåligt humör, men ensamheten
der i Hendhär oasen midt i öknen af böljan
de södesfalt har ändå något nedslående.
glöm ej att gratulera Boe fröken till
hennes förlofning på mina vagnar – det
är en gratulation som går ur hjertat.
Med Mille var jag i går på theatern
och såg igen Nissiske, som jag nu småning
börjar kunna utantill, men som ändå han
komma mig att kikna af skratt. Judic
spelar en den slipprigaste rôle man gerna
kan tänka sig, men hon har ett så godt
och man kunde nästan säga hyggligt sätt att
säga alla dessa dumheter, att det icke
mera förefaller så plumpl. Och vacker är hon
Hela pjesen spelas makalöst, men är ett
förfärligt mischmarch.
Mille har utsatt sin resa till nästa
tisdag. Jag är rigtigt nöjd att åter få
kamperas tillsammans med honom
någon tid i höst. Han är bland de bästa
pojkar man kan träffa på.

Då man är så nära verldsutställningar
som Borns och Zilliacus, så är det
bestämdt galet att ej komma till Paris.
Det är ändå bra storartadt och jag är
afvertygad om att jag kommer att resa
ha ifrån utan att ha sett hälften.
Mite säger att det skall bli bröllop
af mellan Konni och hans käraste redan
höst – är det sant så är det farligt.
Axel A. skall ju också gifta sig – icke för-
lofva sig som han förr brukade göra – ja
det är ett öde! Axats bröllop blir
väl i Petersburg så att man ej får vara
med om det.
Huru går det med Morbror Gustafs plan
att komma till Stockholm? Hvad
det är ledsamt att Mamma ej skall
komma. Ännu är det ej för sent! Tänk
om jag upptäcker en guldgrufva.
Jag tror jag går och beställer mig kläder
i morgon dag – entre saison, för att för-
våna verlden i Hfors i höst – och nu skyla
mig, och ej sluta ut mina bästa. De hatt De
stöflar i långa banor – ack das leben
ist schön aber theuer!
såg upprigtigt hvad skulle Mamma gerna
vilja ha. Hvad skulle jag kunna hemla med
att.
Tusen helsningar från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt gladdes över Alexandra Edelefelts brev där hon så gott, vänligt och förnuftigt svarade på hans huvudlöst, omanliga och klagande brev efter beskedet om vem som tilldelats medaljer.

    Alexandra Edelfelt
  • Då Edelfelt tänker på vilka som fått medalj och vilka som inte fått vet han knappt i vilkendera kategorin han vill ställa sig; det är barockt att en talang som Józef Chełmoński eller en landskapsmålare som Martín Rico inte får den minsta belöning.

    Martín Rico Józef Chełmoński
  • Edelfelt har sålt sin spanska (mindre än republikanskan) för 500 francs till sin amerikan; den franske kommissionären hade oförskämdheten att begära 10 procent (50 francs) i kommissionsarvode; för första gången stod Edelfelt på sig, förklarade att 500 mark [sic!] var ett uselt pris och bad honom veta hut; kommissionären gav efter "men var jude nog" att fråga om Edelfelt skulle bevilja honom provision på de följande tavlorna; Edelfelt svarade att det var möjligt, men att han då också begär sitt pris därefter; han har meddelat Carl Mannerheim att han använt sig av dennes ädelmodiga tillåtelse att sälja tavlan.

    Carl Mannerheim
  • Pierre Petit Gerard har rest; han tänker arbeta ordentligt i Strassburg; Edelfelt önskar att någon beskedlig människa skulle säga till honom att det inte är mödan värt, det blir ändå aldrig någonting av honom.

    Strasbourg Pierre Petit-Gérard
  • Edelfelt har ätit middag med Pietro Krohn, kammarherre Friedrich Wolfhagen och professor Smidt; Smidt är ett inventarium i danska kommissionen och har som uppgift att vara Wolfhagens kammartjänare och spion; Smidt är egentligen orientalist och egyptolog men det är bara 3 eller 4 i världen som kan kontrollera hans kunskaper och dessutom publicerar han aldrig något; Smidt är artig fastän han behandlas som en hund av de danska utställningsmänniskorna; senast hade Schou ifrågasatt Smidts tolkning av namnet Bombulibum, som en person i persiska shahens svit skrivit i den danska avdelningen.

    Pietro Krohn Friedrich Wolfhagen Schou Smidt
  • Schou är en hygglig karl; han är läkare, egendomsinnehavare och kommunalman; sedan Pietro Krohn slutit sig till Schou har han blivit gladare; Edelfelt tycker det är skada att han inte kan vara mer med Krohn, som är så ovanligt intelligent och har ett fint kritiskt sinne; det är en stor lycka att ha en sådan person till vän.

    Pietro Krohn Schou
  • Efter att juryn provsmakat de finska konserverna bjöd Ernst Nordström och Robert Runeberg Edelfelt att äta upp resterna, men de var inte mycket att hurra för; fågelsteken hade ingen smak, laxen var dålig, det enda som var bra var rökt strömming från Uleåborg; de fransk jurymännen anmärkte att det aldrig blir någon marknad i utlandet så länge burkarnas innehåll ser ut så – en orre simmande i en vit smaklös sås; den såg ut som Edelfelt minns såsen från sin resa i västra Finlands prästgårdar 1871.

    Suomi Oulu Ernst Nordström Robert Runeberg
  • Kanslirådet Ludvig Fredrik Heimbürger har skrivit och gett sin släktings adress i Petersburg; han nämner också möjligheten att Edelfelt kan få ett förskott så snart han börjat på tavlan.

    Pietari Carl Heimbürger Ludvig Fredrik Heimbürger
  • Gustaf Philip Armfelt har sänt en hälsning från Lübeck via herrarna Böning; han har rekommenderat Edelfelt till att springa runt med deras rekommendationskort och föra fram deras kommissions- och speditionstjänster; Edelfelt har fått i uppdrag att gå till Bon Marché, Printemps, Grand Magazin du Louvre, Cafe de la Régence och alla de nordiska utställningarna på världsexpositionen.

    Lyypekki Café de la Régence Grands Magasins du Louvre Printemps Bon Marché Gustaf Philip Armfelt Böning
  • Edelfelt är glad att tante Adèle Gadd håller Alexandra Edelfelt sällskap på Hindhår, som mitt i öknen av böljande sädesfält har något nedslående över sig.

    Hindhår gård Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Edelfelt ber gratulera Boefröken till förlovningen.

    Boe Fanny af Björksten
  • Edelfelt var med Mille (Emil) Cedercreutz på teatern och såg igen Niniche; Edelfelt börjar kunna den utantill, men den får honom ännu att kikna av skratt; hela pjäsen spelas makalöst men är ett förfärligt mischmasch; Anna Judic spelar en slipprig roll men har ett så gott sätt att säga alla dumheter att det inte förefaller så plumpt, och hon är vacker.

    Emil Cedercreutz Anna Judic
  • Mille (Emil) Cedercreutz reser nästa tisdag; Edelfelt är nöjd med att få kampera [dela bostad] med honom i höst; Mille är en av de bästa pojkar man kan träffa på.

    Emil Cedercreutz
  • Det är galet av Borns och Zilliacus att inte komma och se världsutställningen, då de är så nära Paris.

    Pariisi Francisca von Born (epävarma yhteys) Johan August von Born Zilliacus
  • Mille (Emil) Cedercreutz säger att det blir bröllop mellan Konni Zilliacus och hans käresta redan i höst; Edelfelt tycker det är farligt om det är sant; Axel Antell skall också gifta sig, inte förlova sig som han förr brukade göra; bröllopet blir väl i Petersburg så Edelfelt får inte vara med om det.

    Pietari Axel Antell Emil Cedercreutz Konrad Zilliacus Lovisa Ehrnrooth Hedvig Antell
  • Morbror Gustaf Brandt planerar kommat till Stockholm; det är ledsamt att Alexandra Edelfelt inte kommer, ännu är det inte för sent.

    Tukholma Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Edelfelt skall beställa kläder, hatt och stövlar entre saison [mellansäsong] för att förvåna världen i höst i Helsingfors.

    Helsinki
  • Vad vill Alexandra Edelfelt ha, som Edelfelt kunde ta med sig hem?

    Alexandra Edelfelt