Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) vetenskap (fenomen) hammassärky hotellit huolestuneisuus Jumala kaunokirjallisuus kirjailijat kirjeet kokoelmat koti lääkärit maaseutu matkat naapurit naiset nimikirjoitukset pakinat postiliikenne raskaus sanomalehdet talvi tilaukset ystävät

Paris 30 Juni 88
Älskade Mamma
Jag kan omöjligen låta Mamma fortfa-
ra att ha det dåliga intrycket af mitt
bref från igår, hopkommet under sen rigtig
nervkris. – Nu har jag sofvit på saken
och skrifvit till Montbeliard att vi kom-
ma om några dagar – för resten ser jag
sakerna mycket lugnare nu och tänker
att vår Herre hjelper oss hädanefter som
hittils. Vi ha ju i alla fall den
utvägen att der i Montbeliard afvakta
Mammas bref. Vi kunna ju resa hem
derifrån – i små dagsresor, men då
för att stanna i Finland, ty resan fram
och tillbaka har jag en rigtig förskräckelse
för. Ellan skulle helst stanna här,
för att vara "undan" som hon säger –
undan slägt och vänner, undan oron
i ett hôtel. – Hon har någon slags heders-
känsla som drifver henne att få någonslags
bo i ordning åt oss innan vi komma
till Finland. Skulle vi komma hem nu i
sommar, vore vi tvungna stanna der
ett år. Som sagdt jag har alltid ut-
väg att träffa Er, och jag har klart
för mig att jag på ett eller annat

sätt skall lyckas göra det . Resan till
Montbeliard har det goda med sig att
vi der få några veckors andrum,
kunna reflektera öfver saken och kom-
ma bort från Paris. Icke för att Paris
på något sätt är olidligt ännu, ty
vädret är alls ej tropiskt, snarare för
kallt nu igen. Doktorn sade att
Ellan hade en "grossesse superbe" men
att det var så mycket mera skäl att
soignera sig då saker såg ut att stå så bra.
Resan i September skulle han tillåta endast
med 6 à 8 timmars jernvägsresa i stöten
och förbjöd bestämdt nattresor; "Sous
aucun prétexte" skulle vi få resa om
natten sade han. Dr Landowsky är Cham-
bures läkare och är mycket anlitad som
accoucheur. Jag har tagit reda på hvad
fakulteten tänker om honom genom
Vallery Radot som frågat dr Grancher, en
af de celebraste professorerna här, och
allt tyder på att L. är en utmärkt
läkare, samvetsgrann, vetenskaplig och
lycklig. Ihela hans stora praktik har
ej förekommit ett enda fall af barnsängs-
feber. – Han gaf Ellan mycket
omständliga förhållningsregler – dietregler
o.d., och förehöll henne åtskillga gånger
att vara förståndig. "Jag gör det så

mycket mera, sade han, som ni båda
äro friska och ovana vid sjukdomar, och
således aldrig rigtigt tänkt på hvad
hygien och försigtighet vill säga".
Till sin mor har Ellan ännu ej sagt
ett ord.. – Det är en god skola för
tålamod allt det här. Måtte jag profi-
tera af lektionen! Elln är alldels
beundransvärd. Hon är färdig att fara
till Amerika om det kunde vara
nyttigt för mitt måleri – i det fallet
är hon nästan för diskret, ty hon
borde rätteligen tänka på sig sjelf
mera än på mig. – I Porträttbeställnin
gar har jag i massa till nästa höst
Dr Gancher och hans fru, den lilla
Chilenska flickan och Mme de Lurcy –
dessutom skall jag ju måla kejsarns tafla.
– Att måla denna sistnämnda i Ruo-
kolaks vore alldeles omöjligt om vi
skulle tänka på att resa tillbaka i
September, ty jag skulle få just jämnt
3 veckor på mig för detta arbete, och
dessutom, orolig som jag är, skulle
jag bli ännu oroligare af tanken att
ej kunna fortsätta taflan in i September
om jag än skulle vilja.
– Under allt detta prat på våra åkom-
mor har jag ej fått rigtigt klart för
mig hur Mamma mår – en tråkig
tandvärk hette det engång – förkylning

en annan gång. Älskade Mamma, för sök
nu att vara rigtigt rask och kry.
Vid tidpunkter som denna är jag alldeles
förtviflad öfver det långa afståndet
emellan oss 10 dagar att få ett bref
besvaradt, det är hemskt!
Tror Mamma att det vore mycket,
mycket ledsamt och bråkigt och svårt
att komma till ett familjemöte i Köpen-
hamn i september, ifall Mamma ej
vill komma ända hit? för all del
tag ej illa upp alla dessa propositioner
Gud är mitt vittne att jag ingenting
bättre skulle begära än att nu strax
få komma och råka Mamma – men,
men vi få fundera ut något sätt att
råkas litet senare.
De Vallery Radotska porträtten beundras
mycket af familjen. Det är sällan man
har, som konstnär, att göra med en tack-
sammare publik. De äro rent af i
extas framför hans porträtt – som utan
att vara särdeles lyckadt som målning,
är mycket likt och behagligt likt. Hon
sitter vid sitt skrifbord och skär upp en
ny bok. På bordet böcker, bakom
honom Pasteurs porträtt, framför honom
böcker. i biblioteket bokskåpen. Han
läser mera än Mamma, läser allt
och alltid. – I grunden tror jag de ha

rätt mycken sympathi för oss – frun
som i allt är "la fille de M. Pasteur"
som Mannen säger skämtsamt, är ej den
som i bråd kastet kastar sin vänskap
på någon. Klok, kunnig, mycket religiös
och sluten, säger hon aldrig något à la
legère, utan alltid efter mogen öfver-
läggning – observerar mycket, men kommer
ej fram med det innan hon kan dra
en bestämd konklusion. Det är då
vetenskapen in och ut. Han är mera
artist – men egentligen mera bibelotier
än banbrytare i litteraturen – han säger
sjelf att han är född 50 år för sent.
Roligt är det att vara artist i
en familj som denna. Man kan ej
med ord beskrifva huru högt de ställa
konstnärens och vetenskapsmannens
kall. Gubben Pasteur har ju i sin ungdom
målat och ville vid 14, 15 år helt och
hållet egna sig åt måleriet. Han är
också en sträng kritiker och en obarmhertig.
Ingenting säger han heller "à la legère" och
när han kommer och ser på taflan, tittar
han med samma genomträngande blick
på den som på burkar, flaskor, hundar
och kaniner i laboratoriet. Nästan
vid hvarje séance kom han och såg efter
dotterns porträtt, och det var nog till stor
del på grund af gubbens anmärkningar

som det slutligen blef bra. d.v.s något
så när bra. – Några gånger har Ellan
varit der till Déjeuner. Sista gången ville
de sätta upp ett protokoll öfver kon-
versationen, som gick ut på att jag om
tre år skulle ha nått mycket högt på
ärones trappa (höga priser) hvilket jag
ej trodde, med kännedom om min dabbig
het och själslättja i sådana administrations
ting. – Valery Radot håller på att
skrifva en roman (usch det der ordet
roman för något verkligt litterärt är så
otäckt) en studie à la Oblomoff om
en fransk bourgeois uppfostrad hos jemte-
na och slutligen alldeles hjelplös, redlös,
och utan öfvertygelse midt uppe i nutiden.
Under hans prat om detta, blef jag också
lifvad, och vi ha gått och promenerat
och pratat om hans "bonhomme" alldeles
som om han funnes och vore en af våra
bekanta. – Han skall bygga boken på
verklig grund, inblanda historiska fakta
politik o.d. deri, och detta kan han göra
så mycket mera som han varit Freycinets
sekreterare och högra hand under många
år, ehuru han fick lof att bryta med
F. till följd af dennas gradvisa fall och
komissioner. Gambetta har han känt
och talat med i timtal om de allra vigtigaste
politiska saker – Freycinet skickade lilla

Vallery-Radot till Gambetta för att
få instruktioner ochf inhemta hans råd.
– Apropos, har Annie fått det andra
exemplaret af hans bok? Han skref
sjelf dedikationen och satte den
sjelf på posten. Mme Vallery Radot
gaf mig för Annies räkning en
autograf af F. Coppée, som är en af
deras allra intimaste vänner. –
Utmärkt hyggliga menniskor, det
är konklusionen. Det gladde mig
att de också tyckte och Ellan, ehuru
hon är så olik Mme Vallery Radot
som olikt kan vara. De skulle vilja
att vi först i September skulle resa
till Montbéliard, ty derifrån är det
blott ett litet stycke till Arbois der
Pasteurs bo – när Ellan skulle bli trött
på "le solennel Mr grosjean. skulle
hon komma till Pasteurs ville de.
Jag är liksom litet stolt af den
stora vänskap gubben Pasteur visar mig.
Han tror att jag är energisk, arbet-
sam och djup – allt det der som jag
så gerna ville vara, men som jag alls
ej är, tyvärr. Gubben hatar allt
löst skroderande, som man minsann
får nog af här i denna goda stad.
— Apropos vetenskap, så grinade
vi ganska betydligt åt resultatet

af Minusinsk-expeditionen: "kameler
bitas" eller "dåren gjorde förstörelsen" –
oläsligt så Hvilket herrligt stoff för en
komedi! Kåseriet i Nya Pressen var
för resten ej illa, månne det ej var
Neiglick som skrifvit det.
Är det vackert på Haiko nu? Ligger
fjärden lugn som en spegel, med
tremastare som afteckna sig koncist
och litet hårdt mot Kristenäs skogen
och den klara himmeln?
Hur mår Etters? Komma gossarne hem
i Sommar? Har ni något obehag af
dem som bo på Mischas villa. Skrif,
skrif, skrif!
Jag hoppas våra sommarplaner reda
i sig. Idag, efter en god natt och
litet mindre forceradt arbete är jag
helt menskligt till mods och tänker:
det går ändå ej annorlunda än Gud
vill!
Farväl så länge och helsa flickorna
hjertligt från oss
Eder Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö