Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

arkkitehtuuri historia hotellit kalusteet kartanot keisarit kesä kirjat koti kuninkaat linnat maailmannäyttelyt matkailijat museot naiset näyttelyt patsaat puistot raskaus rauniot ravintolat sää sotilaat synnytys upseerit vaatteet valokuvat ylioppilaat

Vilhelmhöhe d 1 aug. 1888
Älskade Mamma,
Så långt som till Wilhelmshöhe ha vi kommit.
Jag kan ej säga att jag är så mycket nöjdare
för det, ty vi ha ännu lång väg qvar och
vädret är så fasansfullt att vi ej kunna gå
och beundra parken, hvilket troligen för en
stund åtminstone skulle nedtysta mina eviga
fråga: är det rätt, är det klokt som jag gör?
Att det ej är så öfver sig klokt, derom börjar jag
småningom bli alldeles ensa med mig sjelf. Dumt,
dumt dumt har jag stält min sommar och det
värsta är att jag för allt detta endast kan skyl-
la mig sjelf, min olyckliga obeslutenhet och
fåniga rädsla. – Emellertid ha vi nu
gjort en mycket behaglig resa från Basel.
Till Baden först, (derifrån jag skref) så 4 timmars
resa till Heielberg der vi fingo tag i ett godt
och snyggt hôtel. Följande morgon gick jag
ut för att bese slottsruinerna, och fick göra
detta mer än gundligt, då jag för mina
synders skull råkade in ett 50 personers
sällskap, skoningslöst jagade trappa upp och
trappa ned i alla vinklar och vrår af en
förar madam. Detta tvungna äskande af mycket
onödigt och ointressant är ett attentat mot den
personliga friheten och en kritik af det personliga
omdömet som på mig verkar revolterande.

Det roligaste var sedan när jag slapp
mitt sällskap af engelska clergymen
och nyfikna tyskar, för att i godan
ro sjelf få gå omkring på terrassen och betrakta
denna märkliga men på mitt eget sätt.
Läget och utsigten äro så sköna som man
kan tänka sig. Arkitekturen förefaller dere-
mot finare och stilfullare på fotografier
än i verkligheten. Just genom en viss
gröfhet i detaljerna och den röda sandstens
färgen påminte mig slottet litet om teater
fond – Ellan hade emellertid hvilat
ut på hotellet då jag kl 12 kom hem.
Så gingo vi ut på äfventyr. Ack hvad
de der tyska studenterna se lurkiga ut:
de bästa, "hochfein" som uppklädda kypare,
de värsta som slagtardrängar – alla med dessa
ohyggliga ärr, röda och flottiga. Heidelberg
är annars mera småstad än jag hude tänkt.
Gator, restauranter, menniskor se' mycket
kråkvinkliga ut. – Vi åto frukost eller
middag på en äkta tysk restaurant – drucko
derpå maj-trank hvilket, om det nu var
tranken eller den särdeles dåliga maten som
mest smakade af diskvatten, – bekom min
mage litet illa. Vi reste derifrån kl.
3, kommo till Frankfurt kl. 6. – der hade
vi en och en half timme att se oss om på.
Vi sågo Goethe- och Rothschildshusen, alla

möjliga Denksmåler och kyrkor. – Goethe
huset ser mycket litet och trefligt
och gammaldags ut. – Frruntimren
i Frankfurt sågo, tyckte jag bättre ut
än dem vi sedan sett – likaså voro
de utmärkt bra klädda för att vara
tyskor. Frankfurt är en rigtig stor-
stad, men alla nybyggnader der äro
så innerligt tyska – d.v.s litet öfver
lastade och smaklösa, magra i detal-
jer eller också för påpackade. Hvad
jag känner mig hemmastadd i arki-
tektur här i Tyskland. Hvart neu-
bau, hvar villa är minen från min
tidiga barndom då jag glötade i
Arkitektonischer Skizzenbuch och Pap-
pas andra arkitektböcker. Hvad vi
derhemma ändå äro genomtyska också
i det fallet. Inredning lefnadsätt allt är
tyskt hos oss, endast budföreriet är
ryskt eller kanske ett arf från Sveriges stor-
magtstid –
Till Cassel kommo vi kl. 11 på aftonen. Portier'n
på Hötellet i Baden hade gifvit oss
adress på "zum deutschen Kaiser" i Cassel.
– Aj hvad för en usel koja! Der luktade
tobak och snusk, dörslåsen klibbade o.d men
vi måste ändå ligga der en natt. På morgonen
sade en kypare i en Bierstube att "Deutsche Kaiser"
på det senaste halfåret blifvit Ziemlich vernach-

lässigt". På f.m. sträfvade jag genom
museets salar – Som bekant är museet
i Cassel ett bland Tysklands bästa: Utmärkta
van Dyck, Rembrandt, små Holländare – –
– Der var rigtigt roligt, fastän ingenting
så empoignerade mig som Holbein i
Basel. – Staden Cassel var en ny tysk
typ för mig – en residentz-Stadt med
stora runda torg, pretentiösa grekiska
byggnader à la högvakten i Helsingfors
tomma, tråkiga gator, ingenting af
den trånga, trefliga, pittoreska gemytlig-
heten. Statyer öfver alla möjliga obekanta
kurfurstar med granna latinska in-
skriptioner, som om dessa Friedickar
varit Fredik den Store eller Napoleon.
– Det var nödvändigt att göra en
utflykt till Wilhelmshöhe – och så
komm vi väl hit ut, besågo den storarta
de parken med Vattenkonster o.d., då det
kom ett åskväder och do regn sådant att
vi fingo söka oss skydd i ett hotell här,
der vi stannade eftersom det var
stort och snyggt och helt annat än
Zum deutschen Kaiser. – Här ligger
ett husar regemente, vi bo midt emot
kasernen och ha redan sett två sqvadroner
rida ut, hört dem sjunga under ridten,
se alla officerarna här i hotellet o.s.v.

Inte se de så fasligt bussiga ut ändå
de här preussarne, sedda på nära håll.
Nog ser franskt kavalleri lika morskt
ut. Kanske sågo de stukade ut för
att de voro genomvåta. –
Nu måste jag sluta – ty vi skola
härifrån, för att resa till Hamburg!
Ack hvad denna resa ändå är lång.
Måtte jag ej få ångra att vi komma
hem! Gud vare med oss. Af fruktan
för allt det som förestår har jag krånglat
emot Ellans vilja att stanna i Frank-
rike. Och så har jag stält allting så dumt
som möjligt. Jag vågar ej säga hur
tveksam och tassig jag är. Ellan
fruktar för ett år hemma, fastän
hon är hemma på Saaris är hon ju ändå
ej hemma hos sig – Jag får väl också sitta
en del af somern på Saaris. Och allt detta
Just nu då Verldsutställningen i Paris står
för dörren –
Farväl snälla älskade Mamma. Jag har
innerlig längtan efter Mamma, större,
starckare än jag vågar säga. Tusen helsnin
gar genom
Eder
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Kommit till Wilhelmshöhe, men är inte gladare eftersom det fortfarande är lång väg kvar.

  • Vädret är dåligt; kan inte gå ut i parken, vilket troligen skulle lugna Edelfelts nerver och frågorna om det är klokt att göra som han gör; har planerat sin sommar dumt och kan bara skylla på sin egen obeslutsamhet och rädsla.

  • Resan från Basel har varit behaglig, via Baden och Heidelberg med snyggt hotell.

  • Gått för att se slottsruinerna i Heidelberg; råkat in i ett sällskap på 50 personer under ledning av en "förar madam"; ett sådant sätt att bese platser är ett "attentat" mot den personliga friheten, kritik av det personliga omdömet.

  • Fick gå omkring i slottsruinen på egen hand efter rundturen: om dess arkitektur i verkligheten och på fotografier; påminde litet om teaterfond.

  • Besett Heidelberg med Ellan, som vilat på hotellet till klockan 12.

    Ellan de la Chapelle
  • De tyska studenterna är obehagliga; klädsel och ärr i ansiktet.

  • Heidelberg en liten stad; ätit på "äkta" tysk restaurang.

    Ellan de la Chapelle
  • Reste från Heidelberg på eftermiddagen; hade en och en halv timme på sig att se Frankfurt: såg Göthe och Rotschild-husen.

    Johann Wolfgang von Goethe Ellan de la Chapelle Rothschild
  • Kvinnorna i Frankfurt såg bra ut; bra klädda för att vara tyskor.

  • Frankfurt är en stor stad, men arkitekturen är tysk; känner igen den från Carl Albert Edelfelts arkitekturböcker.

    Carl Albert Edelfelt
  • Finland är tyskt till arkitektur, inredning och levnadssätt; bara "budföreriet" är ryskt eller från den svenska stormaktstiden.

  • Anlände till Cassel på kvällen och bodde på uselt hotell, som rekommenderats i Baden; fått veta att det gått neråt det senaste halvåret.

    Ellan de la Chapelle
  • Gått på museet i Cassel som har Van Dyck, Rembrandt, "små holländare"; roligt men inte lika imponerande som Holbein i Basel.

    Rembrandt Anthonis van Dyck Hans Holbein
  • Cassel är en residensstad med statyer av lokala furstar, med inskriptioner som om de alla varit Fredrik den store eller Napoleon.

    Napoleon I Bonaparte Fredrik II
  • Rest ut till Wilhelmshöhe, blivit överraskade av åskskur och beslutat sig för att stanna på snyggt hotell.

    Ellan de la Chapelle
  • Sett preussiska husarer och officerare, de ser inte så "busiga" ut.

  • Nu till Hamburg.

  • Resan till Finland är lång; Edelfelt hoppas att han inte behöver ångra den; har gått emot Ellans vilja att stanna i Frankrike av fruktan för det som förestår och samtidigt "ställt sakerna så dumt som möjligt".

    Ellan de la Chapelle
  • Ellan fruktar för ett år hemma; trots att hon är hemma på Saaris, är hon inte hemma hos sig själv.

    Ellan de la Chapelle
  • Får själv också tillbringa en del av sommaren på Saaris, just då världsutställningen står för dörren.

    Ellan de la Chapelle
  • Längtar efter Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt