Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

avioliitto huolestuneisuus isänmaallisuus kesä koti kunniamerkit lapset (perheenjäsenet) maailmannäyttelyt matkat naiset näyttelyt riidat seuraelämä valamiehet

[med blyerts: 1889.]
Paris 20 maj – kl. 4 på
morgonen.
Älskade Mamma,
Jag kunde slet ikke sova, men ikke för
"Nattergalens Röst" utan för Samvetets
röst och grämelse och gruelse. Jag
har nämligen i förrgår afsagt mig
Jurymedlemskapet och sålunda fått Becker
vald, till största förargelse för alla
yngre landsman och till stor förbittring
för fransmännen som sade att jag för
personliga skäl ej hade rätt att så
öfverge mina vänner och det yngre måleriets
sak. Jag vill vara hemma i som-
man det är orsaken – och juryn oläsligt
oläsligt här den senare hälften af
Juli. Nu menar alla att man vid

ett så unikt och så vigtigt tillfälle
borde komma från verldens ända
för att ge sin röst – men Mamma
förstår bättre än någon huru svårt
det hade varit för mig, huru särdeles
svårt, att ånyo ge mig i väg i
sommar eller också stanna här och
låta barn och blomma komma, skaffa
dem en installation midt i glödheta
sommarn o.d. – Becker fick
3 röster d.v.s. Lindholms Runebergs,
och en bondpojkes, Haltias, (Runebergs
speciela protegé). – Det är det
värsta att släppa Becker till det,
det vet jag, ty mina erfarenhet
under de tre dagar jag nu hängt
uppe på utställningen för att hänga
upp taflorna, tyda alla på att den
ett

karlen ej är att lita på, eller rättare
sagdt att man kan lita på att han
skall göra några svinaktigheter.
– Hans trogna garde Lindholm
Runeberg och Mexmontan stå om-
kring honom – hånskratta åt allt
ungt och godt på utställningen,
hånskratta åt svenskarne och norr-
männen (som äro utmärkta i djef-
het och talent) – ack jag har
icke en utan tio gånger med
hela ensamhetens raseri och medvetan-
de om min rrättvisa sak, velat
rusa på dem och strypa dem allihop.
– Till W. Runeberg sade jag rent
ut en dag huru innerligen
fjantig jag fann honom och hur
han hade ramlat ned i min
aktning från att ha varit omgifven
af en viss
själs
storhetens enkelhetens och

flärdlöshetens gloria – fann jag
honom nu små elak, småaktig,
tarflig. Jag har rigtiga qväljnin-
gar när jag tänker på dem alla
deruppe och dem, dem släpper
jag nu med vett och vilja till
att döma om mina och mina
Kamraters verk, kanske till att
rösta hedersmedalj åt Bouguereau
eller en mention honorable åt
Sargent eller Besnard!! – Cazin
hade en långt samtal med mig, deri
han bara gick på med det unika
tillfället och att jag var skyldig
mina franska kamrater och min
franska konstuppfostran att nu
ej öfverge m förtrondepost. –
Ack, jag vrider
mig
som en mask!
Den arma B. som jag bråkat

med oläsligt denna sak, är nu som
alltid rik på goda råd och tröste-
grunder. Hon menar att jag litet
förr hade kunnat tänka på detta,
och nu ej mera, då saken är afgjord
skall återkomma dertill och gräma
mig – att jag i alla fall så mycket
skulle ha ångrat mig och grämt mig
öfver min förstörda sommar, om
jag hade antagit, att den ena grämel-
sen icke skulle ha ha varit en smula
bättre än den jag nu har – att det
hade varit rysligt emot Ellan att
ettdera blifva eller ha henne att troja
hit med pojken och amman – ja
B är den klokaste och snällaste lilla
syster som fins! – Hon sade också: och
tänk på din svårighet att ge medaljer
der i den finska afdelningen der sakerna
äro så temmeligen jemngoda eller

jemndåliga!
Vallgren, Gallén, fröknarna Schjerfbeck
Soldan och en massa nordbor som
äro intresserade för denna sak anse
mig vara ofvörsvarligt slapp och
beskedlig – Gud i himmelen
är mitt vittne att det icke är
lusten till belöningar (som juryman
får man ingenting) icke feghet för
Backer och Runeberg som vägledt
mig utan längtan hem, efter arbete
och om möjligt litet framsteg (ty
Jag måste göra framsteg nu det
märker jag på allt – jag har fått
en sådan förfärlig knuff af de
skandinaviska utställningarna här
– Medaljer! jo Becker kan
laga så att jag får en 3dje
klassens medalj, hvilket vore den

värsta örfil jag kunde få! Det
fins prejudikat, ty Bastien Lepage
fick 1878 en 3dje klassen, fastän
han förut var hors concours.
Och Ahlstedt kan få samma belöning
som jag – ty Becker , Lindholm
och Runeberg stå och passera sig
framför den utmärkt hjertevarma
forterländska tonen, ärligheten o.s.v.
i hans kafferep – är detta heder-
liga karlar? – säg mig, är det?
Det var detta jag sade W. R. i går
skild5t, ty han var som galen. gick
åt allt hvad jag tyckte om i
verldsutställningen. Visserligen behöfver
man bara se på hans arbeten för
att bedöma hans konstnärliga
nivå, men ändå är det retsamt
i högst grad.
Hela sommarn kommer allt detta
att ligga för mig – det är rysligt.
Sedan jag nu gjort så väl ifrån

mig hela min pariservistelse:
inga porträtt – intet arbete, bara
deceptioner med verldsutstälningen
(d.v.s med mitt deltagande deri),
så är jag färdig att komma tillbaka
till Finland, skamsen och stukad.
Vi resa troligen d. 1 Juni – skrif
derför svar på detta ännu, det
hinner fram.
Älskade Mamma, jag har det så
illa som möjligt med detta lynne
denna tveksamhet, och de eviga
svårigheter jag just af genom dessa
moraliska lyten kommer i.
B. och jag skola i morgon tisdag på
middag till Vallery-Radots.
Farväl älskade Mamma så länge.
Jag är en stackare och lider gräsligt
deraf.
Mammas
Atte
De andra skandinaverna ha ingen nöd: Kroyer reser men lemnar Tuxen i
stället – Bergh vet att Salmson kommer
att rösta precis som han sjelf – men vi fattiga
lappmän?!

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Kan inte sova: avsagt sig medlemskapet i juryn och fått Becker vald; till de yngres förargelse, till fransmännens förbittring; fransmännen menar att Edelfelt inte p.g.a. personliga orsaker har rätt att överge de unga konstnärerna.

    Adolf von Becker
  • Orsaken till att Edelfelt avsagt sig medlemskapet i juryn: vill vara hemma i sommar, kan inte tänka sig att ge sig av på nytt hemifrån senare i sommar eller att låta Ellan och Erik resa till Paris när det är som hetast.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Becker fick röster av Lindholm, W. Runeberg och Haltia, som är Runebergs skyddsling.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Walter Runeberg Kaarlo Haltia
  • Dåligt att låta Becker komma med i juryn; de tre dagar då Edelfelt var med om att hänga upp verk på utställningen bådar inte gott.

    Adolf von Becker
  • Becker, W. Runeberg, Lindholm och Mexmontan hånskrattar åt all unga, åt god konst, åt svenskar och norrmän, som ställer ut djärva och utmärkta verk; Edelfelt är rasande.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Walter Runeberg Frans Maexmontan
  • Sagt W. Runeberg att han fallit i Edelfelts aktning.

    Walter Runeberg
  • Mår illa vid tanken på att överlåta åt Becker att rösta; kanske rösta hedersmedalj åt Bouguereau och hedersomnämnande åt Sargent och Besnard; Cazin talat om det unika tillfället, om hur Edelfelt är skyldig att inte överge sina franska kamrater och sin franska konstfostran.

    Adolf von Becker John Singer Sargent William Bouguereau Jean Charles Cazin Albert Besnard
  • Berta Edelfelt menar att Edelfelt borde ha tänkt i förväg och att han nu inte mera ska tänka på saken, då den är beslutad; Berta menar att Edelfelt skulle ha grämt sig över sin förstörda sommar och påminner om att det skulle ha varit illa mot Ellan att låta henne vara ensam i Finland eller att ha henne att resa med Erik och amman.

    Berta Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Berta är den klokaste och snällaste syster som finns; hon menar att Edelfelt skulle ha haft svårt att dela ut medaljer i den finländska avdelsningen bland de jämngoda eller jämndåliga verken.

    Berta Edelfelt
  • Vallgren, Gallén, fröken Schjerfbeck, fröken Soldan och nordbor som har intresse av saken anser att Edelfelt "slapp och beskedlig".

    Axel Gallén Helene Schjerfbeck Ville Vallgren Venny Soldan
  • Det är inte längtan efter belöning eller rädsla för Runeberg och Becker som lett till beslutet, utan längtan hem, längtan efter arbete och framsteg i konsten.

    Adolf von Becker Walter Runeberg
  • Måste göra framsteg; fått "knuff" av de skandinaviska utställningarna.

  • Becker kan se till att Edelfelt får en tredje klassens medalj; det skulle vara den värsta örfilen; prejudikatet är Bastien som fick en tredje klassens medalj 1878 trots att han var hors concours.

    Jules Bastien-Lepage Adolf von Becker
  • Ahlstedt kan få samma slags medalj som Edelfelt; Becker, Runeberg och Lindholm beundrar Ahlstedts fosterländska ton.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Walter Runeberg Fredrik Ahlstedt
  • Frågat W. Runeberg om han tycker att han är hederlig, då han gick åt allt som Edelfelt tyckte var bra; Runebergs beteende är retsamt, trots att man bara behöver se på hans arbeten för att bedöma hans konstnärliga nivå.

    Walter Runeberg
  • Kommer att gräma sig hela sommaren över världsutställningen.

  • Vistelsen i Paris har inte medfört arbete, inga porträttbeställningar; bara besvikelsen över att ha deltagit i världsutställningen; kommer hem skamsen.

  • Reser den 1 juni; Alexandra Edelfelt kan ännu skriva till Paris.

    Alexandra Edelfelt
  • Har svårigheter med sitt lynne, sin tveksamhet och de svårigheter de medför.

  • Middag hos Vallery-Radots imorgon tillsammans med Berta Edelfelt.

    Berta Edelfelt René Vallery-Radot Marie-Louise Vallery-Radot
  • De andra skandinaverna har ingen nöd: Kröyer reser, men lämnar Tuxen i sitt ställe; Bergh vet att Salmson kommer att rösta som han själv; men hur ska det gå för "fattiga lappmän"?

    Peder Severin Krøyer Laurits Tuxen Hugo Salmson Richard Bergh