Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opposition familj (fenomen) aateli huolestuneisuus kerhot kesä kirjeet kreivittäret kunniamerkit lapset (perheenjäsenet) maailmannäyttelyt matkat naiset näytelmäkirjallisuus näyttelyt puolueet sanomalehdet taidekritiikki talous tappelut valamiehet

30 maj 89
Älskade Mamma,
Det är bestämdt något spektakel
med vår korrespondens – bref måste
ha kommit bort. Så skref Mamma
till B häromdagen, att vi båda
skulle få utförligare bref om Eder
åsigt i juryfrågan – Några sådana
ha vi aldrig fått. Emellertid ser jag
af några rader i brefvet till B. att
Mamma visserligen håller på juryn
om den kan vara mig till nytta,
men icke om hela historien blott är
för att göra opposition mot Becker.
Men frågan ställer sig helt annorlun-
da här. Mig sjelf till någon speciel
nytta kan det ej vara att höra till
juryn, men väl hade jag derigenom
kunnat bevisa franska och eget lands

kamrater en vänlighet och göra
dem en tjenst. Det är också
såsom flere af mina franska vänner
påpekat, det enda tillfället i
mitt lif att göra fransmännen en
tjenst – och detta skäl har gått
mig så till hjertat att jag beslöt
trotsa Becker, allmänna opinionen
inom Konstnärsgillet, min egen
trefnad, familjen för att återtaga
min afsägelse. Becker var rasande
och hans kotteri har skällt på mig
ohyggligt, kan man förstå, bara
på att jag talade om möjligheten
att återta afsägelsen.
Men så gick jag till Proust, som
såg saken från en annan sida.
Han menade att jag vore den enda
inom finska afdelningen som kunde
göra anspråk på en högre belöning.
Skulle jag, som juryman ställa

mig "hors concours", så måste
medaljen ges åt någon annan
mindre förtjent, och det ville
han på inga vilkor. Han talte
t.o.m. om Médaille d'honneur,
för mig. – Då jag talade om min
röst för den yngre skolan som
sålunda ginge förlorat sade han:
Ne vous en enguietez pas, nous
allons composer ce jury d'une
façon convenable, et nous ferons
voter à la majorité se que nous
voulons" – kan man nu lita
derpå? Hvarför skulle Proust
som alltid visat mig sympathi
narra mig till förmån för Becker,
som han ej känner? – Londén
var rasande, ty han vill ej ha
Becker på något vilkor (de ha
slagits i finska paviljongen). Drey-
fus lika så rasande. Hur jag än
vänder mig nu får jag ovett

och förargelser. – Juryn lär
komma att arbeta först i slutet
af Juli – det vore således att stanna
här hela sommarn, så godt som,
dyrt, onödigt och gräsligt tråkigt.
Olyckan är ju att ingen annan fins
än Becker som är så
litet
konstnär som
möjligt i smak omdöme och sympathier.
– Men Proust slutade sin harang
med: Eftersom ni begärt mitt råd,
så råder jag är anständigt att icke
bli juryman, ty det skulle verkligen
göra mig ondt att se Er hors concours
och nödgas belöna andras taflor
än edra i den finska afdelningen.
Nu är Proust den som ställt till
hela utställningen, således en slags
sjelfherskare. Af franska jurymän
äro inga andra valde än Meissonier
och Gérôme och de båda äro mig bevägna
– Jag gick till Dagnan och han
sade: Laiser aller les choses et
suis le conseils de Proust – mais

c'est ragrettable tout de Même que
tu ne sois pas de jury et que ce
vieil imbécile soit a ta place. –
– Dagnan var näml. så intresserad
för saken att han för några dagar
sedan, då han hörde talas om min
afsägelse, tog en vagn och for
med mig till Utställningen för
att se Beckers taflor – när
han jag "litet åt katten" – blef
han gräsligt arg och sade: et
c'est celui-là qui nous jugera
qui nous distribuera des medailles.
– Dagnan bedömd af Becker är ju
besynnerligt, minst sagdt. – Runeberg
Lindholm Becker och Mexmontan,
som bara drömma om partier
förklara att oppositionspartiet
bland franska målarne vilja ha mig
att jag sjelf är partiman och derför
icke så lämplig som den öfver alla

partier stående, olympiske,
rättvise ädle Becker. – Mam-
ma han ej förstå huru långt
t.ex. Runebergs gå i sentimen-
talt deltagande för Becker, denna
"äldre kamrat" så human, så
nobel o.s.v. – Det kan man
kalla menniskokännedom.
Jag börjar också alltmer
komma underfund med att
Valter R. är enfaldig och helt
och hållet under fruns kommando.
– Förlåt älskade Mamma allt
detta tal – det är bara en ringa
bråkdel af det den stackars Blis
fått höra. – Som sakerna nu
stå resa vi troligen i slutet
af nästan vecka. Jag skamsen
såsom den der icke gjort sin
pligt gentemot mina franska
vänner – men å andra sidan (alltid
å andra sidan, jag är en usling, ett
svagt rö, en vindflöjel och en olycklig

menniska) men å andra sidan
öfverlycklig att få träffa Eder, krama
pojken och få måla litet i lugn
och ro. – Nog har det ändå
varit ett öde med hela denna
verldsutställning – just nu, om
någonsin skulle jag ha bordt vara
här hela året.
B. är fortfarande glad och munter
och mig till tröst och hjelp och
glädje. Hon har lofvat skrifva
en dram som heter "Eine Wache
in Paris" behandlande min olyck-
lighet hela denna sista tid.
I går hade B sjuka fötter af nya
och styfva skor – Hon hade dessutom
gått hela dagen på utställningen
med Mme Jacquinot och två engelskor
hvilkas far är någonslags notabilitet
i engelska afdelningen... Alla tycka
om B – grefvinnan Lewenhaupt
var alldeles förtjust i henne och
dessutom så glad att finna en som

var litet mindre än hon sjelf –
hos Jacquinots är det rigtigt
sorg när vi tala om afresa
och Vellery-Radots tycka att hon
är rigtigt délicieuse. Jag är
så glad att hon fått se så mycket
och framför allt glad att hon,
lika som jag i min ungdom, fått
intrycket af att utländingar kunna
vara rigtigt älskvärda, snälla
och goda menniskor, att hon
fått ett ståtligt intryck af Paris
som verldscentrum (aldrig har
det frapperat mig mera än nu)
och att hon trifs så väl. –
Farväl, älskade Mamma skrif
åtminstone ett brefkort ännu
i fall vi af en eller annan anledning
skulle stanna ännu 10 dagar. –
Af Krohn har jag ingenting hört
icke när han kommer, ingenting.
Farväl, och helsa alla hjertligt från
Atte.
Jag har haft 3, 4, förfrågningar om
madonnan.
Wolff i Figaro nämner mig bland de 20 förnämsta utländingarne i Utställningen

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts brev om juryfrågan har kommit bort.

    Alexandra Edelfelt
  • Ser av Alexandra Edelfelts brev till Berta Edelfelt att hon håller på juryn om den kan vara till nytta, men inte om hela saken går ut på att bilda opposition mot Becker; Edelfelt: frågan är annorlunda i Paris; juryn är inte till nytta, men kunde i och med medlemskapet ha gjort landsmän och franska vänner en tjänst.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adolf von Becker
  • Fransmännen påpekar att det är Edelfelts enda tillfälle att göra dem en tjänst; beslutit sig för att återta sin avsägelse p.g.a. detta, trotsa Becker och opinionen inom Konstnärsgillet, ställa egen trevnad och familj åt sidan.

    Adolf von Becker
  • Talat om möjligheten att återta avsägelsen och det har gjort Becker och hans kotteri rasande.

    Adolf von Becker
  • Talat med Proust om jurymedlemskapet; Proust menar att Edelfelt är den enda inom den finländska avdelningen som kan få en högre medalj; skulle Edelfelt vara medlem i juryn och därmed hors concours, skulle denna medalj ges åt någon annan och det vill Proust inte göra; Proust talat om hedersmedalj.

    Antonin Proust
  • Talat med Proust om sin förpliktelse gentemot de unga konstnärerna; Proust menar att juryn kommer att rösta och sättas ihop på ett sätt som gör att de yngre inte kommer i skymundan; Edelfelt: kan man lita på detta? Men varför skulle Proust vilja "narra" Edelfelt till förmån för Becker?

    Antonin Proust
  • Londén är rasande: han vill inte ha Becker; de har "slagits" i finländska paviljongen; Dreyfus är också rasande; Edelfelt får ovett från alla håll.

    Adolf von Becker Hjalmar Londén Paul Dreyfus
  • Juryn arbetar i slutet av juli; det skulle innebära att stanna i Paris hela sommaren: dyrt, onödigt, tråkigt.

  • Olyckligt att det inte finns någon annan ersättare än Becker.

    Adolf von Becker
  • Proust avråder från att bli juryman, han menar att det skulle vara skada att ge medalj åt någon annan än Edelfelt; Proust är den som tagit initiativ till utställningen och han är självhärskare; till juryn har hittills valts Meissonier och Gérôme.

    Antonin Proust
  • Dagnan menar att Edelfelt ska lämna saken åt Proust, men att det är synd att Becker får platsen i juryn.

    Adolf von Becker Pascal Dagnan-Bouveret Antonin Proust
  • Dagnan varit på utställningen för att se Beckers verk; blivit arg då han sett "Litet åt katten".

    Adolf von Becker Pascal Dagnan-Bouveret
  • Det är besynnerligt att Becker som juryman ska bedöma Dagnans verk.

    Adolf von Becker Pascal Dagnan-Bouveret
  • W. Runeberg, Lindholm, Becker och Mexmontan menar att det är oppositionspartiet bland de franska konstnbärerna som vill ha Edelfelt i juryn; att Edelfelt själv är partiman och därför inte är lämplig; de menar att Becker står över alla partier.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Walter Runeberg Frans Maexmontan
  • Runebergs talar om Becker som en gammal kamrat, beskriver honom som nobel.

    Lina Runeberg Adolf von Becker Walter Runeberg
  • Tycker att W. Runeberg är enfaldig och att han lyssnar bara på sin fru.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Ber om ursäkt för att Alexandra Edelfelt får bli publik för allt detta; det är ändå bara en bråkdel av vad Berta Edelfelt får lyssna på.

    Berta Edelfelt
  • Reser i början av nästa vecka; skamsen för att inte ha fullgjort sin plikt mot sina franska vänner, men å andra sidan lycklig över att få träffa sin familj, särskilt Erik och att få måla i lugn och ro; tankar om att det alltid finns ett "å ena sidan" och ett "å andra sidan".

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Det har varit ett öde med världsutställningen; skulle ha varit bra att vara i Paris hela året.

  • Berta Edelfelt är glad och hjälpsam; hon har lovat skriva en dram om Edelfelts olyckliga känslor.

    Berta Edelfelt
  • Igår hade Berta Edelfelt ont i fötterna av sina nya skor; hon hade gått på utställningen hela dagen med Madame Jacquinot och tv engelskor, vars far är en notabilitet i den engelska avdelningen.

    Berta Edelfelt Jacquinot
  • Alla tycker om Berta Edelfelt; grevinnan Lewenhaupt är förtjust, också över att ha hittat någon som är mindre än hon själv; hos Madame Jacquinot innebär Bertas avresa sorg; Vallery-Radots tycker om Berta.

    Berta Edelfelt Augusta Lewenhaupt René Vallery-Radot Jacquinot Marie-Louise Vallery-Radot
  • Glad över att Berta Edelfelt fått se så mycket; glad över att hon fått intrycket av att utlänningar kan vara älskvärda och goda människor; glad över att hon fått intrycket av Paris som världens centrum.

    Berta Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt får gärna skriva ett brevkort, ifall det ännu blir 10 dagar till avresan.

    Alexandra Edelfelt
  • Har inte hört något från Krohn.

    Pietro Krohn
  • Har fått 3-4 förfrågningar om "Julmorgon".

  • Wolff skriver i Figaro att Edelfelt hör till de 20 bästa utställarna på världsutställningen.

    Albert Wolff