Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

byar eläimet kunniamerkit lapset (perheenjäsenet) maailmannäyttelyt musiikki näyttelyt postiliikenne prinssit sanomalehdet talonpojat vaatteet

Lördag 6 juli 89
Älskade Mamma
I går reste Ellan efter posten och fann då
att tidningarna ej kommit emedan någon som
skulle göra det, glömt att premumera. Hon lånade
dem af Zitting, och kom till mig på åsen med
dem. Jag såg der, svart på hvitt, att jag fått
hedersmedalj, (fastän jag ej begrep pressens anmärk
ning om att medaljen ytterligare bör sanktioneras af
någon öfverkontroll, hvad är det för dumheter? – och
att jag befann mig i det allra bästa sällskap
hvad Skandinaverna beträffar R. Bergh, Kroyer och
Werenskiöld. – Hade jag sjelf fått dela ut hedersmedal
jerna åt de nordiska landen hade jag ej gjort
annorlunda. Att Järnefelt fått 1sta klassens
medalj gläder mig och förvånar mig (d.v.s.
att han fått den framom Gallén) och jag anser
det hela såsom en seger hela rader utför -
Har jag ej här stridt för Järnefelt, fick jag ej i
Paris bråka för honom, desputera med Becker

Lindholm och Runeberg som stodo och skakade
på hufvudet åt honom. Så roligt att
Spada i sin kritik också sade att hans, Järne
felts tafla var det bästa i landskapsväg på
hela finska utställningen. Bra knappt nämnde
pressen om medaljen – När man tänker hvilket
väsen det i fjol i Sverige gjordes af Forsbergs
1sta medalj, verser, fester, hyllningar!
Jag är så glad som om jag slutat ett godt
arbete, så glad
öfver
att jag hållit i mig hela
denna vinter, och att allt mitt lidande
derute i Paris slutar med bara jubel
och seger, – icke för mig, men för det jag
kämpar för, ett yngre, lifskraftigt måleri
med känsla och värme i. – Roligt är
det också att alla hedersmedaljerna voro
de som redan för en månad sedan stälde sig
i spetsen för de blifvande Skandinaviska elit-
utställningarna. – På min finska lista skref
jag upp först Gallén och Järnefelt.
Hvad den skandinaviska Norden ändå gått
framåt på 10 år, och hvilken skilnad på
89 och 78 års utställningar! – Jag målar

på en mindre tafla i Portas by, som
blir bra, tror och hoppas jag. En massa
hopgyttrade träruckel, en sandås, en grann
port och en gubbe i mekko som går till
sitt arbete. Det stora solnedgångslandskapet
från åsen är fördömdt svårt. Jag arbetar
som en häst men får det ändå ej bra.
I går var jag rent af förtviflad. Effekten
räcker summa summarum en qvart timme –
då glittrar vattnen i silfver och guld, rubin
topas och onyx färger, ständigt växlande
båda som form och färg. Och att återge dessa
skogsholmar som alla äro mörkblåsvarta så
att det blir luft emellan dem och att få
vattnet plant, och många verst till horisonten
det är så man kan få grå hår derpå. –
– Fråga om Bertha ej är bra nöjd med
resultatet i Paris, hon som varit med
om allt eländet der och sett alla de pris-
belönta arbetena.
Pojken är en outtömlig källa till godt humör.
Han skrattar åt allting och narrar mig med,
hoppar och sprattlar förskräckligt då man lyfter

upp honom och uttrycker sina känslor i ohar-
moniska och oartikulerade ljud snarlika dem
som salig papegojan hos Brandtens utstötte.
– Jag längtar mycket att träffa Er, höra litet
musik igen och prata med Er.
Nu måste jag sluta – budet går. Farväl
och skrif
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ellan reste efter posten igår; upptäckte att tidningarna inte kommit eftersom någon glömt att prenumerera; Ellan lånade tidningarna av Zitting och hämtade dem till Edelfelt, som målade på åsen.

    Ellan de la Chapelle Karl Anders Zitting
  • Såg nu svart på vitt: fått hedersmedalj; dumt av pressen att anmäla att medaljerna ska sanktioneras av överkontroll, det stämmer inte; de andra skandinaverna som fått hedersmedalj är Bergh, Kröyer, Werenskiöld; Edelfelt känner att han befinner sig i ”det allra bästa sällskap”; hade gett själv medalj åt samma konstnärer.

    Peder Severin Krøyer Richard Bergh Erik Werenskiöld
  • Gläder och förvånar att Järnefelt fått 1 klassens medalj framom Gallén; Edelfelt anser medaljutdelningen som en seger; Edelfelt stritt och disputerat med Becker, Lindholm, W. Runeberg om Järnefelt; roligt att också Spada i sin kritik menade att Järnefelts landskap var det bästa på hela världsutställningen.

    Adolf von Becker Axel Gallén Johan Janzon Eero Järnefelt Berndt Lindholm Walter Runeberg
  • Prins Eugen [?] nämde bra knappt om medaljen, med tanke på vilken händelse Forsbergs 1 medalj var i Sverige förra året.

    Eugen (epävarma yhteys) Nils Forsberg
  • Edelfelt är lika glad som om han avslutat ett bra konstverk; glad över att ha "hållit i sig" hela vinter; glad över att lidandet i Paris på våren nu slutat med jubel och seger för det som Edelfelt kämpat för: ett yngre, livskraftigt måleri med känsla och värme.

  • Roligt att alla som redan för en månad sedan ställde sig i spetsen för de blivande skandinaviska elitutställningarna nu fick hedersmedalj.

    Peder Severin Krøyer Richard Bergh Erik Werenskiöld
  • Skrivit upp Järnefelt och Gallén som de första på den finländska listan.

    Axel Gallén Eero Järnefelt
  • Skandinavien gått framåt de senaste 10 åren; vilken skillnad på världsutställningarna 1878 och 1889.

  • Målar en mindre tavla i Portas by; tror och hoppas att den blir bra: träruckel, sandås, port och gubbe i "mekko" som går till sitt arbete.

    Saaris
  • "Kaukola ås i solnedgång" är svår att måla; arbetar som en häst, men det blir ändå inte bra; var alldeles förtvivlad igår; effekten räcker en kvart: vattnet glittrar och holmarna är mörka; svårt att återge så att perspektivet blir rätt.

  • Fråga Berta Edelfelt om hon är nöjd med medaljerna för världsutställningen; hon var med om "eländet" och har sett alla de prisbelönta verken.

    Berta Edelfelt
  • Erik är en outtröttlig källa till gott humör; han skattar hela tiden och för Edelfelt att skratta också; Erik är förtjust då man lyfter upp honom; hans ljud liknar papegojans hos familjen Brandt.

    Brandt Erik Edelfelt
  • Längtar efter att träffa Alexandra, Annie och Berta Edelfelt, få tala med dem och efter att få höra musik.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt