Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) kineser blöjor familj (fenomen) asunnot ateljeet hevonen hotellit huoneenvuokra junat kasvit kielet kirjeet koti kyläily maailmannäyttelyt naiset näyttelyt palvelusväki puistot ranskan kieli sää sähkeet talous tanssi terveys tilaukset vaunut

Paris 12 oktober 89
Älskade Mamma,
Jag sitter och väntar på Ellan och pojken, som
skola ut och ta frisk luft, och det kommer
naturligtvis att räcka länge innan han blifvit
framhållen, tvättad, klädd o. s. v. – så att jag
begagnar tillfället att ett ögonblick prata
med Mamma. Vår Odynsée skulle nog
förtjena ett utförligt kapitel, måtte
jag blott komma ihog den någotsanär
rigtigt. I Berlin var det ett gudomligt
vackert väder. På e.m. tog jag derför
en vagn och reste ut med familie
und Bedienung till Thiergarten, der
jag också sökte Liebermann, som har
ett magnifikt hotel och en smutsig atelier
der. – Han var beklagligtvis ej hemma,
och jag gick således äfven denna gång
miste om lyckan att få komma
till Menzels atelier. – Pigan var mycket
förtjust och sedan hon i Theirgasten såg
ett sällskap kineser i långa hårpiskor,
är hon ej mera förvånad öfver någonting.
Hennes grografiska begrepp hindra henne

ej att som den naturligaste, sak
vänta att se vildar och tropiska
växter och djur vid Avenue de Villiers.
– Följande morgon afreste vi från Berlin
men med ett tåg som gick kl 1/2 8 – (Jag hade ändå
försummat att gå och se på Piglheins Golgatha-
panorama, som skall vara utmärkt bra, dessutom
gick jag under många timmar förgäfves om-
kring på akademins utställning, förgäfves
under sökandet af en god tafla! Uhdes
Heilige Nacht som varit utstäld på Salongen
i Paris, var det enda jag länge och gerna såg
på. – Kejsarbilder för resten till lust och leda). –
Lilla pojken var mycket snäll på resan till
Köln. Jag var nog dum att ta första
plats, enligt stationsinspektorns i Berlin råd –
det hade nog varit plats på andra. Alldeles
falska uppgifter om pris m.m. hade berättats
på hotellet. Kl. 6 kommo vi till Köln, der
jag fick bref från Mme Jaquinot och telegram
frår Kaufmann. Vi bodde på hôtel du
Nord, der det var utmärkt bra och utmärkt
dyrt. – Mme Jaquinot skref att hon med
yttersta ansträngning fått rum i en pension
Rue Miromesnil på hos Mme Armand, och
att det skulle kosta 35 francs om dagen
för oss allesamman – att Paris var så fullt

af resande att man kunde tacka himlen
om man fick tak öfver hufvudet med
ett ord, skrämde upp mig så att jag
telegraferade hogendrogen till Mme Ar-
mand, att reservera våra rum –
detta var kolossalt dumt, ty denna
gång hade Kaufmann, som telegraferade
att äfven han hade en proposition,
bättre
komma med än Mme
Jaquinot.
Emellertid
beslöt vi att hvila öfver i Namur.
halfva vägen. Dit kommo vi kl 6 –
(afresa från Köln kl 1.) och togo in på det
närmaste hotellet, som otroligt påminte
om det hotel "An de goude Roos" der
jag borde i Antwerpen – samma sura
öllukt, samma gipsornamenter, samma
"estaminet" under. Vi hade det bra och
billigt – Rummen, stora, kostade blott
2 frcs och vi bestodo oss derför lyxen
af 3 rum för att sofva en natt.
På qvällen åto vi en fransk middag
och njöto af att vara inom franskt
kulturgebiet igen. Följande morgon
gick jag omkring i Namur – det
var då rakt ingenting med den
staden. – Kl. 1 bar det af igen
men det var lättare sagdt än gjort
att få plats på expresståget; sedan ej

riskerat att blifva efter, kommo vi i sista
minuten upp i vagn der det satt 5 personer
förut – Jag fick en ångest på mig som
var svår) – men det gick bättre är jag
hade kunnat vänta. Vår lilla gris var
idealiskt snäll – smålog mot alla
herrarne i tur och tog till slut så snällt
och vänligt och började baka bulla på
en ung dams kind – hon blef naturligt-
vis alls ej ledsen öfver denna familjära oläsligt
2 ggr behöfde han bytas om bara, och
det gjorde Ellan så att ingen märkte det.
Det är verkligen som om ham haft
medvetande om nödvändigheten att bibehålla
sin prestige. Icke ett skick, icke en otålig
het, bara skratt och jubel – det är en
mycket taktfull pojke – Alla sågo derför
mycket sympathisk för honom. – An-
komsten till Paris var hemsk. 5 tåg
åkade in på en gång (vi voro försinkade
en timme) och på en gång strömmade
några tusen personer just ur vaggonerna
Det var ett knuffande som ej kan beskrifvas
Inga bärare – ingen ordning vid
bagageutdelningen (der var då lyckligt-
vis Emile emot oss) och det allra
värsta att komma fram till vagnen.
5 à 600 hästar stodo och hoppade på
platsen utan för gare du Nord – vår vagn

stod ytterst och vi fingo då traga den
arma pojken mellan hjulen – det var ej
roligt. Ändtligen sutto vi då i vagnen-
då gaf Emile mig ett fyra sidors bref från
Kaufmann – (denne hade telegraferat
till Namur "caravaurerail Armand
absolument impossible) – och jag kunde
ej läsa ett ord – Mamma känner
Kaufmanns stil: [krumelurer]
o.s.v. – den der olyckliga blandningen
af tysk och latinsk stil som alla danskar
öfver 30 år skrifva, och som mest
liknar etiopiska, koptiska och syriska
– Då höll jag på att bli galen. Jag
läste orden "oläsligt beklagelig
Konfusion" o. s. v. – men jag for
till Armands pension. Ja, Mme
Jaquinot var också den vid stationen
för att möta 2 nya engelskor. I det
ohyggliga virrvarret han jag tacka
henne för rekommendationen (det var
ej mycket att tacka för) helsa från B. o.s.v.
– På kuskbocken andades jag igen och
så kommo vi slutligen till Rue Meromesnil
79 – i hörnet midt emot Jaquinots
på andra sidan Bol Malerherbes. Det
var ju sannt hvad Kaufmann hade skrifvit

det var den rysligaste karavanseralj
de ohyggligaste rastaquouère – typer
herrarne sådana att man ovillkorligen
tog åt plånboken – Mme Armand
sjelf, någonslags kreolska omkr. 50
år sminkad, med löskår och denna
utsökta vänlighet, frågade oss naturligt
vis om vi talte franska, hvilket vi
då gjorde bättre än hon, – och bad
oss vara välkomna. "Här stanna vi ej ett
dygn – oläsligt vi svuro vi. – Slutligen
kunde jag då dechiffrera Kaufmanns bref
– Ja deraf framgick att han hyrt rum
åt oss hos en gammal fattig fru
128 Bd Perêire à 20 frcs pr. dag
d.v.s. hälften af hvad vi betalade
här. – Följande morgon effektuerades flytten
gen. Ellan, som betalade räkningen
fick betala 80 frcs och fick sina miner.
2 dygn fingo vi betala emedan "de
köpt upp lifsförnödenheter för oss
till följande dag!! och då var hela
huset fullt!! – Nej vi tackade vår
Gud att vi kommo är denna röfvar
kula och så flyttade vi in till våra
anspråkslösa 2 rum Bd Pereire.
Vi ha det trångt men få god mat

och frun och hennes dotter som är skollärarinna
se ut att vara hyggliga, stilla menniskor.
– Nu måste jag sluta. Resten blir
telegrafspråk. – Jag bor på ateliern
trifs väl bland mina gamla bekanta
saker. Pojken frisk, promenerar alla
dagar längs fortifikationerna. Amman
trifs, svarar hon till alla frågor på
franska. Ellan har det värst ett
litet litet rum. Ingen annan än
Courtois har jag träffat. Dagnan
ligger sedan en månad (i Franche
Comté) med vatten i knät. Igår
fick jag bref från Berta, Ellan från
Mamma – tusen tack. Äfven ett från
Fedi Aminoff, der han säger sig fått
den uppfattningen, likasom Haartmann
att jag lofvat göra porträttet för
samma pris som Borns, d.v.s.
2400. Blef först gräsligt arg
men lugnade mig. Drack champagne
i förtreten. Gick med Ellan till
Utställningen. Utsigten från Trocadero
lika storartad som förr. – Jag kalla
kårar – Ellan förtjust. Derifrån öfver

bron in i Rue du Caire, sågo magdansen
Machingalleriet, Dome central, en massa
utställningspaviljonger – också en spansk,
ny, der de dansade Fandango utmärkt
– Så mötte vi Courtois – drucko
och åto litet med honom och beslöto
fortsätta en annan gång. Courtois bad
helsa till B. och bjöd oss på våfflor.
I går och i dag har jag sett på 10
våningar till 2000 – en entresol
till 1000 alla åt solsidan med
Salon, matsal tre rum och kök – nu
skola vi fortsätta. De snyggaste lågo
Rue Prony men i 5te våningen
farväl. Tag ett af mina egna
pengar så mycket som möjligt
och skicka hit, med det första. –
Jag lefver på Ellans pengar nu och
Gud vet när jag får af Bulla.
Jag lofvar betala igen det med
Kejsarpengarne. Sökt Chambure
ej hemma. – Vi bli bjudna på stor
bal till Carnot om torsdag – gå
troligen ej – Gud låte oss snart
få tak öfver hufvudet. Gossen kryper,
blir envis, står stadigt, leker, promenerar
farväl skrifver snart helsa
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö