Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

avrättade religion (fenomen) fabriker landskap (fysiska helheter) ansiomerkit arkkitehtuuri ateljeet historia kalusteet keisarit kirjeet kuninkaat kuolema lapset (perheenjäsenet) maaseutu matkat näyttelijät osakunnat palvelusväki protestantit puistot puutarhat sähkeet seuraelämä sotilaat syntymäpäivät talous teatteritaide terveys tilaukset vaatteet varallisuus

Montbéliard 15 nov 89.
Älskade Mamma,
Mammas bref om Neiglicks begrafning gick
mig djupt till hjertat: Jag har icke kun-
nat låta bli att tänka på honom
alla dagar. Min första tanke, då jag såg
dödstecknet vid hans namn i tidningar
var att telegrafera till Mamma för att
få en krans med trefärgade band ned-
lagd på hans graf – då jag kom hem.
till Bd Malesherbes såg jag i brefvet till
Ellan att begrafningen redan eget rum
dagen förut. Att jag skulle måla hans
porträtt till Nyl. afd. deri möttes
Mamma, Ellan och jag, och jag skall
under vårens lopp göra taflan.
Får ni tag i några goda fotografier
så låt Nyblin förstora dem (i naturlig
storlek).
Mitt porträtt af unge Marti lider rätt
bra framåt. Nästa onsdag måste
jag ha det färdigt och återvänder
om torsdag till Paris, har jag tänkt.
Om lördag tror jag det är d. 23, min
lilla älskade pojkes födelsedag, och då vill
Jag absolut vara der och rigtigt krama
det välsignade lilla kräket. Ellan skrifver

till mig alla dagar och jag är så glad
åt att både hon och pojken äro friska.
Han har varit ute och promenerat i
Tuileriesträdgården. Amman har nu
en fullkomligt fransk amman skrud och
de se båda mycket parisiska ut bland
de tusentals andra ammorna och
barnen.
Här är jag på middag hvarendaste dag –
utmärkta middagar serverade i dessa gam-
maldags hus med stora rum och boiserade
väggar i rococostil, väldiga fajanskakelugnar
och gamla porträtter. Dessa gamla
protestantiska familjer äro mycket äre-
vördiga och i det hela rätt sympathiska.
Kunniga, enkla i sitt uppträdande, mycket
mera påminnande om nordbor än parisare.
Bra mycket tänka de på penningar och
goda middagar, men deras välgörenhet
är också mycket stor och hos Mme Marti,
den gamla, är der en likadana procession
af fattiga och pauvres honteux som
hos fru Sinebrychoff. Mme Martis svärson
M. Rossel, ingeniör och den som sköter
hennes många fabriker är en mycket

hygglig och sympathisk man. Hans
familj har varit en af de förnämsta här
i staden redan 200 år, likaså Lalance's
som tagit del i alla hugenottkrigen
förr i verlden. – Dessa herrar ha en
uppsjö af anekdoter från 1700 talet, revolutio-
nen (Rossels farfar blef quillotinerad)
och isynnerhet från Napoleons dagar.
Lalance (65 år) har sjelf hört och sett
alla dessa "vieux de la vieille" och som
han har en stor härmningsförmåga
komma den tidens män, med stora
schakåer och höga kragar, en alldeles in
på lifvet. Så galna de än voro, och
så lustiga dessa veteraner än förefalla,
fins det alltid i hans historier ett
rigtigt heroiskt drag. När han berättar
om hvad "Pitaine" (så kallades [af capitaine]
en afskedad Napoleons officer här i Montbèliard)
sade och gjorde vid Austerlitz eller
Jena, så kan man visserligen skratta
rätt godt, men det är något af samma
respekt som man har för Lotta Svärd
som jag erfar. Gubben Lalance kan ryta

och svära så som "Pátaine" gjorde,
och hans fåniga vrede som uppflam-
made, likasom v. Essens, lär vara
utmärkt väl återgifvet säga de andra gubbarne.
Apropos Napoleon så var jag ju,
sista dagen jag var i Paris, hos
Meissonier – han håller nämligen på
med en ny Napoleon som blir utmärkt.
När jag kom dit hade gubben just slutat
sin frukost med sin gamla vän Chena-
vard – som jag inom parenthes, trodde
vara död för 50 år sedan. – Jag tackade
så godt jag kunde för att han proponerat
mig till den stora utmärkelsen och sade
att jag var djupt rörd (och det var jag)
öfver att han varit den som gjort det.
– Mais, mon enfant, j'aime beaucoup votre
peinture, et je vous dirai plus. j'aime
beaucoup oläsligt de tous les pays du nord. –
Vous n'êtes pas genés par la tradition,
vous autres. Les grecs, les romains,
l'académie de Rome et Louis XVI n'out
pas passé par là, et c'est votre force.
Et puis il y à un coté si humain,
si honnête dans ce que vous faites!

Vous êtes naifs comme il fallit l'être,
humbles devant la natur. – Ah,
votre petite vierge, comme je l'aime –
Comme vous avez su faire une chose
grande har des inoyens simples.
Et vos femmes devant l'Eglise – tenez
ce qui me plait la dedans, c'est quelles
sont tout à leur affaire sans penser
aux questions soclales, à l'envie et
aux droits du peuple. Nous autres
français, quand nous faisons des pauvres
gens, nous donnons tout de suite
une leçon de rhetorique, et nous en
faisons des envieux, des déquenillés,
des loqueteux, des sosialistes.
C'est la sympathie humaine pour
des êtres humains que j'apprecie dans
votre peinture — Och så gingo
vi upp i ateliern, och så började han
visa sina studier och taflor: alltid
en arg sträfvan att komma längre
och längre, alltid en kamp hos denna
Michelangelo i fickformat. Och så
visade han sin nya Napoleon – Tenez

sade han "vous ne sauriez croire combien
cette sacreè redingote grise m'a donné
du mal. Au fond ça a'est qu'un parder-
sus ridicule. Eh bien il faut la faire
avec tous ces pris de sorte à
pour
bien faire
voire l'uniforme, les epaulettes etc
dessous, mais il faut surtout que'on
oublie tout cela et que'on ne voie
que l'Empéreur. – Napoleon sitter
på "sin hvita Bijou" med hela staben
omkring sig. Marskalk Ney böjer
sig framåt och säger något till Berthier –
– Jag beundrade Neys ställning och
pekade på sabeln som föll öfver benet –
"n'est-ce pas" sade Gubben förnöjd,
"ou a envie de le prendre, ces sabre" –
Och så en teckning börjad 1846
som han nu gjorde färdig efter modell!
Och så alla de hästar han modellerat
till sin nya Napoleon – ingen har
någonsin gjort hästar bättre! –
Jag kunde ej låta bli att förakta
mig sjelf högt och sade"Vraiment

quand je vois votre ardem au
travail votre volonté, så me me'prise
comme étant le dernier des
paresseux – Mon enfaut, sade
han, si vous êtes paresseux, ce
que je ne crois pas, il ne faut plus
l'être. Notre art est si beau,
si intéressant, et nous vous à
apprendre tous les jours, et nous
n'avons pas de temps à perdre.
Ja, ja, jag skulle ej ha något mot
att vid 76 år vara vid Meissoniers
vigör!
Så talte han om Dagnan som han
ställer mycket högt, och om norr-
männen som han var alldeles förtjust
i – Werenskiöld, Eilif Petersen Thaulow.
är det icke roligt att höra!
Jag vet ej hur jag kom att tala om
Courtois – il 'est pas naif, lui,
par exemple, oh non, – han tyckte
icke mycket om honom med ett ord
Som sagdt, jag är den enda utländing
som jag vet som blifvit officier de la leg.
d'honneur, och jag har gubben Meissonier
att tacka för det!

Just i afton är Coquelins första
föreställning. Helsingfors. Hvad jag
är nyfiken att höra Edra intryck.
Måtte ni icke ha kommit dit med
omåttliga förväntningar och derför
känna er besvikna – Nej känner
jag er rätt så är i af den slags
folk som uppfattar glimtarna –
det bästa i lifvet, ty lyckan,
snillet lysa ej beständigt som solen,
men flamma till då och då – väl den
som då har ögonen öppna. –
Godnatt; jag skall upp och måla tidigt
i morgon. Jag bor hos Grosjeans, och
för att komma till Martis måste
jag gå igenom hela Montbéliard
nära två verst, ty staden är bygd
bara på längden. Här är utmärkt
vackert: Jura i fonden, Vogeser-
na på andra sidan kullen.
Gud vara med Er och låte Er vara
friska och raska. –
Eder
Atte.
Jag har skrifvit till Aminoff angående
betalningen af Haartmans porträtt.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö