Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) ansiomerkit arkkitehdit asunnot ateljeet huolestuneisuus kalusteet kielet kirjeet kokoelmat lapset (perheenjäsenet) museot näyttelijät näyttelyt palvelusväki puistot ruoka ruokavaliot sää sade seuraelämä taideyhdistykset talous teatteritaide terveys tilaukset vaatteet venäjän kieli viinit yksinäisyys

[med blyerts: 1889.]
Paris 10 dec sent på qvällen
Obs Brefvet blef ändå ej så mellan
koliskt som jag trodde – jag har skrifvit bort en del
af min dusterhet.
Älskade Mamma
Jag vet tydligt, att jag egentligen ej borde
skrifva och sålunda ge luft är min depri-
merade stämning – som sagdt, all klagolåt
på denna distans får kolossala dimensio-
ner. Men likväl kan jag ej låta denna
aftonstund förlöpa utan att tala litet med
min älskade Mamma. Vi må alla
bra – Gudskelof – Ellan fick uppkastningar
i går så att vi fingo lof att lemna theatern,
och det såg hemskt ut – men det hela
bevisade sig vara en grundlig indigestion,
eftersom hon är alldeles bra igen i dag. Halfva
natten fortsatte hon att kräkas. Sedan
kl. 8 har hon gått till sängs och jag sitter
här och kuckunorar, har försökte rita,
läsa t.o m studerat rysk grammatik –
men allt utan att kunna göra det med
rigtigt intresse. Gossen lär ännu vara
för liten för att vara hotad af smitto-
samma sjukdomar – annars har ett af

arkitektens barn i rez-de chausséen
nu scharlakansfeber. Lyckligtvis är det
ej ens samma ingång. Som Arkitekten
har fem barn skola de väl nu, hela
raden, bli sjuka. – Men som sagdt, vår
lilla gris kommer ej i närheten af deras
tamburdörr ens. I morgon bittida skall
doktorn komma hit för att få Ellans
mage i skick och då får han råda för
lilla pojken med. – Måtte Gud hålla
sin hand öfver den lilla älskade pojken.
Amman, som ofta sätter ord till sina vagg-
visor, gick häromdagen och sjöng för honom
Herra Jumala taivahassa
om pikku Erikin turva (Herren Gud i
himmelen är lille Eriks skydd) och jag
som hörde det från rummet invit, tänkte
då att hon hade fullkomligt rätt –
Han är så pigg och rödbrusig och
fet och skön, och glad i alla väder
och vindar, kan leka med sina
träpulkkor och trädjur – fingrerar om
allting och hittar på de besynnerligaste
födo ämnen ss. koldcream tvål, kol o.d.

Alla dagar är han ute och spatserar
är det vackert i Paric Monceaux, är
det blåsigt och regnigt så får han
nöja sig
med
att gå af och än har utanför
och på Rue Jouffroy.
I dag
på morgonen
var jag hos Coquelin, som ännu
för Larsson uttrycket sin lust att göra
min bekantskap. Han och hans son
voro utsökt vänliga mot mig och förde
mig omkring i hans målningsgalleri
(han har utmärkta taflor af Bastien,
Dagnan, Meissonier, Besnard, Madrazo, Friant
et tutti quanti). Om lördag komma de
till mig och beställa då en tafla
eller pastell. Han sade att den aqvarell
han ville ha i Hfors var köpt af museet
Menade han nu "Dalins vårvisa"? – det
får jag närmare fråga honom om här-
näst. Sedan 10 år har han velat ha
något af mig, sade han "Je connais tout
se que vous avez fait. Jag svarade med
komplimanger, frågade om hans intryck
från Hfors – (charmanta, helsingforsar-
ne, charmanta deras förstånd och uppfattning,
allting charmant – dock frågade jag ej om
Gösta Sundman skildt). Och så tackade

Jag på mina systrars vägnar och sade att
de ännu en vecka efteråt med Molière
i handen suttit och påmint sig huru han
sade det och det – hvilket mycket
tycktes roa honom. I allmänhet
var han som sagdt mycket nöjd med
sin resa, och särdeles väl stämd: då hans
mottagande här på thêatre francais var
en den mest storartade ovation.
Men så lustig han såg ut! Han hade
snufva var derföre insvept i mun-
duk – hade kalott hufvudet och en
slags stoppakofta, kort som en tröja,
som morgonrock ljusgrå pantalonger
(det var kl. 9 på morgonen jag var der).
Utmärkt vackert är det hos honom
och dyrbart och rikt. Salongen Louis
XIV med gobeliner och Molière i mar-
mor, rikt skulpterade speglar och bord –
Galleriet som sagdt, fyldt med bara
goda taflor men ingen större än alnsbred)
och matsalen också rikt skupterad
med målade fönster (litet granna).
När jag sade något vackert om hans
talang klappade han mig på axeln och
ropade med sin gälla, komiska stämma:
Mais ne dites donc pas ça Monsieur Edelfelt
ne dites donc pas ça!

med allt detta har jag ännu ej fått
Bullas tafla färdig – Till Bergens
konstförening skickade jag de två
fjolåriga gubbarne, Enockson och
Klangen, sedan jag litet snyggat upp
dem. Bætzmann, den norske kommissa-
rien tycktes vara mycket nöjd med
denna tafla, och då tänkte jag låt
gå och skickade af den. Dagnan
och Larsson tycka mest om gubben
vid grinden, så om de köpenhamnska
studierna och så om Ellans porträtt. Dock
ena sig alla deri att den röda färgen
på hennes lif är faslig och Chambure
går på med att jag skall måla halsen
och ett annat lif i hans serre, der
ljuset bör vara ungefär detsamma.
Dagnan tyckte också om det det stora
Saarislandskapet. Larsson och Zorn
äro mindre förtjusta i det än i studien
De mena alla att mitt måleri ny
är saftigare och yngre än det varit på
många år. Hvad det är roligt att höra!
Jag vill ej bli en stofil. – Då det
mörknar redan kl. 4 de mulna dagarne
har jag i en gammal spansk ram
målat mig sjelf i Velasquez-Rem

brandtsk kostym vid gas. Jag tror
det blir bra. Jag har fått låna en
kostym af Reinhardt. – Det är för
att få en tafla till i vår matsal
som borde kunna bli utmärkt
bra. Larsson som åt middag här
en dag var alldeles betagen i enkel-
heten och stiligheten i denna matsal.
– Ingenting annat än bort och 4 stolar
ha vi köpt resten är mitt gamla från
ateliern men målningen af panelningen
i gammal ek och väggarne hvita det
gjorde susen. Allt tar sig så ypperligt
ut här. – Vädret är nu det ohyggligaste
regn – 7 grader varmt nu igen.
Jag är alldeles betagen i alla de små
taflor af Friant jag såg hos Coquelin
i dag. Det är Bastien Lepage och Dagnan
i samma person och tänk, han är bara
26 år! Då han nu fick hederslegionen
skref jag ett bref till honom! Det är
så roligt att kunna säga rigtigt vackra
saker af fullaste hjerta. – En massa
orättvisor vid prisbelöningarnes utdelning
ha nu blifvit reparerade. Så ha Sargent

Harrison, Zorn och Berg fått hedersle-
gionen . Salmson har blifvit officer (som
medlem af juryn).
Jag har de bästa anslaster att teckna
med karaktär, att måla sobert och
enkelt – men så snart jag får penseln
i hand komma de gamla tagen med
de gamla otäcka tonerna igen och jag
degoûterar mig sjelf. Jag tycker att
alla andra har mera talent än
jag – d. v. s. icke alla ändå, ty det
fins bra många grymma brackor som borde
förbjudas vid lifsstraff att sysslar med konst –
men Zorn och Larsson och Bergh – för att
inte tala om Dagnan, Sargent och Friant,
alla äro de mera artister att jag!
– Jag befinner mig ypperligt af mjölk-
och vichykuren. Hela hemligheten med
att vara arbetsför om eftermiddagarne
består i att äta litet och icke dricka
vin som bara gör en tung och nervös.
Jag saknar heller ej det minsta alla
dessa magförderfvande saker som jag förr
hörde i mig och fick halsbränna af.
Ett besynnerligt bref från Aminoff
angående porträttbeställningen bidrog

ytterligare att göra mitt humör (lynnet
om Mamma vill) så eländigt som möjligt
Haartman och hans vittne Axel Antell komma
ej ihog att jag med ett ord skulle ha nämnt
om prisfrågan d. 16 juni – Har jag då drömt
jag är ju ej galen heller och kommer
bestämdt ihog tretusen, som jag nännde
med anledning af Kuntens porträtt. Aminoffs
bref sluta med att riddarhusdirektionen
(de utmärkta konstkännarne Robert Ehrnrooth
P.sköld och Haartman sjelf) velat att jag
skall retouchera porträttet (öfver mun-
nen!!!) och ändra fonden (!!!!) – Nej
nu har jag aldrig hört på maken.
– Gud låte Er undgå influenza och
allt annat ondt. Helsan är allt o.s.v.
Och det lilla kräket här bredvid, måtte han
slippa alla dessa rysligheter scharlakansfeber
difteri och hvad de heta!
Om söndag äro vi bjudna till Blasco på
middag få se om våra magar kan tåla
det spanska köpet.
Vår köksa, Pauline, är utmärkt – glad och
driftig och får smak på maten. Men så lång
och bredryggig och rödbrusig hon är!!
Jag tar er alla i famn och kysser ej hjertligt
Eder Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö