Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) ursäkt militärer (personer) talspråk avioliitto kaksintaistelut kielet kihlaus kirjat kirjeet lapset (perheenjäsenet) leikit leikkikalut mallit (ammatti) matkat miehet naiset ranskan kieli ravintolat riidat ruotsin kieli sanomalehdet talous terveys tietokirjallisuus tilaukset valokuvat

Paris 12 Januari 1890
Älskade Mamma,
Gossen är nu på bättringen. Går uppe om
morgnarna, leker, pratar och skriker – om
aftnarna hoa han haft litet feber.
Han har blifvit blek och lös i köttet –
men kryar ändå upp sig dag för dag.
I förrgår på aftonen skulle jag skrifva men
blef då afbruten af ett alldeles egendomligt
uppdrag som jag för resten fullgjort till allmän
tillfredsställelse. Jag blef nä,l. uppmanad
att fungera som vittne i en "affair d'honneur,
och saken kunde i går biläggas utan blods-
utgjutelse, genom ursäkter på båda sidor.
Bertha kommer nog ihog en liten mager
blek, svensk korrespondent Sjöstedt. Denna
figur hade pumpat Thegerström för att
få stoff till en bok "Sverige under Eiffel-
tornet" varit uppe hos Th. flere gånger under
hösten och varit mycket söckersöt. Boken
kommer ut och Thegerström är den enda
svenska konstnär som ej är nämnd i boken.
Tala ej om den der Sjöstedt-Thegerströmska historien!

En annan skulle ha varit lika glad.
Thegerstsöm som är barnslig, häftig,
och tror sig förföljd som konstnär, träffar
S. det blir ordvexling och Th. slutar
med att lofva S. stryk i allt annat
än valda ordalag. – S. skrifver
ett bref deri han ber Th. göra sina
ursäkter såvida "vidare åtgärder" från
Ss sida skulle undvikas. – Brefvet lem-
nades utan svar. Hvad gör då denna
lilla onosliga figuren. Jo, Han går upp
till fransmän, till en gammal öfverste
och till Armand Dagot för att be dem
vara hans sekundanter. Han ville
slåss på Pistol för att försvara sin
"liteste d'écrivain". – Alldeles röd
kommer Th. upp hit i förrgår afton
med en utmaning en règle, skrifven
af le colonel Onthier, officier de la
legion d'honneur. – Det der såg
tråkigt ut. S. ville naturligtvis göra
en jättereklam för sig i parisertidningar
na, och som Dagot skrifver i Figaro
hade publikationen af hela saken kunnat

gå lätt för sig. – Jag tyckte hela saken
var ynklig och löjlig – det ledsammaste
var naturligtvis att dessa franska
herrar, som icke skämta i dylika ting
voro inblandade. Th. bad, bönföll
att jag som känner Dayot skulle
ta mig saken an. Som jag verkligen
insåg att jag bättre än mången annan
skulle kunna hjelpa honom
antog jag.
Till den
andra valde jag en norsk hon Zimmer,
gammal parisare och 50 års karl, lugn
och med ett mycket distingueradt yttre
och god franska. – Ellan gillade
valet och så reste vi af till Zimmer.
Som jag fruktade som pesten att ståta
i tidnigarna i en sådan der historie,
trött var jag, enerverad var jag, men
som sagdt, vå kommo öfverens om att
möta de två herrarne följande dag kl. 8
i Trocadero pergolan. – Naturligtvis hade
vi, Zimmer och jag, beslutat att till hvarje
pris hindra en duell – det dummaste som
fins på denna jord då det gäller stunt.
Jag hade en orolig natt, men nu som
alltid förestälde jag mig saken vida värre än

den var. Dayot var utmärkt
hygglig och medgörlig – Kommandanten
var litet mera sträng med point d'honneur.
– Jag talade och utlade saken och var helt
förvånad öfver att jag gjorde det så lugnt
och bra. Naturligtvis var det omöjligt
att komma fram med hufvudsaken: Ss
svinaktiga beteende att dra saken utom
Svenska kolonin och derigenom ge den
större vigt, likasom hela reklam frågan.
"Ici il n'y a ni suedois ni français,
les lois sont partout les mêmes pour
un galant homme" sade den gamla
öfversten som likväl menade att en
duell alltid är dum "bien que j'ais passé ma
vie a en avoir et que tout mon corps
en porte des tvaces. – Th. fick går
sina ursäkter för "des expressions Violentes"
skriftligen – den andre skulle likaså skriftigen
erkänna att han ej velat såra Th.
(Dagen derpå måndag afton) – Ja nu är
den dumma historien undanstökad brefven
äro behörigen afsända. – I dag har jag
målat på den lilla nätta pojken Lyon
Enrique heter han. Han är verkligen bra

ovanligt nätt och ser isynnerhet så
oläsligt glad ut. Stora bruna ögon som
formligen narrar andra att skratta och
gropar i kinderna Han är 4 ½ år
och är ganska sjelfsvåldig. För några
dagar sedan har han fått en liten
bror (3te pojken till föräldrarnes sorg –
de hade önskat en flicka nu) – och
modren kan derföre ej förkla honom.
utan fadren och barnsköterskan komma
för att hålla honom i styr. Föräl-
drarne ha varit i Hfors, vid Imatra osv
i somras på en resa i Norge, Sverige
och "Petjbur" – Jag målar honom
lekande med tennsoldater på
stående
vid
ett bord. –
Allt ännu är jag så förfärligt trött af
influenzan. Efter den minsta ansträngning
badar jag i svett och är alldeles förbi.
Det kan således ej bli tal om att göra
någonting dugligt. Jag får räkna en månad
förflorad på influenzan och en månad
på dålig mage, resa till Montbeliard o.s.v. samt
ytterligare en månad rumsökning och installation.
– En väl använd höst och särdeles väl

använda pengar! Men i alla fall
få vi vara glade att vi alla sluppit
undan, både ni och vi här med bara
influenza utan vidare komplikationer
I lördags afton, då den der tråkiga
Thegerströmska historien var öfverstånden, vädret
var gudomligt och Paris rigtigt förtrollande
igen, kunde vi ej motstå frestelsen att gå
ut och äta middag. Ellan och jag vi njöt af
gatlifvet, maten, reslaurationsoläsligt och menniskor
na som om vi för första gången sett allt detta,
men nog märkte vi att det glada pariser
lifvet ej var för oss ännu, ty af denna
2 timmars exekursion voro vi förskräckligt
utmattade. – Hvar morgon har jag en brinnande
lust att måla, rigtig lifslust dessutom, och
kl. 10, 1/2 11 börjar jag igen bli slapp och idiotisk.
Tisdag d.14 det här brefvet blir då aldrig
slutfördt. – Så ofärdig det var ville jag skicka
af det i går då jag var tvungen gå ut och
bad derför Ellan bestyra om att det blef
insatt i kuvert – och så hittade hon det
ej, gömdt som det var emellan plumppappret
– Tidningarna fr. Finland och ett bref från Emelie
Antell tala om Lilles förlofning med fr. Aina Cron-

stedt. Om man med rigtigt god vilja
skulle försöka få ihop något galet, opanssan
de, heterogent, olikt, så skulle man ej gerna
lyckas bättre. Men giftas måste betraktas
som en sjukdom hos menniskan. Fråga
mikroberna efter om de slå sig ned på
den lämpliga personen och vid den lämpliga
tidpunkten. Då de fleste manfolk äro dömda
till detta, och då det i 9 fall af 10 skall gå
så der temmeligen på sned, så vet jag ej
hvarför det gamla ryska och det moderna
kinesiska sättet att aldrig se sin utvalda för
än efter bröllopet, icke kunde användas än
nu. – Då menniskorna göra så dåligt
bruk af sina ögon öron oh alla sinnen omdöme
och förnuft, kunde de precis lika gerna slå
Krona och klafva om sina blifvande barns
mödrar. – Vi tro oss vara sådana kaxar
här i vesterlandet. Schopenhauer hoppas dock
att Europa skall komma tillbaka till "Asiens
stora förnuft". – Det är karlarna som äro
sådana gökar, det medger jag, blinda och
döfva och hela felet är deras.
Pojken är nu rigtigt munter och rask
igen – Jag har lekt med honom tidigt i
morgse. Kurra gömma med hans lilla blonda
hufvud kördt i dynan och "hvaar ä lilla
pojken, hvaar ä lilla pojken hvaar och så tittar han

upp står upp handen och så ropa vi
båda gladt öfverraskade: der! Han har
bleknat den tilla stackarn. Nu sägar man
att influenzan börjar aftaga här också.
Det tyckes mig som om jag ej haft bref
från Er på bra länge. Huru mår Bertha?
Jag hoppas att ni nu varit rigtigt för-
sigtiga.
Det skall bli bra roligt när allt detta
är öfverståndet. Ledsammast är att
konvalescesen är så långvang. Valley Radot
är sedan en månad alldeles herunter.
I detta fall liknar influenzan något tyfus
den der grufliga tröttheten, nervosititen
och eländigheten. Vi ha alla magrat
dugtigt och jag blir så måningom en smärt
yngling igen. –
Nu skall jag och måla min lilla Lyon. han
står naturligtvis, förskräckligt oroligt men
jag skall ta en ögonblicks fotografi och
hoppas det går sålunda. –
Tusen helsningar från oss alla genom
Eder
Atte.
Chambure och Portalis äro försonade de ha om
famnats och varit rörda. – Ch. är rest till Nizza
nu.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Erik är bättre; han är upp, leker, pratar, skriker, men har blivit blek.

    Erik Edelfelt
  • Skulle skriva brev igår, men blev hindrad av en affaire d'honneur mellan redaktören Sjöstedt och Thegerström; kunde biläggas utan blodsutgjutelse; Berta Edelfelt kommer ihåg Sjöstedt; gräler gällde en bok som Sjöstedt skrivit och Thegerström lämnat uppgifter till; Sjöstedt bett Figaros redaktör Armand Dayot och överste Onthier vara hans sekundanter; Sjöstedt ville på detta sätt göra reklam för sig i Parispressen; det svåra var att fransmännen, som inte skämtar i dylika fall, var inblandade; Thegerström bad Edelfelt som känner Dayot att han skulle ta sig an saken; Edelfelt valde norrmannen Zimmer som andra sekundant, han är parisare, distingerad och lugn; Ellan menade att detta val var bra.

    Berta Edelfelt Robert Thegerström Ellan de la Chapelle Zimmer Sjöstedt Armand Dayot Onthier
  • Oro för den möjligen förestående duellen mellan Thegerström och Sjöstedt; Edelfelt orolig för att hans namn skulle komma i tidningen i anslutning till den.

    Robert Thegerström Sjöstedt
  • Beslöt tillsammans med Zimmer att till varje pris försöka hindra duellen mellan Thegerström och Sjöstedt.

    Robert Thegerström Zimmer Sjöstedt
  • Dayot medgörlig angående duellen; Edelfelt förde Thegerströms talan; omöjligt att ta upp Sjöstedts svinaktighet att föra saken utom den svenska kolonin, samt "reklamfrågan"; Onthier menat att det nu inte var frågan om svenskt eller franskt, utan att lagarna är desamma överallt för en gentleman; Onthier menade att en duell alltid är dum, men det oaktat har han själv varit med om många.

    Robert Thegerström Sjöstedt Armand Dayot Onthier
  • Thegerström och Sjöstedt fick göra sina ursäkter till varandra skriftligen.

    Robert Thegerström Sjöstedt
  • Måndag afton.

  • Historien med Thegerström och Sjöstedt är nu undanstökad, ursäktsbreven är avsända.

    Robert Thegerström Sjöstedt
  • Har målat Enrique Lyon idag; han är ovanligt "nätt" och ser glad ut; han är 4,5 år och "självsvåldig".

    Enrique Lyon
  • Makarna Lyon har fått sin femte son för några dagar sedan; de hade hoppats på en flicka.

    Lyon Lyon
  • Madame Lyon kan inte vara med vid seancerna; herr Lyon och barnsköterskan håller reda på Enrique Lyon.

    Lyon Lyon Enrique Lyon
  • Makarna Lyon har varit i Helsingfors, Imatra, Sverige, Norge och Petersburg.

    Lyon Lyon
  • Målar Enrique Lyon lekande med tennsoldater stående vid ett bord.

    Enrique Lyon
  • Är fortfarande mycket trött efter influensan; det blir inte frågan om att måla något "dugligt".

  • Räknar bort en månads arbetstid p.g.a. influensan, en månad för dålig mage och resan till Montbeliard, en månad för att hitta våning; "väl använd höst", "väl använda pengar".

    Erik Edelfelt
  • Får i alla fall vara glad över att själv, Ellan, Erik, Alexandra, Annie och Berta Edelfelt kommit undan med influensan, utan komplikationer.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Kunde inte motstå frestelsen att gå ut för att äta middag i fredags då Thegerströms och Sjöstedts tvist var bilagd; vädret dessutom vackert; Ellan och Edelfelt njöt som om de för första gången sett restaurangerna, musiken etc.; det "glada pariselifvet" är emellertid inte ännu för Ellan och Edelfelt, som var trötta efter 2 timmar.

    Robert Thegerström Ellan de la Chapelle Sjöstedt
  • Vaknar varje morgon med livslust och lust att måla; halv tio på förmiddagen trött igen.

  • Tisdagen den 14.

  • Detta brev blir aldrig färdigt; ville skicka det igår, men blev tvungen att gå ut; bad Ellan skicka brevet, men hon hittade det inte under pluppappren.

    Ellan de la Chapelle
  • Läst om Lilles och Aina Cronstedts förlovning i tidningarna och i ett brev från Emelie Antell; detta par är omaka.

    Axel Lille Aina Cronstedt Emelie Antell
  • "Giftas" måste betraktas som en sjukdom hos människan; mikroberna; i 9 fall av 10 blir äktenskapet olyckligt på ette eller annat sätt; vaför inte ta till det gamla ryska eller det moderna kinesiska sättet där man ser sin tillkommande först efter bröllopet?; Schopenhauer hoppas att man i väst ska komma tillbaka till "Asiens stora förnuft"; Edelfelt menar att misslyckade äktenskap beror på männen.

    Arthur Schopenhauer
  • Erik är munter och rask igen; Edelfelt och Ellan lekt kurragömma med honom imorse; Erik har blvit blek.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Känns som om Alexandra, Annie och Berta Edelfelt inte har skrivit på länge; hur mås Berta?

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Ska bli roligt när influensan är helt "överstånden"; ledsamt att konvalescensen räcker så länge.

  • Vallery Radot är sjuk sedan en månad; influensan påminner om tyfus.

    René Vallery-Radot
  • Alla har magrat som en följd av influensan.

  • Ska måla lilla Lyon, som poserar dåligt; ska ta ett fotografi.

    Enrique Lyon
  • Chambure och Portalis har försonats.

    Emile de Chambure Roger de Portalis
  • Chambure har rest till Nizza.

    Emile de Chambure
  • Tala inte om historien med Thegerström och Sjöstedt.

    Robert Thegerström Sjöstedt