Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

pedagogik sjukdom (tillstånd) militärer (personer) hushåll terminer ansiomerkit asunnot ateljeet avioliitto diplomaatit herttuat kalusteet kerhot koti koulut kunniamerkit lapset (perheenjäsenet) linnat mallit (ammatti) musiikki naiset opettajat soittimet talous terveys tilaukset univormut

29.1.90
Älskade Mamma,
Jag har just nu varit på frukost
hos Moltkes för att se på min modell
och afgöra om jag vill måla honom
der eller hemma i ateliern i öfvermorgon
skall jag gå dit och göra croquiser.
Antingen intima d.v.s såsom han går
klädd hemma eller, troligare, en grande
tenue, d.v.s i röd guldbroderad frack
Dannebrogsband och hederslegionens storkors.
Han är en af de få herrar som kunna
bära upp en sådan ståt – deremot har
jag ännu ej fått tag i något annat uttryck
i ansigtet och coté psychologique än
det parfait-gentelhommiga och homme
du mondiga, förbindliga uttrycket. –
Han har gått öfver till katolicismen
och skall vara mycket strängt religiös –
Kanske kunde detta ge någonslags djupare

inblick i karaktären. – Ingres åtog
sig aldig ett porträtt utan att
månadtal studera modellen – så plågade
han på Chantilly hela slottet med sitt
fiolspel en månads tid då han var derute
för att måla hertigen af Orléans 1840
utan att röra en pensel – ja kan icke
göra på samma sätt, och Moltke
skulle kanske ej vara så trakterad af
att ha mig der så der dagligdags utan
att göra annat än glo på honom –
– Min chilensiska gosse (icke peruviansk
som jag falskeligen uppgifvit) går långsamt
framåt – han poserar ej det ringaste
det lilla nötet, och som jag till ännu
företagit mig vågstycket att måla honom
skrattande. – det kommer såleder att räcka
länge ännu.
Det är så ledsamt att måsta tala om
pengar, men jag är tyvärr tvungen dertill –
de 1700 frcs som jag säkert räknade på
från Bergen innan årets slut ha
ännu ej hörts af ehuru jag skrifvit.
Nu skall jag betala cerclen 300 frcs

och hushållet drar sitt bestämda – aldrig
har jag gjort så litet folièr för egen
del – Om det derför vore möjligt
att få de 400 frcs som Mamma en gång
talade om, så vore jag särdeles nöjd.
Om Mamma behöfver dem, så försök
att sälja en af mina obligationer
igen – hur var det sista gången blef
ju ingen såld? – Jag är dömd att alltid
vara en fattiglapp, och isynnerhet detta
sjukdomsår har jag känt af det,
isynnerhet som möbleringen också
kostat, så sparsamma som vi
än
i det
hela taget varit. – Jo, det kostar att
vara gift och ha hushåll och sörja för
5 personer i stället för 1, isynnerhet i Paris,
förlåt älskade Mamma att jag
talar om detta – jag skäms som en hund
öfver att sålunda plåga Mamma för några
hundra mark som Mamma så väl behöfver
usch – ingenting i verlden vore roligare
än att slippa detta penningetal för alltid.
Jag måste ha haft så mycken tur
förut att rättvisan nukräfver en

reaktion.
M. Marti är sjuk och Gud vet när han
kommer så på det porträttet kan jag
ej räkna, och pojken räcker ännu en
god tid, det ser jag.
Hur mår Bertha? Sköt nu rigtigt bra
om henne och om Annie med – Vi ha
den förskräckligt långa värterminen för
oss. Hur är det, börjar icke Anni
småningom och ta sitt lärarkall lugnare –
läser hon ännu som en tentand före hvarje
timme? – Är hon ännu dödligt förskräckt
om den eller den vigtiga magistern kommer
och hör på hennes lektion? Hvad skall
de också hänga der för? Kunna de, de
görlösa pedagogerna, ej gå ut och promenera
i friska luften det skulle vara mycket
bättre för deras helsa och karaktär än att
sitta der och mästra andra! Dessutom borde
Annie småningon kunna synda på sitt
rykte och veta att hon är en utmärkt
lärarinna och allmänt ansedd så.
Farväl – jag vet så väl att Annie är så
pligttrogen att hon ej lyssnar till mina
välmenta råd, men Mamma bör göra
allt för att få henne att ta saken kallt.
Helsa alla tusen gånger från
Eder Atte.
Pojken mår ypperligt ehuru han alltjemnt får tänder

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har just varit på frukost hos Moltkes för att se på Moltke och avgöra om Edelfelt vill måla honom på legationen eller i ateljén; i övermorgon till legationen för att göra croquiser; ska måla Moltke i sådana kläder han har hemma eller i uniform och ordnar; Moltke är en av de få som kan bära upp "en sådan ståt"; har ännu inte fått tag i något annat ansiktsuttryck hos Moltke än världsmannens förbindliga; Moltke har konverterat till katolicismen, kanske kan det ge djupare inblick i hans karaktär.

    Léon Moltke-Hvitfeldt Maria Moltke-Hvitfeldt
  • Ingres tog aldrig emot en porträtt beställning före han bekantat sig med modellen; därför plågade han hela Chantilly med att spela violin utan att röra en pensel, då han skulle måla ett porträtt av hertigen av Orleans 1840; Edelfelt ska inte göra på samma sätt med Moltke; Moltke skulle inte tycka om att Edelfelt skulle "glo på" honom i flera dagar.

    J. A. D. Ingres Léon Moltke-Hvitfeldt Ferdinand Filip
  • Porträttet av den chilenska pojken; han är inte peruansk, som Edelfelt tidigare skrivit, går långsamt; han poserar inte alls och Edelfelt har dessutom valt att måla honom skrattande.

    Enrique Lyon
  • Ledsamt att tala om pengar, men är tvungen att göra det; hade räknat med att få 1700 franc från Bergen före årets slut, men de har inte kommit, trots att Edelfelt skrivit; nu måste Cerclens avgift på 300 franc betalas och hushållets utgifter är konstanta; Edelfelt har aldrig använt så litet för egen del; om det vore möjligt att få de 400 franc som Alexandra Edelfelt talat om, skulle Edelfelt vara nöjd; ifall Alexandra Edelfelt behöver pengarna för egen del, ska hon sälja en av Edelfelts obligationer; senast blev ingen obligation såld, eller hur?

    Alexandra Edelfelt
  • Dömd till att alltid vara en "fattiglapp", har känt av det tydligt denna vinter i samband med sjukdomen och lägenheten, som inte var billig att sätta i skick, trots att Ellan och Edelfelt försökt vara sparsamma; det kostar att vara gift och ha ett hushåll för fem personer istället för en, särskilt i Paris.

    Ellan de la Chapelle
  • Ber om ursäkt för att plåga Alexandra Edelfelt för några hundra mark, som Alexandra Edelfelt behöver väl själv; ingenting vore roligare än att för alltid slippa tala om pengar; måtte ha haft så mycket tur förut att "rättvisan nu krfäver en reaktion".

    Alexandra Edelfelt
  • Marti är sjuk; Edelfelt vet inte när han kommer och kan således inte räkna med det porträttet för sin ekonomi; porträttet av Enrique Lyon tar ännu tid.

    Enrique Lyon Samuel Marti
  • Hur mår Berta Edelfelt? Sköt om henne och Annie Edelfelt; den långa vårterminen står för dörren.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Börjar Annie Edelfelt så småningom ta sitt lärarkall litet lugnare? Läser hon fortfarande mycket före varje lektion? Är hon fortfarande förskräckt om särskilda magistrar hör på hennes lektioner? Varför följder magistrarna med lektionerna? Det skulle vara bättre för pedagogerna att promenera i friska luften istället för att tillrättavisa andra; Annie borde snart kunna luta sig tillbaka på sitt rykte som ansedd lärarinna; Edelfelt vet att Annie är så plikttrogen att hon inte lyssnar på hans råd, men Alexandra Edelfelt måste göra allt för att få henne att ta saken "kallt".

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Erik mår ypperligt, trots att han fortfarande får tänder.

    Erik Edelfelt