Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) aateli ateljeet avioliitto huolestuneisuus kreivittäret lapset (perheenjäsenet) liikunta masennus matkat musiikki naiset näyttelyt palvelusväki ravintolat sää säveltäjät seuraelämä soittimet terveys tilaukset valaistus

Paris 20 april 1890.
Älskade Mamma,
Ändtligen har jag då sluppit taflorna och
får andas ut. Jag for upp med Moltkes
potträtt till gamla grefvinnan – en rigtigt
vacker gumma som såg 10 à 15 år yngre
ut än hon är. Som hon målat i verlden,
talte hon både som artistisk auktoritet
och som moder – och hennes omdöem var
genomgående fördelaktigt. Hon tyckte
porträttet var likt och agreabelt likt,
och jag ver redan litet lugnare då. Uppe
på Champ de Mars träffade jag Dagnan,
Friant m fl som sågo mina taflor
i belysningen der – och Moltke ansågs bra.
likaså Saaris landskapet och Portas ( som ju
dock varit exponerade förr). Pojken föreföll
mindre bra här än hemma i ateliern
Det var något sött och bernstensgult i hans
färger deruppe. Emellertid kom jag halfdöd
Pojken mår bra – "lille raring" säger Hanna. Han ser ganska likgiltig ut för
henne.

af nervositet hem, efter att ha vandrat
med Dagnan från Champ de Mars till
Bd Malesherbes.
Dagnan menade
att min utställning, ej var så dålig jag
tyckte sjelf – visserligen kunde man i
båda porträtten spåra att jag ej varit
frisk, sade han – der var något nervöst
febrilt i behandlingen och utförandet.
Jag undrar om jag gjort dumt i att
ställa ut i år?! Ett litet mästerverk
af Friant, ett porträtt af en äldre dam,
såg jag – jemte detta hade han skickat
upp 8 taflor, så olika också hvad värdet
beträffade att man aldrig hade kunnat
tro dem vara af samma hand. Ett
karlporträtt i haf. Storlek var sämre än
Moltke, det kunde jag se.
På aftonen gingo vi till Lalos – der
musicerades visserligen, men inga qvartetter
fick jag höra, ty violocellen kom så sent,
just då alla skulle gå. – I dag morgse
var Hanna återigen hos oss
och vi ha varit med henne hela
dagen.
I går hade
hon med ens frågat Ellan om vi
ville förhindra henne att träffa Jarl,
I en mycket arg ton: Ellan svarade

att Hanna var en fri menniska, men efter
hon ville veta Ellans mening, så ansåg
hon att tidpunkten för resan var under-
ligt vald och att det endast vore
rätt naturligt att folk skulle draga
sina slutsatser. – I dag har hon bara
talat om sina barn och sin man
om sin lycka sitt hem o.d. – Efter frukoten
gingo vi på en assaut d'armes – der
hettan höll på att göra Ellan sjuk så
gingo vi och drefve bland söndagspubliken
i Chaups Elysees och så röm jag för att
komma hit, sedan jag rådt Ellan att gå
hem
och hvila sig
och Hanna att gå till Runebergs
så visit. – Kl 6 1/2 skall jag träffa dem
igen – Vår köksa har lof i dag och vi
skola äta på restaurant (troligen Wepler)
– Hanna vill inte komma med för att
jag ej skall ha depenser för henne –
hon kommer nog ändå. Man har ingen-
ting att lära af henne. det är ingen-
ting att studera, ens att observera, då
hon aldrig är naturlig och sann. Något
besynnerligt crisperadt, nyckfullt, elakt
som under hennes mest afundsjuka
och svåra perioder på Haiko, kommer då
och då fram och turar om med de

mest storartade kärleks betygelser.
Vädret är så fasligt ruskigt nu igen,
rigtigt vinterlikt – annars skulle jag
ha gått långt långt ut utom Paris
för att rekreera mig – men att vada
i smutsen och i denna köld, uh!
allt hvad Mamma säger för att trösta
mig som målare är sannt – jag skulle ha alldeles
tillräckligt temperament sjelf och belöfde ej
apa efer andra – men hela min osäker-
het på resultatet – alla dessa plötsliga deceptio-
ner äro följder af ett ordentligt karaktärs
fel: brist på metod i allt. Gud låte
min son få mera hållning på sig, annars
blir han bra olycklig. Jag tar ej mitt
förnuft till fånga, jag tänker ej tillräckligt
allvarligt innan jag handlar deraf allt
det onda deraf min ombytlighet och
allt elände i måleri. Nycker och hug-
skott äro ej inspiration – nej inspirationen
är en planta som skall drifvas på i drifhus
som skall vårdas, uppfostras och tvingas
att växa. Och nu är jag så intrumfad
i de der ovanorna att ja ej kan begripa
hur jag skall komma derur. – Förlåt att
Jag nu igen talar om mig sjelf jag skulle
så innerligt gerna vilja vara annorlunda.
Helsa flickorna så mycket från oss genom
Atte.
I denna vecka skall jag börja på med Kejsarinnans tafla.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö