Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) barnskötare terminsavgifter svartsjuka ateljeet avioliitto englannin kieli italian kieli juutalaiset kaunokirjallisuus kielet koulut kuolema kyläily lapset (perheenjäsenet) maaseutu matkat naiset näyttelyt palvelusväki patsaat psykologia ranskan kieli ravintolat seuraelämä suomen kieli suru talous teatteritaide terveys tilaukset väsymys

27 april 90
Älskad Mamma,
Igen en evighet sedan jag skref! Emellertid
tror jag att Ellan har skrifvit några ord till
Anni. Ni ser deraf att vi fortfarande
använda hvart ledigt ögonblick att hålla
Hanna Palme sällskap, och att jag har
– den 28. Nej det är som ett öde. Chambure
kom och afbröt mig i går igen. Sedan dess har
jag fått en nytt bref af Mamma och vet
ej huru jag skall tacka Mamma och urskulda mig
sjelf. Den här sista veckan har varit möda,
arbete och enervering. De första dagarne
var det rent af för galet. Uttröttad efter
2 porträtt om dagen skulle jag ännu på
qväller löpa ut med Hanna. Jag var trött
och försökte ännu se tröttare och likgiltigare
ut – men hon hade ingen misskund med
mig – teatrar caféconcenter och allt
möjligt fick jag lof att springa på tills jag
senaste torsdag med förtjusning grep fatt i
en bjudning för att få liten tjenstledighet.
Allt detta kunde ju vara roligt med
en sympatisk person, men med henne
som bara sitter och passar på tillfälle

att få fast mig på ett ellar annat
sätt, är det bubbelt svårt. Ack, jag
är så försigtig som möjligt, ty Jag vet
att hon med glädje skulle konstatera
min äktenskapliga olycka t.ex. – något
fullt karaktärsfel eller krångligt lynne
skulle redan smaka fågel för henne – Natur-
ligtvis är hon lika sockersöt och smickrande
(med pepparkorn då och då) som alltid –
Hon flyger Ellan om halsen, och gör henne
sina kärleksförklaringar som förr – alltid ytterst
omotiveradt och oväntadt. I går skylde
vi på bjudning af Chambure, men bjödo
honom i stället hos Ledoyen på middag.
Idag äro vi hos Vallery-Radot med Fabrice
Carrés och gubben Legouvé. – Det är
annars turligt att se hus Hanna
småningon sjelf börjar inse det hufvudlösa
i sin resa. Bara bristen på prestige
tyckes plåga henne – märkvärdigt att hon
ej tänkt på det förut. En sådan der
liten stensqvätta som reser ensam från
man och barn utan nämlig anledning
kan ej tas på allvar af någon herre
Det är så stäldt här i lifvet att man ej
kan ha allt på en gång. Den absoluta
frigjordheten går ej i par med den absoluta
respekten för en hederlig mans äkta maka,

och det tycks vara lika svårt att se
denna senare fördel inskränkas som att
foga sig i den konventionalismen. – À propos
hon lemnade oss några bref från Jarl
till benäget påseende – naturligtvis för att
vi skulle se huru tonen deri var ytterst
oantastelig. Nåväl – mitt omdöme om
Jarl blef ej bättre, snarare tvärtom, efter
läsningen af dessa dokument. En sådan
skolpojksaktig säkerhet, och faderlighet
något af en ateistisk själasörjarnas
öfverlägsna
råd, som djupt skulle såra mig om jag
vore fruntimmer och hade det för detta
kön nödvändiga stoltheten
och "naturliga högheten".
Han, Jarl,
tackar Hanna för hennes modiga kamp
mot "konventionalismen", men anser
sig dock böra skrupensa upp henne
för den efter låtenhetsynden att hon
skrifver på sorgkantadt papper!! (då hon
jå ej älskade gubben Palme). Kan man
tänka sig något så tredjeklassistaktigt?
Dessutom går han åt rivalen August
Ramsay på tre sidor. – Under allt
detta skrifver den beskedliga Sven beskedliga
bref – han måtte lika litet ha varit
med där svartsjukan som när krutet
uppfanns. Ingen Jarl ännu vid horisonten.
Hanna funderar också på att resa snart.

Om torsdag har Chambure bjudit oss
på teatern för att få se Hanna – han
har ganska rigtigt konstrueradt upp
henne efter en del extravaganta
amerikanskor, men kan naturligtvis
icke rigtigt sätta sig in i det der provins-
aktiga behofvet att förvåna dem der-
hemma, som ändå är en mägtig drif-
fjäder. – Ellan säger ganska rent
ut åt Hanna att det och det absolut
ej går an för ett hyggligt fruntimmer – och
Hanna spelar alltid öfverraskad – ehuru
minsann skick och sed i detta afseende
äro temmeligen desamma öfverallt.
Tråkigt är att Hanna alltjemnt talar
om oss hos alla de många franska bekanta
hon har – man kan ju ej veta hvad hon
säger. Häromdagen hade hon för franska
ministerns svärmor berättat att Mme Edelfelt
tyckt att hon, Hanna mycket väl kunde
göra det eller det – som Ellan aldrig tänkt
på att tillråda henne. – På teatern
en afton var det sorglustigt. Ellan
och jag sutto bleka, trötta nervösa och
stumma på hvar sin sida om Hanna som då
hittade på att vara mer sprittande och
affekterad än någonsin – och som repeterade
hvar sekund: Nej tänk så löstigt, att
Jag skall vara så glad. – I David Copper-

field fins ett modist tro jag, ett half-
gammalt fjoskigt fruntimmer som alltid
säger : tycker Ni inte att jag är bra yr?
– Hos Zorns på middag (dit Ellan
ej kom, skyllande på hufvudvärk) var
hon mycket yr – tre herrar Zorn, Sparre
och Reinhart flaxade omkring henne – men
menade ändå sist och slutligen att hon
var bra tillgjord och så kom den der
frågan
till mig:
hvarför är hon i Paris egentligen?
Det frågtes blott, det gafs ej svar.
Mitt porträtt af Marcel blir bra
tror jag. t.o.m. rigtigt bra. En seacne
med judefrun Coken "Bibelns qvinna,
Bibelns qvinna" slutade så att hon till
följd af hettan i ateliern och stark snörlifs
tilldragning började må illa – Bertha må
tänka sig henne, kolossal i ljusgul siden
klädning afdånad och Mr Garnier (som
var nere hos mig) tillredande en läskedryck
under det jag skyndade mig, efter kom-
pressar. I morgon har jag henne igen.
Marcel skall bli färdig denna vecka – hufvudet
är redan färdigt och allmänt omtyckt.
Vallery Radots var här med Fabrice Carré
och qvickades öfver Marcel. Han (V. R.)
anser mig som en psykolog af rang (!!)

och menar att jag ypperligt återgifvit
Marcel "intelligent, gros, prétentioux
et brutal, qui semble dire: la democratie
a du bon, puisque je suis arrvé à
être chef du ministère" Nu hör det till
saken att de ej tycka om hvarandra, dessa
herrar, och derför öfverdrifva hvar i sin
stad. – Om Zorns tafla hos mig
(Bertha vet den der modren som klifver
i vattnet med pojken) sade V. R. genast
att det var en "harmonie en
mère sur mer".
I förrgår var jag uppe på Champ de
Mars och återsåg mina taflor – jag
retoucherade Moltke litet (fonden) och
lofvade återkomma i dag. Ellan förhindrade
mig dock att göra det och deri gjorde
hon rätt ty då jag engång börjar
ändra isynnerhet de chic hade jag
lätt kunnat förstöra hela taflan och
då hade det varit ohjelpligen för sent.
Illa tecknad är kroppen och det förargar
mig – hufvudet är bra och likt
– På Marsfältet såg jag Ville Valegrens
Kristus och erkänner med glädje dess

goda och originella sidor. De är
mera känsla i dessa verk än hvad
han vanligtvis brukar nedlägga i sina
arbeten. På ett skildt papper skrifver
Jag ett utlåtande – måtte det bidraga
att få ett köp till stånd.
Så ledsamt – att den lille John
skall vara sjuk. Hvad Karins skol-
gång beträffar skall jag be att få bestyra
om terminsafgifterna – skulle något be-
höfvas nu, så tag ut af mina pengar –
jag har rätt mycket pengar att få
men det räcker (Moltke ha ej talt om
betalning ännu) och jag är derför så glad
att ha den 1000 frcs som Mamma
var så god och skickade mig. Ack
ett sådant år!! Jag lider mera än någon
anar (Jo kanske Mamma) af att vara
så här penningefnasig. Det är ej min
natur, och jag vet ingenting roligare
på jorden än att kunna vara nyttig
för dem jag håller af. Men med Guds hjelp
blir det väl bättre tider en gång. Jag
har arbetat mycket i vinter, men det
ser ej ut som om arbetaren vore sin lön
värd. – Farväl och helsa flickorna alla
hjertligt från oss genom Atte
vänd.

Tack för bestyret om Sparrens
logis – han är ytterst förtjust
Han tycks tro att man bara behöfver
bo på landet i Finland för att göra
rigtigt originel och duglig konst.
Finska lär han sig och som han har
mycket godt språkhufvud (han talar
alldeles utan accent franska, engelska
o. italienska) så tror jag han nog kommer
till rätta.
– Nästa gång skall jag skrifva utförligare
om den gamla engelska bonnen
Miss Delapierre vi nu ha på försök
hon har en mycket stor vana med
barn och tycks anse vår pojke vara
ett särdeles lyckadt exemplar. Kroppen
är härlig frisk, stark, stor. Förståndet
är ej så illa med ty han ser klippsk ut
men talet går ej litet finska "ulos,
äijä, aasi, o.d. kan han säga – men
med svenska finska, franska och engelska
i öronen kan man ju bli förstummad.
– Han är en söt och snäll gris ändå.
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö